Arbetsvyer

Här uppe på taket har jag varit

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I serien fantastiska minnen från arbetslivet utgör den här sädessilon i Valkom hamn ett.

Silon byggdes 1983–1985 och jag började jobba på tidningen Östra Nyland i slutet av 1987. Exakt när jag var här uppe på taket minns jag inte, har kanske något urklipp kvar men har inte nu tid att leta efter det.

På den tiden var hamnen mer allmänt öppen för besök. Numera är ju hamnområden känsliga infrastrukturområden och även annars har säkerhetsfrågor högsta prioritet.

Jag rörde mig förstås då i slutet av 1980-talet, början av 1990-talet med tillstånd här och hade sällskap av dåtida hamnkapten och hamnlots (redigerat 4 aug. kl. 18.50) Bengt Sandvik när vi tog hissen upp mot höjderna. Där kanske var andra journalister med, jag minns inte, för tanken var att vi skulle få bilder dels av silon, dels av vyerna från taket.

Det spektakulära med detta arbetsbesök var att den sista biten upp till taket skedde via en stege på kanske 10-12 meter som låg på utsidan av silotornet. Den syns inte här för den ligger på andra sidan.

Jag är inte höjdrädd, och stegen hade skyddsbarriär, så det var enbart underbart att få vara med om detta äventyr.

Bilden tog jag i söndags då vi på utfärden till Hudö passerade Valkom hamn.

Det blev en riktigt varm dag i dag

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… så det var bra att vi grillade igår då det bara var kring +25 i kvällssolen. I dag har temperaturen närmat sig +28, men i natt var det +14 så det är möjligt att få in svalka då vi inte har tropiska nätter än.

Biffar, potatisar, champinjoner med fyllning och paprika, och så en liten bukett med blåeld och andra vilda blommor på bordet.

Och så några roliga fågelholkar som jag fick syn på då jag satt och väntade på en person för att ta ett foto till en intervju som jag hade gjort via mejl tidigare under veckan, och som borde gå ut den 23 juli i Nya Östis.

Har varit en hektisk dag med flera bilturer i dag. Dels fotouppdraget, dels skjutsa syrran till en av hennes kompisträffar. Snabbt besök i en livsmedelsaffär, men annars handlade det åter mest om textredigering och så skrev jag ut en intervju jag gjorde i måndags.

Borde ha lite lugnare fredag och lördag, men vem vet? Samtidigt som jag stundvis känner mig lite stressad och att tiden går väldigt fort är jag också tacksam för allt jag har ❤ ”Bara” livets pusselbit saknas, men om jag går med i någon verksamhet för pensionärer nästa sommar och höst, kanske pusselbiten hittas då 😀 Man får inte tappa hoppet och gnistan!

Onni betyder tur, glädje och lycka

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bogserbåten Onni ligger i Strandparken nära Skeppsbro-området vid Lovisaviken. Det är en museibåt. Här stod jag igår och gjorde en intervju.

Onni är ett finskt namn på en liten kille eller en man. Ordet betyder lycka, glädje och tur.

Det kan vi hoppas att vi alla ska få och ha i något mått i dag ❤

Då många andra semestrar, då jobbar ofta jag, såsom nu i juli månad och en bit in i augusti.

Jag upplever glädje i mitt jobb och tycker jag har en viss mån av lycka och tur då jag fått uppdrag då och då sedan jag slutade jobba heltid.

Det ska bli en ganska solig och varm dag. Mot kvällen kanske vi grillar med grannen. Jag har ett par pepparbiffar av inrefilé på lut 🙂

I natt var det sköna svala +16 grader och att sova med fönster öppna så jag kan höra fåglarnas kvitter, det är ju lycka och glädje även det.

En bonusbild från tidigare i sommar. Blomsterarrangemang vid gästbåtsbryggan på Skeppsbron.

Ny bildkavalkad, det är ju söndag!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Vad har hänt under veckan som gick? Vad har du sett genom kameralinsen? Det brukar Åke fråga. Och eftersom jag har så många foton att visa, får fem gå in på Åkes tema Veckans foton, och två på Christians Skyltsöndag. Annars överskrider jag gränsen 😂

Påskäggsjakt var det i fredags vid Bastion Ungern. Mer om det senare i Nya Östis.

Jag är sedan några veckor tillbaka medlem i styrelsen för föreningen Corazon Grandes Faddrar. Här finns en artikel om den verksamhet som ligger Siw Broman nära hjärtat.

