Månad: juli 2012

Underbara kunder

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Många underbara kunder har vi haft den här sommaren och under de fjorton säsonger vi haft hand om Plagens kiosk.
Så det är många personer vi lärt känna där, människor vi annars kanske aldrig skulle ha träffat.
Somliga har varit trogna besökare genom alla år. Marja-Leena, som ritat det här tackkortet åt oss, är en av dem.
Varje år kommer någon ny kund som blir stamgäst. Ibland försvinner någon och då undrar man förstås vad som har hänt. Det är alltså livets gilla gång man ser under somrarna i kiosken.
Tusen tack till alla som besökt oss, en gång eller många, den här sommaren!

Plan A, Plan B och Plan C

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Man får ju inte klaga nu då sommaren äntligen kommit. Men om man inte lyckas sova på många nätter blir man ju en argsint en.

Förra natten sov jag inte många timmar. Mest snurrade jag runt i svettiga lakan med tankar som irrade hit och dit.

Därför är plan A i kväll att ta ett par små sängfösare.

Plan B för att få en skön och sval natt är att lägga sig på golvet på en madrass med huvudet halvvägs ute på balkongen. Mysigt, inte sant?

Men eftersom jag räknar med att myggor, flugor, getingar och allehanda andra gangsterflygfän kommer att göra allt de kan för att förstöra min natt har jag också en plan C.

Fler bilder på käk

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Äta bör man, annars dör man, heter det visst. I går arrangerades sommarträffen för medlemmarna i Lovisa svenska lärdomsskolas elevförbund. Vi käkade på Ölvin och här ser du stekt sik med krossad potatis, ägg och isad fänkål samt en smörsås med vitt vin.

Jag tror att den här efterrätten består av jordgubbar och vitchokladmousse samt nötter.
Såväl mat som efterrätt var väldigt goda. Portionerna är små, så om du vill ha lassvis med potatis, mycket sallad, stora kött- eller fiskbitar ska du inte välja denna gourmet. Här satsar man på ett vackert upplägg. Tycker själv att storleken på portionerna är bra, men en skogshuggare skulle kanske inte tycka lika.

Bildkavalkad av godelimanger

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I torsdags hade vi kafferep på K16. Värdarna hade dukat så fint inomhus då det var ostadigt väder men vi kunde sitta ute och mumsa i oss de här läckra mackorna. Idén med de ihoprullade tunna ostskivorna och vindruvan var extra fin.
På tal om ordet kafferep så var det en som skrev på Facebook åt mig att det är ett roligt ord. Det tycker jag också. Det är lite pippilångstrumpsvenska!

På Saltbodan åt en av fem i gänget i går carpaccio på oxfilé till förrätt. Jag säger redan nu att alla rätter vi åt fick tio poäng med papegojmärke och några extra poäng till. Helt utsökt gott!

Caesarsalladen var stor och mättande. Jag hoppade över förrätten för om jag hade ätit det här hade jag inte orkat med någon huvudrätt.
Dessutom hade jag ätit en försvinnande god förrätt en timme tidigare hos en väninna. Eller vad sägs om ugnsgratinerade pain riche bitar som toppats med citronolivolja, sardeller, mozzarella och dill? MUMS!

Lamm med timjamsås och en utsökt god gräddpotatis.

Lax med sås på murklor.

Bouillabaissen fick också högsta möjliga betyg.
Två personer i gänget åt pepparbiff med konjakssås. Den har jag visat bild på i ett tidigare inlägg.

Terroristen i författarlyan (varning för obehaglig bild)

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Sent i går kväll hade en fluga och en mygga allierat sig i författarlyan. De var ena riktiga argsinta exemplar som anföll mig i rummets mörker.
Jag brukar vara snäll mot flugor, till och med mot getingar ibland. Jag ger dem en chans, visar vägen ut genom det öppna fönstret. Men så pass fiffiga är dom sällan att dom inser att dom kan flyga ut till friheten samma väg som dom kommit in.

Innan jag gick och la mig stängde jag dörren till författarlyan så att de små terroristerna inte skulle hitta till sovrummet. Men på morgonen satt Gubben vid sin dator och då fortsatte flugan sin kriminella verksamhet. Inte ens en dos Raid fick livet av den.

Med min fantasi ser jag hur flugan eller getingen kommer för att hämnas. Jag har tagit livet av deras kompis, så om inte annat måste de ju komma på begravningen.
Det är helt sant att jag ser hur terroristen sitter på min skärm och gnuggar händerna av förtjusning…

Sommartriangeln

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Sedan början av juni fram till dags dato har jag tillbringat mesta delen av min tid inom ramarna för en triangel. Den består av hemmet (som inkluderar författarhörnan), av släktens sommarställe och av Plagens kiosk.

Bilden är en panoramavy över terrassen och en del av stranden, tagen i går kväll runt klockan 19.30 då vi höll på att stänga. Officiellt stänger vi klockan 18 men i går var det tennismatch på planerna intill. Och då det faktiskt också funnits några soliga kvällar den här sommaren har vi haft öppet så länge som vi har haft kunder.

Då det blivit lugnare om kvällarna sitter jag på en stol och har den här utsikten från kioskdörren. Längst borta i skogsdungen, där en liten sandplan kan skönjas, fanns Casino-restaurangen. En vacker träbyggnad som jag dessvärre inte har något levande minne av eftersom den brann i början av 1960-talet.

Det är ändå fint att namnet Casinoparken lever kvar, åtminstone bland äldre Lovisabor. Här finns tre utomordentligt skötta tennisplaner.

