På en kort promenad med en väninna. Djupa samtal över en mudcake med vaniljglass och några glas vin.
Så kan en värdefull söndagskväll se ut.
Och så fick jag en liten gåva från Bulgarien. En tvål som jag kan använda i klädskåpet om jag inte vill låta den löddra bort. Den doftar underbart av rosor, av vilka det lär finnas massor av i dalar i Bulgarien. Såsom gammaldags rosor, eller rosenbuskar, doftar hos oss. Underbart ❤ Tack Dimi!
Det var ett tag sedan jag bjöd på en lektion i finska.
Ole hetki Suomen Kuningas, direktöversatt ”Var en stund Finlands kung”.
Täällä se on mahdollista – ”Här är det möjligt”.
Det var lokala kameraklubbens jippo. Man fick låna en krona att placera på huvudet, och mot fem euro fick man ett fotografi av sig själv som kung. Inte illa att vara det i en republik som ingen kung har 😀
Bästa bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndag!
… jag ser mig i spegeln. Men jag bryr mig inte så mycket om dem.
Någon rynka här och där, mungiporna börjar peka nedåt då man blir äldre, hur glad i sinnet man än är 😀
Gäddhäng, det vill säga slapp överarmsmuskulatur. Åderbråck, smala fintrådiga men ändå bråck.
… då jag stiger upp om morgnarna är jag ibland styv i lederna, men man kommer väl igång som en gammal dieselmotor? Host, host.
Jag tycker inte att man ska behöva göra något för att dölja ålderstecken eller åldersringar av olika slag. Det är naturligt att människan åldras.
Det här var sista delen i Orsakullans marsutmaning. I morgon är det första april!
Såg i går på dokumentären om Josefin Nilssons liv i Sveriges tv. Mycket sorgligt öde men hennes minne hedrades på ett vackert sätt inte minst av alla de otaliga vänner hon hade.
Jag blev ju också för drygt trettio år sedan misshandlad och kallad allt möjligt från hora till fet kossa (jag var inte ens fet då)… så igenkänningsfaktorn var hög.
Jag tog mig tack och lov fort ut ur det destruktiva förhållandet.
Utan de hemska upplevelserna vill jag ändå inte vara, inte ens fastän de en gång ledde till att jag skar mig i handleden, inte djupt med jag rispade ändå… Det var ett slags rop på hjälp. Gjorde även annat för att väcka uppmärksamhet om att jag mådde dåligt just då.
Att jag tog mig genom allt det där, och även en svår skilsmässa 2014, har gjort att jag vuxit mycket som människa.
I går sade en nära och kär person, som känner mig väl, att jag är en stark kvinna med egen vilja. Det kanske är därför män har svårt för att närma sig mig. Alla män vill inte ha starka kvinnor.
Ryktet har gått 😀
Det är hon som visar var dörren finns om du säger fula saker till henne eller om du ställer krav på att hon ska vara en traditionell kvinna som står vi spisen och gör mat och håller truten då gubben har viktiga saker på gång med sina polare.
Det är hon som dricker vin på en måndag om hon så vill, hon som vissa dagar jobbar mycket, hon som bloggar om sitt liv – ja, det är hon som gör som hon vill.
Därför är det nog bara starka män som är trygga i sig själva som kan få plats i hennes liv ❤
Hon bits ändå inte och hon har ett stort hjärta, så även om du inte är en jättestark och modig man vågar du nog ta risken att bekanta dig med henne 😉
Nästsista utmaningen av Orsakullans 31 frågor och påståenden i mars.
Det har varit ganska krävande att delta, men roligt samtidigt att läsa vad en del andra bloggare skrivit. Man lär känna nya sidor av sina bloggvänner, så tack Madeleine för att du fixade frågorna!
Jag är den i butiken som…
– sällan stressar, låter gärna andra som har bråttom gå före i kön, men väljer ofta själv fel kö, det vill säga en sådan som av olika anledningar kräver tid (någon har glömt väga en grönsak och kassan rusar i väg, någon räknar alla småslantar från plånboken, kassa-apparaten börjar strula, rullen med kvittoremsa tar slut osv.)
– ofta yrar hit och dit då jag inte minns vad jag skulle köpa, om jag inte har inköpslista, kommer ut från butiken med sådant jag inte hade tänkt köpa
– nästan aldrig kollar priser, jag köper det jag behöver/vill ha och är extremt icke-prismedveten
… köpa två nya kuddar och ett lakan.
Men Ingvar Kamprad var slugare än jag. Trots att jag i min slughet undvek övre våningen och gick direkt till inredningsavdelningen.
Och nej, min vän BP. Konkursen hotar inte Ikea i Vanda, Helsingfors. Det är inte folktomt överallt i Lovisa och inte i Vanda heller. Nu råkade det sig så att syrran och jag var ute i god tid. Två timmar senare var P-platsen smockfull!
