Månad: februari 2019

En underbar innergård, och tankar om vänskap

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
En innergård i Sevilla i Spanien.

I dag har det varit plus tre grader, ganska grått, lite regn då och då, och även byig vind. Det är helt okay, vi har ju sista dagen i februari. Vi längtar efter våren men den är inte riktigt här än.
Så det gäller att leva på de reseminnen man har, och så småningom se fram emot nya upplevelser utomlands 🙂

Annars har jag de senaste dagarna funderat mycket på vad vänskap betyder. Vem är din sanna vän, vem kan du lita på?

Jag är en ganska blåögd och snäll person som vill tro gott om de flesta. Det har genom åren gett mig några käftsmällar och folk har skrattat bakom min rygg.

Om jag har en åsikt om en person, och serverar den för någon annan, brukar jag säga ”det här är min åsikt, jag vill att du bildar din egen åsikt om personen”. För jag vägrar själv att med hull och hår sluka allt som andra berättar om andra. ”Hon är sådan, han är sådan, hon sa si och han sa så”. Ord står mot ord och skvallret frodas.

I chefsposition får man stå ut med allt möjligt. Folk är sura, missunnsamma, avundsjuka, arga och besvikna. ”Vad tror du att du är” har jag fått höra ibland, eller ”du skulle bara veta vad andra sagt om dig”, eller ”du ska inte tro att du har några vänner”.

Klart att jag vet att mycket som sägs om mig inte är vackra ord. Men dagligen får jag också tack för jobbet jag gör, bland annat peppande mejl och kommentarer på Facebook och på bloggen. Tack vare dem har jag orkat kämpa vidare.

Och jag skulle vilja påstå att de personer som har behov av att påpeka att någon annan minsann borde veta att folk talar illa om dem – de är inga empatiska människor, inga riktiga vänner. En sann vän har inget behov av att trycka ner en medmänniska.

Veckans ord – VIS

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Veckans ord i Sannas utmaning är VIS. Synonymer till ordet är bland andra klok, insiktsfull, erfaren, lärd, förståndig, förnuftig, vettig, kunnig och klarsynt.

Motsatsorden är dåraktig, galen, oförnuftig och okunnig.

Som substantiv beskriver ordet VIS ett sätt, ett skick, en metod. ”På så vis, jaså? Är det så? På sätt och vis, i viss mån, på intet vis alls.

Språk och ord är intressanta!

Bild från matchen Tor-Rangers i söndags.

Här kan man fråga sig varför Rangers-spelaren med nummer 27 på bröstet gör på detta vis? Det är inte förnuftigt att sparka bollen… han är således inte vis.

När man blir gammal… och Lovisavyer!

~ Carita Liljendahl ~ 43 kommentarer

Ju äldre man blir, desto mer talar man om sina krämpor och mediciner.
Det konstaterade vi på redaktionens måndagsmöte.

Blodtrycksmätaren har den senaste veckan visat bra värden. Till och med en gång ett som enligt tabellerna säger att jag är 17 år ung och en idrottare. Värdet var då 117/77/54 (sista siffran är pulsen).
Jag blev nästan lite orolig, är värdet för lågt? Men gränsen lär gå vid 90 för den första siffran.

Då det var premiering av kommunalt anställda i dag, och jag var där på jobb för tidningen, kunde jag motstå denna kaka. På förra fullmäktigemötet åt jag inte heller kaka. Sådan ryggrad man har – hahaa! Däremot blir det ett par glas vitt ikväll. Nu blev ryggraden plötsligt väldigt slapp 😀 Den kan ju inte vara av stål hela tiden!

Ett par Lovisavyer blev förevigade då jag gick från rådhuset till mataffären.

I det här huset finns i dag en biograf, en begravningsbyrå, en affär med låssmedstjänster och en musikaffär. Förr fanns här en av otaliga små livsmedelsaffärer, det var tider det!
En portgång från Drottninggatan in till gamla Societetshusets gård.

 

Vacker vägg, del 112

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ett minne från ridskolan i Jerez i Andalusien dit förra läsarresan gick.
Planerna kring följande läsarresa har börjat, men de som vill med får ge sig till tåls ännu ett par, tre veckor innan den annonseras ut.

Annars kan jag säga att jag är nöjd med systemet där jag har separat arbetstelefon och då jag börjat hålla fast vid att jobba endast vissa tider om vardagar och någon enstaka timme på veckosluten.

I dag hälsade jag på ett par ”gamla” kollegor på eftermiddagen och försköt därför en del av jobbet till kvällen. Känns bra att kunna styra jobbet själv, och jag tycker att jag har blivit bättre på att både prioritera och delegera.

