Världens bästa idé! Mina vänner ska hjälpa mig skriva mitt föredrag!
Tänk så fina idéer man kan få mitt i natten efter att ha druckit ett par glas vin eller vad det nu var.
Egentligen var det Adrian som kom på idén. Efter några glas whisky förstås.
– Fråga dem som läst böckerna, sa han. Vad vill dom veta? Vilka frågor skulle dom ställa på en författarträff? Du kommer att få massor av intressanta frågor. Dina läsare är ju intelligenta tänkande varelser. Dessutom ser dom din vånda inför den här föreläsningen och vill hjälpa dig.
Och vad som han antagligen anser vara bäst av allt är att jag lovat berätta på Degerby Gille hur det gick till då jag fick föredraget klart. Att idén var HANS och ingen annans och att frågorna ni ställde kom att utgöra basen för mitt fängslande föredrag.
Han bara ler och ser oerhört nöjd ut, den där karln…
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Du ska inte skriva ett föredrag, du ska hålla ett! Du ska endast skriva ner punkter, så du vet vad du ska berätta om och i vilken ordning. Nog kommer du väl ihåg vad vi lärde oss i skolan om föredrag? Det är inte innantill läsning! 😉
Vad ska du berätta om? Inbilla dej att du är någon annan än den du är, ta ett fotografi av dej själv och ställ det framför dej. Nu är du på föreläsningstillfället och Carita har stigit fram, vad vill du att hon berättar om? Varför har du kommit hit för att höra på henne? Vad vill du veta?
Som Carita skall du bara inbilla dej att du är där för att intervjua dessa människor. Endel av dem är kanske inte så villiga att ställa upp på en intervju och nu har du en halvtimme på dej att berätta om varför det är så viktigt att de ställer upp.
När du förbereder ditt föredrag (inte skriver det!), skall du utnyttja den gåva du har, din fantasi! Och så kommer du väl ihåg att artikulera väl….. 🙂
Du får det att låta så enkelt, men nu är det så att jag – till motsats vad mången tror om mig – inte alls är självsäker och någon van talare. Så det blir inte tu tal om att gå till Gille och få panikångest utan att ha stöd av papper.
Däremot kan jag säkert nästan lära mig föredraget utantill och jag kommer ihåg att ha ögonkontakt med publiken. Antagligen flikar jag in sånt jag inte skrivit på papperet och lämnar bort sånt som känns överflödigt.
Till saken hör att jag borde ha tackat nej direkt för jag kommer att vara skitnervös när jag står där. Att bli intervjuad är en sak, det går någorlunda nuförtiden, att ”hålla tal” är nåt helt annat.
Jag hinner inte gå någon kurs som skulle förvandla mig till en van talare, men jag kan inte heller vara så fräck att jag säger att jag inte kommer till Gillet. Det är nu bara att ta tjuren vid hornen och göra det bästa av en för mig ovan sits.
Utmaningar gillar jag, och att övervinna mig själv och mina rädslor, och det kommer jag att få göra där på Gillet…