Adrian håller på att läsa boken ”Med ålderns rätt” av Birgitta Boucht och redaktör Thomas Mikael Bäck.

– Man måste vänja sig, säger han. Men nog är det fan så svårt.

Han läser högt ur psykiatern och författaren Claes Anderssons inlägg.
Han vet att det kommer att ta tid att pressa fram några droppar urin. Han låter kranen rinna i lavoaren för att lura sin blåsa. Efter en stund visar sig en svag urinstråle, tvehövdad så att han måste böja sig framåt för att inte pissa på golvet.

– Mycket muntert, muttrar Adrian och fortsätter läsa.

Han betraktar sitt sömnsvullna ansikte i badrumsspegeln, försöker le mot sig själv och ser att han saknar fyra framtänder. Uuno Turhapuro upp i dagen!

– Tänk hockeystjärnor i NHL i stället, säger jag. Dom saknar också ofta framtänderna.

– Hahahaaa, säger Adrian. Du är munter du också.

Han minns att han som ung läste en avhandling som handlade om förlusten av den första mjölktanden och dess inverkan på Oidipuskomplexet hos gossebarn.

– Just så , säger han. Det innebär alltså att jag måste döda farsan och gifta sig med morsan.

Adrian brukar säga att det finns för mycket att välja bland i affärerna. Människor får beslutsångest.

– Det borde vara som i Ryssland, eller så som det var FÖRR i tiden där. En eller inga varor alls i hyllorna.

Nu har vi haft en kort strejk inom livsmedelsbranschen i Finland. Och Adrian får som han vill. Hyllor som gapar tomma. Korvsoppan blir ogjord och köttfärsen likaså.
Men på Valborg kanske han klarar sig med den finska bålen.
Recept: häll innehållet ur en flaska Koskenkorva i en skål, tillsätt några russin ELLER ett par oliver.

Kolla http://www.facebook.com/video/video.php?v=1345495930622

Adrian läser högt ur konkurrenten Hufvudstadsbladet.

– SDP ändrar kurs i utlänningspolitiken. Den gamla solidaritetsideologin verkar vara ett minne blott.

Här stannar han upp.

– Solidaritetsideologi?

Han skakar på huvudet.

– Javisst, ja, den GAMLA solidaridetsideologin.

Han har en tendens att haka upp sig på detaljer. Så jag ber honom fortsätta.

– Socialdemokraterna vill enligt Eero Heinäluoma som är riksdagsgruppens ordförande ha en tredje väg i utlänningspolitiken, en som varken är grön idealism eller den linje Sannfinländarna gått in på. ”De som är emot invandrare är inte rasister, bara förnuftiga” säger Heinäluoma. Och till råga på allt – hör här – ”De ska inte komma och ta jobben av finländare”.

Adrian stönar och lägger tidningen i från sig.

– Finland åt finländarna,  säger han. Helsingfors och Helsingforsborna och Lovisa åt Lovisaborna. Låter det bra?

Jag ler.

– Jag ska tammefan flytta bort härifrån, tillägger han och ler också. Till ett land som inte tar emot invandrare.

Senaste inlägget i invandrardebatten.

– Finlands invandrarpolitik är ju helt åt helvete. Det kryllar av utlänningar här. Busslaster fulla med människor från andra länder. Det är ett trafikkaos utan like och dom allra fräckaste typerna väljer att åka taxi! Säkert på min bekostnad!

(Anm. På grund av askmolnet från Island var Europas luftrum tomt en vecka och det dröjde innan utlänningarna hittade hem)

Bättre att ha det fullt upp än att ha en full tupp?
En full tupp kan vara nog så mycket roligare.

Och så var det gubbarna som bildade en diskussionsklubb, naturligtvis med syfte att få komma hemifrån så ofta som möjligt.
– På möte nummer ett diskuterar vi vad vi ska komma att diskutera i framtiden. Och så tar vi några bärs.
– På möte nummer två försöker vi komma ihåg vad vi diskuterade och beslöt på möte nummer ett. Och tar några bärs.

Om jag så skulle få vara MAN för en enda dag!
Det här tjatet har Adrian fått höra, förmodligen till lust och leda.

– Okay, säger han lugnt och bestämt. Om du nu då skulle få vara man för en enda dag. Vad skulle du göra då? Och vad tror du skulle vara så mycket mer spännande med det jämfört med att vara kvinna?

Klart att jag är beredd på de här frågorna. Så jag svarar rappt och enligt min egen åsikt mycket övertygande.

– Jag skulle få veta hur det känns att kissa stående utan att behöva huka sig och vara rädd att allt stänker på skorna. Jag skulle också få veta hur en man känner då han är upphetsad och får stånd. Framför allt skulle jag få raka mig i ansiktet och inte bara på benen.

Adrian svarar inte. Han bara ser på mig. Sedan ler han det där sneda leendet som betyder att han tänker mycket mer än han säger högt.

