Månad: oktober 2020

Ungefär 4000 steg blev det i dag

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… då jag med syrran besökte Tokmanni för att köpa allt från gravljus till toapapper och mull. Jag har inte på länge dock hittat tillräckligt stora innerkrukor, ni vet sådana där med hål i botten. Är det så att affärerna tror att vi inte alls planterar om växter vintertid?

De flesta stegen gick vi förstås på kyrkogårdarna i Lovisa. På gamla kyrkogården ligger min pappa, morbröder, farbröder, mormor, en kusin, min farmor (som jag aldrig sett)… och på nya kyrkogården har morfar sin hjältegrav då han stupade i kriget. Ja, alltså på bägge kyrkogårdarna finns många släktingar och vänner.

Hjältegravarna på nya kyrkogården.
Ett ljus till morfars minne. Jag tänder det ofta på muren, men lägger det sedan ner vid stenplattan med hans namn.

Vid morfars sten säger jag alltid tyst för mig själv: ”Tack morfar för att Finland är självständigt i dag. Jag är ledsen för att jag inte fick lära känna dig”

❤

Buhuuu! Jo, jag blev skrämd!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
En trevlig häxa bakom disken.

I morgon är det Alla helgons dag och den här helgen under fredag–lördag firas Halloween på olika sätt också i Finland. Det har kommit allt mer prylar till salu. Godis, ljus, blomster- och pumpadekorationer – you name it.

För mig är det okay med spex och olika skrämmande ting. Pumpadekorationer och ljus är också fina. I morgon är det ändå viktigare för mig att komma ihåg alla de som gått bort. Att lägga ner ljus vid gravarna på kyrkogården hos nära och kära.

I Lovisas R-kiosk hoppade jag ändå högt då jag gick förbi det här godisbordet. Jag var inte ens nära att köpa något eller att röra vid godisklubborna… ändå skrek det där monstret till så att jag hoppade högt 😀

Flowers on Fridays och ett höstlöv

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Vill gärna fortsätta med Flowers on Fridays då och då fastän det inte kommit nya inlägg på Susans sida efter juli månad. Min oro för henne är stor, men hon är ändå den som inspirerat många att skriva inlägg med bilder av blomster om fredagar.

Luktärten är en av mina favoriter.

Visade för inte så länge sedan en bild på luktärter, och här kommer en till!

En gång tidigare har jag fotat ett ensamt löv på en vindruta och lagt ut bilden på Instagram. I går fanns det åter ett ensamt löv på en vindruta med bara himlen som bakgrund. Bilder återspeglar höstens vackra vemod.

Utan strumpor i skorna

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Det är slutet av oktober månad. Elva grader varmt och jag kan gå utan strumpor i skorna. Hurra!
Förvisso gick jag utan strumpor bara till skräpcontainern och återvinningen på gården, men det var skönt!

Prognosen för de närmaste sex dagarna visar +8–+10 grader, det välkomnas också av mig.

Naturen kanske skulle behöva kylas ner på våra breddgrader. Det sägs att den inte mår bra utan snö och minusgrader. Men hur klarar sig naturen då där som man aldrig har snö och minusgrader? Min logik haltar troligen 😀

Livet här hemma

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag är tacksam för att jag har ett jobb. Det finns alltid något att skriva om i en lokaltidning. Även fastän nästan inga evenemang arrangeras.

Och för min del finns det hela tiden något att organisera och planera. Det mesta nu åter via mejl och telefon och andra kanaler, då vi alla ska försöka undvika fysiska möten.

Det finns dagar då jag inte alls går ut. Dagar då jag behöver finnas tillhanda vid datorn. Onsdagen är en sådan dag. Men i morgon ska jag ut, bland annat till frissan där jag också köper en del andra produkter som har med välmående att göra.

En del av kvällen går i pusslandets tecken. Härligt att det tidsfördrivet finns!

Det är roligt att leta efter de olika ansiktena och andra detaljer i pusslet.

Det blir mörkt redan efter klockan 16. Då tänds ljusen på balkongen och inne på sekretären.

