Snöläget, och paprikan gror

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Inte bästa bilden men nånting är på väg upp ur myllan. Eftersom det var frön från en paprika som såddes den 18 februari måste det vara paprika som är på vägg upp 🙂 Vi följer med läget!

Bloggvännen och kollegan Ordodlaren sa att det behövs 25 plusgrader för att paprika ska gro. Så varmt har jag inte haft inne, men krukan har fått stå rätt mycket vid ett värme-element. Sedan när solen kommit fram och lyst upp någon vrå i bostaden har krukan flyttats dit. Till natten åter tillbaka till värmen.

Jag kunde äntligen sova bra i natt då den vassa tanden inte längre gjorde sig påmind. Hade heller ingen värk av ingreppet. Hoppas att det fortsätter lika lugnt.

Vaknade redan halv åtta, ovanligt tidigt för mig. Hann få undan en del arbetsuppdrag innan klockan blivit elva. Skrev bildtexter till en artikel som ska ut först vid jul… tala om att ha framförhållning 🙂

Aaaah, detta inre lugn som infann sig efter gårdagens tandläkarbesök. Det betyder oerhört mycket för mig och orken i vardagen.

Snöläget i dag den 4 mars. Inte vackert men hellre så här med fyra plusgrader än minus 25.

På förmiddagen sken solen och det märks nu hur också huset tinar upp. Jag har kunnat stänga av ett element av två i köket och hoppas på en humanare el-faktura för mars månad. Eldar numera ungefär varannan dag, om den stränga kylan inte återvänder.

Prognosen för de tio följande dagarna lovar plus fem på dagarna och bara någon enstaka minusgrad om nätterna. Imorgon kanske det ska vara +9 grader. Det tror vi först då vi ser det 😂

Fastekalendern i dag: Så lite skärmtid som möjligt.

Jag kan försöka minska på det, åtminstone till kvällen. Men annars har en stor del av dagen gått till olika arbetsuppdrag, vid datorn och frågor som berör mammas vård, via Whatsapp och mejl.

Det var en gång en liten flicka…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… som satt i en tandläkarstol i slutet av 1960-talet. Hon minns den barska läkaren som ungefär inte sa annat än ”håll käften öppen” och bad mig då och då spotta i en skål som fanns intill stolen.

Av hänsyn till mina läsare går jag inte in på andra detaljer, men någon proffsighet eller empati var det inte frågan om där och då i folkskolans källare.

Jag tror att vi är väldigt många, födda före, under och efter 1960-talet som fick vår tandläkarskräck grundlagd under barndomsåren.

Lyckligtvis har det skett framsteg inom branschen, både vad gäller teknisk utrustning och bemötande av kunderna.

I dag har den lilla flickan blivit 63 år gammal.

Genom årtiondena hade hon gjort några besök hos olika tandläkare.

Då hon var kring 25-30 år sade en av dem, ”du borde ha kommit hit för länge sedan”. Som om hon inte hade vetat det själv.

Den unga damen beslöt sig för att aldrig mer gå till en tandläkare.

Sedan kom det förstås en dag då behovet av hjälp blev akut. I sällskap av en god vän tog hon sig till den kommunala vården och fick bra hjälp. Där fanns empatiska tandläkare och skötare som hade gått i ”den nya skolan”.

Men så kom corona-pandemin. Endast de klienter som hade skriande akut behov fick vård, alla andra skulle vänta och till den gruppen hörde ”den lilla flickan”. Hennes tandläkarskräck återvände.

Självklart gick det inte så väl att tänderna skötte sig själva.

En bit lossnade från en tand och det som återstod var en vass pigg som irriterade helt infernaliskt. Tanden värkte aldrig men det blev svårt att äta, dricka, prata och sova.

Kön till den kommunala vården var lång, upp till sex månader.

”Den lilla flickan” samlade mod, skrev ett mejl till företaget SuperSuu och berättade om sin bakgrund.
En knapp timme senare ringde företagets ägare och han lyckades övertyga ”den lilla flickan” om att hon kan lita på att hon blir väl bemött hos hans läkare och skötare.

Och för att göra en lång historia kort. Hon har aldrig känt sig bättre omhändertagen än igår.

”Här ska inget göra ont och vill du att jag säger vad jag gör så säger jag det, men vill du att jag är tyst så är jag det” var i stort sett budskapet av tandläkaren.

Sköterskan såg i sin tur till att den lilla flickan andades lugnt och höll sin hand på hennes axel. Med lugn röst sade hon ”slappna av, kom ihåg att andas”.

Jag hade väl aldrig trott att jag skulle ligga där och skratta i tandläkarstolen.

Så var det alltså med den tandläkarskräcken. Den försvann i ett nafs.

Nu är jag inte längre rädd när jag nästa gång ska till kliniken.

