Ta tag i bokstaven T

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Den uppmaningen får vi i dag av Klimakteriehäxan.

Jag hoppar in i sena kvällstimmen eftersom jag kom på att jag har allt möjligt jag vill skriva om och bilder att visa imorgon då vi går in i oktober månad.

De första orden jag kommer på, och som förmedlar något vackert, gott eller trevligt är.

TACKSAMHET, TYSTNAD och TRO.

Jag känner tacksamhet för att jag nu bor i den bostad jag fick hyra från och med 14 september. Jag kan sitta länge och bara titta ut genom fönstret. Beundra solen som gör höstfärgerna där ute så fina. Eller strålarna som silas genom mina glaskonstverk som jag nu äntligen kan ha i fönstret.

Jag uppskattar den tystnad som för det mesta råder här. Kräver förstås inte att alla andra som bor i huset ska tassa på tårna. Nej, det ska höras att det finns liv i huset, alla ljud är tillåtna. Här finns vuxna, barn och hundar och visst, här utanför skramlar avfallshanteringens bil ibland, och mopeder spärrar, liksom även lövblåsare. Men oljuden är inte konstanta. De hör till livet, men så gör också tystnaden.

Tro. Den är viktig för mig. Tron på att det finns en högre makt, något som är större än vi. Och att tro på det goda, på mänsklighet, på empati och kärlek.

Finns nog många ord på T jag hade kunnat ta med. Men vi ska välja bara tre 🙂

En av dygnets bästa stunder

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

… ja, det är då dagen kan börja i lugn takt.

Efter sedvanliga rutiner med toabesök, påklädning och rullgardiner upp plockar jag fram frusna aroniabär, dagens dos, från frysen.

I dag hade jag inga tomater, men sådana finns ibland på mackorna. Salta scones från Cafe Favorit då och då, kräver inget annat än lite smör efter att jag värmt dem en stund i brödrosten. Kranvatten och utöver det även varmt honungsvatten.

Så här startar dagen bra. När solen dessutom lyser från en klarblå himmel blir jag extra glad och tacksam.

Jag odlar ofta tankar som handlar om hur bra vi har det. Vatten som rinner från kranen, tak över huvet. elektricitet med vars hjälp frys, kylskåp, dator och telefoner funkar… När vi tittar ur ser vi inte sönderbombade hus eller en omgivning som badar i lervälling efter översvämningar. Inga tornados pinar oss heller.
Listan kunde göras lång.

I dag är det ÄNTLIGEN dags för frissabesök. Det är sju veckor sedan senast, och det är absolut två veckor för länge. Det insåg jag för två veckor sedan 😂 Sedan dess inte fått någon fason på frisyren och håret ser jämnt hängigt, platt och smutsigt ut.

Men i dag blir det förhoppningsvis en ändring på det!

Tycker att Astrids siluett är så fin

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Tillfälligt får Astrid Lindgren vara där som en siluett uppe på min Ikeahylla mellan två av mina otaliga växter. Hon är egentligen ett bokstöd i metall, men jag tycker att hon syns bättre så här 🙂

I dag har jag fortsatt ställa i ordning här hemma. I vedlåren finns nu tändved och de kassar som jag ska bära in ved med i vinter.

Bordet i köket är snart nästan tomt sånär som på de grönväxter som ska stå där mot fönstret som fond. Det betyder att jag ganska snart kan plocka fram ett pussel. Det är ju en prima höstsysselsättning 🙂

Handla lokalt då du kan! Blomsteraffären Peikonkello har flyttat till Alexandersgatan och nu har Roihu Lommi en riktigt härligt lagom liten butik i ett gammalt hus.

Jag köpte en liten grön växt, såg ut som något slags mossa, en liten boll som fanns i en kruka, men syns inte på bilden. Jag glömde ta foto på den också och nu står den tillsammans med ljung och murgröna, en liten ängel och ett hjärta och en slinga av höstlöv i tyg på pappas grav.

Hur galet som helst, och glad måndag!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Vad är det som gömmer sig här? Självklart har Carita vunnit på Lotto och så har hon köpt en Ferrari eller en Lamborghini. Och den måste stå under en presenning då det är så fuktigt ute.

Men nej, så roligt var det dessvärre inte. Men det ser skojigt ut och och bilden kvalar in under kategorin hur-galet-som-helst.

Det var veden som anlände igår, och vi hade tur med vädret. Äntligen sol efter fem dagar med regn.

Sol också i dag då allt skulle bäras in.

