Månad: november 2012

Utmaning – mitt liv som boktitlar

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Hittade den här listan hos Ingrid – tanken är att bloggaren ska besvara olika frågor med titlar från sin egen bokhylla.

Hej! – салют (Saljut, nybörjarkurs i ryska, Maria Nikiforow, Riitta Keränen, Valeri Alikov)

Hur känns det? – Jag är wanted (alias David Larsson)

Hur har din dag varit? – En komikers uppväxt (Jonas Gardell)

Vad har du på dig just nu? – Masken (Hans Holmér)

Vad lyssnar du på just nu? – Predikanten (Camilla Läckberg)

Vad ser du om du tittar till vänster? – Villospår (Henning Mankell)

Hur är vädret hos dig? – Winterland (Åke Edwardson)

Vad ska du göra i helgen? – Forma framtiden (Mats Lindgren och Ivars Jegers)

Vad önskar du dig till julklapp? – Hemligheten (Rhonda Bryne)

Hur ska du fira jul i år? – Allting som är trevligt är bra för magen (Tänkt och sagt i Mumindalen)

Jag säger som Ingrid ”Häng på du också och gör en inventering i din bokhylla. Det var faktiskt riktigt roligt” – och så tillägger jag ”det var inte lätt, men utmaningar ska man ju ta sig an”.

Adrian är till salu

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Adrian tycker att jag är alldeles för anspråkslös och att jag håller för låg profil då jag ska marknadsföra honom.
Så nu berättar jag då att han är till salu och dyr är han inte heller. Vem som helst som vill ha honom, kvinnor eller män, får köpa honom.
Vill du ge honom i julklapp åt någon, eller till födelsedagspresent eller vill du annars bara uppmuntra någon med hans sällskap, så får du honom signerad på fredag kväll i Lovisa bokhandel.

Och när jag nu är i farten bör jag väl berätta att han också finns till salu i Helsingfors, på Hbl:s kundtjänst. Han borde också finnas på bokhandeln Akademen där.
Han finns förstås också på Östra Nylands och Borgåbladets kundtjänst.
Och som om det inte var nog kan han beställas via carita@sulo.fi eller via www.debutsky.fi

Äntligen fick jag honom att se nöjd ut.
Och jag tror vi har orsak att återkomma inom kort. Exakt datum för publicering av intervjun har jag inte, men i dag ville Hufvudstadsbladet veta mer om honom – och tja, lite om mig också 😉

22 euro för ett glas champagne

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Men innan jag kommer till champagnen visar jag hur vår dag i Helsingfors började, något dramatiskt, i går. Någon hade drabbats av en sjukattack och återupplivningsförsöken pågick minst en halv timme. Hur det hela slutade vet vi inte. Men vi var på väg mot vårt hotell som ligger bakom ambulanserna.

Från hotellet gick vi senare på kvällen till Alexandersteatern och där beställde jag, utan att ha glasögonen på näsan, en liten flaska – vad jag trodde var, mousserat.
Jag lade fram en tjugo euros sedel på disken och trodde jag skulle få lite växel tillbaka. Men killen som sålde alkoholen ville ha två euro till. Jag blev nog lite paff men betalade ändå utan att ändra en min.

På teatern såg vi fenomenala a capella gruppen Fork och showen Eletro Vocal Cirkus. Den var superbra! Tredje från vänster är Lovisabördiga Mia Hafrén.

Och så några bilder från hotellets sjätte våning där vi bodde på Scandic Simonkenttä. Soffan är ju ett färgglatt blickfång.

Utsikten över Kampen och Narinken.

Utsikten från rum 611 var kanske inte den vackraste, men under det halvmåneformade taket har vi ingången till hotellet.

Brukar inte så ofta ha bilder på mig själv här. Det beror inte på att jag är anspråkslös utan mer på att jag sällan tar lyckade bilder på mig själv. Det här fotot tog Guuben och jag tycker det blev ganska bra 🙂

Hälsningar från sjukbädden!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Fem dagar har jag legat i vågrätt läge med infektion i luftrören och antibiotikakur. I förrgår kom jag på att jag kan ta iPaden som sällskap.

