Månad: december 2015

Varken korv eller potatissallad

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Mums mums!
Mums mums!

… här vankas pizza till nyår. I morgon är jag bjuden på fest så följande gång jag tillreder mat blir väl på lördag, då ska det lyxas till med kycklingfiléer.

En finsk tradition (kanske svensk också?) är att äta kokta korvar, vi kallar dem knackkorvar i Finland 🙂 Till det äter många potatissallad.

Jag har nu ledigt i tolv dar. Mot slutet av min semester åker jag till Sverige för några dagar.

Men så skönt det är med inga måsten. Jag håller på att städa, eller närmare bestämt sortera papper och andra saker. Några små julprydnader, presentpåsar som kan återanvändas, omslagspapper, klisterbilder till julpaket m.m. är nu på sin plats i skrubben.
Jag har uttalat många BRAVO för mig själv redan i dag 🙂

En mindre glamorös bild men det är i alla fall ordning och reda :-)
En mindre glamorös bild men det är i alla fall ordning och reda 🙂

Årets sista dag

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Snart vänder vi åter ett blad i livets bok, 2015 blir 2016.
Snart vänder vi åter ett blad i livets bok, 2015 blir 2016.

Visst känns det lite speciellt med ett nytt år. Fastän det bara är en dag som övergår i en annan, precis som under resten av året.

Kollade nyss ett år tillbaka i bloggen och skrattade åt mina bilder av Craig, han flyttade ju in lagom till nyår i fjol 🙂 Och Adrian som fick en idé, om hur vi skulle bli av med denne Bond som han bara var lagom förtjust i.
Där fanns också bilder som visade hur kallt vi hade och hur mycket snö.

Jag minns att fjolårets jul gick relativt smärtfritt med tanke på alla minnen och att det var första julen som frånskild. Nyåret kändes av någon anledning tyngre och på bloggen skrev jag Jag kom ihåg fjolårets nyår då maken och jag sköt raketer och skålade i skumpa på det sätt vi alltid brukat. Med handlederna virade runt varandras, som ett slags kärlekslås.

I år då jag kom hem efter julaftonen hos min syster slog det mig att jag inte hade ägnat mitt ex och hans nya liv en enda tanke. Jag är inte heller speciellt orolig för hur den här sista kvällen på det här året kommer att kännas. Troligen sitter jag ensam hemma, det kommer en del bra program på Sveriges TV.

Men vet ni, det går ingen nöd på mig. Om jag inte hittar på något annat så höjer jag en skål för mig själv vid tolvsnåret. Livet är bra som det är ❤

Varde ljus…

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… i mitt hus! Håller på att bitvis städa ut julen.
Det här med bitvis passar mig bra. Jag gör saker och ting i lugn takt.
Efter att bordet varit pysselverkstad ett tag och sedan plats för julkort och krukväxter, chokladaskar och värmeljushållare av olika slag … allt i ett organiserat kaos fick jag för mig att NU ska det städas upp. Less is more helt enkelt.

Här kommer ljushållarna till sin rätt.
Här kommer ljushållarna till sin rätt.

I ärlighetens namn ska sägas att bordet inte är tomt än. Återstår att fatta beslut om var jag ska placera det som så att säga ”blev över” 🙂

Hej vinterland…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… men ännu i dag tisdagen den 29 december hade vi ingen snö.
Kallare hade det ändå blivit, minus tio i morse.
I samband med ett jobb knäppte jag i all hast en bild för att testa kamerans inställningar.
Tyckte bilden av Lovisaviken en vinterdag blev så fin att jag kunde visa den för mina läsare 🙂

Lovisavik

Fina fönster, del 107

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Efterdyningar av julen.
Efterdyningar av julen.

Då jag promenerade hem från en trevlig fest och träff med vänner natten mot lördag såg jag det här mysiga källarfönstret på Drottninggatan i Lovisa. Härmed sjunger vi ut julen… och som bonusbild, en krubba jag såg i Joroinen utanför en bensinmack på vår supporterresa till Kuopio.
Publicerar den nu eftersom den känns malplacerad ju närmare januari vi kommer – för snart har vi ju ett nytt år här!

Del 106 i fönsterserien finns här.