På en och en halvtimme var sex hurtiga innebandyjuniorer från Tor och deras coach klara med jobbet. Åtta kubikmeter ved totalt. Otroligt hurtigt och med gott humör gjordes jobbet, som vi förstås betalar för.

Tusen tack – nu kan vintern komma, brukar vi säga.
Men den behöver inte alls komma, säger vi också.

Glad måndag!

Äntligen sol, så glad man kan bli!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Att vakna upp till en dag då det inte syns ett enda mon på himlen… den är klarblå! Då drar jag undan gardinerna och bara njuter av de fina färgerna där ute. Efter fem dagar med ihållande gråväder, mulet, blåst, regn… då påminner det här mig om solen alltid finns där bakom molnen.

Åke vill att vi ska visa vad vi fångat med fotolinsen under veckan. För mig har det ju varit mycket volleyboll och igår knep Finland sin första medalj någonsin i EM genom att besegra Slovenien med klara 3–0. Setsiffrorna var mycket mer spännande än vad de klara tre-noll-resultatet antyder.

Vill ni se bilderna i större format? Högerklicka och välj ”öppna i ny flik”.

Åke skriver att hans vecka började i moll med att ett kylskåp började krångla. För min del var det den sju år gamla telefonen Huawei som sa upp kontraktet i fredags.

Jag skulle göra en omstart, för att telefonen verkade trög, men den dog istället helt och hållet. Inga knep som jag fick via webben hjälpte för upplivning. Så det var amen och adjö.

Hade hemma sedan två år tillbaka en ny telefon, en Honor, som jag kunde sätta sim-kortet i. Fick självklart inte allt från gamla telefonen överfört, men ni vet – det viktigaste är att mejl och sms och diverse appar funkar så att man kan sköta sin identifiering t.ex. till banken.

Skyltsöndag är det i dag också, och den här roliga skylten hittade jag hos Roseborg i Strömfors i fredags. De två andra bilderna är också från Strömfors bruk. En vacker liten bro som leder över till kyrkogården, och sedan en av de mest fotograferade vyerna i bruksmiljön, den andra bron över älven och i bakgrunden Slanghuset bakom träden och Armonlinna.

Bästa sommarminnet med på tåget

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det är vad Nacka-Åke önskar att vi ska ha med oss i dag.

Det är svårt att välja bland alla minnen jag har från sommaren, så jag dyker ner i mappen som har namnet Bloggbilder och ser vilka oanvända där finns.

Den här miljön, Skeppsbron och området där, är förknippad med många sommarminnen. Där träffar jag ofta vänner, vi äter på någon av restaurangerna, eller tar en glass i någon av kioskerna. Bron var också startplatsen för Fishing Taxi som förde mig och grannen och några andra deltagare på utfärd till Hudö.

Holmen som syns till höger på bilden heter Dunkahäll och den åkte vi förbi på hemvägen. Den är förknippad med många barndomsminnen, då jag ofta fick åka dit med vår träbåt Puck tillsammans med pappa, mamma och min syster.

Bränner av ett par bilder till. Den vänstra är från First Friday-evenemanget, Grändloppis, som arrangerades i juli och den andra är också tagen under Fishing Taxi-turen då vi åkte förbi fästningsön Svartholm.

Det är den tiden på året

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… då det börjar vara dags att tänka på att täta fönstren i ett gammalt hus.
Följaktligen åkte jag till Strömfors bruk för att köpa traditionellt material för ändamålet.

Roseborg i Strömfors bruk är en underbar affär där du hittar så gott som allt du behöver med tanke på traditionellt bygge, renovering, eller som i mitt fall – en enklare sak som att täta fönstren till vintern.

Det var rätt lugnt där i bruksmiljön så här på höstkanten och i regnrusket, men Roseborg hade öppet och A´la Talli likaså. Där köpte jag ett blockljus. Försöker köpa enbart sådant jag verkligen använder och behöver.

Ja, och så är det fredag igen! Dags att svara på Elisamatildas frågor som har temat SEGT.

Vilken del av dagen är svårast att komma igång med?
Tidiga morgnar.

Vad skjuter du gärna upp?
Dammsugning, hahaa. Funderar på att köpa en robotdammsugare som flitigt skulle jobba på medan jag gör annat.

Vad är segt att vänta på?
Att en match ska börja om vi råkar komma i mycket god tid innan matchstart 🙂

När är det skönt att ta det segt?
Morgnar och förmiddagar.

