… och så blir det lite mousserat i kväll också. Inte champagne som det står i rubriken, men man kan ju låtsas 🙂
Och vad firar vi? Att det är måndag? Ja, varför inte? Måndagen är väl en fin dag den med.
Nä, nå egentligen firar vi att jag har sålt min del av morbrors hus i dag. Och det bästa av allt, att huset stannade i släkten.
Länge sedan jag var med i Fototriss, men nu fick jag det gjort. Lite i all hast blev det förvisso. Klart att det hade kunnat visas med vackrare, mer genomtänkta och konstnärliga bilder, men det här får duga den här gången 🙂
Är du som läser det här en bloggare som ännu inte varit med i Fototriss? Direktiven och fler bidrag hittar du här! Välkommen med!
Ett sådant uppdrag hade jag i dag. Att fotografera en fotograf.
Själv har jag ingen fotoutbildning, men jag tar bilder till tidningen ändå. När jag fotograferar människor brukar jag försöka tänka på att jag inte ställer personen så att en stolpe växer upp från hans huvud eller att en kvist sticker ut ur hennes öra. Bländaröppningar, slutartider och sådant hinner jag sällan reflektera över.
I dag intervjuade jag Antti Sihlman, dels för att han spelar innebandy i Lovisa Tor, dels för att hans stora intresse är fotografering.
När jag sedan skulle fotografera honom blev det så att han pekade ut platsen eftersom han såg det vackra i omgivningen, ljusförhållanden och sådant. Han ställde in kameran åt mig och av bara farten tog han också några porträtt på mig.
Intervjun med Antti länkar jag till senare här på min blogg, då den publicerats i tidningen. Då får ni också se bilden jag tog av honom, med de inställningar han gjort. Kanske lite fusk att påstå att jag är fotografen då, för jag höll ju bara i kameran och knäppte av 🙂
Anttis fina bildblogg hittar du här.
Ja, ser ni – då man närmar sig pensionärsåren är fredagsnöjet inte att gå på diskotek. Nej, man sitter hemma och bläddrar i en tio år gammal bok som visar bilder av hus och som berättar vem bor eller har bott där. Och inte nog med det. Här står också vem som är gift med vem, vad släktingarna heter, vad personerna jobbar med, vad deras barn heter etc.
Förstår ni att det är lätt att fastna i boken och det utropas en hel del ”ahaaa”, ”jasså”, ”nämen, titta” eller ”det där visste jag inte”.
Egentligen begriper jag inte varför all standardchoklad, som Fazers blå och Marabou måste smaksättas med allt från romrussin och Mariannekarameller till Nonstop godis och mintkross när de är så goda som de är.
Ofta säger därför nuförtiden bara ”jag kanske inte tillhör målgruppen”.
Sanningen att säga består fredagsnöjet också av det här. En gooär grogg!
Och vem vet om det blir en till, och sedan ännu en.
Men okay – jag vill inte lura mina läsare.
Så här gick det till i verkligheten.
Polisen råkade göra en tur till Sågudden i går då jag var där. Och Sugudden är ju namnet jag använder så att läsarna ska förstå att det jag skriver bara är fantasier.
Men en gång hände det faktiskt på riktigt att polisen kom till SÅGudden då maken och jag smög där i buskarna.
Nej, nej – vi var inte där för att pussas. Vi gjorde ett reportage om vad som händer i Lovisa sena kvällar och nätter. Bland annat hade vi hört om ungdomar som brukade busköra där.
Just den kvällen fick vi inte syn på några unga som körde för fort. I stället kom polisbilen. Och när vi hukade i gräset föll strålkastarna från deras bil på oss. Vilket ledde till att de körde fram till den plats där vi gömde oss och frågade vad vi höll på med.
Lyckligtvis trodde de på oss – i småstaden känner ju alla varandra.
Och den här storyn är sann.
Adrian påstår att jag läst för många deckare. Ska han säga, som är orsaken till att jag skriver böcker.
Jag föreställde mig att de här lådorna innehöll knark, för det är precis på ett sådant här ställe man ska förvara sådant. Sedan ska så mycket som möjligt av den skumma businessen försiggå mitt på ljusa dagen, inte i skydd av nattens mörker.
Sågudden är en vacker plats i Lovisa, ett rekreationsställe som många vill bevara som sådant. Andra vill bygga hotell och casinon här.
På udden fanns ett sågverk för cirka femtio år sedan, därav namnet.
Men att jag skrev Sugudden i rubriken har med ett minne från jobbet att göra. Vår förre redaktionssekreterare var snabb på tangentbordet men skrev därmed också lite fel ibland. Sågudden blev Sugudden och ett kaolinlager i hamnen höll på att bli ett kokainlager. Det felet upptäcktes innan tidningen gick i tryck, men jag vill minnas att det stått Sugudden i tidningen någon gång.
… jag tar tillbaka allt jag sa i förra inlägget.
Jo, Tor har förlorat sina första matcher och det känns inte kul, men… är det något stort problem?
Jag satte mig och läste en gammal Hemmets Journal och ramlade över en artikel som berättade om barnhemsbarn i Rumänien som satt där apatiska med rakade huvuden i sina sängar. På golvet fanns bara pottor.
Vad sitter jag här och gnäller över att ett lag förlorat två matcher? Spelar det faktiskt någon roll?
Nä nu går jag och lägger mig i badkaret. Tänder några ljus och dricker ett glas mousserat där. För att jag ändå har det väldigt bra och inte ska gnälla alls.
… för Lovisa Tor i innebandyligan, ska väl tilläggas.
Men varför sörja redan nu. Bara två matcher av tjugofyra har spelats.
Den första förlorade Tor med siffrorna 2-15… då försökte jag skämta bort det också påstå att jag hade skrivit femton fel. 2-0 skulle det ju vara!
Den andra matchen förlorade Tor borta med 11-5 i går. Efter första perioden såg det inte så illa ut, och laget bättrar på hela tiden. Men det känns tungt ändå. Är man supporter så är man. Ibland undrar jag om jag tar det här hårdare än spelarna själva…
Nä nu kan det inte finnas någon annan väg än uppåt, mot stjärnorna! Heja Tor!
Promenader i naturen gör susen. Man får perspektiv på saker och ting. Nu har det varit fint väder de två senaste söndagarna då jag gått en fotograferingsrunda. Men jag lovar, jag ska promenera och fotografera i regn och rusk, slask och snö också!
De som besökt Saltbodtorg vet var den här bilden har tagits. Den är faktiskt inte alls behandlad i Photoshop. I verkligheten är väggen inte så här orange, men solen gör sitt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 