I ett rum med dämpad belysning framträder hjärtformationerna på ljuset ännu bättre än här.
Påminner er ytterligare en gång om utlottningen av min bok. Vill du vara med hittar du länken med bild uppe till höger på startsidan.
Lottningen sker i kväll runt sextiden och efter det kommer en annan bok till utlottning.
Den här utsikten har jag visat förr. Men nu på vintern ser man släktens sommarställe där nere.
Stigen genom skogen börjar under torkställningen, borde synas på bilden.
Vägen där nere är Kretsgången.
Husen till vänster tillhör en familj som bor där året om. Ungefär mitt på bildens syns två röda byggnader. Det är så kallade iskällaren och där finns också ett biltak. I den andra byggnaden finns förråd av olika slag.
Huvudbyggnaden Vita Huset syns också då man vet var man ska leta, men lite smälter det in i det vita landskapet.
Vi har utsikt åt tre väderstreck från vår lägenhet. Det är skogspartier åt alla håll, ingen insyn av grannar.
Då det inte fanns en taxi på taxistationen ringde jag efter en och beställde den till – taxistationen! Drygt tio minuters väntan i minus sjutton grader fick inte mig att tänka ”jag kan ju sätta mig ner på bänken och vänta”.
Nä, jag beundrade vår fina busstation istället.
Och kom på att det finns oändliga alternativ där temat ”dagens bild” kan utgöra rubrik 🙂
Borde ha klippt bort slutet av videon för nu ser man ju att jag filmat den upp-och-ned, men är man amatörregissör så är man.
Det viktigaste är att ni hur hör snön knarrar under mina skor. För det ljudet lär vara exotiskt. Fastän det just nu känns som vardagsmat för oss i kalla Norden.
Det var här jag vandrade i väntan på en person jag skulle intervjua. Men han var nog högst levande. Den här kyrkogården råkar bara ligga intill platsen där intervjun skulle ske.
Vem jag intervjuade och vad artikeln handlar om kan ni läsa här.
Ja, och så vill jag påminna er om veckans utlottning. Hittas på startsidan uppe till höger om du vill vara med! På söndag kväll drar jag vinnaren.
Tidningen Hufvudstadsbladet gav i dag ut det första numret av sin kvällstidning. Läs mer om det här.
Jag skulle fira det med en fastlagsbulle, alltså en semla, på Café Vaherkylä, men alla bullar var slutsålda. Det fick bli en smörbulle i stället!
Jag tyckte innehållet var intressant. Tidningen var 26 sidor tjock men upplägget var inte som den vanliga tidningens, uppdelat i spalter. En del av sidorna utgjordes av annonser.
Det blev nästan ett litet slagsmål om paddan mellan maken och mig, för Hbl Kväll innehöll en nyhet om en svensk formel-ett förare. Och så var där en bild av två män som pussades.
Men det är ingen idé att jag avslöjar allt om tidningens innehåll här. Bekanta dig själv med den!
Ett nytt tema att ta upp på bloggen skulle kunna vara ”Mina drömmar”. Och då menar jag inte de som handlar om att kunna köpa ett gammalt hus och ha pengar att renovera det. Eller att hyra en husbil och ge sig av på en långtur, kanske jorden runt.
Nej, nu talar jag om de drömmar jag har om nätterna. Jag drömmer nämligen väldigt mycket och ofta helt knasiga drömmar.
Som förra natten. Då jag drömde att jag var James Bond. Jag såg ut som och kände mig som Daniel Craig. Aaah!
Jag satt i baksätet på en bil tillsammans med en skurk. Han försökte trycka en näsduk dränkt i eter mot mitt ansikte. Men hur det nu var lyckades jag rycka näsduken ur hans hand och trycka den mot hans näsa i stället, och då tuppade han ju av.
I framsätet satt två tydligen helt korkade kamrater till skurken jag nyss hade fått ur spel. De märkte ingenting. Jag överrumplade dem också då jag klev över till framsätet. Iskallt bad jag honom från högra sätet hoppa ut från bilen, vilket han gjorde.
Sedan tog jag över förarens plats och började köra i en hiskelig fart över sanddyner och stenformationer, genom stäppens byar, där jag skickligt väjde för barn och kvinnor som kom i min väg…
Samtidigt tog jag del av den kvarvarande skurkens tårdrypande historia om hurudan hans barndom varit. Förklaringar om varför han blev en skurk.
Vad tror ni en psykolog skulle säga om det här?
Och kanske det inte är nån bra idé att jag berättar om mina fåniga drömmar.
Kölden fortsätter knäppa i knutarna. Och visst, det är januari månad i Finland, så det ska säkert vara så här. Vi har haft kring de här temperaturerna i över en vecka nu, så ärligt sagt tycker jag det kunde räcka. Men ännu dröjer det ett tag innan våren är här på allvar.
Jag som får sova inomhus undrar ibland hur fåglar, ekorrar, älgar, rävar, björnar och hela övriga faderullan av djur klarar sig utomhus i kölden.
För att inte tala om de bostadslösa…
Gör kvällstur på jobbet, i dag betyder det att jag jobbar 11-19.
Ska skriva om Lovisa Tors förluster i innebandyligan. I går gjorde laget en mycket bra match, därför kändes det surt att förlora i förlängningen 6-7 och inte få en enda poäng med sig 😦
Vad annat dagen för med sig får vi se. Ha det gott alla där ute, var ni än är!
Konstaterade redan förra veckan då jag städade en byrålåda att det är ett litet äventyr. En massa minnen kommer över en.
I dag hittade jag den här inplastade lappen. Så mycket som jag skriver om Lovisa Tor här på bloggen och i tidningen kanske någon kan tycka att jag sitter på för många Tor-stolar om jag också är presschef för föreningen.
Men det här var alltså för tio år sedan, och dessutom handlade det om finlandssvenska mästerskapen på skidor. Hade inget med innebandy att göra 🙂
Hittade också många vykort som väckte minnen, och ett fotografi där jag och chefredaktören för finska lokaltidningen tillsammans står bakom ratten till ett stort segelfartyg. Så man kan säga att vi samarbetat många år, inte bara sedan Östra Nyland och Loviisan Sanomat flyttade in under samma tak för ett år sedan.
Efter maten gick vi på jobb, matchen Tor-OLS som var så viktig, så viktig med tanke på fortsatt spel i innebandyligan för vårt favoritlag.
Men de här minerna säger väl allt?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 