Fadderföreningen arrangerar fester och basarer för att samla in pengar som sedan skickas till barnhemmet. Nyligen hade vi påskbasar på torget i Lovisa. Då det blev min tur att stå där, tillsammans med andra förstås, var det mesta slutsålt 🙂

Bidrag 1 till Åkes utmaning:
Arbetsvy, och lite Quess what (en kategori här på bloggen som jag inte använt på länge)…

Men jag gör det inte till en tävling här. Jag var backstage på en modevisning i onsdags.

Bidrag 2 till Åkes utmaning:
En plantering vid Drottningstrand. Ljung i olika färger är så fint!

Bidrag 3 till Åkes utmaning:
Var på mammografi i tisdags. Helt super att vi erbjuds sådan vart annat år. Organiserat, avgiftsfritt, screening för närvarande främst till kvinnor i åldern 50–69 år.

Bild 4 till Åkes utmaning:
Igår kväll såg pusslet ut så här. Det har skänkt mig mycket stillhet och ro, så på det sättet har påskens budskap landat även här.
Ibland är det så att allt bara stannar upp, jag får inga bitar att passa in.
Då är det dags att stiga upp från bordet, släcka lampan och börja göra något annat.
Följande dag, ofta på förmiddagen vid frukosten, hittar jag direkt 10-15 bitar 😀

Bidrag 5 till Åkes utmaning:
Minipavlova från kafeterian och mångserviceplatsen Garnis. Ser det inte ut som att den ler lite snett, har två blå ögon och en röd rolig hatt 🙂

Veckans foton, veckans skylt, arbetsvyer…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Arbetsvy från i måndags. Något som jag skriver om i en av april månads nummer i Nya Östis.

Jag har själv jobbat här, på den tiden som här fanns Shells servicestation i slutet av 1980-talet. Medan gamla stationen rivdes, och den nya som syns på bilden här byggdes, jobbade vi i gamla Köttkontrollen, som fanns i den röda tegelbyggnaden. Där har senare en tvätthall för bilar byggts.

Oj oj, alla minnen jag har från tiden på Shell… det blev inte många år där innan jag började jobba som journalist, men det skulle kunna bli en bok ändå. Samtidigt som jag tror att många tycker det är tacksamt om det INTE blir en bok av alla de minnena 😂

Professordeutsch-Christian brukar rubricera sina inlägg med ”Skyltsöndag trots allt & veckans foton”. Med det sammanflätas ju mycket. Veckans foton och Skyltsöndag finns också hos Åke.

Det här med att fota hejvilt utan planering har sina sidor… Det blir ju rätt splittrat men det är väl ändå hyfsad vardagsdokumentation.

Det är ju inte alltid så vackert med allmänna ”skyltningsplatser” så ingen städar bort gamla nitar och pappersrester, men det är vad det är. Äkta vardag.

Ramen blev klar igår den 21 mars. Efter det har jag kommit rätt långt fastän det inte syns här 🙂
Speglingen i glasskivan blev rätt trevlig.

Är det skyltsöndag så är det, och då bjuder jag på två skyltar denna vecka. Den sista här under är ju lite Favorit I Repris från Café Favorit.

Blandade bilder och ordet är LÅNG

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Det får bli lite blandade bilder i dag så att jag får undan sådana jag bara knäppt i förbifarten. I måndags fotade jag vår busstation i funkisstil. Här finns nu också taxin inhyrda och en lunch-grill-restaurang. Här har funnits busstationens väntrum och biljettförsäljning, Matkahuoltos paketmottagning, olika kafeterior, en blomkiosk för länge sedan, försäljning av hantverk och under coronatiden gavs vaccin här.

Byggnaden är skyddad och bra så!

Hos Åke är ordet i utmaningen Hoppa-på-tåget LÅNG. Jag tycker att det här är en kriminellt lång beskrivning och innehållsdeklaration av vaginalt östrogen. Bokstäverna är små, behöver nästan förstoringsglas för att läsa allt och har inte orkat läsa precis allt ännu… Men gott folk, vad tycker ni?

Klart att allt detta görs ”för säkerhets skull”. Läser användaren inte ska hon inte komma och säga att hon inte visste att hon inte fick stoppa ”katten i mikrovågsugnen för att torka”… En klassiker jag hört från USA. Det stod inte i användningsmanualen för mikrovågsugnen att man inte fick torka våta katter där. Katten kanske dog? Djurets ägare fick ersättning från försäkringen? Eller är det bara en skröna?

Hur som helst. Detta är i alla fall mitt bidrag till dagens tema: LÅNG!