Det ledde till att jag började surfa runt för att hitta spel jag kunde fördriva tiden med utöver Wordfeud. Efter det spelade jag Ruzzle, och minsann – tiden kändes inte längre lika lång.

Tack vare iPaden blev jag också påläst. Jag surfade ju runt på nyhetssajter också. Att veta hur det gick för kamelbonden Bengt i det svenska programmet ”Bonde söker” är ju inte fy skam. Och så spelade jag Hbl:s Snille.

Första dagen i dag som jag orkat vara uppe några timmar, och när posten damp in genom brevinkastet blev jag extra glad. Finlands svenska författareförening har godkänt min ansökan om medlemskap! Det känns bra att proffs läst mina böcker, som jag gett ut på eget förlag, och ansett att de är så pass bra att jag platsar i föreningen.

För ett tag sedan berättade jag att jag hade köpt en amaryllis. Den har redan slagit ut, så jag köper väl en ny till jul.
Men det kan jag gott göra, så pass fin är blomman. Kanske det får bli en vit nästa gång?

Jag ska vinna matchen!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Förkylningen brukar komma som ett brev på posten i november. I fredags var det åter dags. På söndag steg kroppstemperaturen och på måndag eftermiddag satt jag hos farbror doktorn.

Blodprovet visade på infektion i kroppen, lungorna gav ifrån sig rossel.

Det blev tre dagars stark antibiotikakur med biverkningar som smärtor i magen, sedan diarré, yrsel, allmän konstig känsla i hela kroppen m.m.
Det hade nog varit lättare att lista vilka biverkningar man INTE får.

Men jag tänkte försöka ta mig genom det är med humor.
Leker att en innebandymatch pågår inne i min kropp. Första perioden spelades i går. Lovisa Tor brukar inte alltid vara så bra då. I andra perioden börjar vi kämpa mer, vi kan nå oavgjort i dag. I morgon går tredje perioden och den SKA vi vinna stort!

Funderade också på om jag skulle be maken hänga en lapp i ändan av min säng. Ni vet sådan där som finns på en del sjukhussängar. Där skulle noteras allt vad patienten äter, vilka mediciner hon tar, kurvor som visar vilket humör hon varit på osv.

Vila, vila, vila.
Får man inte ha nåt roligt alls då man är sjuk?
Jag kände mig som lillasyster Elisabeth i Madicken i går. Minns ni då Madicken försökte flyga och hoppade med paraplyet från ett tak? När hon låg i sängen och vilade fick hon paket och post.
– Jag vill också ha hjärnskakning, sa Elisabeth då.

Härliga småstadstidningen utkom igen

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Tidningen Pikkukaupunki (Småstadsliv) är en trevlig gratistidning som ges ut i Lovisa två gånger per år. De flesta artiklarna är på finska, men varje gång innehåller den också texter på svenska, både kortare och lite längre.

Tidningen trycks på ett behagligt papper, den är proffsigt layad och andas livsglädje. Egentligen borde den få något slags pris!

Det här skriver jag nu inte bara för att Adrian uppmärksammades i det nyaste numret. Jag har alltid gillat tidningen.

Nyaste numret av tidningen presenterade musik och böcker som kommit ut i Lovisa nyligen. Adrian och jag är förstås jätteglada för att det fanns plats för en liten presentation av Skuggor av svek.

Nuförtiden är det väl inte så vanligt att man spelar sådanahär spel? Själv spelar jag ofta Wordfeud på min iPad och HotShot via Facebook på datorn.
Men när min 78-åriga mor kommer på besök drar vi alltid fram det här spelet. I går spelade vi först en omgång, sedan hade vi köttfärslimpa med potatis och sallad.
Efter maten blev det ett spel till, kaffe, rund bulle och likör. Det här måste vi göra om snart igen!

Korv och korv (LITE obehaglig bild)

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Så här ser det ut då man stoppat köttmassa i en tarm. Oaptitligt?
Kanske i en viss mån. Om man tänker vad som passerat i tarmen någon gång INNAN den rengjordes och kom så här långt.
Men å andra sidan vet du då du stoppar korven själv exakt vad den innehåller.

Ju mer jag tänker på vad dagens ofta nästan köttlösa korv innehåller blir det också oaptitligt.
Förr tog man tillvara allt då ett djur slaktades. Kanske det var då man kom på att också tarmen kan användas?

