Månad: oktober 2013

Rally och lucia

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer
Rallyföraren Andreas Amberg besöker Kapellby skola i Lappträsk.
Rallyföraren Andreas Amberg besöker Kapellby skola i Lappträsk.

Jobbet på en lokaltidning är för det mesta roligt och omväxlande.
I dag åkte jag till Kapellby skola i Lappträsk som hade besök av rallyföraren Andreas Amberg. Han har vuxit upp i Lappträsk och många av barnen tycker det är kul att kunna säga att de kommer från samma by, Hindersby, som Andreas.

Andreas körde i år junior-VM i rally. Han klarade sig riktigt bra, vann deltävlingen i Finland. Men sedan tog pengarna slut. Det är dyrt att tävla på den nivån.

Barnen ställde många kvistiga frågor åt Andreas. Det är ju så kul då barn ser andra saker och tänker på ett annorlunda sätt än vi vuxna.

På eftermiddagen gick jag på fotografering med tidningens luciakandidater. Dagen avslutades med kandidatkaffe och så bokade vi tiderna för personintervjuerna.

Kommunal katt

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Avsikten är INTE att visa mina nya Converse vinterskor i dag. Det är katten som ska vara i fokus.
Avsikten är INTE att visa mina nya Converse vinterskor i dag.
Det är katten som ska vara i fokus.

Intervjuade Pyttis kommundirektör i dag. I väntan på honom strök sig den här katten mot mina ben.

Kommundirektören säger att katten gör hela kansliet mer hemtrevligt och jag håller med honom.

Tänk om vi kunde ha fler djur på jobben! En sköldpadda i ett hörn, en hund, en katt, en kanin, några fåglar i en stor bur – kanske en papegoja som skulle skrika oförskämda saker åt alla som kom in 🙂

En annan bild av katten hittar ni på min arbetsblogg.

Kan man bli kär i ett par skor?

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Hade inte trott om mig själv att jag någonsin skulle köpa ett par Converse, men ack så dåligt jag kände mig själv :-D
Hade inte trott om mig själv att jag någonsin skulle köpa ett par Converse, men ack så dåligt jag kände mig själv 😀

Nej, jag har inte slutat älska min Guube 🙂

Men jag undrar ändå så där lite försynt. Kan man bli förälskad i ett par skor? Svara ni som vet.

Med handen på hjärtat kan jag nämligen säga att jag aldrig planerat köpa ett par äkta Converse. Jag har liksom aldrig suktat efter själva märket.

Men när jag såg de här vinterskorna på nätet kände jag direkt – de och jag hör ihop.

När jag sedan såg den fina lådan som fanns inne i paketet som kom med posten visste jag att den innehöll något riktigt fint. Och jag blev inte besviken. Materialet är helt fantastiskt.
Och kanske bäst av allt – skorna är sköna på fötterna också 🙂

(Ps. som en liten kuriositet kan jag nämna att Guuben ibland säger ”det är bra att vi har separat ekonomi” och ibland drar han till med den finlandssvenska sloganen ”fyrk finns”)

Halvt år till påsk

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
En suckulent jag köpte i går. På något sätt färgad, antar jag. I alla fall en glad färgklick i höstmörkret.
En suckulent jag köpte i går. På något sätt färgad, antar jag.
I alla fall en glad färgklick i höstmörkret.
Gårdagens gäster hämtade ett fång rosor med sig. Också en välkommen färgklick nu då vi snart övergår till november månad.
Gårdagens gäster hämtade ett fång rosor med sig. Också en välkommen färgklick nu då vi snart övergår till november månad.

Ibland är det svårt med rubriker. Men då jag hittade ett påskägg i kylskåpet tänkte jag att det är ett halvt år till påsk. Och det är roligt att vara Gumman-Tvärtemot. Så till påsk ska jag försöka komma i håg att äta en chokladtomte och att påminna er om att julförberedelserna borde påbörjas 😀

I dag ska jag kanske delta i Fototriss som har temat ”låt”. Tyvärr hann jag redan avverka Kentas ”Just i dag är jag stark” i förra inlägget så jag måste komma på en annan låt att beskriva i bild.

Jag har väntat så länge på just den här dan!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Efter Tors match i onsdags spelades Kentas ”Just i dag är jag stark”. Jag vet, det är också Hammarby IF:s kampsång. Men eftersom jag hejar på Bajen då det kommer till svensk elitfotboll tror jag fansen där i Sverige inte har något emot att jag tar sången till min egen.

För inget kunde ha passat bättre än orden ”Jag har längtat så länge efter just den här dan” då Tor tar sin första seger i ligan. Jumbolaget besegrade tabelltvåan med 9-8! Den här segerkaramellen suger jag länge på!

Nio gånger fick vi se vårt favoritlag glädjas och det kändes SÅ skönt efter höstens alla motgångar. Foto: Benny Liljendahl
Nio gånger fick vi se vårt favoritlag glädjas och det kändes SÅ skönt efter höstens alla motgångar. Foto: Benny Liljendahl
Mera målglädje. Joni Niiranen, Peik Salminen, Petri Mäki och Niklas Andersson. Foto: Benny Liljendahl
Mera målglädje. Joni Niiranen, Peik Salminen, Petri Mäki och Niklas Andersson.
Foto: Benny Liljendahl
Och så ytterligare lite jubel. Heja Tor! Foto: Benny Liljendahl
Och så ytterligare lite jubel. Heja Tor! Foto: Benny Liljendahl

Grästuvan som väckte funderingar

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer
Jag tycker att den lilla tuvan i gropen är söt.
Jag tycker att den lilla tuvan i gropen är söt.

