… om att 2023 blir ett bättre år då fred kan slutas och återuppbyggnaden av Ukraina inledas. Det är lång väg till förlåtelse och försoning, så pass fruktansvärda brott har begåtts. Det dröjer många generationer innan alla trauman är bearbetade. Men nånstans måste det börja, ett litet frö till fred hoppas jag kan sättas 2023 för att gro.
Bilden är ett minne från Nya Östis läsarresa i Italien 2019. Sedan dess har jag varit utomlands bara en gång. Det var i februari 2020 strax innan coronapandemin bröt ut. Jag besökte Stockholm då.
… att gå på promenad, dag nummer 91. Men jag gick. Det var inte kallt, +3 grader. Ingen blåst heller. Men halt och mörkt och blött. Känslan av ensamhet förstärktes. Klockan var 18, så visst rörde det sig en del mänskor på gatorna och bilar susade runt. Men jag gick där ensam ändå.
Det blev 2836 steg. Jag är nöjd för att jag satte ribban lågt. Hade jag satt den på 3500 eller mer så hade jag inte kommit ut varje dag. Jag hade gett upp för länge sedan. Men nu har jag inte gjort det. Jag har inte gett upp och jag tänker inte ge upp. Vissa dagar känns det bara motigare än andra att komma ut. Men jag kliver i icebugsen, drar kappan på mig, öppnar dörren och går ut. Några kvarter räcker för att nå målet.Julgranen på torget.
Nu har jag gjort plats för ett pussel igen, på bordet där jag mestadels har grönväxter. Äntligen dags att ta itu med det här pusslet, som jag fick av mina vänner Ann-Britt och Tina till min 60-års dag.
Jag undrade längs våren varför de ville ha en massa foton av oss tillsammans. Okay, jo, vi är vänner som träffas om fredagar så ofta vi kan, och däremellan också förstås. Och jo, foton är trevliga minnen, fastän vi sällan sätter dem i album nuförtiden.
Men då jag fick den här presenten förstod jag ju allt 🙂 ❤
Hos Elisamatilda är det i dag temat ”Gott slut 2022”, och fem frågor kring det.
Vad var det bästa med det här året? – Att pandemin ebbade ut. Att jag själv fått vara frisk. Att jag har mitt jobb, som är krävande så till den grad att jag knappt hinner med något annat, men som ändå ger mig innehåll i livet och upplevelser. Att jag fått leva så länge som 60 år och fick fira det med många fina vänner, och att jag började promenera i början av oktober.
Vad ser du fram emot med ett nytt år? – Det är alltid som ett oskrivet blad, som en tjock dagbok med bara blanka sidor. Jag önskar förstås att kriget i Ukraina ska ta slut. Men jag längtar också efter våren och sommaren, kanske en resa med Nya Östis-läsarna. Det är snart 3,5 år sedan vi kunde göra den senaste.
Gjorde du vad du tänkt under året? – I det stor hela, ja. Hade inga storslagna planer, det mesta handlar för min del om jobb, och jobbade – det gjorde jag minsann.
Hur avslutar du året 2022? – Med ett par glas champagne och blinier hos Pia om jag får vara frisk i morgon. Varje dag tänker jag på det, att jag inte vet hur morgondagen ser ut när det är så många flunsor och virus i svang.
Vad tar du med dig från 2022 in i 2023? – Tacksamhet, för att vi har det så bra som vi har det i Finland. Jag ska fortsätta promenera och läsa de fina böcker jag påbörjat 2022. Jag vill hela tiden lära mig sådant som gynnar min personliga utveckling.
Och så slutar jag aldrig hoppas på att jag ska få uppleva kärlek, ännu en gång i detta liv.
Mördegspastej blev det, och så pass mycket att jag ska ge bort en bit. Tomat i en blandning av mozzarella, creme fraiche, svartpeppar och krossade hasselnötter. Då pastejen var klar ringlade jag själv över lite honung och toppade med fler nötter.
Ärligt sagt äger jag inte ens en kavel, då det gäller att kavla ut degen 🤣 Jag har under de senaste åren bakat bröd med maskin. Men som gammal scout är jag ju inte rådlös! En tom vinflaska funkar ju lika bra som kavel. Varför köpa nåt som ligger i skåpet största delen av tiden och används bara tre gånger per år?
