”Vem skulle registrera sig och betala för en tidningsartikel på nätet? Vi har en hel generation som är van vid att allting bara finns där. Visa mig en person under 25 år som tecknat en fortlöpande prenumeration på en pappersdagstidning.”
Så här skriver Jonas Jungar i en kolumn på yle.fi/svenska.
– Vi har massor med prenumeranter som inte fyllt 25 år, säger Adrian Debutsky.
Som nyhetschef på Helsingfors Dagblad vet han förstås vad han talar om.
– Om det sedan är föräldrarna som prenumererar på tidningen åt sina barn gör väl det samma. Klart att människor vill betala för nyheter. Men då ska dom vara välskrivna samtidigt som dom är kortfattade och innehållsrika.
Han talar om sättet att föra fram information. Och om snuttifieringen. Om hur stress och brådskan att få ut en nyhet snabbt urholkar innehållet. Eller i värsta fall leder till att en massa sakfel publiceras.
– Webben har kommit för att stanna och det mesta kommer också att förbli gratis där. Men att ingen nånsin mer skulle vara beredd att betala för nyheter, det stämmer inte.
Såväl HD som Östra Nyland, där jag själv jobbar, publicerar så kallade teasers på nätet innan papperstidningen kommer ut. Korta snuttar av intressanta texter, såväl av nyheter som av reportage. Teasern avslutas med Läs mer i HD / ÖN + datum.
Svårare än så är det faktiskt inte. Någon dag efter att nyheten eller reportaget publicerats i papperstidningen lägger vi ut hela artikeln. Men varför lägga ut precis ALLT på webben som finns till pappers? Man behöver väl inte vara dum heller?
Webben ska erbjuda också annat än artiklar. Till exempel interaktivitet. Så att läsarna kan delta – med bilder, korta texter och kommentarer.
Sådant tror Adrian och jag att konsumenterna är beredda att betala för. Inga stora summor men några euro i månaden.
Och många bäckar små gör som bekanta en stor å.