”Du är inte den enda som är rädd för tandläkaren” fick jag höra. ”Vem vill nu gå till en tandläkare eller munhygienist?”.

”Jag vill”, försökte jag hojta. ”Jag är inte längre rädd för tandläkaren”.

Men det var inte så lätt att hojta entusiastiskt med stoppning i munnen och halva ansiktet och käken bedövade.

Kanske budskapet ändå gick fram. ”Hit kommer jag så gärna igen!”

Det blev ett långt inlägg, men jag tror att många känner som jag. Rädslorna bottnar i att vi inte vet vad som ska komma att hända när vi lägger oss i tandläkarstolen, eller i stolen hos gynekologen eller hos andra läkare.

Därför det är oerhört viktigt att få ett empatiskt och lugnt bemötande. Med förklaringar om du vill höra dem. Eller med tysta vårdare om du hellre har det så.

Mitt varmaste tack går till E och H på SuperSuu ❤
Även en stor kram till vännen E-L som följde mig till mottagningen och såg till att jag kom in genom dörren.

Nu har jag åter sinnesro 🙏 och livsglädjen har återvänt.

Jag måste våga ta språnget…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Fastekalendern, den 3 mars:
Ibland får man låtsas att man är modig.

Det passar ypperligt för den här dagen med tanke på vad jag har framför mig.
Jag är mycket orolig, känner den där instinkten som människan får då hon är i fara – hon måste fly.

Men att fly är ingen lösning i detta fall.

Hoppas kunna återkomma ikväll eller imorgon.

Glad måndag med Mumin i mars!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Muminkalenderns bild för mars månad, varsågoda!

Det är härligt att vi nu äntligen är inne i mars månad. Vintern dröjer sig i och för sig kvar hos oss, vi har stora snöhögar på gårdar och i parker, men gatorna i centrum är snöfria. Temperaturen ligger vid nollan.

Fram till den elfte mars ska temperaturerna växla mellan minus fem och plus fem, så något vårväder med sol och värme ska vi inte förvänta oss.

Med tanke på vädret vi haft och vad som förutspås känner jag mig som Lilla My där hon ligger på rygg på golvet. Hon ser inte helt nöjd ut, men man vet aldrig. Hennes huvud är fullt av bilder 🙂

Muminmamman har som vanligt lagt fram mycket gott att äta och dricka. Hon undrar vad Lilla My har på gång, men hon tar det med ro såsom Muminmamman alltid gör.

De stannar ännu inomhus och äter. Vädret verkar nyckfullt också där i Mumindalen.

Glad måndag! HÄR finns en lista på andra som brukar delta i Glad måndag. Saknas din blogglänk där, låt mig veta om du brukar delta, så skriver jag in den.

Skyltdags och veckan som gick

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Visst är det vackert med mönster av iskristaller. Bilden av min ytterdörr togs i början av veckan då det ännu var rejält kallt ute.

Och vad vore en vecka utan Mumin på bild? En trist vecka skulle det vara.

Nu finns det Muminmotiv lite överallt, tycker jag. Här bjuder Muminfamiljen ut vitaminer i Tokmanni. Jag köpte inga men en bild till veckans utmaning kom jag ihåg att ta.

Ett besök på bibban blev det också. Utbudet är stort och bra, men jag hade inte tillräckligt med tid att botanisera bland det den här gången. Så jag lämnade bara tillbaka de två böcker jag hade läst, och lånade ingen ny.

Sista hemmamatchen igår i Inssi-Divari för Lovisa Tor. Symboliskt sett, Tor har här fallit, men vi hoppas att Tor reser sig igen. Vi tar ny fart från Finlandsserien och hoppas vi får ett starkt och träningssuget lag på benen till nästa säsong.

I gårdagens match mot Josba blev det förlust med siffrorna 3–10…

I dag spelar vi borta i Dickursby mot Tiikerit. Klart att supportrarna åker dit fastän degraderingen redan varit ett faktum över två veckor.

Här finns ju också en massa skyltar på bilden från idrottshallen. Men en ”skylt” till ska det bli. Den togs i tisdags då det arrangerades en diskussionskväll där invånarna fick säga sitt om stadens strategi som håller på att utformas.

Att utmaningen Skyltsöndag lever vidare ser Christian till.
Veckans foton, också en söndagsutmaning, är Nacka-Åke upphovsman till. Ett år och en vecka har han hållit på 🙂

Och hurra! Det är mars månad nu!
I fastekalendern kan vi i dag läsa: Herre, jag sätter mitt hopp till dig. (och det gör jag ofta, särskilt inför nästa vecka då jag ska genomgå sådant som jag är riktigt rejält rädd inför)

Finns olika sätt att fasta

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag glömde notera fastekalendern igår för den 27.2.
Fasta, fundera över vad som styr ditt liv.

