Chefen kom hem från Japan igår. På jobbet bjöd han bland annat på det här. Det kanske är gränsfall att kalla dem strålande gott godis?
Inte såg jag världen ur ett annat perspektiv då jag hade ätit dem heller, så det var inget man blev hög av.
Tillsvidare har jag bara smakat på chokladsvamparna som hade en fot av kex. De var jättegoda! Tack tack!
Vansinne är ett ord.
Meningslöst är ett annat.
Fotboll ska vara roligt, idrott ska förena.
Men säg det åt den kvinna som mist sin man eller åt de barn som mist sin far. Säg det till alla släktingar och vänner som just nu har sorg.
Jag är själv en hängiven supporter.
Det här kunde ha hänt inom fotbollen i Finland, eller inom innebandyn som är den käraste sporten för mig.
Kan det hända i Helsingborg är det ingen överdrift att säga att det kan hända också i Åbo eller i Tammerfors.
Människor blir allt mer respektlösa. Överallt i världen.
Om du har missat de svenska nyheterna i dag kan du läsa mer här.
Min andra cykeltur med Saga blev ungefär nio kilometer lång. Här har jag stannat för att kolla renoveringen av Bastion Rosens mur. I mars 2011 skrev Östra Nyland så här om arbetena där – men förmodligen tog pengarna slut.
Det här är mina barndomskvarter. Före detta brännvinstornet på Klapphusgatan byggdes 1876. Den delen av huset ligger bakom tornet, som byggdes 1886. I nedre våningen, där man ser en vit dörr, bodde min barndomskompis med sin mamma och pappa i två små rum. Vi var 3-4 år då vi träffades. Jag gick in och frågade Eivors mamma om hon fick komma och leka med mig. Eivor och jag är goda vänner ännu i dag, men hon bor inte kvar i Lovisa.
Lidls rustika croissanter fylldes med chevreost, gammaldags goudaost, grönsallad, soltorkad tomat och päron. Fyllningen kan man ju göra helt enligt egen smak men det här var helt toppen som lunch!
Efter lunch åkte min syster, Jenny och jag till Robinhood. Jag hittade en vårjacka och det här läckra häftet med Jaffabild. Angrybirdsen är prislappen till en mössa jag köpte åt Elise. Den hade kostat 18,95 euro innan den gick på rea – fick mössan för 5 euro. Ett fynd!
Sedan kan man ju fråga sig hur det kan komma sig att en barnmössa med en logga av en arg fågel kan kosta 18,95… Vad är det som kostar egentligen? Inte tyget, inte jobbet att sy ihop mössan? Eller är det bara så enkelt att Rovio Entertainments fågelfigurer är så pop att kunderna är beredda att betala nästan hur mycket som helst för dem?
Köpte redan tidigare i veckan påskkort. I Monas R-kiosk hittade jag jättefina påskfrimärken och i dag fyllde jag på förrådet av klistermärken från Robinhood.
Kände mig lycklig som ett litet barn – ja, så som jag antar att ett barn känner sig då han eller hon fått en ny cykel. Det är ett slags frihetskänsla som förstärktes av det fina vårvädret och av det faktum att Saga är lättrampad.
Solen sken från klarblå himmel och isen försvinner snart från Lovisaviken.
Strandvägen syns inte på bilden men går förbi husen i bakgrunden. Vägen i förgrunden är en utmärkt cykelled som löper längs Lovisaviken. I parken kan man ha picknick, här ligger museibåten Onni, här finns en jungfrudans av stenar och här ska byggas en lekpark. Ytterligare stenformationer kanske också placeras ut. På bilden syns också Lovisa kyrka som jag visat bilder på i tidigare inlägg.
För ungefär ett år sedan, den 30 mars, fanns det så här mycket snö på Kretsgången! Det kändes så vårligt på stan i dag att jag undrade var glasskiosken fanns – men den brukar dyka upp vid torget först till valborg.
Lilla Elise har träffat många killar under sitt besök i Lovisa. Bland annat Adam och Artur. Den sistnämnde hade med sig en leksak som han själv inte mer ägnar så mycket uppmärksamhet och då var han snäll och gav den åt Elise.