Avslutar med en symbolisk bild. Den här fyrklövern hittade vår gäst Magnus från Sverige när han spatserade runt i playamiljön.
Jag hoppas den ger mig tur och lycka med min tredje bok. För det är också den mitt liv kretsat runt de två senaste månaderna.
Sommartriangeln – författarhörnan, Kretsgången, Playan. Jag har faktiskt inte behövt så mycket annat.

Men 3-10 augusti hoppas jag ändå kunna bjuda på bilder också från lite andra vyer. Franska rivieran med Nice, Monaco, Cannes, St Tropez, Antibes, Menton med flera platser väntar 😀

Adrian mötte Burt Kobbat

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jag steg in i Lovisas bokhandel. Såg att journalist- och författarkollegan Staffan Bruun hade anlänt, redo att signera sin nya bok ”Tenorens dotter”.

Kaxig stegade jag fram och sa:  Hörru Staffan, din Burt Kobbat har inte en chans mot min Adrian!

Eller nej… i själva verket sa jag så här: Morjens, jag skulle vilja köpa din bok.

Det var säkert Adrian i mig som sa det där om att Kobbat inte har en chans. Om de två romanhjältarna skulle börja slåss kanske Kobbat skulle vinna, för Adrian slåss inte. Men Adrian är mer vältränad så det skulle nog vara svårt att förutspå vem som vann ett slagsmål. Om någon av dem skulle springa undan eller ifatt den andra tror jag Adrian är den snabbare.

Hur som haver. Jag ser fram emot att läsa Staffans nyaste bok – när jag väl börjat med den vet jag att jag inte kan sluta läsa.

Bildkavalkad

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Här om dagen lekte några pojkar på bryggan vid simstranden. Bland annat roade de sig med att gunga fram och tillbaka på den är varningsskylten. Till slut gav skruvarna som höll fast den vid badbryggan efter och skylten föll i vattnet. Pojkarna lyckades ändå bärga den och här är skylten uppe på land i väntan på att någon ska skruva fastän den igen (torde ha hänt redan).

Varningstexten jag lade ut på Facebook löd:
Dyk ej – du kan slå huvet i asfalten.
OBS! Maken på bilden har inget med den stjälpta skylten att göra.

Så här vacker är Lovisaviken en julikväll vid Skeppsbron. Molnformationerna var också fantastiska.

Café Skeppsbrons pepparschnitzel är min favorit på det här stället. Tack Magnus ”Kungen från Solna” för att du bjöd oss ut på mat!

Domedagen nära? Molnformationer är som sagt intressanta, och kan se helt olika ut på flera bilder då man tagit dem med olika inställningar i kameran.

Adrian blir bortskämd

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Huvudpersonen i mina böcker, journalisten Adrian Debutsky, har sina vänner. I går kom en av dem till vår sommarkiosk och med sig hade hon ett paket. Hon säger att Adrian har antytt att han någon gång gärna skulle smaka på hennes hemgjorda bondost – för alla vet vi ju att jag inte har tålamod att fixa en sådan.

Och inte nog med det. Han fick också en Ballantines-pins. Så jag behöver inte förklara vilken whisky han gillar bäst.

Det gör inget att hans beundrare skämmer bort honom. I själva verket blir jag otroligt glad varje gång jag blir påmind om att Adrian är verklig också för andra än bara för mig.

Men visst blir jag lite bortskämd själv också. Ännu två månader efter min 50-års dag får jag kramar och gratulationer, till och med gåvor.

Av Inge fick jag fyra glasunderlägg med Bond-tema. Så om Adrian fick en BOND-ost finns det någon som vet att jag är BOND-fantast. Alltså James Bond, bästa vänner – sorry alla lantbrukare och bönder.

Av Merita och Jacita fick jag en valfri behandling – jag kan välja mellan healing, zonterapi, energimassage m.m.
Tusen tack till er alla som kommer ihåg både Adrian och mig!

Baka baka liten kaka

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag och kakbak brukar inte gå ihop. Jag trodde inte heller att den här smeten skulle bli en kaka. Adrian som har sett en person bli överkörd av en spårvagn kom med sina kommentarer. Skriver jag dem här lovar jag att ni inte äter en kaka, eller nåt annat överhuvudtaget,  den här dagen.

Men hör, se och häpna. Ut ur ugnen kom de här kokoskakorna. Eller egentligen har jag skurit kakplattan i bitar, pudrat dem med florsocker och dekorerat med lite extra kokosflingor.

Här kommer receptet.

200 g smör
5 ägg
3,5 dl socker
1 äpple
1 citron, finrivet skal och saft
2 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
200 g kokos
Dekoration: stora kokosflingor eller florsocker och mindre kokosflingor.

Smält smöret och låt det kallna. Vispa ägg och socker luftigt. Tillsätt smöret. Riv äpplet och blanda det med citronskal och saft. Rör ner i smeten.
Blanda mjöl, bakpulver och kokos. Rör ner i smeten. Häll den i en långpanna, ca 20 x 30 cm, på bakplåtspapper.
Grädda nederst i ugnen 35-40 minuter. Låt svalna, skär i bitar, dekorera.
Ugnen ska vara 175 grader varm.

Mitt äventyr i köket, där jag inte riktigt är hemma, började med att det dröjde innan jag hittade rätt delar till vispmaskinen… och efter att jag rivit äppel och skurit kakan i bitar såg köket ut som ett litet slagfält fullt av kokosflingor, kaksmulor och smetstänk.
Det där med att diska och städa efteråt är ju inte lika kul som att se resultatet av kakbaket och att äta godbitarna.