Den som rör sig längs Ehrensvärdsstigen kan se den här väggen, en bakvägg till en gårdsbyggnad. Jag tycket att den är jättefin i sin enkelhet.Klätterställning för växter med prydnader som tyngder och en lampa som kanske till och med funkar då kvällarna blir mörkare?
Det har varit fortsatt varmt här. ”Inte en droppe regn, på fleee-era daar” sjunger Tomas Ledin. Ingen åska heller, vilket andra områden i landet fått uppleva.
Har just nu massor av jobb eftersom vi har Läsarfest på lördag och sedan ska jag från och med måndag gå på några dagars ”semester”. Ordet lägger jag alltid inom citationstecken, dels för att jag som företagare och ansvarig för tidningen sällan kan vara helt ledig, dels för att företagare själva bekostar sina lediga dagar och därför känner jag inte att jag har semester i den bemärkelse som anställda har.
Men jag ångrar inte en enda sekund att jag tog steget fullt och och blev företagare 2016. Det är tungt ibland och även krävande på många sätt. Men jag har klarat det och jag är min egen chef. Jag får jobba hemifrån alla dagar, och det uppskattar jag stort.
Nu slutspurt fram till och med söndag och sedan hoppas jag kunna pusta ut ett tag 😍
Något av det absolut bästa jag har läst på länge. En kolumn i Kyrkpressen av Sofia Torvalds. Här kan du läsa den i sin helhet.
Jag tycker nästan från början till slut såsom hon. Jag går inte i kyrkan i dag eftersom gudstjänsterna känns stela, lite gammalmodiga och tråkiga. Jag vet att jag är en syndare, behöver inte bli påmind om det väldigt ofta.
Jag vill såsom Sofia, sjunga lovsånger och taizésånger. Gärna gunga i takt med andra, iklädd en lång färgglad klänning, klappa i händerna, sjunga Halleluja och vara glad.
Jag kanske inte lägger mig på en gympamatta på golvet eftersom jag sedan har svårt att komma upp därifrån 🤣 Jag vill, men det är opraktiskt då jag är sextio år och inte väldigt vig.
Jag vill också känna mig välkomnad, om jag går dit en dag, och jag önskar också att de som tänker cyniskt om Jesus och Gud ska få göra de samtidigt som de blir sedda, accepterade och förstådda.
Och kanske mest av allt vill jag ha gemenskap på eftermiddag, kväll. Inte en gudstjänst klockan 10. Det är för tidigt för mig. Och prästen ska mena allt hen säger, kortfattat och kärleksfullt.
Dyk inte i dammen med huvet före. Det kan sluta illa!Pausplats Rosenstranden, ofta om somrarna.Inpaketerad bakelse, vårt rådhus genomgår renovering. Bilden tagen en kväll då allt hade stängt och jag var på väg hem.
Gör ofta förhandsinställda inlägg under helgen eller kvällen inför måndag och tisdag, även inför onsdag. Har så fullt upp med jobbet och möten från arla till särla annars, och jag vill leverera minst ett blogginlägg per dag.
Igår förbereddes läsarfesten och vi hade styrelsemöte. I dag lär det bli full fart hela dagen med allehanda förberedelser, planering av kommande tidningar och texter som ska ut till torsdagens tidning. Tillsvidare har det gått bra i värmen, igår hade vi på kvällen vid klockan 20.45 fortfarande +27 grader ☀😎
Blommor på Saltbodans terrass lördagen den 25 juni. Och värmeböljan lär fortsätta. Låt oss njuta, låt den som vill finna skugga eller bris, eller både och, göra det. Jag har vintern i färskt minne. Meterhöga drivor, hårt jobb med att skotta fram bilen alla dagar och sedan flytta den så att plogbilarna kom fram, och även se till att bilen kördes varm då det var -25 grader.
Så den här korta tiden då vi har sommarhetta i Finland. Låt mig ha förstånd nog att stå ut, att inte klaga, att göra det bästa av situationen ❤
Intressant att jag hade massor av besök på bloggen i dag. De flesta inläggen som hade lästs var från skilsmässosommaren 2014. Jag ser ju inte vem som har läst dem eftersom inga kommentarer lämnas. I och för sig saknar det betydelse VEM som läst, men det faktum att någon/några just i dag har läst massor av inlägg från den tiden är intressant 🙂
Det här fick också mig att titta tillbaka och läsa de gamla inläggen.
Oj, så ledsen och besviken jag var för åtta år sedan. Så knäckt jag kände mig. Så ful och fet likaså. Ändå var jag ju inte det.
Övervikt har jag i dag också men numera tänker jag ”duger jag inte som jag är finns dörren där” och så pekar jag på den.
Någon skrev på den tiden en kommentar till mig. ”En dag kommer du att kunna se henne i ögonen och säga hej” och avsåg då kvinnan som blev tillsammans med han som var min make på den tiden. Precis så blev det.
