Jag älskar kakelplattor

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

… men har ingen aning om varför det är så. Tänk att få låta handen långsamt löpa över plattorna på detta konstverk. Kanske man inte fick vidröra väggen, men jag älskar att känna på kakel.

Igår såg jag på Arenan ett program som heter ”Världsdamerne”. Några danska kvinnor i ålder 75-85 år besöker olika städer i Europa.

Det var intressant att se dem i Helsingfors, och allt vad de beundrade där. Men bilderna tog jag från avsnittet då damerna var i Lissabon.

En ungefärlig översättning av texten: Jag vet inte var kakeltraditionen i Lissabon har sina rötter”. Alltså vad traditionen bottnar i, hur den uppstod osv.

… ”men den utgör en betydande del av stadens kulturidentitet”.

I alla fall en mycket vacker vägg på ett fint museum.

Damerna beundrar en konstnärs verk, vem hon eller han var minns jag inte.

Jag har haft en del jobb där jag tagit foton som jag senare publicerar här på bloggen. Det har blivit allt mer rutin att spara en del till söndagens skörd av Veckans foton.

Glad måndag, 11-05-2026

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Ny vecka och maj månad är nästan halvvägs. Tiden går så fort, rinner ibland som sand mellan fingrarna.

Jag tänker varje morgon då jag vaknar att jag har just den här dagen. Gräm dig inte över det som varit, och om morgondagen vet vi inget.

Måndagsglädje hoppas jag ni får av ett par roliga historier från Hemmets Journal. Det är ju snart hockey-VM igen, börjar på fredag mot Tyskland för Finlands del och fortsätter på lördag mot Ungern.

Det kanske blir lite tjatigt med bilder av växterna i mitt kök 😀 Men de ger mig glädje alla dagar och särskilt då solen lyser in där.

Ibland får vi via bloggar och andra kanaler frågan ”har du lärt dig något nytt i dag?”

Då kom jag på att jag häromdan såg på programmet ”Eva-Li i Europa”, som handlar om interrailande unga vuxna. Då de besökte London ringde hon från en röd telefonkiosk där och fick sedan höra att en sådan kallas ”herpeslåda” 😂Förmodligen för att nån känner rädsla för att få herpes i munnen av att tala i samma lur som många andra? Eller hur skulle du tolka ordet?

Åter dag för veckans foton och skyltar

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Tiden går fort, det är söndag igen. Vi firar mors dag i Finland. Kanske jag tar ytterligare bilder under dagen, dels för att jag har ett jobb som ska skötas, dels för det torde bli en liten runda med mamma i dag.

Men först Åkes utmaning med veckans foton och Skyltsöndag som Christian håller liv i.

Bra skyltat på tre språk. Här slapp jag översätta. Det hade varit knepigt att få bokstäverna för den isländska orten rätt 🙂

Skylten jag visade finns alldeles i närheten av den här platsen i en park i stadsdelen Garnison. Här blommar det otroligt vackert om våren. Jag tog inte bild av den finska rödbjörken eftersom den var helt kal. Kanske jag kan ta en bild på det trädet senare i sommar.

I måndags föll ett välkommet regn. Efter det har vi haft sol och 10-15 plusgrader. Här är jag på en runda med grannen. Vi brukar en gång i månaden hämta bort osålda Nya Östis-tidningar från försäljningsplatserna i stan.

Efter att den här bilden togs av paprikaplantorna i fredags har de ytterligare växt till sig. Men det är inte tu tal om att föra ut dem till växthuset än. Risken för frost ska vara helt över innan de planteras där. Då man driver upp något från frön, började den 18 februari, vill man inte att Fru Frost ska ta livet av dem på en enda natt.

Blomsteraffären Kaivokukka var välförsedd med blomster inför mors dag. Här syns ju bara en del av hela härligheten.

Lycka för pelargonmormor, bästa möbeln och lite annat

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Årets första pelargon köptes från Kaivokukka, en av våra blomsteraffärer i stan. Det är sann lycka ❤ och det brukar sällan stanna vid en pelargon, inte ens vid två eller tre… Att ha pelargoner i fönstren då man bor i ett gammalt trähus, det hör till våren och sommaren.

Lycka är också att vattna i växthuset och att ha plantor där. Såg en sädesärla i dag, och maskrosor. Alla dessa små vardagliga ting plus den skira grönskan i träden gläder mig ofantligt 🙏

Åke vill att vi ska Hoppa på tåget och visa vår bästa möbel.

Att välja den bästa är ju inte så lätt. Och definitivt inte lätt att fotografera den heller.
Sängen är ju en fantastisk möbel. Likaså min sekretär, ett arvegods. Och gröna plåtskåpet där jag förvarar mina dagböcker.

