Inspirerad av en vän på bloggen tänkte jag att det finns mycket vi kan stå på och gå på här i världen.
Här har vi Lovisa torg. Mycket sand nu då den futtiga snö och is som nån gång fanns smält bort.
Vem vet om jag i framtiden börjar fotografera mer underlag som vi står och går på?
I morgon kanske jag lägger ut bilder från guubens och min krogrunda. Hahaahaa, ni ska få se att vi har ett liv 🙂
Och så har Tor match mot Erä i innebandyligan också. I bästa fall kan det bli nåt suspekt klipp därifrån!
Allan Karlsson kliver ut genom fönstret och äventyret kan börja. Foto: Aftonbladet
I går såg vi ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Mycket sevärd och rolig, lagom skruvad och speciell. Robert Gustafsson gör åter en bra roll, som Allan Karlsson i många åldrar.
Gangstrarna får vad de förtjänar och filmen slutar bra. Vägen dit är två timmar lång. Den kanske hade kunnat vara en kvart kortare med färre tillbakablickar, men jag klagar inte.
Avslöjar inte mer här, men rekommenderar gärna rullen! Glädjande många verkar redan ha sett den i Lovisa.
Jeanette smälter tenn.Det dröjde ett tag innan plattan blev varm och tennet smalt.Vad föreställer min lycka? Adrians tolkning kan inte gå i tryck.
Eftersom vi inte hann med allt program på nyårsaftonen stöpte vi tenn i går med makens son Christian och hans sambo Jeanette som var på besök från Sverige hos oss.
Det var riktigt kul och lite spännande också. Dels att hälla tennet i kallt vatten i hinken. Dels att tolka vad figurerna föreställde.
WordPress säger att jag har haft tretton nästan slutsålda konserter på operahuset i Sydney då över 35 000 besökt min blogg.
Ja, ni vet ju att jag älskar statistik. Och då jag sett hur antalet besökare på min blogg blivit fler år efter år gör ju statistiken mig också glad!
2012 hade jag 23 756 besök på min blogg.
2013 blev siffran 35 692! Det ger ett snitt på nästan hundra per dag.
Tack alla ni som läser min blogg och hoppas ni vill återvända också i år!
Jag har lovat ta med Adrian lite oftare på bloggen i år och han tyckte det var helt fantastiskt att jag, som inte spelar särskilt många instrument och som inte sjunger opera så bra heller, har lyckats få fullt hus på operan nästan tretton gånger.
En gång sjöng jag faktiskt en operasnutt tillsammans med en väninna i en skogsdunge. Snutten förärades en riktig operasångare på hans födelsedag. Vi tyckte vi sjöng så fint, så fint. Våra äkta män var inte riktigt av samma åsikt och påstår att vi aldrig blir bjudna på operasångarens fester igen.
Men månne han nu inte ska ändra åsikt då han inser hur stor JAG är. För jag tror inte att HAN har fyllt Sidney Opera house tretton gånger.
Det blir fortfarande mörkt rätt tidigt på eftermiddagen men vi går mot ljusare tider. Tills dess skapar vi stämning med levande ljus.
Försöker bli du med kameran i min nya Samsung Core. Automatinställning funkar rätt bra. Kommer att fortsätta fotografera också med min Canon systemkamera, men det är trots allt lättare att ha mobilen med sig överallt.
Har en del idéer om hur jag kan förnya min blogg 2014. Lite sådant måste man kanske köra med om man vill hitta nya läsare och hålla kvar dem man har.
Ska försöka servera lite fler videoklipp från min vardag, men lovar att det inte blir några långa filmer 🙂
Så här får ni se hur en av våra eldfontäner såg ut i går kväll.
Lottar ut de här smyckena bland alla som lämnar en kommentar.
Tänkte också lite oftare lotta ut saker på bloggen. Det kan vara allt från smycken till annat smått och gott, kanske någon bok jag själv läst men inte längre vill spara i hyllan.
Du deltar i utlottningen
– genom att ha en giltig e-postadress (syns inte för andra då du kommenterar)
– då du skriver en kommentar till det här inlägget om
a) vad som är bra med min blogg
b) vad du gärna läser mer om i år
– om du lämnar in din kommentar senast söndag femte januari klockan 16.