Jag tycker om att baka, tillreda mat osv. Men bara då jag har tid och är ledig från jobbet. Och det händer inte så ofta. Kanske jag får mer tid som pensionär?
Ett annat dilemma är att det som tillreds behöver vara sånt som håller flera dagar i kylskåp eller som kan frysas in, eftersom jag är ensam och inte vill äta samma rätt eller bakverk flera dagar i sträck.
Hälsostegens saldo blev i dag 3872 steg. Det var plusgrader på dagen men mot kvällen frös det på och började också blåsa. Ser ut som om en raket smäller av ovanför huset men det är en gatlampa.
I dag har jag promenerat 90 dagar i sträck. SKÅL på den saken!
Här på Drottninggatan kan man lugnt gå mitt på gatan kvällstid. Dels för att den utgör en återvändsgränd på grund av jobb med vatten- och avloppsrör, dels för att det är lugnt på gatorna i Lovisa om kvällarna 🙂
Ett av mina favoritspel på datorn, tömma-hjärnan-spel, är Jewels of Rome. Har under en längre tid byggt upp mitt imperium och nya byggnader finns hela tiden att utforska.
Behövde bara svara på ett arbetsmejl som kom sent igår kväll. Efter det kunde jag ”sätta locket på” och biträdande redaktionschefen sköter nu ”butiken” ett par dagar.
Det känns ovant för mig att kunna göra helt och hållet sådant som jag vill. Inga måsten, inget direkt behov av att titta på klockan och hålla deadlines.
Men helt lazy-crazy vid datorn ska jag ändå inte vara hela dagen.
Ska gå ut på en kort promenad ännu för att få mina steg. Behöver inte gå långt eftersom rundor i fyra affärer gav en hel del, men det ger ju inte motion och frisk luft då man står i en lång kö 😂
Någonting ska det kanske också bli av det här. Men då jag är i farten går det inte på förhand att säga något om slutresultatet.
Jag uteslöt päron och satsar på tomat istället. Det ska vara så lite klibb och kladd som möjligt 🙂
Tycker det är så vackert med hyllor i fönstret och glas där. Så här ser det ut på restaurang Kapellet.
Jag har räknat arvoden nästan hela dagen i dag. Det är mycket nu då ett år går mot sitt slut. Vi talar om arvoden, inte om lön, eftersom vi inte har några anställda. Månatligen räknar jag ut hur mycket betalt omkring trettiofem medarbetare ska få. En del jobbar regelbundet och mycket för Nya Östis, andra skriver mer sporadiskt.
På dagen hade jag en paus då jag handlade med mamma och bar in ved till henne. Bara jag blir klar med jobbet i dag ska jag försöka ha tre dagar ledigt.
Jag har en längre tid ”ondgjort” mig över att det finns så få lediga ytor i mitt kök. Dels är köket litet i en tvårummare på 51 kvadratmeter, dels har jag en stor bordsdator i köket. Den till hör Nya Östis och vår hjälplayout.
Varför står den i mitt kök? Ja, för att jag tyckte den tog för mycket utrymme i mitt vardagsrum. Då coronapandemin drabbade oss alla ville vi inte trängas in i ett litet kontor på annat ställe, och då tänkte jag att hjälplayouten mycket väl kan göras hemma hos mig.
Så långt, allt väl och okay. Jag satt ju aldrig ensam vid köksbordet och åt ändå. Jag tog frukosten och andra måltider till vardagsrummet eller till arbetsplatsen i sovrummet. En anpassar sig och en tycker fortfarande i dag att det här är ok.
Tills jag såg att recept. Päron-feta-pirog/pastej. DEN vill jag tillreda! Men hmmm… var kan jag kavla ut deg?
Med väninnan och kollegan Pias hjälp tömdes och omorganiserades allt i mitt kök på nolltid (15 minuter). Och nu har jag en yta där jag kan baka. Mikrovågsugnen och brödlådan hittade andra platser (i köket faktiskt).
Så nu inställer sig följande fråga. När ska Carita baka bröd, tillreda pastejen? Svar: hon ska göra det. Nån gång, snart. I december. Men hon säger inte vilket år 🤣
Plus två grader, härligt då det slutat blåsa och snön yrde inte längre ner klockan 18.30 då jag tog kvällspromenaden. Kyrkan sedd ur en annan vinkel. 4431 steg i går, 2700 i dag!