Fasta måste ju inte innebära att man avstår från att äta, för det gjorde jag inte igår. Det blev både nachos och fastlagsbulle. Bullen med ljusrostat kaffe på eftermiddagen, nachos med köttfärs på kvällen.

Bilden är bara symbolisk. Den fanns i arkivet av oanvända foton från julen då vi hade en träff med vänner och blev bjudna på bland annat något så gott som hemgjord kola och hembakade saffranskakor.

Nå, det var fasta som gällde i kalendern, och även i dag den 28.2 står det ”Ekofasta – en tid för medvetenhet”.

Och det är just så som jag ser på fastan. Att vi kan fundera över sådant som styr livet, om det är något som styr för mycket och som gör oss nedstämda, tar energi.

Jag kan med gott samvete säga att jag avstår från nyheter och jag klickar nästan aldrig mer på länkar som för mig till artiklar bakom betalmurar. Jag tycker inte heller om tillspetsade rubriker som är skrivna för att locka läsare att klicka.

Ibland skrollar jag för mycket på Facebook. Jag fastnar ”för länge”. Det kan handla om tio minuter då jag hade kunnat göra något annat. Ibland fastnar jag längre än så.

Så till en helt annan sak.

Min bloggvän, kollega och före detta lärare Ordodlaren arrangerade för en tid sedan en utlottning av kylskåpsmagneter och jag råkade vinna en! Det var kul, jag vinner inte så ofta, men det händer ibland.

Kansallisaarre = nationalskatt. Hästen är det i Finland 🙂

I slutet av mars eller början av april ska jag lotta ut en magnet med Lovisamotiv. Idén till dem har kläckts av en annan kollega, Moa Björkell. Jag presenterar henne och magneterna i ett senare skede här på bloggen.

Det kanske blir ett inlägg till ikväll.
Temat är GLASS hos Åke – men jag tror att jag inte hoppar på tåget i dag.

Till morgondagen har jag däremot sparat en del bilder från veckan, och ja, få se. Sista hemmamatchen i innebandyn i dag. Det blev tyvärr fransk visit i Inssi-Divari, så det blir att ta ny fart nästa säsong om vi vill upp tillbaka från Finlandsserien dit vi degraderas.

Vackert är det då rentav inte…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… ute på gatorna i dag. Men vet ni, jag föredrar plus tre grader och mulet, slask och plask och till och med lite halka. Hellre det än -25 grader åtta veckor i sträck om nätterna och aldrig var det varmare än minus sju grader på dagarna.

Så ja, fastän snön nu är smutsig, blöt och tung gör det inget. En vänlig själ brukar då och då hjälpa vår mamma med ditt som datt, och han har traktor. Så nu kom snöhögarna bort med hjälp av en skopa. Högar som vi inte på något vis och vänster hade orkat ta för hand min syster och jag.

Det är fredag igen och dags att svara på Elisas frågor. Temat är VINTERBREJK, och det är vad vi vill ha. Ett uppehåll i vintern eller helst av allt att den slutar helt och låter våren komma 🙂

Är du mer aktiv på vintern eller sommaren?
Absolut mer aktiv på sommaren. Cyklar och är mycket mer utomhus. Kameran är också mer aktiv då.

Vad gjorde du som barn på sportlov?
Lite si och så med minnet, för det var över femtio år sedan… Åkte skridsko, även skidor. Byggde snökojor.

Vilken aktivitet väljer du helst på vintern?
Ska det vara utomhus, så lugna promenader. Inomhus desto mer: blogga, läsa, skriva, se innebandymatcher.

Vad gör vintern lite lättare att tycka om?
Om det är bara ett par grader minus och lite ren, vit snö och dessutom sol. Då är vintern lättare att härda ut.

Vad hjälper dig att hålla energin uppe under mörkare perioder?
Bloggvärlden, att skriva artiklar, läsa tidningar och böcker, komma ut korta stunder då vädret inte är kallt eller blåsigt.
Olika vitaminer tar jag också, i hopp om att de ska hjälpa mig orka.

    Helt onödigt… men, nyttomotion, och spännande dagar på kommande

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Här har jag skottat upp gången till källartrappan och efter det putsade jag själva trappan. Traktor skötte p-platsen men när det nu har vräkt ner snö så hinner de som ska röja inte vara överallt.

    Totalt har vi fått kanske 40-50 centimeter snö sedan i natt och under dagen. Helt onödigt, om ni frågar mig. En kille som jobbar i S-market tyckte lika. Han sa att han nog får leda cykeln hem den här dagen.

    Plus med busvädret var att det var extremt lugnt i affären. Ingen trängsel som ni ser.