Arbetsvy. Många kan nog nu tänka att det var sjutton så mycket hon blir bjuden på.
”Hörru journalist! Det finns inga gratis luncher!”
”Nä, nä, men gratis kaffe och bärpaj finns det. Då bokkaféet firar 300 intervjuer!”

Dagens väder: Sol och kring +9 grader, just nu vid 17-tiden +6.
Fastekalendern: En värld där alla har likadana sockor – vad tråkigt! # RockaSockorna

En kladdkaka sitter sällan fel

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Dagens arbetsvy, inte illa alls. Gjorde en födelsedagsintervju, sker rätt ofta på kafeteria såhär på vintern och tidig vår.
Den röda fläcken på tallriken är INTE ketchup 😂 Det är hallonsylt. Så gott!
Jag dricker ganska sällan kaffe, kokar aldrig hemma, bara om jag har gäster som vill ha kaffe.
Men går jag på kafé väljer jag ljusrostat som jag har märkt att passar min mage.

På väg till intervjun såg jag de första gässen flyga över staden. De hade sina karaktäristiska läten. På något sätt kändes det nog nu som om de skrek lite argt för att det är så kallt. Protest! Var är våren?

Vi har också en fasantupp i trädgården som redan högljutt börjat gasta, kärlekskrank som den verkar vara. Den sitter inne i en stor granhäck och bara huvudet syns där den spanar åt alla väderstreck.

Alexandersgatan i närheten av Café Favorit. Har varit en mulen dag och inte varmare än +2 grader, så tålamodet prövas för den som vill ha värme. Samtidigt vet jag att det inte ÄR vår riktigt än 🙂 Det är något där mitt emellan. Inte kall vinter mer, men grönskan och knopparna på träden får vi vänta på lite till.

Sitter nu och kollar Lovisa fullmäktiges möte som strömmas på nätet.

Det finns en massa intressanta och roliga utmaningar i Blogglandia.
Klimakteriehäxans onsdagsutmaning är en av dem, och Orsakullans Bloggstafetten en annan.
Jag har bägge på min agenda, få sedan ser när jag hinner ta itu med dem 🙂

Men vill ändå presentera dem för er som läser min blogg, kanske någon av er som bloggar själva blir intresserade. Eller om ni inte vill skriva själva så finns det intressant att läsa hos dem, och även hos andra som jag har med i min bloggroll på startsidan.

Och ännu en sak! På startsidan finns utlottningen av klisterbilder med Mumintema. Kostar inget att delta.
Klicka på bilden, skriv en kommentar, och du är med i lottningen som sker senast på söndagskvällen.

Hälsosteg 12.3–18.3: 12 150. Hade ett par lugna hemmadagar som inverkade, men försöker annars gå korta sträckor varje dag. Väntar mycket på att få ta fram cykeln och i lite varmare väder komma ut på ”längre utfärder”.

Fastekalender i dag: Visa nåd.
AI Overview beskriver det, enligt min åsikt rätt bra, så här: Att visa nåd innebär att vara barmhärtig, förlåtande och mild mot någon, även när denna person kanske förtjänar straff eller är i en svår situation. Det handlar om att ge en andra chans, visa medkänsla och kärlek utan krav på motprestation. Nåd kan också betyda att sänka kraven och inte vara för hård mot sig själv eller andra.

Så var det torsdag igen

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… med tillhörande anhörigvård. Det är ju inte så att vi vårdar mamma, för det gör hemvården med hennes ben som behöver omsorg och med dusch.

Men vi doserar medicinerna, vi handlar mat till henne och i dag hjälpte jag henne få nytt påslakan över sängtäcket. Vi strödde också ut lite is-smältnings-medel på de värsta fläckarna på gården eftersom det ibland är lite svårt att komma ”inslirande” där med bilen 🙂

Syrran hittade en sten som hör till FinStones och jag tog hand om den då jag är med i FinStones Facebookgrupp. Fint vårtecken, inte sant?

Och vad annat kan jag rapportera? Inte så mycket egentligen. Ibland tycker vi att våra dagar är trista, just för att de är fyllda av vardagliga ting. Disk på förmiddagen, affärsbesök på eftermiddagen, skriva ett par artiklar, svara på mejl, skriva dagbok, se på teve…

Men om vi någon dag insjuknar, eller av andra anledningar inte alls kan göra alla de här vardagliga sakerna… då är det nog dem vi längtar mest efter. Att få vara frisk och göra det som hör vardagen till. Det är väl ändå en välsignelse.

Fastekalendern ber oss i dag kontakta någon vi inte kontaktat på länge.

