… kan vara en macaron som en god vän bjuder på.
Och samtal om livet, utan att behöva titta på klockan.
Stunder då man undrar vart mänskligheten är på väg.
Varför så mycket handlar om pengar och status.
Varför härskar avundsjuka och missunnsamhet?
Varför har alla inte längre förmågan att på riktigt glädjas över andras framgångar? För att vi känner att vi då själva blir UTAN något?

Jag vill inte bli rädd och misstänksam. Jag vill ha ett öppet sinne. Fortfarande. Fastän jag fått uppleva avundsjuka och förtal.
I dag träffade jag en äldre dam i en affär. Hon sa ”jag tycker om dina texter, de är välskrivna och eleganta”. Jag blev varm om hjärtat och tackade henne. Det tycker jag man ska göra då man får beröm. Man ska säga ”tack så mycket, så glad jag blir”, för det är ju sanningen. I stället för att mumla något som betyder att man undervärderar sig själv.
