Då vi kom upp från den underjordiska fjärrterminalen för bussar i Helsingfors i torsdags fick jag syn på det här.

Det kändes ju väldigt välkomnande med denna projicering 🙂
Handlade om någon utställning i huset.
Del 24 i serien finns HÄR.
Då vi kom upp från den underjordiska fjärrterminalen för bussar i Helsingfors i torsdags fick jag syn på det här.
Det kändes ju väldigt välkomnande med denna projicering 🙂
Handlade om någon utställning i huset.
Del 24 i serien finns HÄR.
… och jag tycker lite synd om måndagen som så många tycker är en hemsk dag.
Måndagen är ju också början på en ny vecka, om vi inte hör till dem som har söndagen som veckans första dag. Och en ny vecka innebär oändliga möjligheter!
Jag förvånar mig själv allt oftare nu för tiden. Alla det där med ”jag är stark, jag klarar vad som helst” som jag sagt till mig själv oändliga gånger har gjort att jag är just det.
Det förra sveket har jag redan skakat av mig, jag har gått vidare, jag skapar nya kontakter, lär känna nya människor, med ett outtröttligt öppet och ärligt sinne – för det är det enda jag kan, det enda jag tror på.
Blir jag lurad så blir jag. Men då är det inte mig det är fel på.
De här bilderna tog jag i Finlandiahuset på Carolas konsert i torsdags. Fina bordsdekorationer.
Bilder tagna under supporterresan från Lovisa till Lammi för en dryg vecka sedan.
Skyltsöndag förvaltas av Konst eller konstigt, och hos henne ser du exempel på att det inte behöver vara skyltar i endast en bemärkelse. Texter av olika slag duger också.
Skyltar hittar du även hos Geddfish.
Jag hade gärna också levt på 1700-talet åtminstone då det gäller det man vet om människors sätt att se på livet som en fest. Man skulle gärna skåla i goda drycker och visa sina känslor öppet. Annars fanns risk för att man skulle bli sjuk, om man höll inne med sina bekymmer vill säga 🙂
Museets julutställning ”Kommendantens jul” är öppet ännu i januari.
Del 23 i min serie av vackra väggar hittar du HÄR.
Vad jag skrivit på arbetsbloggen om Lovisa museums jul hittar du HÄR.
… är ett uttryck vi använder i Finland. Vet inte om det är lika vanligt i Sverige? Där talar man kanske om första advent.
Ni från Sverige som läser min blogg, vad kallar ni den här lördagen som är dagen innan första advent?
Nåväl, vad dagen än kallas fick jag en gåva till ”lilla jul” av min syster. Hon känner min vurm för klistermärken 🙂
I går hade jag några ärenden på stan och tvingades på grund av företagets lunchpaus vänta tre kvart för att komma in där. Och vad gjorde jag under tiden? Jo, åkte till ett par affärer och köpte klistermärken, ljus och choklad… Så den pausen kostade mig 15 euro 🙂
Jag har känt lite prestationsångest då det gällt att hitta det fina fönster som får bli nummer 100 i min samling.
Men plötsligt föll bitarna på plats. När jag kom hem från julgatans öppningsceremoni hade jag den här bilden i kameran. Den är egentligen en del av ett skyltfönster på Drottninggatan.
Jag hyllar gärna min hemstad och företagsamheten här genom att lyfta fram just det här lite annorlunda fönsterbidraget som nummer 100 i samlingen.
Många affärslokaler står tomma, och det här är en av dem. Men driftiga människor gör allt det kan för att lokalerna ska leva upp åtminstone till jul.
Och på beställning av min bloggvän Antonia länkar jag till en del av de fönster jag publicerat tidigare. Hon tyckte jag kunde ha gjort ett collage av de bästa, men jag nöjer mig med att bjuda på några länkar istället.
Och en sådan resa bland minnen det blev för mig själv då jag gick igenom alla hundra fönster…
Del 8, affären Herbatiks fönster mot gården.
Del 14, en av favoriterna från Romresan i april 2014.
Del 20, på väninnans gård en dag i maj 2014.
Del 25, lite gammalt och slitet men just därför SÅ fint!
Del 32, ibland spelar också omgivningen en avgörande roll.
Del 44, ett bidrag från grannstaden Borgå.
Del 60, resan till Amsterdam i maj gav mig många nya fönster.
Del 83, litet fönster på mur i Tallinn.
Del 90, ett läsarbidrag från Sverige.