Julkrubba_Joroinen

Beröm dig själv, var nöjd

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer
Har kvar några bilder från tiden före jul, då jag pyntade bordet med ljus och bollar.
Har kvar några bilder från tiden före jul, då jag pyntade bordet med ljus och bollar.

Nu för tiden berömmer jag mig själv för allt det jag fått gjort och för saker jag, kanske mot min förmodan, klarat av. Jag är inte längre lika ängslig som jag var för ett år sedan, eller under de senaste åren som gift.

I dag bannar jag mig inte för saker som lämnats ogjorda, tids nog hinner jag med dem.
I stället för att bocka av allt på min to-do-list träffade jag en vän på fredag kväll och en annan på lördag. Det var ju viktigt det också ❤

Jag varvar småtråkiga vardagsmåsten med roliga saker, sådant som jag tycker om att göra.

Det här kanske är lättare att förverkliga för mig som bor ensam. För det mesta har jag ingen annan att ta hänsyn till.
Så man får se det ”goda i det onda” om man kan säga så. Visst önskar jag att jag ska hitta den där personen som älskar mig sådan som jag är. En människa jag kan dela en del av både vardag och fest med. Men så länge den personen lyser med sin frånvaro går det inte heller någon nöd på mig.

Livet är här och nu och rätt ofta är livet det vi gör det till.
Glöm inte att berömma och skämma bort dig själv – och att vara nöjd med det du presterar och med den du är!

Han är rolig, Snobben

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… och Karl och alla hans vänner likaså.
Såg den nya filmen på bio med min syster i dag.
Där var också små barn i publiken och kanske de fick ut något av allt det animerade, farten, ljudeffekterna? Men på något sätt kändes den ändå mer som en vuxenfilm. Med sensmoral.

Hur som helst, jag skrattade högt många gånger. Mest åt Snobben men också åt mycket dråpligt som hände Karl och hans vänner. Sedan blev det rörande på slutet och då fick man allt torka en tår ur ögonvrån.

Valde att se den film där Snobben och hans vänner talade svenska fastän reklamen här är finsk.
Valde att se den film där Snobben och hans vänner talade svenska fastän reklamen här är finsk.

Jag brukar inte ge nyårslöften, eller också ger jag något sådant som jag vet att jag absolut kan hålla, typ ”jag ska inte börja röka” 🙂

Men så kom jag på två löften jag kan avge, och det jag sätter på plats ett tror jag att jag har lättare att hålla än det andra. Och det här med löfte nummer två handlar mest om att jag troligen GLÖMMER hela grejen…

1) Fortsätta blogga flitigt! Gärna visa ännu mer bilder från min hemstad.
2) Gå på bio minst en gång i månaden hela år 2016. Förutom då det är sommarstängt förstås.

Rääppiäiset

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Det ordet måste jag säkert förklara, åtminstone för de läsare som inte kan finska. Vet inte ens om det är ett riktigt ord, godkänt i ordböckerna alltså.
Men fritt översatt blir det ”en fest där man äter rester”.
Och det var på en sådan jag var i går.

Alla möjliga goda rester. Bröd, fisk, ägg, skinka, korvar, räkor med mera.
Alla möjliga goda rester. Bröd, fisk, ägg, skinka, korvar, räkor med mera.
Här är det ännu ljust ute men stämningen stiger inomhus.
Här är det ännu ljust ute men stämningen stiger inomhus.
Godelimanger till efterrätt.
Godelimanger till efterrätt.
I väntan på att Finlands hockeymatch i U20-VM ska börja.
I väntan på att Finlands hockeymatch i U20-VM ska börja.
Heja heja! Efter en trög start lossnade det bra för hockeylejonen som besegrade Vitryssland med 6-0.
Heja heja! Efter en trög start lossnade det bra för hockeylejonen som besegrade Vitryssland med 6-0.
Mitt stora nöje under hockeymatcher i större sammanhang är att lära mig spelarnas namn. Jag vill inte fuska genom att ta laguppställningen från nätet utan lär mig spelarnas namn och nummer genom att titta och anteckna :-)
Mitt stora nöje under hockeymatcher i större sammanhang är att lära mig spelarnas namn. Jag vill inte fuska genom att ta laguppställningen från nätet utan lär mig spelarnas namn och nummer genom att titta och anteckna 🙂