Väninnan är Audrey Hepburn-fan 🙂 Så här fina servetter hade hon dukat fram med. Den känslan som låg överst då jag ledde cykeln hemåt ikväll var tacksamhet. Tacksam för varje dag som jag är frisk, för varje dag vi får leva utan krig, tacksam för de vänner jag har och som var och en på sitt sätt bidrar till att jag har ett bra liv.Hembakade bullar och butiksköpta struvor.
Med goda vänner kan man prata om allt mellan himmel och jord. Det finns alltid någon gemensam nämnare som förenar.
Igår kväll gick det sent då jag kollade Gay-galan i Sveriges tv. Ett underbart program med bra musik av toppenartister och så många kloka ord. I dag lägger jag mig tidigare.
Således god natt nu och i morgon är det MAJ månad 😎☀🌱
Den frågan ställer Orsakullan i sin månadsutmaning. Just nu är det +6 grader och sol från en klarblå himmel. Det verkar blåsa en hel del där ute. Jag minns att det var kallt också ifjol då Barbro och jag gick till Skeppsbron på första maj för att dricka varsin Piccolo-skumppa.
I dag träffas vi en stund hemma hos Barbro. Delar på en skumppa där och äter struvor. I morgon sjunger kören Fridolinarna in våren på torget. Kören har fyllt nittio år och nu åter fått nya medlemmar. Dessutom är den tillbaka på torget efter att under några år uppträtt på Skeppsbron. Vem vet, kanske jag tar mig dit om vädret är fint 😎☀
Det kan man ju tror då man ser en del av det jag handlade hos Lidl i dag. Nä, det är bara lite festförberedelser på gång. Tack och lov får jag hjälp av flera vänner, för det här skulle jag INTE klara ensam.
… men den har kommit upp ur jorden! Den första tomatplantan ❤ Det är körsbärstomatplantan som visar sig här. Övriga som jag har sått är ampeltomat och busktomat.
Ett litet liv spirar och vi får se vad det blir. Alltid lika spännande, vilka som orkar växa sig stora och kraftiga, vilka som ger skörd senare i sommar.
Dagens fem frågor hos Elisamatilda handlar om Favoriter.
Vilken radiokanal väljer du mest att lyssna på? – Har ingen favorit. Det blir ibland lokala Vega Östnyland men vill jag lyssna på musik så blir det Lugna Favoriter från Sverige eller Radio Nova, alternativt Suomi Pop, som är finska kanaler.
Vilken är din just nu favoritplats? – Mycket sitter jag vid datorn, men nu då jag inte har pussel på gång är en plats vid stora bordet i salen populär. Där läser och skriver jag mycket.
Vad tittar du helst på, på tv? – Dokumentärer om intressanta livsöden och om natur och djur.
Vilken doft gör dig alltid glad? – Liljekonvaljens. Den är så flyktig då den blommar under så kort tid.
Vilken bok kan du läsa om och om igen? – Läser sällan böcker om och om igen, men har några med visdomsord eller peppande citat som jag kan plocka fram ibland.
Lovisa kyrka fotograferad ur en lite annan vinkel, från finska skolcentret sett. Blomsterflaggan har jag fotat förr, men jag tycker det är lika fint varje vår som jag ser den formas invid kyrkan och infartsvägen.I dag ska jag skåla med en väninna för att Nya Östis fyller sju år. Vi firar ju inte på annat sätt inom redaktionen eller med läsarna just i dag. Troligen firar vi i sommar på vår läsarfest. Om en sådan kan arrangeras. Ni vet… det finns så många om och men i dag. Nya virus och pandemier? Läget ute i Europa. Bäst att bara ta en dag i taget sådär i stort sett.
Nu tror jag faktiskt att jag lyckats ta en bild, eller fotografera från sådan vinkel, att det är något jag inte visat förr. Alexandersgården, en innergård, en genomfartsgård. Från Alexandersgatan mot kyrkan och restaurang Locales terrass och parken där statyn av Jacob af Forselles står.
Den här gården kallas också Segermanska gården, så Alexandersgården är egentligen ett nyare namn för platsen.
Jag tog en kort promenad på kvällen. Brukar få ont i ryggen så jag klarar inte längre sträckor, men jag tror att det är just promenader och cykelturer som skulle hjälpa mig att stärka ryggen.
Det var bara +4 grader, krispig luft men mycket skönt med sol och ljusa kvällar.
Jag tänker ibland att människan har rätt att vara ledsen. Även om tacksamhet är det jag ytterst vill känna, då vi tillsvidare har fred i vårt land… så händer det saker som påverkar mig och gör mig nedstämd. Då FÅR jag vara ledsen. Och så tror jag att morgondagen blir bättre.
Varje gång jag kommer ut en liten sväng och knäpper några foton på måfå känns det bra då jag kommer tillbaka hem och kan sätta några nya bilder ut på bloggen eller i mappen för kommande inlägg.
Än är träden helt kala här hos oss, men blir det ens lite varmare om en vecka eller två, och kommer lite regn – då går det undan 🙂
Läser du horoskop? Tror du på dem? För min del blir svaren – ja, jag läser alltid mitt horoskop i Året Runt och ibland i Loviisan Sanomat, finska lokaltidningen. Angående vad jag tänker och tror på dem så tja 😀 … ibland får man ju liksom texten att stämma med livet. Ibland skrivs där bra saker som vi gärna tror på, ibland sämre som vi inte vill att ska slå in.