Årets sista Glad måndag, tänka sig! Snart har vi åter ett år bakom oss.
Här är två julklappar som jag fick av min syster. En kalender med Muminmotiv som ger mig Mumin-Mumin hela året ❤
Och boken ”Bli din egen bästa vän” av Olof Röhlander började jag läsa redan igår. Den har många korta kapitel och är en sådan där perfekt ”ta-till-dig-lite-i-taget”-bok.
Citat: ”Så pass mycket har jag lärt mig av livet att vad du än ska göra, så behöver det vara värt det. Du ska göra det för att du själv vill, inte för att andra pressar dig att göra det. Och vad det än må vara, så behöver inte allt göras av dig, eller just nu. Du är ingen duglighetsmaniker. Du är helt okej även om det ligger lite damm i hörnen.”
Och vad sägs om rubriker och kapitel som ”Personlig njutveckling”, ”Var bjussig”, ”Utmana principerna”, ”Mestadels räcker gott”… osv. Jag ser fram emot givande och lärorik läsning ❤
Här har jag listat andra bloggare som är med i Glad måndag. Brukar du lägga ut Glad måndag-bidrag, meddela mig så sätter jag en länk också till din blogg.
Glad måndag är en prestigelös utmaning. Du kan vara med varje måndag eller bara de måndagar du vill. Allting fick sin början för många år sedan då jag tänkte att måndagen har ett oförtjänt dåligt rykte. Den behöver inte vara den värsta dagen då en ny och kanske tung arbetsvecka tar vid. Måndagen kan vara som en nystart, ett oskrivet blad, en glad inledning på en NY vecka 🙂
Sov länge i dag, så där som bara tonåringar gör? Eller är det vanligt att en 60-åring sover från 00.30 till 11.30? Om inte, så är jag ovanlig och unik och det är ju bara kul!
Efter frukosten ägnade jag en halvtimme till att få upp bilens fastfrusna dörrar, putsa snön bort från den och skrapa fönstren fria från is.
Körde sedan ytterligare en halvtimme runt omkring i stan och var glad att jag fick upp locket till bensintanken för det var dags att ge bilen soppa.
En dag som denna, då jag inte har något jobb som pockar på, var det stressfritt att hinna sköta både bilen och mig själv. Promenad runt några kvarter, lite under tretusen steg blev det, och min 86:e aktiva dag på raken.
Resten av kvällen ska jag slappa med Björn Skifs-konsert och annat lugnt på teven, äta lite choklad som jag har så mycket av att jag tror det finns kvar ännu i februari av allt 🙂 Jag ska också läsa mina vänners bloggar, minst ett par timmar vill jag ägna till dem nu då jag äntligen har den tiden ❤
Till jultraditionerna hör att föra ljus till släktingars gravar på två kyrkogårdar. Här har vi lagt ner två ljus vid morfars hjältegrav, han var en många som stupade i kriget mot Ryssland i slutet av 1930-talet. Vem som har satt ytterligare ett ljus där vet vi inte. Varje stupad har vid sin minnessten en lykta och där finns alltid ljus till julen.
Det gällde i år att veta exakt var stenen låg och jag har nu lärt mig, andra raden söderifrån, första stenen från vänster. För nu fanns det så mycket snö att stenarna inte var synliga.
Samma var det på gamla gravgården där bland andra pappa ligger. Så mycket snö att stenen knappt syntes och jag kom med nöd och näppe fram dit i någon annans upptrampade spår. Vi hade spade i bilen men snön var frusen så i år nöjde vi oss med att lägga ljus vid bara pappas grav.
Jag fick många trevliga och fina gåvor, och några av dem visas på bilder längre fram. Den här chokladen är tillverkad för hand, somliga är bra på sånt. Tina heter hon som gjort mästerverket.
Och så avslutningsvis i detta inlägg – den traditionella söndagsskyltningen, årets sista faktiskt! Nästa söndag skriver vi redan 01-01-2023! Utmaningen förvaltas av BP med bloggen Konst eller konstigt 🙂
Bilden är tagen på en av mina kvällspromenader. Här kan vem som helst skylta gratis på torget i Lovisa. Så vacker är det ju inte då alla gamla nitar finns kvar, jag hoppas att de två skyltplatser som finns snyggas upp till sommarens bostadsmässa 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 