GULD!!!

This just need no words! Finally!
Jag satt och kramade pinnen till finska flaggan så att den nästan brast och jag fick närapå kramp i handen…

Att segermålet 3–2 mot USA gjordes i numerärt underläge var pricken på i:et.

Och de som inte vet, eller som låtsas att de inte vet, vad det här handlar om så var de våra U18 Lejon som vann VM-guld i dag ❤

Äntligen åter balans

Har två röriga veckor bakom mig med överraskningar som kullkastat mina planer och olika konflikter som kommit upp till ytan. Men det som inte dödar en ger nya erfarenheter och styrka, och det är såsom jag ser på läget nu.

Mitt i allt detta genomgick jag den andra biopsin = vävnadsprov togs från bröstet. Inte konstigt alls att jag har känt mig både otillräcklig och trött.
Jag vill ju så mycket och brinner speciellt för lokaltidningen.

Fint resereportage i dagens Hufvudstadsbladet.

I går morse och i dag hade jag ingen väckarklocka på ringning. Jag sade flera gånger till mig själv, ”du måste inte stiga upp, du har nästan inga jobb-måsten heller”.

Det har funkat bra. Jag har levt i nuet. Stökat undan ett par översättningar, stuckit mig in på ”redaktionen” och haft bra samarbete där.

Tog för en tid sedan den så kallade 2+5 prenumerationen. Två dagar Östnyland, fem dagar Hufvudstadsbladet. Ska nog ha den åtminstone över sommaren. Speciellt söndags-HBL bjuder på bra läsning. Då har jag också tid att läsa, liksom det underbara resereportaget (bilden), som gick över tre sidor.

I kväll blir det rätt mycket hockey. Mest hejar jag ju på Finlands U18-landslag ❤ som är i VM-final mot USA.

Hur galet som helst, del 41

Mumin skrämmer kaffemugg på flykten 😀

Den här bilden knäppte jag i all hast mellan regn och hagelskurar på Mikaelsgatan i Helsingfors i torsdags. Först då jag kom hem såg jag att fotot platsade i serien ”Hur galet som helst” 😀

En upplyst Mumin, troligen både vad gäller intellekt och belysning, skrämmer i väg en mugg med kaffe 😀

Själv gjorde jag också något hur-galet-som-helst i dag då jag åter gick till frissan. Denna gång endast för att få håret tvättat. Efter biopsin får jag inte gå i duschen på fyra dagar… Lyckas ju bra att tvätta vissa regioner men att tvätta håret och att samtidigt undvika att bröstet blir blött… det känns svårt.

Förmiddagstankar

Allmän illustration. Keramikkonst i Täby.

Sömnen är viktig. Har man problem med den skapas fort en ond cirkel.
Jag kan ligga sömnlös ibland, då handlar det oftast om en timme eller två. Följande natt sover jag i allmänhet gott.

Jag sover gärna 8–9 timmar per natt och är lycklig över den förmåga jag har att sova. Jag är inte en lat människa som sover bort dygnets bästa timmar. När jag vaknar mellan 8 och 9.30 är jag utvilad och orkar jobba effektivt flera timmar, eller syssla med något i hemmet.
Att kunna sova är en dygd, inte en odygd 🙂

Min andra förmiddagstanke handlar om diskmaskinen. Den är SÅ bra att ha, ställer undan disken, behöver inte ha den framför ögonen varje dag och få en känsla av att jag måste diska ofta.
Att tömma diskmaskinen är av någon anledning ändå inte en favoritsyssla 😀 Fastän jobbet inte kräver mer än ynka fem minuter om ens det.

Molnformationer

Bilder tagna från balkongen några kvällar under veckan som gick.

Domedagen kommer?

Det är inte så lätt att på bild fånga det som ögat ser. Men det var i alla fall just så här. En skarp kant av hotfulla svarta moln mot en ljusare himmel.

En annan kväll såg det ut så här.
… och en tredje kväll så här.