Hoppas jag kan inspirera er, mina läsare, att börja med olika serier. Det kan vara allt från vackra brunnslock till fina fönster, balkonger, väggar, skyltar… ja, vad som helst!
Förra veckan skrev jag om biljetterna jag vann till Carolas julkonsert.
I går var min syster och jag där, och Carola kan verkligen leverera! Några riktigt bra bilder fick jag inte i den mörka salen, men för att visa att jag faktiskt var där publicerar jag de bästa jag har.
Och ett par stämningsbilder från nattens lugna Helsingfors där vi väntade på bussen som tog oss hem.
Nu då livet åter snabbt fick en vändning (förhållandet jag trodde på fick ett abrupt slut) hittar jag glädjen i vardagen då jag kan fotografera och skriva blogginlägg. Den gemenskap jag hittat via bloggen är väldigt värdefull. Så ni som läser det jag skriver och dessutom bryr er om att kommentera, ni ska veta att ni är verkligt värdefulla i mitt liv.
Har många bilder på lager nu och siktar på att skriva minst två inlägg per dag. Hoppas ni vill hänga med på min fortsatta resa i livet!
Tycker du att något verkar för bra för att vara sant?
Då är det antagligen ofta just så.
Vi hade samma intressen han och jag. Framförallt sådana som tangerade sport. Det verkade för bra för att vara sant.
Vi konstaterade att vi bägge ville satsa på ett seriöst förhållande. Vi lämnade dejtingsajterna och var överens om att vi berättar i social media att vi är ett par. Allt kändes toppen, tyckte jag. Nästan för bra för att vara sant.
Vi träffades hemma hos honom, vi promenerade i hans stad. Vi träffades hemma hos mig, körde runt i min stad. Vi talade timmar i telefon och skickade hundratals meddelanden på Whatsapp. Vi delade bilder från vår vardag med varandra och det flög små ❤ ❤ mellan två städer.
Det var nog alldeles för bra för att vara sant.
Han öste komplimanger över mig. De var alldeles för bra för att vara sanna.
En dag blev det sedan totalt tyst. Jag fick noll svar på mina vardagliga, helt kravlösa meddelanden.
Eftersom jag varit med om liknande förr i samband med nätdejting visste jag att han inte var död. Han hade bara börjat fundera.
Efter tre dygns total tystnad fick jag två korta meddelanden, bland annat med en förklaring om att avståndet är för långt. Har jag upplevt det förr? Att vägen från den stora staden till den lilla är längre än tvärtom.
Jag fällde en tår. Mest för att jag var besviken.
Jag hade gått in i förhållandet med ärliga avsikter. Blivit så glad åt de närmare 300 gratulationer vi fick via Facebook.
Sedan kändes allt bara pinsamt och jag blev förbannad. Det fanns ingen annan förklaring till det här än att jag hade blivit grundlurad, lyckligtvis inte på pengar ändå.
Så i stället för att skämmas valde jag att ge ett ansikte åt det här.
Tusentals andra har också drabbats av ”små överraskningar” efter dejting som startat på nätet. Men alla går inte ut med det offentligt. För visst är det pinsamt att erkänna att man varit blåögd…
Trots allt tänker jag inte tappa tron på mänskligheten. Det finns säkert en hel del välmenande människor där ute.
Det är bara att resa sig upp, torka dammet från kläderna, se sig i spegeln och säga ”du där – du klarar vad som helst, för du har varit med förr… och allt skit du gått igenom gör dig bara starkare ”.
… sedan fredags. Känns tomt utan tidningar. Nog för att man får hämta bland annat tidningen Östnyland på olika platser i staden, men att få den ”till morgonkaffet” genom brevinkastet hemma är ju något helt annat.
Strejken förutspås bli långvarig och kan till och med hota utdelningen av julkorten! Om jag inte är säker på att mina julkort går fram före jul skickar jag inte heller några. Då kan jag lika bra skicka nyårskort. Drar strejken väldigt långt ut på tiden får det väl bli kort till Alla hjärtans dag eller påsk…
Plötsligt uppskattar man posten och inser att inget kan tas för givet. Samtidigt som jag ogillar strejken förstår jag att det kan vara väldigt svårt att leva på så låg lön som arbetsgivaren föreslår. Månadslönen skulle sänkas från 1400 euro till 1000 euro och nattilläggen bli avsevärt sämre, om jag nu förstått allt rätt.
Men eftersom posten inte delar ut precis allt vi får genom brevlådan dimper det då och då ner en del grejer på hallmattan. Den här kalendern innehåller fina bilder och goda råd om återvinning med mera.