Jobbade hela dagen på redaktionen i grannstaden Borgå i dag. Håller på att sätta mig in i en del nya arbetsrutiner – det är både spännande och roligt.
Gjorde en 50-års intervju och på promenaden till och från platsen där intervjun skedde hittade jag några objekt att föreviga för bloggen. En vacker vägg visar jag i morgon och en skylt lite längre fram i oktober!
Mer om vem som håller till i det här huset kan ni läsa här.
Jag har tyvärr blivit försiktig med att skriva om de stunder då jag känner lycka. Är det inte tråkigt att det blivit så?
Vågar inte berätta något kul innan det är helt klart att det blir så som jag hoppats, eller så som någon lovat mig – eftersom det ofta visat sig då jag tagit ut glädjen i förskott att det bara blev blaj eller ingenting.
Men jag må väl ändå våga skriva att jag känner mig tillfreds i min vardag i dag. Jag känner helt enkelt lycka.
På jobbet har jag också fått göra så många roliga och samtidigt på kul sätt krävande grejer.
I dag var jag i Lappträsk där civiltjänstgöringscentralen arrangerade en aktivitetsdag som asylsökande fick delta i. Den här gången ville ingen av flyktingarna ställa upp på intervju men det var inte heller viktigt. Jag kan förstå dem. Blir de igenkända av fel personer kan deras släkt råka illa ut.
Civiltjänstgörarna och de asylsökande spelade fotboll tillsammans. Solen sken och himlen var klarblå. Sedan grillade de korv som inte innehöll svinkött och den som ville fick bada bastu.
Jag blir varm om hjärtat för alla de här initiativen som tas för att de asylsökande ska känna sig välkomna. De har också fått kuddar med den tryckta texten ”Welcome”.
Tack och lov för att alla i Finland är inte flyktingfientliga.
Hur skulle du reagera om du såg en sådan här figur på torget i staden där du bor?
Den utklädda personen visar inte sitt ansikte och viftar med en skylt där det står att det är hans sista fria kväll… Så vem hotar han egentligen till livet?
Ingen! Han hotar ingen, han är bara en kille som firar en svensexa för sin kompis Hans!
Några figurer som hade klätt sig i vita luvor, eller nåt slags papphattar, men som ändå inte var stjärngossar på vift i lördagsnatten… rörde sig på torget i Lovisa nyligen. De viftade i och för sig inte med några skyltar, det är något jag bara fantiserat om här.
Men med tanke på vad som nyligen hände i Lahtis, och som fick spridning i media över halva världen, skulle jag inte ha vågat göra så som killarna på Lovisa torg gjorde. Det var liksom nog parodin som kom av sig, ironin som slog fel, eller så som kommissarien i Borgå säger ”moraliskt förkastligt och tecken på dålig smak”.
Läs mer HÄR.
Ganska ofta tänker jag nuförtiden att det är synd att jag inte längre vågar skämta så friskt som jag gjorde förr här på bloggen. Rabaldret som väcktes då jag skrev om chokladkyssarna med det namn de hade förr fick mig att inse att alla inte förstår när något jag skriver eller säger görs så att säga med en liten glimt i ögat.
Men just i dag, i den tid vi nu lever i, hade jag ändå mycket väl förstått att jag inte ska klä ut mig i dräkter som påminner om Ku Klux Klans ens till en möhippa och inte heller för att se vilka reaktioner mitt tilltag väcker…
Tillsvidare är Lovisa Tor obesegrat i division ett!
I går spelades första matchen och den vann vi med siffrorna 5-3.
Ett kort referat som jag skrivit å föreningens vägnar hittar du här!
Så som jag redan i all hast skrev sent i går kväll, då jag insåg att det höll på att bli EN dag helt utan inlägg, hade jag gäster både före matchen och efter den.
Fick ett fång underbara rosor och ett vackert hjärtformat ljus. Tack ❤
I Lappträsk har man humor. Den här skylten hittade jag i en av kommunens toaletter. Eftersom det är svårt att tyda texten på den lilla lappen kan jag berätta att städerskan skrivit en lapp där hon önskar att männen ska sitta när de kissar – vilket var och en kan uppfatta på sitt sätt 🙂
Flera skyltar hittar du bland annat hos BP som förvaltar skylttraditionen och hos Geddfish, en annan bloggvän som skyltar flitigt.
Nej hups, jag höll på att glömma att skriva ett inlägg i dag.
Har haft fullt upp med gäster, och sedan hade Tor första matchen för säsongen, det blev seger med siffrorna 5-3!
Vilket förstås skulle firas med två glas på lokala krogen och sedan kom en väninna till mig och sov över här.
Men kvällens inlägg blir det sista fönstret från Tallinnresan! Och föregående fönster i serien hittar du HÄR.
Gonatt!
… hade jag äran att besöka i dag.
Eller vad sägs om den här väggen i gamla gymnastiksalen?
Den nya tapeten har hängts upp av naturfotografen Henrik Lund.
Skolan som är så här mysig är Kapellby skola i Lappträsk.
I dagens Kyrkpressen fanns en annons om en julkonsert.
Gruppen besöker bland annat Liljendalgården i stadsdelen Liljendal i Lovisa.
Men ser ni? Gården har blivit min! Liljendahlgården står det, och den forna kommunen har döpts om till Liljendahl.
Hurraaa! Jag känner mig hedrad!
Eller borde man säga ”hur härligt som helst”?
I Kirkonkylän koulu i Lappträsk finns det en stor tavla gjord av mjukisdjur. Jag fick inte alla med på bilden.
Jag vet inte alls vilken idé som ligger bakom det här konstverket. Fanns inga barn att fråga då jag var där på ett möte en kväll.
Del sju i min serie med smågalna motiv hittar du här.
… finns bakom hörnet. Eller det kanske är att ta i lite att kalla gräsmattan skog 🙂 Men en skog av svampar har jag i alla fall alldeles bakom hörnet där jag bor.
Har ingen aning om vad det är för svampar. Plockar aldrig några. Känner i stort sett bara till flugsvampen 🙂
Onsdagskram till er alla!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 