OBS! Du får också kommentera utan att delta i utlottningen, säg bara till om smyckena inte intresserar dig 🙂
Smyckena har jag köpt från Bijoux Club. De är värda ungefär tio euro.
Armbandet och halsbandet kan formas enligt dina önskemål. Men det här är ändå inga magnetsmycken med hälsoinverkan såvitt jag vet.
På söndagskvällen drar jag lott bland alla deltagare. Lycka till!
Hela sexton euro ska vi på fyra personer bränna upp i år. Själv tycker jag att vi håller oss inom rimlighetens gränser. Vi skjuter också under de klockslag som avfyrning är tillåten, och vi ska använda skyddsglasögon.
Många tycker förstås att raketer är onödiga. Varför bränna upp sina pengar? Eller sätta skräck i hundar och katter?
För sexton euro får ett barn i ett utvecklingsland antagligen mat för flera dagar eller någon livsviktig medicin.
Man kan få dåligt samvete med mindre, men jag tänkte inte bära raketerna tillbaka till affären. Vi skjuter dem troligen på sommarstället vid midnatt.
Redan klockan 16 börjar nyåret firas på Lovisa torg med familjefest. Som pricket på i:et sätts det gamla urverket i rådhusets tornklocka åter i gång klockan 18, efter att ha visat fel tid under många år 😀
Glömde min telefon på bussen mellan Lovisa och Helsingfors före jul. Har inte så stort hopp om att få tillbaka den.
Men jag lyckades få telefonen avstängd några minuter innan telebolaget stängde inför jul. Om inte guuben hade utövat lite påtryckning skulle jag inte ha brytt mig så mycket. En telefon är bara en telefon, en död tingest. Men han såg de värsta scenariot framför sig. Hur den mest kriminella i storstadsregionen skulle hitta min telefon och missbruka den, ringa alla sina kumpaner från Uganda till Murmansk.
I går köpte jag en ny telefon och såsom rubriken säger tog ett förhållande slut. Precis alla mobiltelefoner jag haft i privat bruk sedan 1998 har varit av märket Nokia. Men nu är ju Nokia inte längre helfinskt så nu struntar jag i att vara bolaget lojalt.
Några ark med nya klistermärken är aldrig fel.
I dag shoppade jag också loss lite i Robinhood. Brukar hitta kläder jag gillar där. Skulle visa bilder på dem, men finns det något mer svårfotograferat än klänningar och tröjor? Så jag visar mina nya klistermärken i stället.
Lovisa Tor tog sin tredje seger i innebandyligan i dag. Nu ligger vi inte längre sist i tabellen 😀
TPS från Åbo föll med siffrorna 4-3. Vi ledde 4-0 och så gjorde motståndarna tre mål på tre minuter… blev som vanligt en rysare.
Här har Teemu Jaakkola gjort Tors första mål efter bara 53 sekunders spel.
Jobbade ensam i dag. Det betyder att jag både för anteckningar, fotograferar och går på presskonferens. När jag kommer hem väljer jag bilder och skriver en webbartikel om matchen.
Jag har inte fotograferat innebandy på några månader. Det är en otroligt snabb sport och vi fotograferar utan blixt. Man kan ju inte riskera att spelarna förblindas av blixten, åtminstone vill man inte att Tors spelare ska mista synen 🙂
Men till saken. Bilden ovan är den första jag tog. Fick genast en fullträff av en fullträff så att säga. Men LITE suddig är bilden allt, så den är inte en tiopoängare.
Rasmus Horn, som toppar Tors poängstatistik, på språng.
Sammanlagt tog jag 120 bilder. Av dem duger tre eller fyra för tidningen… Nämnas bör att jag fotograferade bara under två perioder av tre, och inte hela tiden så som proffsfotografer gör. Eller de som inte har andra uppgifter än att fotografera.
Så väldigt många bilder blir suddiga och mer eller mindre tokiga. Bilder av bakdelar eller av bara en arm, ett ben eller en klubba 🙂
Många bilder blir mer eller mindre huvudlösa, och man kan ju undra vad killarna håller på med egentligen 🙂Fartfyllt värre är det för det mesta. Här har Dan Forsström råkat ut för en rejäl tackling. Han fick till och med motståndarens klubblad i ansiktet innan han flög mot sargen.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 