Månad: september 2012

Mättande morgonmål

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Två deciliter mjölk, två deciliter youghurt med vaniljsmak, två deciliter frysta hallon.

Mixas till en jämn smet på steg två. Var klart efter 15-20 sekunder, kanske till och med fortare – jag tog inte tid.

Supergod och mättande smoothie. Klar på fem minuter. Och då krävdes mest tid för att ta fram glasen, mäta upp ingredienserna och sätta maskinen på plats. För den är ny i vårt hem, blendern, eller mixern – vad man nu vill kalla den.

Jättegott morgonmål blev det, och helt utan socker. Om man nu inte räknar med det som finns i youghurten och bären.
Har man inte youghurt hemma räcker det med mjölk, bär och ett par matskedar florsocker för två portioner. Receptet som jag nämner här fyller två höga glas.

Nystajlad

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det här är ingen rymdvarelse – det är jag hos frisören. Vill man vara fin, får man lida lite pin, enligt ett gammalt talesätt. Men nu för tiden tycker jag inte man behöver lida särskilt mycket då håret fixas, det tar bara lite tid.

Efteråt såg jag ut så här. Mycket nöjd med slutresultatet vågar jag nu visa mig ute bland folk. Foto: Heli Hällsten.

Och när jag kom hem möttes jag av en glad Gubbe i hallen. Stolt viftade han med en guldmedalj och sa vi vann, vi vann! Lovisanejdens högstadiums lärarkår, förstärkt med en lärare från en annan skola, vann utmaningsrodden som i år arrangerades för första gången på Lovisaviken.

Och snart bär det av mot idrottshallen där Lovisa Tor möter TPS från Åbo i innebandyligan. Mer om det, om inte i kväll, så i morgon!

Dagens frågor

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Läste i dagens Borgåbladet om filmen Kung Litmanen (Kuningas Litmanen). Det är en dokumentär om Finlands genom tiderna kanske bästa fotbollsspelare.

Men när jag ser på bilden väcks många frågor.
Försöker Jari Litmanen skrämma någon? Vill han se ut som en av de där hunksarna som brukar strippa inför gällt skrikande kvinnor (och en del män också för den delen)? Är hans läderrock för liten eller önskar han bara visa hur en riktig homo sapiens neanderthal ser ut, och således lyfta fram vilka våra förfäder är?
Vad tror du?

Neger och homo

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Personligen anser jag att det har gått åtminstone LITE för långt då det blir så mycket rabalder runt ord som neger, homo osv. Jari Järvelä, som är gäst på bokcaféet i Lovisa lördag 29 september, tycker att ordet neekeri i vackert.

Orden neger och homo finns med i min bok Skuggor av svek, men jag hoppas den inte bränns på bål ändå.

Det var ju helt huvudlöst det där om att Tintin skulle bort från hyllorna i Kulturhuset i Sverige… och beslutet drogs ju också fort tillbaka. Någon gång försökte man förbjuda Pippi Långstrump-böckerna och vem kan säga att Pinnochio som ljuger näsan lång är en bra förebild för barn? Jag minns också hur det alltid var hottentotter som föll ner från klipporna och dog i Tarzan-filmerna. Aldrig att någon vit man skulle ha fått sätta livet till.

Det här kunde man skriva mycket om men jag tänker inte trötta ut er.

I dag körde jag åter ut böcker. Börjar bli stamkund
i kioskposten.
Det var för övrigt
17 grader varmt i centrum! På Strandvägen vid havet var det 15 grader och uppe på åsen där jag bor var det 14 grader. Svårt att klä sig rätt den här tiden på året alltså. Igår var det ju bara nio grader.

Sedan var jag i livsmedelsaffären och köpte två paket jäst. Därifrån gick jag till det jag kallar deras delikatessavdelning (Alko, Systembolaget) för att köpa vin. Undrar vad de som såg mig med jästpaketen i ena handen och vinet i den andra tänkte.