Vi har ganska många gropar i asfalten i vår lilla stad. En del är små, andra större.

I några gropar har det samlats vatten, och då vet man ju inte hur djupa de är.

Gropen på bilden är inte särskilt stor, kanske bara femton centimeter i diameter. Inte är den djup heller.

Men den får mig att fundera.

Vägen med gropen ligger mitt i centrum. Hur har tuvan kunnat överleva? Är inte trafiken i vårt centrum så livlig som jag trott?
Har bilisterna sett tuvan och rundat gropen för att inte ta livet av det fina gröna? Hur många fotgängare och cyklister har de då mejat ner i stället?
Hur kommer det sig att ingen ligist har rivit upp tuvan? Nästan inga växter brukar ju få vara ifred numera.
Har någon som inte gillar asfalt planterat tuvan där? Någon från De Gröna?

Och sist men inte minst. Har fler tokstollar än jag fotograferat underverket?

Mina rötter finns i Kenya

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer
I tisdags publicerade Hufvustadsbladet en intressant artikel.
I tisdags publicerade Hufvustadsbladet en intressant artikel.

Mina rötter finns i Kenya. Alla människor som lever i dag har sina rötter där.

Undrar vad de människor med ljus hy som inte gillar människor med mörk hy tycker om det.

Måste uttrycka mig lite kryptiskt för i dag kan man ju inte längre använda ordet rasist utan att själv stämplas som en sådan. Eller om jag pekar ut vissa partier, och säger att medlemmar där säkert har svårt att acceptera att vi alla ha rötter i Kenya, kan någon också tycka att jag tänker i snäva banor och generaliserar hejvilt.

Inte är det lätt att tycka, tänka och uttrycka sina åsikter i dag, inte.

Houston, we lost you

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar
På makens nya dator kan man spela ett härligt flipperspel.
På makens nya dator kan man spela ett spännande flipperspel.

Maken har köpt en ny dator och i den finns ett Pinball-spel. Mycket kul tidsfördriv. Jag skulle gärna ha ett riktigt flipperspel hemma på golvet i något rum.

Något dramatiskt tycker jag ändå det låter då jag förlorar bollen.

Houston, we lost you.

Vad händer då jag förlorar tredje och sista bollen? Blir jag ensam kvar i rymden?

Blandade BILDER

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer
Här kommer nu bilder lite huller om buller från vår höstresa till Sverige. Här är vi på väg med bussen från Viking Lines terminal med Eskilstuna som mål. Jag gillar vyn över Stadsgården och Södermalm.
Här kommer nu bilder lite huller om buller från vår höstresa till Sverige. Här är vi på väg med bussen från Viking Lines terminal med Eskilstuna som mål. Jag gillar vyn över Stadsgården och Södermalm.
Fyra generationer på namnfesten i Torshälla. Gammelfarfar och -farmor Bengt och Inge-Maj, mamma Jenny och morfar Benny.
Fyra generationer på namnfesten i Torshälla. Gammelfarfar och -farmor Bengt och Inge-Maj med barnbarnsbarnet Elise, mamma Jenny och morfar Benny.
Tror jag har visat en bild på den här ån tidigare, men tycker den är så fin. Vy från Torshälla, som jag tycker har sina pittoreska platser.
Tror jag har visat en bild på den här ån tidigare, men tycker den är så fin. Vy från Torshälla, som jag tycker har sina pittoreska platser.
Varsitt glas mousserat, lite oliver och en vacker utsikt över Stockholm då vi är på väg hemåt igen.
Varsitt glas mousserat, lite oliver och en vacker utsikt över Stockholm. Här är vi på väg hemåt igen.
Om jag inte fick bo i Lovisa och om jag hade gränslöst med pengar skulle en bostad med utsikt över vattnet i Stockholm inte kännas helt fel :-)
Om jag inte fick bo i Lovisa och om jag hade gränslöst med pengar skulle en bostad med utsikt över vattnet i Stockholm inte kännas helt fel 🙂
Det är inte alla gånger vi orkar sätta oss i nattklubben. Men på väg hemåt från Sverige gjorde vi det. Bandet på Viking Mariella spelade riktigt bra, sådana där gamla låtar som en född på 60-talet bra kunde nynna med i.
Det är inte alla gånger vi orkar sätta oss i nattklubben. Men på väg hemåt från Sverige gjorde vi det. Bandet på Viking Mariella spelade riktigt bra, sådana där gamla låtar som en född på 60-talet bra kunde nynna med i.
Lamporna bildade olika mönster på dansgolvet och jag sysselsatte mig en stund med att försöka föreviga dem på bild.
Lamporna bildade olika mönster på dansgolvet och jag sysselsatte mig en stund med att försöka föreviga dem på bild.
I väntan på Viking Lines buss på busstationen i Eskilstuna fick jag syn på det här trädet.
I väntan på Viking Lines buss på busstationen i Eskilstuna fick jag syn på det här trädet. Kanske inget speciellt med det egentligen, men jag tyckte färgerna och formen var fina.
Färjan som förde oss tillbaka till Finland. Det är alltid lika kul att åka båt, fastän vi gör det många gånger per år då vi har släkt och vänner i Sverige. Nästa gång vi reser torde bli till jul.
Färjan som förde oss tillbaka till Finland. Det är alltid lika kul att åka båt, fastän vi gör det många gånger per år då vi har släkt och vänner i Sverige.
Nästa gång vi reser torde bli till jul.