Som sagt. Jag skulle bara… Men utöver dynorna hittade jag fina glas, en krukväxt, ett skärbräde (bör ju bytas då och då), ett ljus (man kan inte ha för många), en toaborste (ett MÅSTE på Ikea, kostar bara 50 cent)…
Och jo, jag köpte lakan och nya kuddar. Och en dokumenthållare, en praktisk låda för alla arbetspapper jag behöver ha ordning på vid datorn. Och nya bestick… ja, som sagt. Ikea vet att det finns mycket vi behöver 😀
Jag var nöjd som klarade mig med att lägga ut bara 50 euro i Ikea. Värre blev det då vi åkte via Borgå hem. Där hittade jag två fina ljus, ett av dem med Muminmotiv. Och sådana är ju inte gratis… 😀
Dessutom blev det ett sorteringskärl för plastavfall, en badhandduk, klistermärken… och lite annat som jag visar senare här på bloggen 😀
Det var en härligt solig vårdag med +14 grader och även annars kändes den lyckad på många sätt.
Varje gång jag unnar mig EN dag ledigt ser jag hur värdefull dagen blir. Det här är friheten jag har som privatföretagare. Samtidigt känner jag ansvar för alla uppgifter jag åtagit mig. Jag fixar dem, men då som det passar mig själv bäst.
Ännu en sak… det tog mig en halvtimme att packa upp alla mina inköp. Och nästan allt var inslaget i plast. Ljusen, klistermärkena, kuddarna, lakanet, besticken… När allt var befriat från emballage av olika slag hade jag en helt plastkasse full av plast!
… vill ligga eller sitta där som det inte är för varmt, helst i halvskugga. Eller om det är solig plats ska där blåsa lagom.
… inte går i bikini. Har baddräkt och med åren har jag börjat skydda allt mer av huden mot direkt exponering av sol.
… gärna badar, oberoende av hur många grader varmt vattnet är. Så länge där inte guppar isflak kan jag ta mig ett snabbt dopp.
… gillar att se och höra hur vågorna slår mot stranden, sopar igen spår där och formar klippor och stenar, såsom de gjort under tusentals år.
Detta är del 29 av 31 i Orsakullans bloggutmaning.
I måndags dag var kärlet för blandavfall överfullt vid huset där jag bor. Orsak: det finns bara ett stort kärl och inte två som förr.
I det nya kärlet som låg intill får man bara lägga plastavfall. Senare kom också sorteringsdirektiv via brevlådan.
Det som jag upptäckt direkt är att min påse med blandavfall inte blir full på flera dagar efter att jag inledde sorteringen. Vilket tydligen betyder att det mesta innan bestod av plast av olika slag!
Det finns inget stort utrymme för sortering i mitt kök, men jag gör så gott jag kan och bär ut plastavfall varje dag om så behövs.
I morgon tar jag ledigt, företagare som jag är. Tänkte dra iväg till Ikea… woop woop!
Jobbar för tidningen på lördag istället. Frihet under ansvar 🙂
Jag blev tvungen att ta mig en ordentlig funderare kring det här. Jag har inte halkat på ett par vintrar, eftersom jag har tassat fram oerhört försiktigt och låtit promenaderna ta tid. Jag är ju livrädd att som privatföretagare bryta armar eller ben…
För några år sedan ramlade jag i kyrkans trappa på väg ut. Då hade jag blåmärken på baken, benen och ryggen… ofta ett underverk att man inte slår huvet.
För några år sedan ramlade jag också i toaletten i hytten då jag åkte Sverigebåten. Det var sjögång och allt hände på en sekund. Jag föll in i duschen, den slog på av någon märklig anledning och jag blev förstås både blöt och blåslagen…
Det här var några minnen av ”när jag ramlade” som är del 28 av 31 i Orsakullans utmaning.
Pusslet klart! Hade kring 100 bitar kvar då jag började vid 18-tiden.
Förvånansvärt svårt var det, jag blev klart 20.45. Satt förvisso inte hela tiden vid pusselbordet, men en liten pärs var det onekligen. Ändå oerhört givande!
2000 bitar och ett vackert motiv krävde nästan tre månaders tålamod.
Mycket har jag ändå hunnit tänka på, bearbeta i mitt stilla sinne… då jag vanligtvis efter hektiska arbetsdagar lugnat ner mig vid pusslet. Jag har ofta kombinerat pusslet med tv-program av olika slag, då jag har tv:n i samma rum. Det har blivit allt från hemska nyheter och dokumentärer om brott till mera lättsamma saker som Mandelmanns gård, Melodifestivalen, Strömsö m.m.
Tanken var att börja på ett nytt pussel först på hösten. Men vem vet?
Det här får stå framme ett tag, sedan plockar jag isär det och kollar om nån annan vill ta itu med utmaningen 🙂
Yes! Jag fixade det!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 