Arbetsmiljö från igår. Servicehuset Esplanads mötessal. Deltagarna satt vid andra bord.

Det blir en artikel om kommande seniorverksamhet i Lovisa. Jag testade bara kameran här 😀

Har inte bestämt mig än. Kanske börjar pussla i dag. Eller senast imorgon 🙂

HGSH – här var det trängsel

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Nu ska ni få se och höra något roligt och då gör jag det som fastekalendern säger att jag ska göra: Sprid gott omkring dig.

Att sprida gott kan ju betyda så mycket från att donera pengar, säga något vänligt till någon, bjuda på ett leende eller berätta en rolig historia. Mest tänker jag på att bemöta andra såsom man själv vill bli bemött. Det är inte alltid så lätt, men har vi det i åtanke så finns det många situationer då vi kan tänka just på det. Hur skulle jag vilja bli bemött?

Dagens bilder går under kategorin Hur galet som helst, men även under Arbetsvyer, eftersom jag var i det nya daghemmet Pärlan där dörrarna var öppna tre timmar för allmänheten i dag. Tillströmningen av intresserade var enorm. Här syns en del av skorna vid entrén, för man fick inte ha skor på sig där inne.

Daghemmet är tvåspråkigt och har plats för 150 barn och 40 anställda. Mycket av interiören går i trä. Till exempel de här skojiga speglarna som såväl barn som vuxna kan ha roligt vid 😀

Mer om daghemmets öppna-dörrar-afton kan ni läsa i Nya Östis den 19 mars.

Daghemmet är enormt men väldigt fint och fräscht. Var svårt att få en bild som visade hela byggnaden, hade behövts ett foto med drönare.

Och sedan det galnaste av allt. En annan bilist hade parkerat så nära vår bil att det var omöjligt att ta sig in via dörren till förarsätet…

Då gav jag mig på vansinnesförsöket att klättra in via passagerarens framsäte, över växelspaken och… Jag klarade det!!!

Kanske det var en syn för någon som kollade i smyg, men jag har gjort det här förr, dock var det 10-15 kilo sedan… men det viktigaste för mig var att jag inte fick kramp i benen eller fastnade på annat sätt och därmed inte behövde brandkårens eller annan assistens att komma loss 😂💪

Veckans hälsosteg: 15 200.

Våren är här och det fredag igen!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Det var soligt och varmt framför Tokmannis ingång. De första växterna hade också placerats ut på tre ställningar. Sådana här kan jag nästan aldrig gå förbi. En kruka kostade 2,49 euro så jag tyckte att jag hade råd med den.

Vem vill inte ta våren hem och in till sig?

Arbetsuppdraget igår inkluderade kaffe och kaka då Lovinfo fyllde tio år. Det blev inte av att sitta ner och avnjuta det eftersom jag strax efteråt skulle på mammas ärenden med syrran.

Men idag kapade jag en halv bit av de här tårtbitarna som K-Rauta bjöd på vid sin öppningsfest. De var så stora att jag tyckte det räckte men en mindre bit.

Fastekalendern 6 mars: Ge en hjälpande hand till någon som behöver den. # Gemensamt Ansvar
Såg ingen insamlingsbössa nånstans för Gemensamt Ansvar, men jag hjälpte syrran bära en stor förpackning med toarullar och sedan hjälpte jag en kollega hitta en postlåda hon letade efter. Det blir sådana där små hjälpande gester varje dag, helt naturligt tycker jag.

Hälsostegen 26 februari–4 mars, 19 700! Rekord för i år. Tack vare snöskottning torsdagen den 26:e. Men nu vill jag inte ha mer snö 🙂

Och vad vore en fredag utan Elisas utmaning, Fem en fredag som har temat Mittemellan.

Vilket är det första vårtecknet du brukar lägga märke till?
Då små områden av grönt gräs börjar visa sig vid sidan av snön. Sedan förstås också fåglarnas glada drillar, takdropp och de första vårblommorna.

Vad längtar du mest efter när vintern börjar släppa?
Att snön ska försvinna och solen värma så pass att jag kan sitta en stund i trädgården och vända ansiktet med solen.

Vad gör ett kallt bakslag lite lättare att acceptera?
Att den snö som eventuellt kommer smälter fort och vissheten om att våren och sommaren segrar till slut.

Vilken liten sak i vardagen förändras först när säsongen vänder?
Värme-elementen stängs och tätningarna från fönstren rivs bort.

Vad märks mest på människor när ljuset kommer tillbaka?
De flesta är gladare och man mötas av fler leenden.