Jag läser fortfarande boken ”Ett blodkärl som brast”. De korta kapitlen, de lättförstådda meningarna och den gripande storyn gör boken till en sådan som man kunde sträckläsa på en eller två dagar. Men jag vill läsa den med eftertanke och låta saker sjunka in.

Visst är det skrämmande att tänka att vem som helst kan få en hjärnblödning när som helst och sedan drabbas av förlamning, afasi och andra komplikationer. Men då jag läser boken förstår jag också att vara tacksam för varje någorlunda frisk dag jag får ❤

Nallarnas dag

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Jag hörde om dagen på tv men så glömde jag bort det.
Sedan läste jag Nickis blogg, och tänkte att jag vill också uppmärksamma mina nallar!

Och det var nog bra att jag tog i dem. Samma gäller Snobben och Mumin i förgrunden.
Min äldsta nalle, den jag fick då jag var ungefär fyra år gammal, ser något konfunderad ut. Och Mumin spärrar upp sina blå i förskräckelse. Han frågar sig  ”tänker du ta bild av oss utan att damma av oss”?! Snobben verkar sova medan nallen jag fick av Dimi en gång verkar full av beundran då hon blickar upp mot gamla nallen.

Nåjo, jag gjorde det. Fotograferade först och såg sedan att precis, här behöver det dammas av! Så nu sitter sällskapet i min soffa och ser på tv. I morgon ska de snyggas upp ❤

Vacker vägg, del 130

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

En vägg i lokala färghandeln som visar hur hyllorna såg ut i en av de gamla affärerna förr i tiden. Ja, det är väl ett slags fototapet.

Det har varit lite gråväder i dag. Och mörkt är det redan strax efter klockan 16. Nu har jag tända ljus också på balkongen.

Jag vill så småningom möblera om här hemma.
Och i år vill jag ha en liten julgran.
Den får i så fall stå ute på balkongen.

Skyltsöndag, den 25 oktober 2020

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Två månader till jul. Sista söndagen i oktober månad. Här går det undan!
Ibland tänker jag, hur kan det kännas så olika för olika människor. Äldre, sjuka och ensamma hör till dem som tycker tiden blir lång. Medan andra känner att tiden aldrig räcker till. Och ändå har vi alla samma tillgång till ett visst antal timmar på ett dygn.

Med den här skylten önskar jag alla en trevlig söndag, coronapandemin till trots. Och så blir det ju en liten lektion i finska 🙂

En skylt på dörren som leder till bortre läktardelen i vår idrottshall då där var innebandymatch igår.

Det är bloggaren BP som håller i trådarna för denna roliga utmaningar med olika skyltar om söndagar.

Olika slag av hål

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Titthål – kändes det som då vi idag på innebandymatchen var hänvisade till läktaren. Där finns ett räcke, så ibland får man sträcka på nacken för att se något, ibland huka sig. Men det är bara att acceptera läget och lyda reglerna.
Nere på golvnivå får man vara endast då man tillhör laget, funktionärerna eller massmedia. Och idag var inte jag på jobb, jag hade en annan reporter som tog bilder och som sköter textreferatet.

Bättre bilder än så här gick det inte att få utan teleobjektiv från läktaren.

Efter två tuffa perioder då Tor i stort sett pressade hela tiden låg vi under 1–3. Men i sista perioden var vi åter starka och den vann vi med siffrorna 5–1, och hela matchen totalt 6–4.

Tjugofyra hål. Det är den 24 oktober i dag. Chokladkalendern är rensad, bitarna uppätna. God jul!

Många bitar återstår ännu att lägga.

Då ett par bloggvänner har skrivit att ”nu återstår inte mycket, snart är pusslet klart” tänkte jag att jag måste visa ett fenomen. Man tror att bara ett par hundra bitar ska få plats här. Men, men… skenet bedrar.

På bilden här nere ser ni hur många bitar ännu ska läggas. Samma tanke uppstår alla gånger. Var ska de få plats!

Lägg märke till fem små askar på hög i bakgrunden. Tre stora på bordet (en svart i mitten som kan vara svår att urskilja) och ytterligare tre hjärtformade kring dem. Det här är alla bitar som ännu ska hitta sina rätta platser 😀