Josefin Nilssons öde och lite annat…

Det här är mitt hem och här ska nog bara jag bo. Om jag någon gång hittar en fin särbo är det bara ett stort plus. Växten längst framme till höger är nyaste tillskottet i familjen 🙂

Såg i går på dokumentären om Josefin Nilssons liv i Sveriges tv. Mycket sorgligt öde men hennes minne hedrades på ett vackert sätt inte minst av alla de otaliga vänner hon hade.

Jag blev ju också för drygt trettio år sedan misshandlad och kallad allt möjligt från hora till fet kossa (jag var inte ens fet då)… så igenkänningsfaktorn var hög.

Jag tog mig tack och lov fort ut ur det destruktiva förhållandet.
Utan de hemska upplevelserna vill jag ändå inte vara, inte ens fastän de en gång ledde till att jag skar mig i handleden, inte djupt med jag rispade ändå… Det var ett slags rop på hjälp. Gjorde även annat för att väcka uppmärksamhet om att jag mådde dåligt just då.

Att jag tog mig genom allt det där, och även en svår skilsmässa 2014, har gjort att jag vuxit mycket som människa.

I går sade en nära och kär person, som känner mig väl, att jag är en stark kvinna med egen vilja. Det kanske är därför män har svårt för att närma sig mig. Alla män vill inte ha starka kvinnor.

Ryktet har gått 😀
Det är hon som visar var dörren finns om du säger fula saker till henne eller om du ställer krav på att hon ska vara en traditionell kvinna som står vi spisen och gör mat och håller truten då gubben har viktiga saker på gång med sina polare.

Det är hon som dricker vin på en måndag om hon så vill, hon som vissa dagar jobbar mycket, hon som bloggar om sitt liv  – ja, det är hon som gör som hon vill.

Därför är det nog bara starka män som är trygga i sig själva som kan få plats i hennes liv ❤
Hon bits ändå inte och hon har ett stort hjärta, så även om du inte är en jättestark och modig man vågar du nog ta risken att bekanta dig med henne 😉

30 reaktioner på ”Josefin Nilssons öde och lite annat…

  1. Det trista är att män ofta säga att de vill ha starka kvinnor men efter ett tag så verkar det bortglömt. Läste att det är vanligt att ju ”starka” kvinnor råkar ut för män som försöker bryta ner dem – det blir mer sport då. Jag har råkat ut för det en gång och det tog 3 år innan jag tog mig ur detta. Idag vill jag inte ha med män att göra alls. Jag vill oxå dricka vin en måndag! 🙂

    1. Ja, du har säkert rätt. Män försöker bryta ner kvinnor, men jag antar att du och jag har gått igenom mycket och är så pass ”gamla” att vi inte låter oss dras in i nåt spel mer.
      Lite trist kanske? Vi missar en del äventyr?
      Men jag missar dem hellre än får stryk och bryts ner av nån galning…
      Låt oss skåla på måndag, min vän!

      1. Jag tycker att mitt liv är lugnare och utan drama och tårar när jag lever själv. Det finns ingen plats för en sur gubbe här och män i min ålder är oftast trista och sköter inte om sig själva. Nu när ungarna vuxit upp har jag inte tid för att ta hand om ett stort barn 😉
        Jag tror bestämt att jag tar lite vin till middagen idag med här i min självsamhet hemma 🙂

      2. Tycker SÅ lika som du. Ingen plats för drama och tårar, ingen gubbe som ska bestämma.
        Jag har inga barn, men jag tänker också att hit ska inte komma nån som inte kan ta hand om sig själv 🙂
        Hit ska komma nån som trivs med mig sådan som jag är, utan krav på dittan eller dattan, för jag åker inte heller hem till nån gubbe och kräver en massa 😀
        Skål Maria! Jag dricker ett par lonkero (finsk dryck) just nu.

  2. Du har ju berättat om din bakgrund förut. Hemskt! Klart du måste ha varit väldigt stark i den situationen.
    Sedan skrattade jag en aning, när jag läste resten av inlägget – bättre kontaktannons får man nog leta efter.

    PS. När man är pensionär får man dricka vin sju dagar i veckan, om man så önskar alltså;-) DS.

    1. Yes! I väntan på pensionärslivet!
      Eller nej, jag dricker vad jag vill, när jag vill ändå 🙂
      Ja, jag ville ju piffa upp inlägget mot slutet, få någon enstaka fiffig man att förstå att jag är ofarlig 🙂

  3. Jag läste ett så otäckt reportage i en av skvallerblaskorna i förmiddags. Jag fattar inte hur man kan låts sig misshandlas nästan till döds den ena gången efter den andra och ändå påstå att man älskar karlkräket. Tänk att kunna bli så totalt hjärntvättad. Det är verkligen ruskigt!
    Tur att du tog dig ur ditt förhållande med en kvinnomisshandlare i alla fall!
    Varm kram, Ingrid

    1. Ja, det är mycket vi inte förstår. Han spraymålade henne i ansiktet, han slog henne blodig… vad får en kvinna, en man, att stanna i ett så destruktivt förhållande? Ja… de har blivit hjärntvättade, av psykopater ofta… då det pågår länge tror du själv på det som galningen säger dig 😦
      Kram Ingrid!

