Jag satt med ryggen mot den här i går då vi hade paus på en servicestation. Min syster uppmärksamgjorde mig på figuren, och den får förstås landa i min serie ”hur galet som helst”.
Det fanns flera sådana här längs staketet som, om jag minns rätt, omgärdade en lekplats inne på bensinmacken.
Är det meningen att barnen ska bli rädda? Eller bara nyfikna?
Kreativt och stilrent, tycker jag.
Att klättra upp längs en vägg på det här sättet!
Bilden togs i Tapanilan Urheilukeskus där Tor spelade en match för nån vecka sedan. Det här är utsikten från cafeterian, man kan kolla entusiaster på klätterväggen.
Hur galen som helst har också min dag varit. Om jag får jobba ostört skriver jag en artikel på 3000-4000 tecken på en timme. Beror på ämnet, är det väldigt svårt kan det ta en och en halv timme. Således hinner jag med tre artiklar på en arbetsdag.
Förutsatt att jag inte blir avbruten alltså. Men telefonen ringde i ett i dag och arbetsmeddelanden via vår kanal Messenger plingade stup i kvarten.
Ibland är det bara så. För att citera förra chefredaktören ”det är arbetets art och det möjligas konst”. Vi jobbar vidare och ser glada ut 😀
Ja, det var ju ett tag sedan jag lade in ett bidrag i den här serien 😀
Förra är från januari i år!
Men när jag såg den här skylten tänkte jag att den passar bättre i serien Hur galet som helst, än i Skyltsöndag.
Det är i och för sig bra att det finns så kallade hundparkeringar i stan. Men i det här gamla huset finns det inte längre en enda affär. Huset är till salu, men ganska förfallet… om jag skriver det på ett diplomatiskt sätt.
Om en större hund parkeras här och får långtråkigt, kanske den bara rycker till några gånger i kopplet och far i väg med halva husrucklet efter sig…
Bilderna blev lite suddiga men ser ni en groda här?
I går byggde jag en brygga. Hur galet som helst det också, mitt i vintern!
I dag försöker jag få en del av stenläggningen klar, och kanske lite av blomsterrabatterna också 😀
Det här är ett hus byggt av kasserade böcker. Vi fick inneluftsproblem även i biblioteket. Många böcker donerades till människor som vågade ta hem dem, de som blev kvar gick olika andra öden till mötes.
En del blev en installation utanför Galleri Theodor på Mariegatan. Ett konstverk, ett slags monument, över det som hände. Nu får huset stå där så länge som böckerna klarar väder och vind. Förr eller senare drabbas huset av problem, så som också före detta bibban gjorde.
Den här bilden tog jag tidigare i höstas utanför Lovisa sjukhus. Satt i bilen med syrran och var på väg för att hälsa på mamma. Angående henne, hon mår bra nu och är så gott som helt återställd efter operationen – otroligt vad kirurgerna kan och sådan kraft mamma haft!
Jag ser ett ansikte, faktiskt någon jag tycker liknar en ung kille, kompositören Jean Sibelius? Ansiktet är ljust, där syns ögon näsa och mun och ett bångstyrigt hår, omringat av en mörkgrå halvcirkel.
Nästan lite kusligt, eller hur? 😀
I den här serien blir det också en hel del varierande bilder. Det här är en ögonblicksbild, fastän mannen nog stod stilla där en stund och pratade med en annan man som i sin tur stack ut huvudet ur ett takfönster som inte syns på bilden.
Jag är ju inte känd för att vara så jättemodig då det gäller att fotografera människor jag inte känner och situationer som den här. Men jag tycker att siluettbilden blev hur-galet-bra-som-helst 🙂
När du läser det här borde vi på läsarresan i Andalusien vara på utflykt i de vita byarna som ligger i bergen och som har influerats av marockansk berberarkitektur.
Ja, hur galet som helst, både på gott och på ont kan det kännas vissa dagar.
Men som tidigare sagt, saker och ting brukar ordna sig på nåt sätt.
Den här bilden tog jag i lördags under min fototour, och det är nog sådana utfärder jag behöver under veckosluten då jag försöker vara ledig och få tid för mig själv.
Även om jag har massor av jobb, vanligtvis måndag-tisdag-onsdag så att det räcker och blir över… är jag glad för jobbet på Nya Östis. Jag kan sitta hemma och jobba, behöver inte klä mig anständigt, fixa håret osv.
Så för att se det positiva under en krävande tid som råder nu med praktiska arrangemang för mamma, är jag glad för att jag inte måste åka till Borgå och jobba varje dag mellan 8.30 och 16.30. Hur skulle vi med syrran då ha hunnit och orkat besöka mamma varje dag? Nu kan jag dela upp tiden, så att jag vid behov fortsätter med tidningsjobbet på kvällarna.
Jag är förstås också mycket glad för att mamma är på bättringsvägen. De saker som nu kräver extra tid och ork för oss är tillfälliga ansträngningar, och sådana som alla hamnar ut för i livet någon gång då man har förmånen att ha någon av föräldrarna kvar i livet.
Så visst ska allt fixa sig! Och snart ska jag på massage, den kommer lägligt!
Tack till alla som tröstar, kommer med kloka ord, ger stöd ❤ Det känns skönt att kunna dela med sig av vissa bördor.
Sommarvärmen fortsätter och det är fortfarande mer grönt än höstfärgat i naturen. Vi hade nog kring +24 grader i dag tippar jag.
Den här bilden togs för en snart två veckor sedan på Kungsdammens gård under LHH-dagarna.
Mamma är ju tillbaka på Lovisa sjukhus och i dag tog vi en rullstol och förde henne på en liten utfärd till hemtrakterna som ligger nära. Hon fick se och prata med många bekanta. Det är inte så att hennes ben inte håller att stå och gå på, men en kilometer promenerar hon nog ännu inte efter den stora operationen.
Många har frågat min syster och mig direkt om mammas mående, vad som hänt osv. De uppriktiga raka frågorna uppskattar jag och svarar gärna. Då får vi som känner till allt som hänt möjlighet att gå ut med rätt information.