Lite dålig har jag varit på att ta bilder i min vardag i Lovisa.
Bra därför att ha arkivbilder att ta till.
Ska försöka skärpa mig i morgon 😀

 

Glad måndag! 25-02-2019

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer
Glad måndag, ropar de här konstverken 😀

I måndags för en vecka sedan hade jag i arbetsärenden ett möte på Café Favorit på Alexandersgatan i Lovisa. Det är ett mysigt litet café med tre små rum. Ett där serveringsdisken och några bord finns och två andra personligt inredda rum med glada färger på väggarna. Ofta finns här annorlunda och färgglada konstverk också.

Sommartid kan man sitta ute på gamla apoteksgården och njuta av kaffe, te och tilltugg.

De här tavlorna gör mig verkligt glad! Glad blir jag också då många av mina bloggvänner hakat på glad måndag-serien. Då jag har lite extra tid och minns att göra det, länkar jag till dem.

Geddfish har fått glatt besked och visar vackra blommor, fina muggar och en söt hund.

Hos Anki är det härligt vårväder!

Ett inofficiellt matchreferat

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I dag jobbade jag inte för tidningen då jag var på innebandy. Vi turas om med en kollega, han skrev i dag och jag sköter matchen i morgon eftersom Tor har två hemmamatcher denna helg.

Bilden är tagen med min mobiltelefon, jag tycker den blev hyfsad!

Jag jobbar ju inte heller längre för Tors innebandy, så i princip kan jag skriva vad jag vill om matchen. Åtminstone på min blogg 😀 Allt det jag inte skulle kunna skriva i tidningen.

Dessutom betalar jag inträde till matcherna då jag inte jobbar, så att jag med gott samvete kan vara en ”huligan”, eller i alla fall en högljudd supporter.

I dag gjorde domarna allt de kunde för att gästande Tikkurilan Tiikerit skulle vinna. Tor åkte på de flesta utvisningarna, ibland av orsaker som en supporter med blågult hjärta inte alls förstod. Kunde inte gästerna träna lite mer, skaffa sig muskler så de inte ramlade omkull av minsta lilla tackling? Alternativt sätta stenar i fickorna för att få mer tyngd.

Då tigrarna tacklade våra oskyldiga små änglar så att de utan vingar gjorde en flygtur över sargen, med buller och bång ska ni veta… då fungerade varken visselpipa eller armar för domarduon.

Vi var utvisade hela arton minuter, det vill säga nästan en hel period, men starka tillsammans red vi ut stormen och vann slutligen matchen med siffrorna 7–4.
Två mål gjordes i numerärt underläge. De smakade extra gott 😀
Domarduon såg ilsken ut, men att underkänna de där målen täcktes den ändå inte 😀

Nu toppar vi tabellen och har tre matcher kvar i grundserien.
I morgon möter vi tabelltrean Rangers. Då blir det inget inofficiellt referat här utan något mer sakligt i torsdagens tidning.
Om domarna då är dåliga skriver jag troligen endast ”domarna hade en något oklar linje”.

Framsteg!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Det har hänt en hel del på pusselfronten sedan jag visade senaste bilden.
Ibland tyckte jag att jag avancerade med bara tjugo bitar per kväll.

Men som sagt, det går framåt och inte bakåt 😀
Och pusslet ger sinnesro, skingrar tankar. Det skapar inte frustration, i alla fall inte hos mig 🙂

I kväll en liten bit mat och mousserat på veganrestaurangen, som tyvärr stänger på söndag. Men en ny restaurang öppnar snart, och jag tror att det här med veganmat i Lovisa också får sin fortsättning senare, i lite andra former kanske.

Fler flyttar in!

~ Carita Liljendahl ~ 36 kommentarer

Men nu handlar det inte om människor 🙂 I min lilla tvåa finns det bara plats för en, att bo. Däremot finns det hjärterum och stjärterum för många vänner och skulle jag råka snubbla över någon trevlig man så lär han nog också få plats här då och då 😀

De som flyttar in hos mig nu på våren är nya små växter. Jag får se vilka som klarar sig, vilka som trivs hos mig. Det är bara att pröva sig fram, hitta de rätta platserna för dem.

Jag tycker det är vackert med gröna växter och glas. Den här växten ska få en annan kruka lite senare. Solen som lyser in i bostaden och gör vackra skuggformationer gillar jag också.

Luftväxterna överlevde dessvärre inte hos mig, så nu har jag rätt många glaskrukor, -burkar och och -skålar. Inga svårigheter dock att hitta användning för dem.

Och så var det det här med hälsan. Den här hade ju gått som bidrag i Veckans ord – ASK. Nu ska jag mäta blodtrycker morgon och kväll och skriva upp det för att senare berätta resultatet för läkaren.