Dagens detalj nr 2

Säg mig vad vi INTE sparat på hemma hos oss. Gamla väckarklockor, mobiltelefoner och radioapparater? Jonej, som östnylänningen brukar säga. Allt det där har vi och här är en äldre variant av en väckarklocka. Visst är mycket gammalt fint? Finare än en del av det man gör i dag. Eller mer gediget kanske. En klocka skulle hålla tjugofem år, likaså en tv, en radio eller ett kylskåp. Skor gick inte heller sönder på ett halvår.
I dag är det slit och släng som gäller, vi ska konsumera mera mera. Ticktack – ur led är tiden.

Dagens Detalj nr 1

Det var en gång… en tioöring.
Och själv tror jag att jag aldrig någonsin mer får bloggtorka om jag bara ser detaljerna i min omgivning. Alla bär de på en historia, en berättelse. De önskar bli sedda och ihågkomna, så som dessa små tioöringar.
Idén till Dagens Detalj fick jag då jag surfade runt på olika indredningsbloggar. Där finns vackra detaljer i massor, ofta fotograferade i makroperspektiv. Tänkte då att mitt hem är inte så vackert, inte så chict, inte så trendigt, men ack… det innehåller massor av små ting, vardagliga detaljer, som bara väntar på att få visas för omvärlden.
Så härefter ska jag här på min blogg försöka bjuda er på minst en en detalj per dag. Alla kanske inte kommer att fotograferas i mitt hem – men detaljer ska det bli. Allt från roliga och pinsamma till fåniga, konstiga, trevliga och kanske tragiskt hemska…

Utlottning – vinn en bok!

Då jag till hösten hoppas få min tredje bok klar vill jag lotta ut en del av de jag har kvar från den så kallade andra omgången. Du måste inte ha läst min första bok ”Horny24” för att kunna läsa den andra ”Uppdrag Utrotning”.

Böckerna handlar om nyhetschef Adrian Debutsky som jobbar på sjudagarstidningen Helsingfors Dagblad. ”Uppdrag Utrotning” är en annorlunda kärlekssaga som jag helt ödmjukt vill påstå passar att läsa just nu då debatten om sexuella minoriteter rasar. Inte minst då vi har en homosexuell man som presidentkandidat.

Vill du vara med i utlottningen av boken? Jag lottar ut fem – OBS! signerade – exemplar bland ALLA som lämnar en kommentar här på min blogg. Glöm därför inte att bifoga kontaktuppgifter.

Om du inte vinner boken kan du få köpa den för det facila priset av 5 euro + postavgift. Skriv i så fall i din kommentar OJIV (om jag inte vinner) vilket betyder att du beställer boken. Vill du INTE beställa, bara delta i utlottningen skriv inte OJIV 🙂

Jag sätter ut en lista på vinnarna söndagen den 5 februari, den dagen vi vet vem som är vår nya president!

Mer om böckerna, recensioner och åsikter på www.debutsky.fi

Städa hylla väcker tankar


Den översta bilden är tagen i början av 1970-talet, jag är född 1962 och tjejen i brun jacka som slickar på en glass. Fotot har vi köpt av Eddie Bruce som förtjänstfullt tagit till vara en massa gamla negativ som Lovisabon Aatos Åkerblom lämnade efter sig.
Då jag städade en hylla hittade jag den här bilden men också en tavla som jag tror att jag köpt av en före detta kollega. Minns inte riktigt hur Paul Suominens teckning kom i min ägo, men har för mig att jag på något sätt understödde hans projekt som var att segla jorden runt. Han stannade ju också en längre tid bland annat i Venezuela, behövde pengar för sin familj där osv. Men det är en annan historia. Själv blev jag fascinerad av bägge bilderna och de väckte en massa tankar. Hurudan var jag som 8-12 åring, vad tänkte jag, vad drömde jag om? Jag minns inte att jag skulle ha varit modeintresserad men flera av oss tjejer har ju rätt liknande, blanka jackor. Och som man poserar också… 😀

Lappland – ett fall för Amnesty?

För det mesta brukar jag kommentera vad andra medier skriver på min andra blogg ”Bakom rubrikerna”, som du hittar här. Men i dag skriver jag ett annat inlägg där. Det finns mycket att reagera på i medierna, vare sig det gäller tidningar, radio eller tv. Skulle finnas ämnen för fler blogginlägg än jag nånsin hann skriva.