Adrian nu i bokhandeln

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Nu finns Adrians senaste eskapader också att köpa på bokhandeln i Lovisa. Fastän jag säljer boken själv via nätet tycker jag det är viktigt att boken också finns i den lokala bokhandeln. Många går ju helt naturligt dit i första hand, det är liksom i bokhandeln man köper böcker 😀

Postade åter en stor hög med böcker i dag. Vi har inte längre en riktig post i Lovisa, men betjäningen i R-kiosken är bra. Klart att det uppstår köer då jag kommer med femton paket som vart och ett ska förses med klisterlappar för betald frakt och leveranshastighet. Men jag har inte så många val. Kan ganska långt göra det där hemma själv, så fort kiosken får in tillräckligt många frimärkskartor med 1-1,50 euros märken.

Nu väntar jag egentligen bara ivrigt på respons av de snabbaste läsarna!

Bokade också in mig för Damernas kväll onsdagen den 17 oktober i köpcentret Galleria. Ska vara i bokhandeln för att signera böcker och svara på eventuella frågor då. Kul!

Boken anlände!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

En dag för tidigt, men hellre det än en dag för sent, anlände mitt tredje bokbarn. På bilden håller jag de extra bokomslagen i händerna. Det är de här som kallas dust jackets.
Jag hade inte öppnat boklådorna då ännu och tänkte jaha, jaså… det är kanske meningen att JAG ska sätta omslagen på böckerna…
Trots att jag gett ut tre böcker är jag lite novis på området och kunde ha missat något i kontraktet med tryckeriet.

Här var det ännu ingen ordning och reda i förlagsrummet. Det totala antalet lådor som anlände var tolv. Lite svettigt nog att bära upp dem till andra våningen i huset där vi bor, men vardagsmotion är ju inte onyttigt.

Vardagsrummet togs också i bruk. En del av böckerna skickas med post runt om i landet, också utomlands. Hade kvar ett enda exemplar av min första bok, Horny24, och det hade jag redan för rätt länge sedan lovat skicka åt en av de mest hängivna Adrian-supportrarna.

Den som vill köpa min bok gör klokast i att beställa den via www.debutsky.fi.
Men boken kommer också att finnas till salu på Östra Nylands kundtjänst från och med torsdag 27 september, på bokmässan i slutet av oktober i Helsingfors i KSF Medias bås och tillfälligt även på en del andra ställen.

Och så avslutar jag med två ordlekar av maken:
– Har förläggaren förlagt sina glasögon?
– Titta – en bokmal! (då det genom den öppna balkongsdörren flugit in en kvällsfjäril).

Första presskonferensen

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Nåja,  så var den första presskonferensen på hemmaplan avklarad. Finska innebandyligan vill att alla lag efter matcherna arrangerar sådana. På så sätt får alla spelare – förutom de som valts till lagens bästa lirare, i lugn och ro varva ner. Förr sprang vi reportrar ut på den fina matchmattan i våra smutsiga skor och ryckte allt från spelare till tränare och lagledare i ärmen. Men nu är det slut på det.

Först tänkte vi samlade reporterligister måste vi faktiskt finna oss i detta? Våra frågor bandas dessutom och läggs ut på nätet.
Så i min fantasi tänkte jag att ett sätt att spoliera hela presskonferensen kunde vara att säga: – Carita från skvallerblaskan Seiska, hej. Jag undrar om du Ray Backman och Mika Ahonen använder samma frisör? Jag menar, det ser lite så ut.
Efter det skulle jag knappast få vara med på någon presskonferens mer.

(måste kanske förtydliga här att detta är min HUMORblogg, här odlar jag min satiriska och ironiska sida)

Toppar bloggstatistik!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Helt fantastiskt! Hur kan det komma sig att min blogg toppar den svenska listan av växande bloggar på WordPress? Det finns ju tiotusentals bloggare, om inte fler, som skriver på WordPress.

Var tvungen att ta ett foto av den här sidan, för vem vet hur ofta den ändras – jag menar, den lever säkert hela tiden. Den kanske inte längre ser likadan ut då ni går in på den.