För oss, morfar och Lovisa-mormor, gäller det att se var vi sätter fötterna de här dagarna. Snubblar man inte på skalman kan man slå tån i matstolens ben. Man kan också hitta rester av majskrokar eller morgongröt lite varstans, till och med i den egna kalufsen.
Men det är faktiskt bara roligt. Och jag vet redan nu att jag kommer att sakna att vakna till Elises babbel. Och att hon alltid möter en med ett leende.
Promenerade i dag hem genom gamla stan och tog några bilder från min vackra hemstad.
Ville göra ett lite trevligare inlägg efter krocktexten som jag skrev i går.
I dag var jag på läkarundersökning, har inga synliga men just nu och inte ont nånstans. Men läkaren sa att följderna av whiplashskador kan visa sig allt från tre veckor upp till sex månader efter en olycka.
Om smitaren blivit fast vet jag inte, men polisen har väl inte nån skyldighet att meddela mig det heller.
Strax före halv fem i dag på eftermiddagen blev jag påkörd bakifrån i korsningen av Sibeliusgatan och Mannerheimgatan (inte -vägen som jag skrev tidigare) vid kyrkan i Lovisa.
Jag hade väjningsplikt och skulle precis långsamt rulla iväg då jag såg en motorcykel komma. Han hade förkörsrätt så jag väntade.
Det var då det smällde. Någon körde på mig bakifrån. Hann se i backspegeln att det var en grå personbil, möjligtvis silverfärgad. Ingen liten loppa och ingen paketbil.
Jag trodde förstås att föraren i bilen som hade kört på min kära Svensson bara skulle backa bort från olycksplatsen. Inte hade jag tänkt att han/hon gör en U-sväng och gasar från platsen så gatudammet yr.
Innan jag själv hann ta mig bort, så som jag hade tänkt till en lugn plats där vi kunde diskutera ersättningsfrågan, anmälan till försäkringsbolag osv. var alltså förövaren putsveck.
Jag tog det helt lugnt. Körde till kyrkans parkering och tänkte att eftersom vi inte har något polisnummer i Lovisa att ringa går jag via nödcentralen. Dit har jag ringt kl. 16.28. Jag förhördes i kanske fem minuter.
Klockan 16.43 ringer Lovisapolisen mig och förhör mig lite till. Det var en trevlig polisman som lovade att lagens långa arm gör vad den kan för att få fast smitaren.
För att göra en lång historia kort:
– vår kära Svensson är försedd med en robust dragkrok så jag antar att de skador som eventuellt uppstod finns på smitarens bil
– jag vet inte riktigt hur läget är med mig själv, känns nog lite varmt i nacken, får väl följa med läget
Men vad tusan är det för folk som smiter från en olycksplats? Någon utan körkort, någon narkotikapåverkad, någon som druckit alkohol, någon som körde en stulen bil? I värsta fall var det en påverkad körkortslös förare i stulen bil.
Ni som eventuellt såg dagens smäll. Kontakta Lovisapolisen.
Jag har inte själv några barn så nog är det ju en ny värld som öppnar sig då man har en åtta månader gammal tjej på besök. Men det är ju bara att fråga hennes mamma då det är nåt jag undrar. Om mjölktänder till exempel. När kommer dom? Dyker dom upp i hela munnen, när trillar dom ut?
I vår lägenhet finns nu allt från blöjor och välling till nappflaskor och skedar för barnmat, trasor och snuttefiltar, pekböcker och leksaker. En stol för Elise vid matbordet, en gåstol, hennes kläder och små skor.
Hon är en solig och glad och lugn tjej. Som ibland gillar att riva i hår och smycken, ja allt som går att få tag på är ju intressant just nu.
Men inte för mig eller maken. Nej, vi har en liten fröken på åtta månader på besök. Och hennes mamma är förstås också här. Nästan en hel vecka ska makens dotter Jenny och hennes dotter Elise bo hos oss.
Riktigt spännande ska det bli, för Elise hon babblar redan friskt på. Inte för att jag förstår allt hon säger men kul är det!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 