Då Adrian, huvudpersonen i mina böcker, åter klivit in i min vardag kan inte heller han låta bli att kommentera det vi läser.
–  De Gröna vågar inte göra kampanj för Haavisto i Kuusamo. De är rädda att de gör mer skada än nytt om de blandar sig för mycket i presidentspelet.

Han läser högt ur Hufvudstadsbladets artikel.
– Här finns nog Gröna
men här är man Grön i smyg. Vad i helsike betyder det? Lappland är ju för fan ett fall för Amnesty!

Jag tycker att alla har rätt till sin åsikt. Är man konservativ så är man. Men då vill också jag som radikalliberal att de konservativa ska ge mig samma rätt till subjektiv åsikt. Vilket jag tvivlar på att kan ske. En konservativ är ju just det – konservativ.
Skulle den konservativa tolerera den liberalas åsikter vore han ju liberal, eller hur?

SÄLJES promenadmatta, KÖPES piano

Tvillingen är impulsiv. Börjar med mycket men avslutar sällan ens hälften av allt det där. Jag köpte en promenadmatta av märket Attract i april 2010 och såg fram emot hur jag skulle gå på den i väder som väder. Att jag sedan inte kunde ta ett enda joggingsteg på den var en liten besvikelse. En promenadmatta är just det – en promenadmatta. Effektiv i sig nog men inte till hundra procent vad jag hade väntat mig. Därför säljer jag nu mattan för 250 euro. Som ny kostade den 460 euro och jag har använt den uppskattningsvis femton gånger. Ett år och två månader återstår av garantitiden.
Då mitt nya intresse är piano vill jag sälja min matta och köpa ett piano i stället. Är du intresserad av att motionera på en matta inomhus eller känner du någon som vill köpa en så gott som oanvänd sådan till ett mycket facilt pris – meddela mig!

Robert Wells, dags att se upp!

Någon lektion måste ju ha varit den första också för Chopin och för Robert Wells. Alla är vi barn i början. Vi börjar med att lära oss vad helnoter och halvnoter är, fjärdedelsnoter, åttondedelsnoter, taktslag och pauser. Vi spelar skalan och Gubben Noak och snart är bägge händerna med och vi tänker hurraaa, det är inte alls svårt det här!
Jag ser ju framför mig hur jag snart spelar Für Elise, med slutna ögon, låtsas att jag är Ray Charles eller Stevie Wonder. Siktar jag mot stjärnorna kanske jag landar i en trädtopp.

Min kära nalle

I tidningen Kodin Kuvalehti 2/2012 fanns den här underbara grejen. Jag hade missat det där med att man fick skicka in bilder på sina favoritnallar. Kanske min inte hade kommit med ändå, men här på bloggen får den förstås paradplats! Jag tror jag var fyra år då jag fick honom. Pälsen är tilltufsad och nosen sned för att jag alltid höll honom tryckt mot samma axel då jag kramade honom. Han har gett tröst åt mig också i vuxen ålder och har nu sin givna plats på bordet intill sängen.

Jag – en dinosaurie?

Döm om min förvåning då jag tittade på Buu-klubben förra veckan. Tyrannosaurus Kex hade tydligen vunnit något slags tävling där. Han utropades också till president och kallades Smulan.

Smulan kallas även jag – särskilt på hemmafronten. Också jag gillar kex, speciellt salta med olika ostar på.
Nu är det ju för sent att ställa upp i presidentvalet. Men kanske om sex år?

I väntan på valvakan…

… har jag städat. Inte så mycket men åtminstone lite. Det ser kanske inte så organiserat ut det här heller, men ni vet ju inte hur det såg ut innan.

Annars har jag roat mig med att läsa andras bloggar. Det nöjet tar ju aldrig slut för det måste ju finnas miljoner och åter miljoner av dem. Mest gillar jag vardagsbloggar, med ganska korta texter och en eller fler bilder. Det behöver alltså inte vara något märkvärdigt och flashigt. Ibland berörs jag mer, till exempel om någon berättar om sjukdom eller olyckor de råkat ut för. Då påminns vi om hur skört livet är, hur viktig varje sekund och vardagen är.

Ibland bjuder bloggarna på mycket humor, ironi och skratt. I livet behövs ju alla ingredienser.
I kväll blir det valvaka vid tv:n och säkert lite på webben också. Ska bli riktigt spännande att se hur Eva klarar sig!