Livet går vidare och jag är tacksam för varje morgon jag kan stiga upp ur sängen och känna mig någorlunda frisk.
Solen sken, himlen var blå där runt halv nio på morgonen. Vinden sval, men väldigt skönt var det ändå och +7 grader. Jag kom på att jag igår hade lagt skydd över plantor i växthuset, så jag gick tidigt ut för att avlägsna dem. Därifrån tog jag en sväng via postlådan och där låg Kuriren och Hemmets Journal och väntade.
Denna skira grönska är något bland det bästa som våren levererar. Rönnen utanför min dörr, och så syrenen förstås, som inte syns på bilden.
Jag läste vårddirektiven pånytt i dag och ser att jag borde kunna ta en dusch imorgon, men då det inte får komma tvål på sårområdet kan jag tvätta håret först på fredag kväll. Men jag får inte gå i bastun.
Nå, det här är ju bara små bekymmer.
I dag får jag också ta bort sårkompresserna och tejpen som håller fast dem.
Ska skriva ett par korta artiklar nu. Har fått en del mejl iväg och tvättmaskinen går. To-do-listan är rätt lång, men jag gör saker i lugn takt och njuter av att titta ut genom fönstret på bilar och människor som far förbi. Fåglar pickar i gräsmattan som är grön.
Dessa blomsterhav av scillor och allehanda andra fina små blommor finns nu överallt. Den här bilden tog jag i lördags i en av parkerna i stan.
Jag känner att jag nu, då jag litet trappat ner arbetstakten, hinner uppleva mer av våren och allt som sker i naturen. Jag ser fjärilar, humlor och blommor. Jag hör fågelsången, känner vinden och solens strålar som smeker min kind.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Systemen för undersökningarna har ändrats. Det togs biopsi av mig två gånger, den som gjordes med precision med maskin resulterade i ett stort, mörkt fult blåmärke, stort som ett ägg. Den som gjordes av en ensam läkare som förklarade och visade och skojade syntes efteråt inte just alls. Hon satt med mig i en halv timme med ispåsar på bröstet och pratade dittan och dattan.### Igår sådde jag alla morötter. När jag kom in på kvällen var jag kall i fötter och händer, stod på det varma badrumsgolvet med händerna i varmvarmt vatten en god stund. Skönt!
Ja, här gavs också tid och ispåsar – dels höll sköterskan den, dels höll jag själv sedan då de sysslade med städning och annat.
Det ömmar lite i dag men värktabletter har jag inte behövt hittills, och bandaget + tejpen kunde jag ta bort i dag.
Hoppas jag inte behöver på fler undersökningar eller på operation. Det är mest den ”långa vägen för en icke bilburen” som känns besvärlig.
Hoppas din morotsskörd blir bra!
”Vår bästa tid e nu…” Visst är det underbart när vi hinner njuta av allt vi har omkring oss…och nu är nog vackraste tiden på året då allt börjar spira och gro och blommar och växer 🥰
Absolut vackraste tiden just nu. Lite, lite värme till så är allt perfekt 🙂
Roligt nog så ser det roligare ut än vad det är i verkligheten. Tyckte min bästis och jag idag. En blå himmel, den skira grönskan är underbara, men 10,9 grader som bäst och blåst var ingenting att hurra för. Å andra sidan har jag ju min älskade balkong.
Ja, det där med att dusch oh tvätta håret är rena rama i-landsproblem. Egentligen alltså. Men jag håller helt med dig, kan man inte göra dessa två saker så känns det helt fel på något sätt. Undrar hur länge du och jag skulle överleva i Robinson till exempel;-)
Nä, precis. Vi hade inte blåst, så det var ok med +11.
Men nu när vi närmar oss midnatt när jag svarar här, är det bara +4…
Jag är inte så hysterisk med duschandet egentligen… beror på om jag ska ut bland andra människor… då vill jag försöka vara fräsch.
I Robinson skulle jag inte klara mig… maten… vilken mat? Nej fy… nå, jag skulle gå ner i vikt. Men fysiken skulle inte klara Robison-äventyret 😂
Skönt att du själv upplever att du har mer tid nu och kan njuta av det lilla istället för att bara rusa fram i tillvaron, för det är du värd! Välmåendet kommer oftast när man kan trappa ner tempot. Kram
Så är det. Då det gått en tid från det att man slutat jobba hårt, ha högt tempo osv. Då landar man i det som man känner att är viktigt, som ger livet ett annat innehåll. Och sedan förstås då man råkar ut för undersökningar, cellförändringar och sånt som man inte vet vad det leder till… då blir de dagar som återstår av ens liv viktigare – vänner, nära och kära likaså.
Kram!