Men Barcelona-soffan bär på sin historia. Dels hör den ihop med den smak Adrian har, han som är huvudperson i mina romaner. Dels var det lite roligt då jag inte alls visste hur värdefull en sådan här soffa i själva verket är. Jag betalade 400 euro för den, men googlar du hittar du helt andra priser. Jag har också sett detta märke, som fåtöljer, då som Skavlan hade sin show innan ”Skavlan och Sverige” började.

Den här bilden togs i augusti 2014 då jag hade flyttat efter skilsmässan. Det var också då jag köpte soffan för att sätta egen prägel på mitt hem.

Ett av stans mest fotograferade hus, tror jag. Eller ja, många hus fotograferas ofta, från olika vinklar av olika människor. Men det här är gamla apoteksgården och nu då Cafe Favorit öppnat uteserveringen är det många som väljer att sitta här i denna härliga miljö.

Så även jag och två personer som jag var på fototour med i dag. Det blir senare en artikel i Kuriren om dem.

Jag blev bjuden på denna smarriga kaka med mousse, kolakräm och salta nötter. Mums!

Hälsostegen som jag gick från 31 april till sjätte maj, 15 100, räcker nog inte för att smälta kalorierna för denna. But who cares? Inte jag i alla fall. De ska va gött å leva, annars kan det kvitta!

Fredagsfrågan – Hur svårt ska det vara?

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Bilden har inget med inlägget att göra. Det är fredag, så vi kan höja en skål såsom Marina och jag gjorde i varsin longdrink i fredags på första maj.

Hur svårt ska det vara? Ungefär samma fråga ställde jag själv igår då jag kämpade med att få in nytt simkort i mobiltelefonen. Jag skrev dock frågan på Facebook.

Det kändes som om jag hade behövt bomber och granater för att få bort skyddskalet från telefonen. Enda sättet att komma åt släden (ja, den lär ska kallas så), där simkortet ligger, är att ta bort skalet. Och det satt som berget.

Men skam den som ger sig och efter 45 minuters kamp var simkortet bytt och telefonen funkade igen med ny operatör.

Hos Elisamatilda kan du läsas hennes svar på veckans frågor, och även hitta länkar till andra bloggare som är med i utmaningen.

Vad tar alltid längre tid än du tänkt?
I princip nästan allt jag företar mig nuförtiden 😂

Vad är något du alltid måste googla igen?
Hur jag ska stava ordet accessoar.

Vad känns mest typiskt att strula när du har bråttom?
Fem minuter innan någon ska avhämta mig, eller jag annars ska iväg nånstans, måste jag gå på toaletten…

Vad brukar du hoppas att någon annan löser åt dig?
Orkar sällan med bruksanvisningar, och Ikea-möbler eller annat som ska skruvas ihop ber jag någon annan göra.

Vad är något du alltid måste dubbelkolla?
Att jag har hemnycklarna, mobil och plånbok med mig då jag går iväg hemifrån.

    Blandade bilder från dagar som gått

    ~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

    Det har varit ganska hektiskt igen, de senaste dagarna. Men jag har blivit bättre på att se de vackra i min näromgivning och allt som händer i naturen.

    Då jag sitter i soffan om kvällarna faller solljuset vackert in i bostaden och då ser det ut så här.

    Jag har en dröm, om en inglasad veranda. Drömmar ska man ha, de kan bli verklighet 🙂

    Igår var jag på ett möte på Gammelby ABC, ett mat- och rastställe, en bensinmack.

    Där bongade jag den här fina lampan.

    Kvällen tillbringade jag i trädgården. Några grannar grillade där och vi städade lite ex-tempore i växthuset. Det blev hur fint som helst och allt skedde spontant. Utan tidtabeller, utan krav, inget vi hade bestämt på förhand. Härligt ❤ !

    Att uppleva med alla sinnen

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Livet går vidare och jag är tacksam för varje morgon jag kan stiga upp ur sängen och känna mig någorlunda frisk.

    Solen sken, himlen var blå där runt halv nio på morgonen. Vinden sval, men väldigt skönt var det ändå och +7 grader. Jag kom på att jag igår hade lagt skydd över plantor i växthuset, så jag gick tidigt ut för att avlägsna dem. Därifrån tog jag en sväng via postlådan och där låg Kuriren och Hemmets Journal och väntade.

    Denna skira grönska är något bland det bästa som våren levererar. Rönnen utanför min dörr, och så syrenen förstås, som inte syns på bilden.

    Jag läste vårddirektiven pånytt i dag och ser att jag borde kunna ta en dusch imorgon, men då det inte får komma tvål på sårområdet kan jag tvätta håret först på fredag kväll. Men jag får inte gå i bastun.

