Blev tvungen att ge Adrian en lektion om vad ordet, uttrycket, lätet ÖÖÖH betyder.
Och i vilka olika sammanhang ÖÖÖH kan användas.

1) Du ombeds beställa drink på en krog och kan inte bestämma dig genast. Då svarar du ÖÖÖH.
Det betyder bara att du är fundersam och obeslutsam.

2) Du sätter dig i taxins baksäte. Då föraren frågar vart du ska svarar du ÖÖÖH.
I småstaden Lovisa blir du då körd till din hemadress, som föraren förstås känner till.
I Helsingfors, där Adrian bor, blir du utslängd i snödrivan.
I detta fall är du för full för att kunna säga något annat än ÖÖÖH.
Lätet ÖÖÖH kan med andra ord betyda lite vad som helst. Men i taxin betyder det ”kör mig hem”.

3) Jag försöker i uppförsbacke i decimeterhög snömodd skjuta fram min kompis som sitter i rullstol.
Vi får möte i backen av en karl som är på väg åt motsatt håll. Han ger artigt plats åt oss genom att stiga åt sidan på den smala trottoaren. Stannar upp, ler lite fånigt och säger ÖÖÖH.
Det här betyder att han är en oföretagsam, tafatt idiot. Han rör inte en fena för att hjälpa oss.

Adrian har en del pengar på banken. Det rasslar in nåt som kallas dividender och så har han plöjt ner kosing i fonder. Han har nåt som heter depositioner också. På dem betalar han källskatt.
– Den där jävla Kjell ska jag ta och sparka i skrevet nån dag, säger han.

När något är bra i Östnyland i södra Finland där vi bor säger vi finlandssvenskar ”det är NOG bra”. Eller då vi vill påpeka att vi verkligen gjort något, till exempel lagt ett brev på posten säger vi ”jag har NOG skickat det”.
Då jag bodde i Sverige blev jag fort medveten om att NOG signalerar osäkerhet.
– Visste du inte att du hade skickat brevet? Varför säger du att det är NOG bra eller att det NOG går bra. Vad i fasiken menar du egentligen?

Då östnylänningen ätit något han eller hon ansett vara gott eller rentav himmelskt gott svarar personen på frågan om hur det smakade.
– Jo du. Int felades de någo!

– Min tidning kommer då aldrig att betala miljoner för att få en intervju med en älskarinna.

Adrian slukar den ena skandalnyhetssnutten efter den andra som svensk media lägger ut på nätet om den otrogne golfsspelaren Tiger Woods.

– Alltså du menar att om det visade sig att statsministern eller nån annan höjdare hade ett dussin älskarinnor? Då skulle du inte betala för att få lägga ut dem på nätet eller publicera dem i din papperstidning? Men tänk så många lösnummer Helsingfors Dagblad skulle sälja.

Han funderar en stund.

– Tror du dom skulle nöja sig med en mugg och en HD-handduk?

Jag har ordinerats en dunderkur, en så kallad hästkur, mot efterskvalpet av svininfluensan.
Varför man talar om hästkur då man ska bota en kraxande kråka mot svinflunsan vet jag inte.
Zithromax 250 mg, två tabletter dagligen kuren till slut – och kuren pågår bara tre dagar.
Därför måste det nog vara frågan om en hästkur. Om den ska göra mig kraxfri på så kort tid måste det finnas real power i den.

Jag brukar sällan läsa det finstilta. Ni vet, i kontrakt och sådant där som jag dagligen konfronteras med.
Men då det gäller mediciner gör jag ibland undantag.

Och om Zithromax 250 mg läser jag att medicinen används för att bota infektioner i könsorganen, sådana som klamydia och gonorré.
Det står nog annat i det finstilta också, om hals, lungor, bihålor, mellanöra osv.

Men av någon anledning undrar man ju ändå vad blodprovet på läkarmottagningen egentligen visat och varför läkaren såg så klurig ut då han till synes lottade fram min medicin.

– Tjaaa… vi ska nu se vad här finns, sade han och olika medicinalternativ flimrade fram på datorskärmen.
– Jag tror vi tar… (och så blundade han)… den där! Det blir nog bra, en riktig hästkur!

I vår familj finns en virkad tomte. Han är femton centimeter hög.
Vanligtvis är tomtar snälla, eller också förväntar de sig att andra ska vara snälla – åtminstone inför jul.
Vår tomte är egentligen ganska elak, men vi älskar honom som om han vore vårt barn.

Han ska med på alla resor. I ett obevakat ögonblick brukar han slinka ner i någon kasse, vanligtvis i handbagaget.
När vi kommit så långt att det är omöjligt att sända honom tillbaka hem, sticker han fram sitt plyte.

– Var är brännvinsflaskan, skriker han. Sitter ni och pantar på den själva era snåljåpar? Ro hit med spriten!

Han var med i Thailand för ett år sedan. På James Bond-ön stal han all uppmärksamhet. Ploppade upp överallt. Han finns på en massa foton vi har därifrån.

Adrian kollade nyligen ett program på TV som handlade om den norske filosofen Arne Naess. Den gamle gode gubben har alltid en gris av tyg med sig i fickan. Han struntar i att han får blickar från höger och vänster. Gubben är ju så gammal, … man måste kanske förstå att han behöver ett gosedjur.

Arne talar med tyggrisen Timotei så som vi talar med vår virkade tomte.
Och Arne är vis på många sätt. Han ser det positiva i att bli gammal och glömsk.

– Fastän jag reser till samma platser där jag varit förr eller på samma rutt med buss och tåg är upplevelserna alltid nya och fascinerande. Jag kommer ju inte ihåg att jag varit där förr.

Underbart!

Jag har haft svininfluensa! Alla ni andra som suttit i samma båt, eller legat i ”samma säng” – vi kan börja hälsa på varandra genom att ropa: Nöff-nöff!

Förr sade man ”mitt hem är min borg” men jag myntade under den gångna veckan talesättet ”min säng är min borg”.

Värken var värst. Så nu vet jag NÄSTAN hur det är att vara reumatiker eller långliggare på sjukhus.
Det var inte så mycket jag orkade göra där jag låg i vågrätt läge. Men jag läste några böcker.

En av dem handlade om vinterkriget.
”En vinter i löpgraven”, minnesanteckningar av Vöråpojken Runar Nyholm.
Då min morfar var en av dem som stupade under vinterkriget (hans kropp återfanns aldrig) gav boken mig otroligt mycket. Jag hade varken tid eller intresse för historia då jag gick i skolan. Då räknade jag bara dagarna tills jag skulle fylla 18 år.
Men med åldern kommer tydligen intresset för det förgångna.

Kunskapen jag erhöll om vinterkriget räknar jag som ett stort plus i min allmänbildning.
Men utöver det förde svininfluensan också ett annat litet plus med sig.

Upptäckte nämligen där jag låg rak lång på rygg i sängen att sovrumsgardinerna var dammiga… tja, de hade ju hängt där fem år så det var väl inte så konstigt att de såg ut som de gjorde. När jag sedan på den sjätte morgonen efter svininfluensans första attack klarade av att stå upprätt plockade jag ner gardinerna.
Jag var helt slutkörd efter det men tänkte att jag inte skulle klaga, jag som inte hade varit med i vinterkriget.