  4. Såg också dokumentären och kände igen lite. Fysisk misshandel som barn och psykisk som vuxen.
    Blev självdestruktiv och vände allt mot mej själv. Fick inte vara glad för det var jag inte värd. Idag mår jag lite bättre naturen och Minton är till stor hjälp även bloggandet har gjort underverk.
    Kramar från oss.

    1. Jag är så tacksam för att vi hittat varandra som vänner här på bloggen. Vi har en del saker gemensamma och kan stötta varandra ❤
      Många vänder det svåra mot sig själva.
      Jag är tacksam för att jag har förmågan att prata och skriva öppet om allt – samtidigt som jag vet att det inte uppskattas av alla.
      Jag får mothugg, och måste lära mig leva med och växa via dem också.
      Kram!

  5. Känner igen det där om starka kvinnor. När mina söner var 3år och 6 veckor gamla jobbade mitt Ex för första gången i Afrika och var borta i 6 månader. Jag fick lära mig att bli självständig, ta egna beslut och så vidare. Var ju in princip ensamstående med två barn.
    När han kom tillbaka blev han helt ställt. ”Har du gjort och bestämt det utan att fråga mig?” Det blev en hel del diskussioner om sånt men han accepterade det efter ett tag.
    Jag har haft tur. Har aldrig varit ihop med en våldsam man. Fast skulle jag ha träffat en hade en säkring gått hos mig och då…… kan det hända vad som helst 😀
    Ha en trevlig söndag, kram!

    1. Ofta vet man ju inte att den man börjar sällskapa med en våldsam. Jag hade inga aningar, men ganska snabbt kröp det fram ändå.
      Han bedrog mig också, så det var inte bara det att han slog.
      Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter också.
      Kram!

  6. ”Utan den hemska erfarenheten vill jag ändå inte vara” skriver du. Och det om nånting rättfärdigar mannens misshandeln tycker jag.
    Du var ju stark redan innan. Och du har blivit stark utan hans hjälp. Han var en arsel helt enkelt.
    Kram.
    Vad är det för annorlunda grej på den vänstra krukan?

    1. Jag tycker inte att jag godkänner misshandeln, det handlar mera om att då den en gång har hänt så accepterar jag det.
      Och med erfarenheten i bagaget vet jag att misshandel finns, jag vet hur den känns – och säger inte till någon misshandlad att jag inte tror på henne eller honom.
      Jag säger inte heller ”du gjorde kanske nåt som retade upp honom?” … för sådant fick jag höra.
      Ett arsel var han – javisst 😀

      Den vänstra krukan står i en liten balja som i sin tur står på / i öppningen av, en glasburk.

      1. Jag håller fortfarande inte med dig. För att om en idiot till misshandlare kan därmed rättfärdiga sitt ha handlande och tycka att det var han som formade dig till framtiden.
        Jag tycker inte att någon ska acceptera på nån nivå. Men man kan bearbeta och gå vidare.
        Kram!

      2. Vi behöver inte alltid hålla med varandra, jag gillar dig mycket ändå 🙂
        Att väcka diskussion här är viktigt och jag får många bra kommentarer.
        Kram!

  7. Ett bra inlägg och ämnet behöver verkligen belysas.. Mitt första förhållande var ett sådant,där blev jag ett offer inte så mycket fysiskt men väldigt mycket psykiskt .. jag mår dåligt av att minnas det än dag..
    Tack för ett bra inlägg kram..

    1. Allt hemskt man varit med om bör bearbetas, om man har möjlighet att tala eller skriva om det.
      Vi är nog många som blivit utsatta nån gång, för antingen fysiskt eller psykiskt våld, eller för bägge 😦
      Kram!

  8. Har inte sett dokumentären, men läst lite vad stått skrivet i olika tidningar. Usch! 😦

    Och yes, vin kan man dricka vilken dag som helst. Vem kom på idén om att endast dricka fredag eller lördag? Jag menar, så länge man sköter sitt arbete och inte blir dyngrak 😀

  9. Kan inte se dokumentären här i USA, den är blockerad, precis som mycket annat innehåll på SVTPlay, men har förstås läst om den. Det är synd att misshandel av kvinnor är så pass vanligt ändå. Det märks ju av alla kommentarer här. Själv har jag, tack och lov, aldrig varit utsatt för ngt sådant. Kämpa på alla ni som har! Hoppas det inte upprepas! ALLA har precis samma människovärde!

    1. Ja, det är ju viktigt att be om hjälp om det handlar att om att bryta ett mönster.
      Det vill säga om man gång på gång låter sig utsättas, börjar sällskapa med fel personer.
      Jag har försökt prata mycket och läsa om det här, tycker om att se dokumentärer som behandlar den här sortens problematik, sorg och andra svårigheter.
      Man lär sig så mycket genom att lyssna och prata.
      Kram!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.