Vilken dag i veckan känns längst?
I positiv bemärkelse lördag. Men annars är ju dagarna exakt lika långa 🙂

Sensation, kvällsvyer och acceptans

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Bokstaven S gäller denna vecka hos Klimakteriehäxan. Positiva ord och företeelser.
Då är det ju inte svårt med hänvisning till gårdagen att välja.

SENSATION!

Här är matchen inte ännu igång, men Finland slog ut stora favoriten Italien i EM i volleyboll. Matchen slutade 3–2 till Finland och sista setet 15–13, så ni vet att det var spännande. Vi är nu bland de fyra bästa och möter på fredag Frankrike. Det lag som vinner den matchen går till final.

Följande ord på S, som jag gillar och behöver är.
SÖMN.
Speciellt efter att ha vakat till 01 för att se matchen, men också för att mycket annat tagit mina krafter den senaste tiden.

SOMMAR.
Favoritårstiden som jag nu åter bara får längta till.

Genom det kommer jag in på ett annat ord jag allt mer tyr mig till.
Acceptans.
Jag accepterar att jag är långsammare i allt som jag gör. Jag accepterar att jag behöver återhämtning och vila och ska planera mitt schema därefter så gott jag kan.

Jag accepterar mitt utseende och att åren jag levt både syns och känns. Åren har också gett mig insikter och visdom.
Jag accepterar att jag ibland känner oro för sådant som för andra kan verkar vara bagateller.

Jag accepterar att hösten är här, med dagar som ibland är både blöta och mörka. Solen finns ju kvar där bakom molnridån.
Jag kan ta fina kvällsbilder från min vackra hemstad Lovisa ändå. De här är från miljön kring Ankarparken och torget, tagna igår kväll.

Grått, vått och ruskigt

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Vi har ju haft en mycket fin och ganska varm höst så här långt.
I dag är det ändå blött och grått och ganska kallt med bara 11 grader.

Då säger jag till mig själv, ”du behöver inte prestera hela tiden”, vilket blivit lite av ett mantra.
Ta din sovmorgon, gör som katten, sträck på dig, bara vila och ta det lugnt.

Det har varit nog med måsten de senaste veckorna. Gråvädret ger också en extra rättighet att ”göra ingenting” hemma.

På bloggen blir det därför i dag ett par bilder som legat kvar några veckor i mappen Bloggbilder.

Två platser för lite olika former av studier. Vårt fina Lovisa Gymnasium till vänster, stod klart 1909.

Till höger medborgarinstitutet, en byggnad som drabbades av en brand 1991, men renoverades lyckligtvis efter det och står nu där minst lika fin som innan branden.

Jag är ju tillsvidare bara deltidspensionär. Får en liten summa, 25 procent har jag valt, varje månad. Den räcker inte långt, men den har ändå hjälpt mig efter att jag slutade jobba heltid hösten 2024. Resten ska jag skrapa ihop via olika deltids- och frilansjobb, och så har jag lite besparingar.

Jag hoppas kunna klara mig till den 1 juni 2027 då jag är berättigad heltidspension. Om jag sedan har hälsan i behåll jobbar jag gärna även som pensionär, men pressen på att få ihop tillräckligt med pengar borde minska lite nästa sommar.

Tisdagsträd, känner att jag landar

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Känner att jag har fått tillbaka av den sömnskuld som uppstod då jag hade upp över öronen fullt med flytten. Fyra morgnar utan väckning har gjort susen och efter det faktum att jag i lugn och ro hunnit packa upp, finna nya platser för de saker jag behöver i vardagen.

Den här bilden gillar jag också, för att den visar en mikrodel av min vardag. Jag har handlat i K-Supermarket och är med min cykel på väg ner för rampen från P-platsen till Östra Tullgatan. Blå himmel och vackra häckar och träd gör ju inte omgivningen sämre, fastän den är lite karg i sig 🙂

+16 grader, härligt höstväder. Ett par timmar med grannen i trädgården. Där finns ännu blommor kvar, envisa sådana som kommit upp i september fastän det stod juli-augusti på fröpåsen 😂 ”Vem bryr sig” ropar fröna. ”Vi kommer upp och ger er blommor precis när vi vill!”

Och vi odlare tackar. Det gör också pollinerarna, fortfarande finns det några av dem kvar.

Jag känner att jag har landat. I en ny vardag, med nya utmaningar, och det behövs i livet om en vill utvecklas som människa.

Det känns SÅ bra här med ett stort kök och ett stort annat rum.