För min del är det mest en kul grej, inget jag blir sömnlös över 😂
Det här låter ju ändå lite spännande. Något att vänta på under veckan som kommer. Alltså att någon ska höra av sig och att vi har mycket att prata om.
Sedan är det alltid bra för mig att bli påmind om att jag måste få lugna stunder, lära mig säga nej. Jag har blivit bättre på det 💪👍, också då det gäller att sätta telefonen på ”stör ej” mot kvällen.
För det första har jag inga färska bilder från vardagen att sätta ut på bloggen. Så jag tog en bild av en mattidning där jag försökte hitta inspiration.
Det är det här med foton till bloggen jag avser ibland då jag säger att det känns trögt och att jag undrar vem som kan vara intresserad av att läsa det jag skriver. Det oaktat har jag dagligen mellan 200 och 300 läsare, så ett stort tack till er som tittar in här och ett särskilt tack till alla som lämnar kommentarer ❤
Den här veckan fyller Nya Östis sju år, närmare bestämt torsdagen den 28 april. De första åren bjöd tidningen på kaffe och kaka, till exempel vid en cafébuss på torget. Sedan kom pandemin, så fem- och sexårsdagen firades inte alls.
Nu firas inte sjuårsdagen heller mer än i arbetets tecken. Somliga medarbetare skålar kanske hemma och läsare likaså. Men vi hoppas kunna fira våra sju år med en läsarfest i början av juli. Sådana har vi inte heller kunnat ha, inte en enda gång under min tid som chefredaktör, på grund av pandemin.
Själv ska jag faktiskt fylla 60 år den här våren, och om inte något virus på ett eller annat sätt sätter stopp för det, ska jag ha en fest. Efter det får det vara slut med större fester, om jag skulle råka leva tills jag fyller 70, 80 och mer 😀
Som sagt, födelsedagen ska firas, men inte med kaffe och tårta.
I dag är det svårt att förutspå framtiden, ens så mycket att jag skulle våga lita på att en fest kan arrangeras. Jag kan ju bli sjuk. Och då man ser vad som hände i Ukraina… så vem vet hur livet här ser ut om några veckor?
Men jag väljer att känna tillit, det har jag lärt mig genom Natthikos bok ”Jag kan ha fel”. Jag försöker också leva med en öppen hand i stället för med knuten näve, och jag släpper allt jag kan släppa, för att finnas så mycket som möjligt i nuet.
Detta ”nuet” har bestått av hårt arbete för NÖ:s storspridningsnummer som kommer ut på torsdag. Ett jobb som fortfarande ger mer än det tar. Men vad vet vi om morgondagen? Ingenting. Så låt oss leva i nuet så mycket vi kan.
Att leva i nuet betyder ändå inte att man ingenting planerar. Såsom någon hade sagt till Björn Natthiko, ”barn ska till skolan, vi ska ha mat på bordet, ska vi iväg får vi inte missa bussen”. Och ja, tidningen gör att jag måste planera massor och hålla deadlines. Men mitt i allt detta måste jag också känna tillit, våga släppa oro och frågor som tumlar runt i huvet.
Jag tror att många av mina växter tycker att det blir en GLAD dag, måndag eller inte, bara jag kommer till skott med att plantera om dem 🙂 En del växter nöjer sig med att få ny jord uppe på ytan i krukan.En kotte i solskenet kan också göra en glad. Bilden tog jag förra veckan. I dag har det regnat och varit mulet och det är +9 grader. Innedag med mycket jobb för tidningen, men tids nog kommer jag väl ut igen 🙂
Från tomatfröna syns ännu inget grönt men jag rapporterar direkt om där händer något. Ekplantan på balkongen tycks ha överlevt. Väntar också på att den ska få skott snart som blir nya blad för nu finns bara en kal stam.
Det känns lite som att jag inte hinner med, om jag tänker att jag skulle vilja dokumentera min vardag och berätta vad allt jag gör. I och för sig är ju även detta dokumentation. Då jag suttit i bilen på torget och genom vindrutan tagit två foton. Under tiden som jag väntade på att en fotograf för Nya Östis sprang runt och tog andra bilder 😀
Pankki – Bank står det fortfarande ovanför ingången till huset. Men någon bank har här inte funnits på många år. Till vänster om ingången ligger en lunchrestaurang i dag. Här ser man att bilden är tagen genom bilfönstret, smutsen från vindrutetorkarna avslöjar det 🤣 Gamla apoteksbyggnaden är det här, numera finns här bostad i övre våningen och försäkringsbolag i första våningen.
Men visst har vi ståtliga byggnader som omringar vårt torg?
Jag har jobbat en stor del av dagen. Med layoutdirektiv för vårt kommande storspridningsnummer och utgivning av texter. Men lite Bingolotto ska det också bli.
Har ibland tänkt i samma banor som min bloggvän Johanna, Från andra sidan Potten… Finns det någon som orkar läsa mina vardagliga inlägg? Mer eller mindre trista är de ju. Inget händer.
Men jag har inte tänkt sluta skriva, inte lägga ner bloggen. Det känns fortfarande roligt att leverera ett inlägg per dag eller två. Så länge som det känns så, och så länge som jag har 150-250 läsare per dag håller jag på.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 