Skilsmässan var en stor sorg för mig. Det är en sanning vi inte kommer från. Men en annan sanning är att jag har lärt mig leva med sorgen, med alla minnen. Jag har också lärt mig ta fram det bästa av allt vi hade då, och framför allt – jag pratar och skriver fortfarande om allt det här. Utan att det upptar hela min tid, hela mitt liv. Det som hänt är en naturlig del av mitt liv, något som förvandlats från nederlag till visdom och en erfarenhet jag inte vill vara utan 🙏
Bilden tog jag den 23 juni en kväll då jag korsade torget på väg hemåt.
Den här skylten finns i Kapellparken där en trevlig utställning äger rum. Taidepuisto = konstpark. Ympäristötaidenäyttely = Miljökonstutställing. Snygg ram som snickrats runt planschen tycker jag. Fler skyltare hittas hos bloggvännen BP som håller i trådarna för denna trevliga utmaning.
Orsakullan kör i sin tur månadsvis med en utmaning som innehåller en fråga per dag. Jag hinner, eller minns, ganska sällan att delta, men nu kom jag åter ihåg henne 🙂
Den 26 juni skriver hon ”Jordgubbar ska vara…” och jag fyller i ”Lagom söta och mogna, inte för mjuka, de ska spänst och de ska den här tiden på året vara inhemska”.
Det så kallade Brännvinstornet i stadsdelen Garnison, Lovisa. Mina barndomskvarter. I bottenvåningen bodde en gång Eivor med sin mamma och pappa. Hon blev min första vän 1966 då vi var fyra år gamla. Vänskapen står sig fortfarande ❤ Sedan dess har mycket hänt med huset. En gång revs en del av tornet ned, men sedan renoverades byggnaden och den har haft många ägare. Namnet Brännvinstornet fick det eftersom det för länge, länge sedan brändes brännvin i en källarlokal här.
Tillbringade med min syster några timmar hos mamma i hennes trädgård. Gick sedan en liten väg längs Ehrensvärdsstigen då vi skulle hemåt igen. Bilderna är tagna längs den, av Lovisa-ån.
Det blev Fem ord på bokstaven F 🙂 Och i dag slår jag två ”utmaningar” i en smäll. Frågorna hos Elisamatilda och min egen serie Fina fönster.
Men jag måste ju också få presentera min första blivande tomat! Ampeltomaterna tycks komma lite tidigare än busktomaten. Men även busktomaten börjar nu få blommor. Pollineraren Carita har varje dag trevlig sysselsättning på balkongen, också med att vattna och gödsla 🥰
Hur spenderar du midsommar i år? – Både hemma i bostaden och tillsammans med vänner. Ute och åt med Merja igår och sedan senare på kvällen såg jag midsommarstången resas tillsammans med min syster. Jobbade några timmar igår, kanske en timme i dag och åter några timmar imorgon, men är nu under midsommarhelgens dagar mer ledig än jag brukar vara då vi tänker på tidningsjobbet.
Vad kommer finnas på ditt lunchbord? – Hemma gör jag inget annat än sedvanliga frukostmackor, i dag mörkt bröd och tomater. Annars äter jag ute, igår kycklingkorg. Brukar inte då jag är ensam bli kokt potatis (gillar inte), sill eller nubbe (dem gillar jag men inmundigar dem inte ensam).
Kommer du dansa runt en midsommarstång? – Den seden har vi inte i södra Finland. Kanske de dansar i Österbotten? Små grodorna sjunger vi inte heller här, så nej – ingen dans runt en stång dessvärre.
Har du någon midsommartradition? – Ett par år efter varandra hade jag en blomkrans på huvet, i år hann jag inte med det. Annars handlar traditionen mest om att ta det lugnt och vila.
Vad gör du denna midsommar du inte gjorde förra året? – Är mera ute bland andra människor, för att vädret är så fint och för att oron över att få corona har släppt en aning.
Somrig vy hos Villa Ekholm, bilden tagen under Öppna trädgårdar-evenemanget.
Vädret fortsätter vara varmt och vackert. Finlands flagga hänger mestadels slak mot stången, det blåser inte mycket. Solen skiner, det är +25 grader redan klockan 11 på förmiddagen. På granngården sitter några damer i skuggan i bersån och umgås. Kanske livet har övergått i fasen ”det nya normala”.
Många cyklar vid Skeppsbron och människor som njöt på uteterrasser och på danspaviljongens golv.Jag var här med min syster, för att se midsommarstången resas, vänner och bekanta i vimlet, njuta av en ljus och varm kväll, lyssna på musik.Efter några om och men kom stången upp. Men inte klockan 18 som planerat eftersom brandkåren som brukar sköta det tunga och säkerhetskrävande jobbet kallades ut på en utryckning. En dryg halvtimme senare återvände gänget som hade i uppgift att resa stången och strax före klockan 19 var den uppe.Björkar hör till som prydnader under midsommaren. Och det fina vädret lär fortsätta några dagar till.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 