– Jag skulle inte heller bli ifrågasatt som chef, åtminstone inte lika ofta, om jag var man och inte kvinna, tillägger jag för säkerhets skull.

– Okay, säger han en gång till. Det där med chefsskap kan jag ännu köpa. Och vad gäller pissandet kan jag säga att strålen inte alltid är så lätt att styra för en karl heller. Och stånd… tjaa… tänk efter lite. Vill du verkligen att alla i din omgivning ska veta när du är upphetsad? Ett stånd brukar vara ganska synligt.

– Om jag vore Herr Debutsky skulle jag också effektivt kunna punktera andra människors argument som…

– Hallå surpuppa, flinar han. Om du nu tycker att skägg är så jävla roligt att ha tycker jag du ska gå till Forums skäggstudio i dag.  Kom sedan hit och visa hur du rakar bort det, eller berätta hur du tänkt ansa det varenda jävla dag.

Ja-ja… jag vet att HAN hatar att raka sig, men det betyder inte att JAG skulle göra det, om JAG vore man.
Men hans idé är inte alls dum. Jag ska gå till skäggstudion och banne mig se till att jag blir så åtråvärd att Adrian faller pladask för mig!

(anm. i samband med Regnbågshelgen i Helsingfors finns en skäggstudio öppen i Forums andra våning, torsdag-fredag-lördag 15-17.4)

INVÄGNING.

Det var texten på en skylt utanför en av stadens krogar i helgen.

Jag klarade testet – såg aldrig någon våg – bluffade mig väl igenom allt på nåt sätt. Kom alltså in utan några större problem.

Senare på kvällen skulle jag till toaletten. Den ligger i källarvåningen. Kände redan i trappan på väg ner att nåt var ”fel”. Sedan såg jag dem. Två, tre män. De var helt nakna. Hade inte en tråd på kroppen.

Slank in på damtoan. Tänkte – kanske det ändå var något fel på dom där pillren jag köpte från häloskostaffären?

Men nej – samma såg jag på väg upp tillbaka till krogen. Jag kastade för säkerhets skull en blick över axeln. Eller egentligen två blickar. Jo. Nakna var dom.

Sedan vågade jag inte ränna ner till toan mer den kvällen. Bättre att kissa på sig än att bli klassad som överårig groopie. Småstadshoteller hade ju förvandlats till KISAHOTELLI för judo-FM där en massa vältränade idrottare inkvarterat sig.

Vi var oskyldiga allihopa. Killarna visste inte att de exponerade sig – det vill säga att de utgjorde ett direkt blickfång för damer som skulle på toaletten. Och JAG visste inte att det vimlade av nakna män där nere… tro det eller ej…!

Det ser alltid så lätt ut. Mästerkockarna fixar delikata rätter direkt vid flodstranden över öppen eld. Karpfisk, krokodil, flodhäst… rotfrukter och grönt direkt från stranden. Tillreds förstås över öppen eld, smakar OOOOH så gott under bar himmel och ingen skär fingrarna av sig heller.

Vi ser på Travel Channel och Adrian får en idé.

– Jag fångar några kanadagäss på Playan i Lovisa och grillar dem över vassrester som det finns gott av på stranden. Alger och tång är väl nyttigt att garnera med? Eller nässlor? Vad sägs om gyttjeinbakad mört? Eller friterad mås?

– Så länge du lämnar min vän Kalle i fred är det säkert ok, säger jag.

– Du sa det! Knaperstekt kaja. Ekologisk ekorre. Spenatfylld sparv.

– Måste du vara så grym, frågar jag. Hur skulle det vara med tiramisu i tennisboll? Det finns ju gott om dem i buskagen också.

Med stigande intresse läser Adrian HBL av den 2 april. Konkurrentens Staffan Bruun har intervjuat Elisabeth ”Lillan” Rehn, som bland annat berättar om sitt jobb för Internationella brottsmålsdomstolen.

Så där i det stora hela utgör reportaget ingen munter läsning. Lillan har under sina många resor, i sina olika uppdrag för mänsklighetens och framför allt kvinnornas väl, sett hemska saker.

– Men hör här, säger Adrian. Tanten är tuff. Hon träffade män från Jemens regering och alla var höga på khat. Ministrarna låg på divaner, mer eller mindre durriga, och tuggade löv. Dom bjöd åt Lillan också.

– Som artigt tackade nej, säger jag.

– Skämtar du? Tanten stoppade tre löv i munnen, började tugga och kände sig genast underlig i huvudet.  Så hon spottade ut löven.

Adrian viker ihop tidningen och tittar ut genom fönstret. Jag ser att han har rubriken klar i huvudet. Inte den seriösa Helsingfors Dagblads rubrik – men nog Kvällsblaskans.

– Rubrik Lillan knarkade i Jemen och som pratbubbla intill hennes glada ansikte ”Yeah men!”