Det här elskåpet (?) hittade jag i gamla stan i Borgå.
Vackrare så här än utan bilder, men så onödigt att någon klottrat över de vackra bilderna av kläder och hattar.
Månad: juni 2015
Kurre och Kråkan
Det är skojigt att sitta och titta på djuren i naturen.
Kurre vill hålla nötterna han får på sommarstället för sig själv.
Kommer Kråkan och hans unge för nära jagas de bort. Det bara rasslar i tallgrenarna och pollenet yr.
Kråkan retar Kurre men kan nog skatta sig glad för att han har vingar. Kurre är också snabb som blixten och skulle han få tag på Kråkan vete Katten eller övriga fåglar om Kråkan skulle få behålla livet…
Så pass snabba var Kråkan och Kurre i sina rörelser att jag inte fick jakten på bild, men Kurre lyckades jag fånga.



Fina fönster, del 72

Har fönster kvar att visa er från Borgåresan. Den här gången besökte jag inte det här caféet men jag har varit här förr och visat ett annat fönster därifrån, då fotograferat från insidan.
Lite dyrare skor
… men en sådan njutning att stoppa fötterna i dem. Det är faktiskt en viss skillnad på skor som kostar 130 euro och på skor som kostar sju euro. Och då talar jag inte bara om skillnaden på 123 euro.
Jag har så många par skor som varken är riktigt bekväma eller snygga, men som funkar en sommar och till vardagsbruk.
Men NU satsade jag på ett par som jag tycker är vackert, och till råga på allt sköna att gå i från första stund.

Idylliska Illby
Och här kommer ytterligare några bilder som jag tog i samband med besöket på Postbacken i Illby utanför Borgå. Bilderna är från närmiljön, det vill säga strax utanför själva Postbacken.




Fina fönster, del 71

Blev lite spegling här också men såg i alla fall till att jag inte själv kom med på bilden 🙂
Hittade tre fina fönster till min serie då vi besökte Postbacken och såg farsen ”Aldrig i livet”. Den visas ännu i dag, i morgon, torsdagen den 2 juli, fredagen den 3 juli, söndagen den 5 juli och måndagen den 6 juli klockan 18.
Fina fönster del 70 finns HÄR.
Hoppas Jesus också hade roligt
Dagen som fick en tårfylld start slutade i alla fall bra då jag och min syster såg farsen ”Aldrig i livet” på Postbacken. Platsen finns i Illby som hör till Borgå.
Några bekanta hade roller i pjäsen och då är det ju alltid lite extra kul. Min förra chef Stefan är ju en talang, men hela gänget förtjänar en eloge. Det är ju mycket lovat då arrangörerna har en stämpel med ”Skrattgaranti” på programbladet. Kan säga att garantin höll!
Själva området där teaterscenen ligger är väldigt idylliskt. Jag delar upp bilderna på flera inlägg, för jag hittade ju tre fina fönster också 🙂


Den näpnaste repliken fick jag höra innan farsen kom i gång. En liten kille i femårsåldern frågade sin mamma ”Är Jesus med?” – och det tror jag nog att han var. Han satt säkert också i publiken och skrattade.



Ännu stundvis svårt

Många av mina läsare säger att de ser att framsteg skett i mitt liv. Att mina inlägg blivit gladare och att jag själv verkar må bättre än för ett år sedan.
Iakttagelsen är riktig. Jag mår inte lika dåligt nu som då. Men det betyder inte att jag slutat sörja det som hände. Skillnaden mellan den här sommaren och fjolårets sommar är kort och gott den att jag inte längre gråter varje dag.
Närmast är det besvikelse och ensamhet jag stundvis kan känna i dag.
Jag dög inte sådan som jag var. Men varför allt gick som det gick har varken jag eller ex-maken svar på. Saker och ting bara händer. Det är ett faktum jag fått lov att acceptera.
Staden är liten och jag vill röra mig där alla andra är den här sommaren. Där ser jag också de lyckliga tu och deras ömma kärleksgester.
Och helt klart ska de få visa sin lycka åt omgivningen, så gör ju alla andra förälskade människor också.
Jag får lära mig leva med det där om jag vill bo kvar i den här staden. Och det vill jag, åtminstone tillsvidare.
Skilsmässan har öppnat många nya dörrar för mig. Så inget ont som inte för något gott med sig.
Dessutom tror jag att jag kan hjälpa andra människor som befinner sig i liknande livssituationer och som har det svårt. När man är som mest ledsen tror man ofta att man är ensam i världen med sina känslor. Men vågar man öppna sig, skriva eller säga saker rakt ut, inser man att man inte alls är ensam.
Jag tänker fortsätta med det här, att öppet berätta hur allt känns. Jag kan inte låtsas att allt är bra, sopa sorgen under mattan. Den blir mindre, monstret försvinner, då allt lyfts upp i dagsljuset.
Skyltsöndag

I gamla stan i Borgå finns affären Pehtoorin Perikunta. Även deras hemsida fanns bara på finska, åtminstone hittade jag inget på svenska, men på bilder kan man ju titta vare sig man är språkkunnig eller inte.
Idén till skyltsöndag har jag fått av bloggaren Konst eller Konstigt.
Har ännu en skylt på lager för nästa söndag, men jagar hela tiden nya.
Skyltar finns det gott om men jag vill att de jag publicerar här ska vara åtminstone lite speciella.