    Men det hade varit trängsel igår. Då visste många att snöovädret skulle börja på natten och fortsätta hela dagen i dag. Bor man då ute på landsbygden ser man nog till att man åker in till stan då vägarna är framkomliga, för det var dom inte direkt i dag…

    Fanns inte stor risk att andra kunder än jag själv skulle fastna på bilden 😀

    Med nöd och näppe fick vi bilens nos in på mammas gård där snön låg i halvmeter höga drivor. Syrran och jag skottade gångar till vedlidret och till fåglarna matningsplats. Efter en timme inne hos mamma var det dags att skotta lite igen, och putsa bilen fri från ytterligare fem centimeter snö.

    Om vi inte har -25 grader här i södra Finland så får vi istället en halv meter snö.

    Jag fick nyttomotion och 5500 steg bara av skottningen. För vi var tre personer som skottade fram även lånebilen från syrrans gård där snön låg i drivor och de som sköter gården hade inte hunnit göra det före klockan 13. Plus att plogbilen hade gjort en stor vall av snö vid in- och utfarten så den tvingades vi också skotta upp.

    Och spänningen jag skrev om i rubriken, vad handlar den om?

    Jo, att det ska bli plusgrader, och nästa vecka kanske rentav plus sju grader! Då får vi se vad som händer med snömängderna…

    Fastekalendern säger: Se det goda i världen.
    Och ja, det finns mycket som är gott fastän det är lättare att se och läsa om allt elände…

    Se det goda. Vi har inte krig i Finland. Det finns människor som bryr sig om andra än sig själva.
    Det goda kommer att segra.

    Allt möjligt från igår och i dag, t.ex. en doft-skräp-påse!

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    I sena kvällstimmen hinner jag skriva några rader som summerar gårdagen och den här dagen.

    Bilden togs vid finska skolcentrets gård igår kväll. Jag var på jobb där, i den nyaste byggnaden som inte syns på bilden, då det arrangerades en diskussionskväll där om stadens strategi för de kommande åren.

    I dag hade jag också ett jobb mitt på dagen. Sedan frissa. Sedan en träff med andra frilansskribenter. Så det var verkligen fullt upp från mitt på dagen till början av kvällen.

    Bilden till vänster. Jag väntar på syrran i bilen. Före frissabesöket. Håret är aningen risigt, men sedan blev det fint igen. Har dock ingen efter-bild, får bli till en annan gång 🙂

    Bilden till höger. Köpte skräppåsar i Tokmanni och behövde små tio liters påsar till toalettens skräpkorg. Såg först då jag kom hem att jag hade köpt påsar med doft! De doftar jordgubbe 🍓😂 Men bra så! Finns ju värre odörer.

    Fastekalendern för 25.2: Ge en slant till välgörenhet. Nå, det blev inte av just i dag, men jag stöder månatligen Corazon Grande i Bolivia som leds av Siw Broman, min vän sedan skoltiden.

    Jag lägger också slantar i insamlingsbössor då och då, vare sig det gäller Hungerdagen eller andra insamlingar. Ibland betalar jag små summor till Frälsingsarmén, Cancerfonden, Rädda barnen och andra organisationer och föreningar.

    Hälsostegen för 19.2–25.2: 13.300. Tycker om att föra statistik över dem fastän jag inte gör långa promenader. Alla steg räknas och att vara ute varje dag.

    Trees on Tuesdays och uppskattning

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Har precis hämtat in ved för dagen och passade på att ta detta Trees on Tuesdays-foto. Det var ännu lite mulet då men nu kom solen fram och det är minus fem grader.

    Jag eldar nu på dagen eftersom jag har ett frilansuppdrag ikväll. Ett par nätter ska ännu vara kalla, vi hade väl -14 förra natten, så ugnen ska hållas varm.

    I fastekalendern står det för den 24 februari ”Berätta för någon, att du uppskattar hen”.

    Det blev automatiskt gjort då jag fick ett samtal av en tandläkare. Jag hade mejlat hans företag och skrivit om skräcken jag lider av. Jag lämnade mitt telefonnummer och tänkte att kanske företaget nån gång hör av sig. Det dröjde bara en timme så ringde han.

    Ägaren till företaget var väldigt empatisk och sa att jag absolut inte är den enda som är rädd, de har MÅNGA patienter som är det. Han berättade vilka alternativ som finns både vad gäller vård och betalning. De går varsamt till väga och allt sker på patientens villkor.

    Jag blev rörd, faktiskt så att jag fällde några försynta tårar. Och jag sa två gånger till honom hur mycket jag uppskattade det att han ringde och att vi kan komma igång med en vårdplan.

    Och så har vi dessa paprikafrön i en kruka, välomhändertagna av mig 🙂

    Krukan flyttas hit och dit i bostaden nu – alltid till platser där det finns värme och sol. På natten står den nära ett varmt element. På dagen är den än i min säng, än på olika bord dit solens strålar når.

    Tillsvidare har inget kommit upp, men vi väntar och ser och jag rapporterar mer senare, OM något händer 🙂