VM-matchen mellan Grekland och Nigeria satte myror i huvudet på mig.

– Ännu på 1960-talet sjöng man i svenska skolor en sång som hette ”Familjen Krokodil”, säger jag. Den gick ungefär så här ”I Niggerland, händer ibland, att man får se på Nilens svarta strand, Herr Krokodil, Fru Krokodil och lille Krokodille-Lilleman”.

Adrian höjer på ögonbrynen. Det är ungefär så långt han kan sträcka sig då han sitter och kollar en match i fotbolls-VM.

– Men hallå, säger jag. Är det inte konstigt? Varför får man inte längre tala om negrer och niggrar? Det är ju charmigt då man sjunger om krokodilerna som drar åstad ”vandra i rad, till gamle niggerdoktor Pillerman”.

– Det är bra att du inte är aktiv inom politiken, svarar Adrian.

Han släpper inte TV:n med blicken.

– Han är rätt snygg den där Alexandros Tziolis.

Jag har plötsligt glömt Familjen Krokodil och niggrerna i Nigerias lag. Jag återgår till att frenetiskt jobba för att få ihop mitt Allstarslag från VM – där de snyggaste spelarna ska ingå.

– Kan dom spela fotboll också, frågar Adrian. Dom där snyggisarna.

– Klart dom kan, mumlar jag. Dom har ju tagit sig till VM.

(Fakta: Ord och musik till Familjen Krokodil: Mart Gergårdh, sången publicerad med noter i boken ”Nu ska vi sjunga” utgiven av Almqvist & Wiksell, Stockholm)