Så här såg korvarna ut då de hade kokats eller stekts, några både kokades och stektes. Bomullstråden måste man inte äta och en del tarmar (korvskinnet) kan vara segare än andra, men då äter man bara innanmätet.

Jag gjorde i dag ett reportage som ska publiceras i en jultidning som Östra Nyland och Borgåbladet ger ut i slutet av november. Därför berättar jag inte fler detaljer om korvstoppning här, men intressant var det ska ni veta.

Min favorit på julbordet, som vi hade äran att ta del av, är jullimpan. Kryddad med både anis och apelsin.

Om ni vill ha recepten kan jag ge dem senare, efter att PS Jul kommit ut.

Och så gjorde jag äntligen slag i saken och köpte en amaryllis. Nu ska det bli spännande att se vilken dag den slår ut i blom och om det kommer fler än en blomma.

GOD JUL!
(till julen kanske jag önskar er glad påsk)

Lödder i näsan

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Innan jag kan köpa en duschkräm måste jag dofta på den. Det samma gäller sköljmedel. Jag kan nämligen inte tänka mig att använda vare sig den ena eller den andra om de doftar FEL.

Jag försöker ofta dofta i smyg, för jag kan tänka mig att det finns andra kunder som inte gillar att jag pillar på korken, sätter näsan fast i den och sedan ställer tillbaka produkten i hyllan. För om den doftar FEL kan jag inte köpa den.

I dag tror jag att någon hade gillrat upp en Candy Camera i affären, för då jag doftade på en Dove med citrondoft betedde sig flaskan som en vulkan. Jag fick duschkräm rakt in i näsborren.

Där stod jag sedan med lödder i näsan och klet på fingrarna. Och någon sabotör eller Candy Camera-anställd skrattade garanterat gömd bakom en av hyllorna.

Bra att tanten i kassan var vänlig och gav mig hushållspapper. Och bra att jag befann mig i BORGÅ när det här hände 😀

PS. Smygreklam – jag köpte inte Dove Citron Vulcano Nose-Disaster utan den kräm ni ser på bilden.

Reklamens offer

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Jag har sagt och skrivit om dem förr. Angry Birds. De finns överallt, och nu är jag också ett reklamens offer. Men onödigt att gå och sura för att Rovio Entertainment gör pengar på de  här fåglarna som först kom ut på marknaden via ett spel. Bara för att jag inte kom på idén själv och därför inte är miljonär i dag behöver jag inte sura.

Jag tycker att den här birdsen liknar internationella hockeyförbundets viceordförande Kalervo Kummola, se här.

Hur som helst – jag behövde ett reflex. Och som jag har letat… för det fick inte vara hurudant reflex som helst, inte ens hurudant Angry Birds-reflex som helst.
När jag sedan skulle fästa det på min jacka höll jag dock på att bli angry… fästmekanismen var inte speciellt smart, men jag hittade slutligen en egen lösning.
Kanske jag kunde marknadsföra den åt Rovio Entertainment?

Hur straffa vandaler?

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Läste i dag ett inlägg på Facebook om klotter som ritats på väggen till ett nymålat, renoverat gammalt hus i stadens centrum. Jag frågade mig i diskussionstråden om det är fel att straffa vandaler så att de
a) själva måste skura, städa bort, renovera det de förstört
b) får komma i tidningen, alltså att vi skriver om deras städprojekt
c) får berätta varför de klottrat, slagit sönder, skräpat ner

De här båda bilderna är från ishallen i Lovisa. Fönstret till en av dörrarna har fått ta emot slag eller också har någon försökt krossa det med hjälp av en sten?

Väggarna har åtskilliga gånger skurits upp utifrån och sedan tejpats igen av någon från staden eller kanske från hockeyföreningen. Övervakningskamerorna är måhända lite felplacerade och kvällar/nätter kan vandaler operera i skydd av mörkret.

Här verkar också någon ha haft skoj. En behållare för pappersinsamling har skuffats omkull. Har svårt att tro att något djur eller blåsten förorsakat det här.

Skulle vi veta vem som gjort det tycker jag att det minsta man kan kräva av vandalen är att han/hon/hen städar upp efter sig.