En gång revs en del av tornet ned, men sedan renoverades byggnaden och den har haft många ägare. Namnet Brännvinstornet fick det eftersom det för länge, länge sedan brändes brännvin i en källarlokal här.
Tillbringade med min syster några timmar hos mamma i hennes trädgård. Gick sedan en liten väg längs Ehrensvärdsstigen då vi skulle hemåt igen. Bilderna är tagna längs den, av Lovisa-ån.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Huset är så vackert och fint målat. Du fick en skön promenad längs ån och kunde njuta av naturen.
Kramar från oss
Att vara ute i naturen är absolut det bästa. Önskar jag hann mera med det.
Nu går för mycket tid till jobb, för att jag ska klara mina månatliga utgifter.
Kramar till er!
Brännvinstornet – så charmigt.
Inte sant – här finns verkligen en lång historia med allehanda dramatik. Betydligt lugnare de senaste fyrtio åren 🙂
Vilket jättefint hus. Det gillar jag skarpt. Fina bilder på ån också.
Ja, det är ju lite som ett korsvirkeshus i Tyskland? 🙂
Precis!
Jag undrade först om detta var ett korsvirkeshus, men ändå inte riktigt. Hoppas historien kring detta torna är nedskriven! Låter intressant!
Lummigt och grönt kring ån. Vackert. 🇫🇮😍
Ja, det finns till och med ett par böcker som bland annat handlar om rivningsförsöket och rörelsen som sedan räddade huset 🙂
Påminner om korsvirke, men är ju inte det.
Jag älskar det där brännvinstornet. Fantastisk bygge att bo i kam jag tänka mig. Väcker sköna minnen hos dig också.
Ja, barndomskvarteren ❤