Den tredje bilden var svårast att få rätt nyans på. Jag använde fem olika inställningar, och medan jag fibblade med kameran hann läget skifta, hur snabb jag än tyckte jag var 😀

Veterandag och cykeln i skick

I dag har vi firat Nationella veterandagen.

Såsom det blåst de senaste dagarna tänkte jag att det är piece-of-cake att få en bild av finska flaggan. Men se nej, då jag gick ut på balkongen blev det plötsligt stiltje… Men sedan kom det lyckligtvis en vindpust och jag fick vara snabb för att få den här bilden.

Vi har firat Nationella veterandagen. Min morfar stupade i kriget. Hade han inte gjort det hade han förvisso ändå inte upplevt den här dagen om han inte hade blivit en bra bit över hundra år. Men det finns fortfarande veteraner i livet, även om deras led börjat glesna.

Den här bilden hade också passat i Gemsweeklyphotochallenge där ordet är MINNE. Till veteranernas minne.

Hade haft cykeln på service. Den fick bland annat nya pedaler och en grundlig översyn. Och äntligen är åter mätaren i skick. Statistikern kan börja hålla reda på trampade kilometrar!
Jag satt på en bänk i Karlskronabulevardens park och lät solen värma kinden innan jag skulle på reikibehandling.

Veckans ord – MINNE

Vill inte missa Gemsweeklyphotochallenge, men det blir ett hastverk också den här gången. Har haft fullt upp på jobbet, det blev en del överraskningar som kullkastade mina planer. Helst vill jag ha ordning och reda, välplanerat i god tid – det vinner alla i ett team på. Men ibland händer saker man inte kan förutse.

Och så var jag ju på biopsin också. Fick i går ett svenskt namn för undersökningen, det var ett histologiskt nålprov. Jag hoppas att undersökningarna snart är ett MINNE blott.

Istappar borde snart också vara ett MINNE blott när vi går in i maj månad.

Och mot slutet av påskhelgen var jag i Täby, den resan blev ett fint MINNE.

Dagen i bilder

Solen sken över torget där Nya Östis firade sina tre verksamhetsår med kaffe och kaka.

Strax före elva infann jag mig på torget, och sådant väder vi fick! Efter några mulna dagar med både dimma och duggregn sken solen över torget och över NÖ:s treårsdag.

Sedan bar det av till Helsingfors, till Vita terveyspalvelut – Hälsotjänster.

I Helsingfors var det stundvis mulet, stundvis sol. Sedan kom det regn, och sedan även hagel. Och så var det sol igen.

Hann shoppa en tröja medan jag väntade på läkaren.

Där låg jag sedan på mage på en brits med hål i. Ni kan säkert gissa varför där fanns ett hål – det var inte för ansiktet 😀

Undersökningen, som inkluderade fyra vävnadsprov med biopsi (efter lokalbedövning sticker läkaren in en tjock nål, när proven tas låter det som en maskin som häftar ihop papper)… jag såg inget men kände en del av ingreppen. Inget direkt smärtframkallande, och såväl röntgenskötare som läkare var väldigt vänliga. Jag fick svar på alla mina frågor och man frågade hur jag mådde under behandlingen. Ja, jag blev omhändertagen ända till den stund jag skulle ut genom dörren från läkarstationen. Toppenbetyg får Vita!

Provsvaren skickas nu till radiologen och resultatet får jag höra om cirka två veckor.

Min syster åt getostsallad med ett underbart krispigt bröd (det bruna på bägge sidorna av osten) som hade beströtts med sirap…
… jag åt Hav möter land, skagenröra på Malaxlimpa.

Att varva ner på ett av favoritplatserna i centrala Helsingfors, Kaarna Baari & Keittiö i Forum, kändes bra.

Den här utsikten över Mannerheimvägen och Studentkårens hus gillar jag – därför besöker jag Kaarna så ofta jag kan.

Studentkårens hus.

Det blev några bilder över också. Till exempel en Hur-galet-som-helst som jag visar senare 🙂