Bästa avkopplingen, har jag konstaterat tidigare, och det säger jag fortfarande. Vi brukar fråga oss, hur klarade vi oss innan mobiltelefonerna kom?
Jag kan fråga mig – vad gjorde jag innan pusslen kom in i mitt liv? Eller hur kopplade jag av?
Missförstå mig rätt. Även om jag inte varit sambo på sex och ett halvt år har jag ett liv utanför pusselvärlden. Dels via jobbet, dels via otaliga vänner.
Ibland tänker jag förstås att så KUL det skulle vara om jag träffade en man som också gillade att pussla. Då kunde man tillsammans ta sig an 2000 eller 3000 bitar. Men att leta efter honom, och även finna honom, är troligen som ett leta efter en nål i en höstack. Eller som att leta efter EN specifik bit i ett 1500 bitar stort pussel 😀
Mina vardagskvällar förgylls ofta av pusslen. Då jag går till bordet med pusslet kommer jag bort från datorn som annars alltid pockar på min uppmärksamhet och skapar ett jobb som aldrig tar slut.
I söndags fick jag ramen klar. I går vid 19-tiden såg pusslet ut som på bilden. Jag tror att jag avancerade lite till fram till 21-tiden, men jag gjorde det här som ett förhandsinställt inlägg, då jag vet att tisdagen blir full av jobb igen från arla till särla.
Innan Dator, och Mobilen kom in i bilden, var människan mänsklig.
Svante
Kanske det var så.
Det är sådan iskyla, med blicken på mobiltelefonskärmarna, den blicken visar stör inte för då, fult ord.
Svante
Jo, och inte bara det – att avskärma sig (fastän skärmen är det man fäster sig vid)… är ju mycket farligt. Till exempel om man rör sig i trafiken, promenerar eller cyklar med hörlurar på öronen och dessutom är upptagen av sin mobil…
Jag klarar mig, för jag köpte en gammal modell utan internet, Jag ser ju inte skärmen på en sådan där modern grunka när promenadglasögonen är på. Skulle jag ha glasögonen jag behöver för att se telefonskärmen, skulle jag inte se att gå omkring. Dator med rätt glasögon hemma, och gammeldags mobiltelefoner ute.
Svante
Jag hade ett par gamla pussel liggande och plockade fram dem när jag läste hur trevligt du och Znogge tycker det är. Glad i hågen satte jag igång, men när jag kom mot slutet och det visade sig att det fattades bitar tappade jag lusten. Nu är de kastade och jag har inte skaffat något annat.
Ha en fin tisdag och lycka till!
Kram, Ingrid
Usch, det är verkligen surt om bitar fattas. Jag har haft nästan bara nya pussel, men från ett fattades EN bit.
Kan nog själv ha slarvat bort den, tappat på golvet och av misstag har dammsugaren tagit den?
Kram!
Det är viktigt att ha något man kan koppla av med.
Kramar från oss
Precis – någon handarbetar, nån annan pusslar, Antonia skriver att hon tecknar, osv.
Alla behöver en pyssel. Du hittade det i pusslen. Jag tecknar på kvällarna och det kan också vara en pussel. 🙂
Javisst, alla behöver något att kunna koppla av med 🙂
Pussel är perfekt avkoppling och dessutom roliga att göra. Såg hos Anki idag att Mun- och Fotmålarna har börjat med pussel. Kanske ett alternativ för dig, dessutom är det ju en god gärning om man köper därifrån: https://www.mof.se/kategori/pussel/
Ja, hon skrev om dem till mig – jag ska försöka komma ihåg att titta in där och kanske köpa!
Ansluter mig till alla andra före mig. Jag handarbetar och får panik om det inte finns ett nytt projekt innan jag avslutar det jag håller på med. Kan inte hålla på så länge som förr (p.g.a. min inklämda nerv i halsryggen) men något måste alltid finnas som jag kan plocka upp när som helst.
På något sätt behöver man det där pysslet, avkopplingen, på sidan om.
Jag fick inte direkt panik utan ett nytt pussel, men då jag väl började med ett nytt förstod jag hur mycket jag hade saknat det.
Och hur mycket det betyder för att jag verkligen ska få bort tankarna från jobbet 🙂