Tack Stoffisen för att du gjorde mig uppmärksam på den här statistiken!
Och tack alla ni som läser min blogg 😀

2 x 50 skål

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Träffade i dag en barndomsvän som också fyllt femtio i år. Vi började med kaffe och tilltugg på en cafeteria. Efter det delade vi på en flaska mousserat. Man brukar kanske ta välkomstskålen först och kaffet med efterrätten sedan – men vi gjorde tvärtom 🙂

Och så här bor vi i småstaden 🙂
Nä, men är inte elskåpet – som annars var grått och fult – väldigt vackert i dag?

Bara tjugofem matcher kvar…

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Här såg jag ännu glad och tämligen oförstörd ut. Rynkor har man ju i den här åldern, men månne det inte kom några till då jag blev sur på domarduon. Hade dom inte godkänt 8-8 målet, som föregicks av att en Torspelare fälldes brutalt, kanske Tor hade vunnit matchen över Oilers.
Men idrottens värld är som den är – där lönar det sig inte att hänga sig upp på en massa kansken och om, ifall att – siffrorna på resultattavlan är de enda som räknas.

Med fem minuter kvar av tredje perioden låg Tor i ledningen 7-8. Laget hade gjort en suberb upphämtning från 5-2… så nog var det lite surt att slutligen förlora 9-8…

På arenan i Esbo finns ett hyfsat utrymme för reportrarna. Man ser inte hela planen men tillräckligt bra för att kunna följa matchen. Fördelarna med att ha ett bord och tillgång till elektricitet (som jag nu inte behövde) är många. På vissa arenor får man nöja sig med att ha datorn i famnen, och en del matcharrangörer har till och med glott misstänksamt på mig och frågat vad ska du med el till?

Första matchen av totalt tjugosex i innebandyligan spelades igår för Tors del. I våras då playoffsmatcherna var över tänkte jag, det blir rätt skönt med en paus på några månader. Då hade vi flängt land och rike runt, varit med laget i såväl uppförs- som nedförsbackar.
Det är alltid roligare att vinna än att förlora, men det roligaste av allt är den gemenskap som uppstår mellan fansen och lagets spelare. Vi är som en enda stor familj.
På bilden har Tor gjort mål och en del av fansen jublar i bakgrunden. Många av oss åker med på alla bortamatcher, till och med ända upp till Seinäjoki och i år även till Uleåborg.

Innebandy är en sport där det händer mycket. Spelet är fysiskt och fartfyllt. Ibland kan du få se fem mål på mindre än fem minuter.

Jag vill ändå här poängtera att då jag går som journalist på matcherna, då försöker jag vara så opartisk som möjligt. Klart att jag blir glad då Tor gör mål, men jag tjoar inte högt och jag skäller inte på domarna. Jag har helt enkelt fullt upp med att skriva och ”direktsända” på webben.
Men går jag på matcherna som privatperson brukar jag bete mig som största delen av supportrarna överlag 🙂 Ganska mycket gastande blir det.

Uddamålsförlust 9-8 blev det mot Oilers i säsongsöppningen, men Tor gjorde ingen dålig match. Niklas Andersson (98) gjorde fyra mål, Valtteri Etholén gjorde två mål och två assist. Kul är det också att Ville Lehkonen (18) nu gör comeback i laget.

Den här bilden är tagen klockan 21 på kvällen. Vi är på väg hem med supporterbussen. Jag ser att modellen på den heter Classic. Det finns också ett lag i ligan som heter Classic, så jag frågar chauffören om jag håller på att kliva på fel buss. Är vi är på väg mot Tammerfors? Jag är inte säker på att han förstod min ordvits.

Men många var vi nog också som inte förstod vad speakern på matchen sa. Han såg inte skillnad på bröderna Tommi och Juha Kivilehto. Han uttalade namnet Etholén fel (ÄT HÅLEN) och han körde fel spelare till utvisningsbåset…
Men man kan ju inte få allt perfekt serverat för sig i livet.

Och förresten – sådant som BARA kan hända mig är följande:
Innebandyligan öppnades med att en kvinna mycket vackert sjöng Vårt Land. Alla reste sig upp, förutom kanske någon funktionshindrad och jag…
Varför? Jo, för att min blus hade fastnat i stolen och jag ville inte riva sönder plagget…
Ridå.