    Nå, det här är ju bara små bekymmer.

    I dag får jag också ta bort sårkompresserna och tejpen som håller fast dem.

    Ska skriva ett par korta artiklar nu. Har fått en del mejl iväg och tvättmaskinen går. To-do-listan är rätt lång, men jag gör saker i lugn takt och njuter av att titta ut genom fönstret på bilar och människor som far förbi. Fåglar pickar i gräsmattan som är grön.

    Dessa blomsterhav av scillor och allehanda andra fina små blommor finns nu överallt. Den här bilden tog jag i lördags i en av parkerna i stan.

    Jag känner att jag nu, då jag litet trappat ner arbetstakten, hinner uppleva mer av våren och allt som sker i naturen. Jag ser fjärilar, humlor och blommor. Jag hör fågelsången, känner vinden och solens strålar som smeker min kind.

    Lät som om jag nitades med en häftpistol

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Ja, dessa mammografiska undersökningar… Det finns inga pappografiska liknande där män skulle få vissa kroppsdelar inklämda mellan skivor som röntgar härligheten.

    Likväl mycket tacksam för att dessa undersökningar görs. Fastän tacksamhet nog inte var första tanken jag kände då jag låg i en obekväm ställning 40 minuter med ena bröstet inklämt i en apparat. När proverna togs var jag lokalbedövad, tack tack för det 😀 … och det lät som om de sköt mig med en häftpistolsapparat. Ibland lät det som om en borr arbetade.

    Sköterskorna var väldigt trevliga och de höll mig uppdaterad om det mesta, och sade ”det här klarar du bra, det går jättefint”.

    Och tack till Marina som körde mig till och från kliniken, naturligtvis mot ekonomisk ersättning i dessa tider då bränslepriserna åter nått höjderna.

    I rummet där jag skulle klä av mig och även vänta en stund innan proceduren satte igång, fanns denna vackra, roingivande vägg.

    Bra att jag då inte alls visste vad som väntade mig.

    Jag har genomgått biopsi en gång tidigare, men vill minnas att läkaren då bara konstaterade att det var en vattencysta, och den punkterades?

    Nu har jag nåt chip inne i mig och jag kommer att bli blå och gul och jag får inte anstränga mig med tunga lyft. Så jag tackar även för det, att jag helt berättigat får slappa och be grannen vattna i växthuset 🙂

    Inte får jag bada bastu på fyra dagar heller, duscha får jag på torsdag. Så om jag luktar stinkbomb vet ni varför 🙂

    Läkaren kunde inte säga vad de hade hittat under grävarbetena. Hon sa att det troligen är något godartat, och inte cancer, men 100 % säker var hon inte. Efter en eller två veckor blir det fortsättning på bröst-följetongen.

    Småstadsliv fyller 20 år

    ~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

    Den lokala tidskriften Småstadsliv firar 20-års jubileum i år. Jag har skrivit om det i Nya Östis och artikeln borde gå ut nu den sjunde maj.

    På finska heter tidningen Pikkukaupunki (Småstad, Liten stad). Den ges ut tre gånger om året och beskriver på ett mångsidigt sätt livet i Lovisa med tillhörande byar. Tidningen är tvåspråkig.

    Dess chefredaktör Päivi Ahvonen säger att varje liten stad förtjänar att ha en egen lokal tidskrift som lyfter fram olika fenomen, evenemang och personer i staden.

    Tidningen görs av Creative Peak och företaget har ett centralt läge i det som för länge sedan var Posten i Lovisa, alldeles intill torget.

    Det här är ett förhandsinställt inlägg eftersom jag inte vet när jag kommer hem, eller OM jag kommer hem, från en bröstundersökning som görs i Helsingfors.

    Jag hör förhoppningsvis av mig senare och berättar hur det gick. Vad resultatet av den stereotaktiska biopsin blev.

    Glad måndag! 04-05-2026

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Det är ju alltid roligt när någon ny affär öppnar där man bor. Eller egentligen är inredningsaffären LSOY Koti, där man också kan köpa kläder, inte ny. Den flyttade från en ganska stor lokal till en något mindre.

    Här fanns förr ett apotek under många år, men till Valborg den 30 april slog inredningsaffären upp dörrarna här i korsningen av Drottninggatan och Mannerheimgatan.

    Så det här är mitt Glad måndag-bidrag. Jag hoppas att många kunder hittar hit, för här finns helt underbara saker. Själv köpte jag i torsdags i och för sig bara ett ljus, men genom åren har jag köpt allt möjligt annat. Till exempel de hyllor som syns på bilden (de två vita), men jag har köpt svarta. En lite större och en lite mindre.