På promenaden i går fick jag syn på den här stolpen.
Först tänkte jag att det var något slag av övervakningskamera, alltså då jag såg den på håll. Men jag tror att det bara är rolig trädgårdskonst 🙂
Hur galet som helst
Hur galet som helst, del 57
Mycket länge sedan jag skrev ett inlägg i den här kategorin. Hade nästan glömt bort den! Och ändå finns det ju mycket som är galet i vår värld, både på ett roligt sätt men dessvärre också på ett tråkigt sätt. Jag väljer det roliga.
Efter, och under en efterfest, kan det se ut så här 😀
Hur galet som helst, del 56
Jag satt med ryggen mot den här i går då vi hade paus på en servicestation. Min syster uppmärksamgjorde mig på figuren, och den får förstås landa i min serie ”hur galet som helst”.
Det fanns flera sådana här längs staketet som, om jag minns rätt, omgärdade en lekplats inne på bensinmacken.
Är det meningen att barnen ska bli rädda? Eller bara nyfikna?
Kreativt och stilrent, tycker jag.
Hur galet som helst, del 55
Att klättra upp längs en vägg på det här sättet!
Bilden togs i Tapanilan Urheilukeskus där Tor spelade en match för nån vecka sedan. Det här är utsikten från cafeterian, man kan kolla entusiaster på klätterväggen.
Hur galen som helst har också min dag varit. Om jag får jobba ostört skriver jag en artikel på 3000-4000 tecken på en timme. Beror på ämnet, är det väldigt svårt kan det ta en och en halv timme. Således hinner jag med tre artiklar på en arbetsdag.
Förutsatt att jag inte blir avbruten alltså. Men telefonen ringde i ett i dag och arbetsmeddelanden via vår kanal Messenger plingade stup i kvarten.
Ibland är det bara så. För att citera förra chefredaktören ”det är arbetets art och det möjligas konst”. Vi jobbar vidare och ser glada ut 😀
Hur galet som helst, del 54
Ja, det var ju ett tag sedan jag lade in ett bidrag i den här serien 😀
Förra är från januari i år!
Men när jag såg den här skylten tänkte jag att den passar bättre i serien Hur galet som helst, än i Skyltsöndag.
Det är i och för sig bra att det finns så kallade hundparkeringar i stan. Men i det här gamla huset finns det inte längre en enda affär. Huset är till salu, men ganska förfallet… om jag skriver det på ett diplomatiskt sätt.
Om en större hund parkeras här och får långtråkigt, kanske den bara rycker till några gånger i kopplet och far i väg med halva husrucklet efter sig…
Hur galet som helst, del 53
En groda? Hur galet som helst, del 52!
Bilderna blev lite suddiga men ser ni en groda här?
I går byggde jag en brygga. Hur galet som helst det också, mitt i vintern!
I dag försöker jag få en del av stenläggningen klar, och kanske lite av blomsterrabatterna också 😀
Hur galet som helst, del 51
Det här är ett hus byggt av kasserade böcker. Vi fick inneluftsproblem även i biblioteket. Många böcker donerades till människor som vågade ta hem dem, de som blev kvar gick olika andra öden till mötes.
En del blev en installation utanför Galleri Theodor på Mariegatan. Ett konstverk, ett slags monument, över det som hände. Nu får huset stå där så länge som böckerna klarar väder och vind. Förr eller senare drabbas huset av problem, så som också före detta bibban gjorde.
Hur galet som helst, del 50
Den här bilden tog jag tidigare i höstas utanför Lovisa sjukhus. Satt i bilen med syrran och var på väg för att hälsa på mamma. Angående henne, hon mår bra nu och är så gott som helt återställd efter operationen – otroligt vad kirurgerna kan och sådan kraft mamma haft!
Jag ser ett ansikte, faktiskt någon jag tycker liknar en ung kille, kompositören Jean Sibelius? Ansiktet är ljust, där syns ögon näsa och mun och ett bångstyrigt hår, omringat av en mörkgrå halvcirkel.
Nästan lite kusligt, eller hur? 😀
Hur galet som helst, del 49
I den här serien blir det också en hel del varierande bilder. Det här är en ögonblicksbild, fastän mannen nog stod stilla där en stund och pratade med en annan man som i sin tur stack ut huvudet ur ett takfönster som inte syns på bilden.
Jag är ju inte känd för att vara så jättemodig då det gäller att fotografera människor jag inte känner och situationer som den här. Men jag tycker att siluettbilden blev hur-galet-bra-som-helst 🙂
När du läser det här borde vi på läsarresan i Andalusien vara på utflykt i de vita byarna som ligger i bergen och som har influerats av marockansk berberarkitektur.
