Temat hos Åke från Nacka som är lokförare för utmaningen Hoppa på tåget är i dag VÅRBÄCK. Nå, den här Lovisa-ån är väl lite mer än en vårbäck, men jag tror att bidraget godkänns utan tandagnissel 😂
Min följeslagare Saga, cykeln, får vara med på många bilder. En trogen vän som tar mig ut på lite längre färder än bara promenader, som ryggen inte alltid klarar av.
Den här turen blev vårens första, eller egentligen också årets första, för vår snart 92 år gamla mamma. Hon går med rollatorn, och ibland sparkar hon sig fram. En runda vi brukar göra är cirka 700 meter lång. Hon var osäker om hon skulle klara den, men det gick bra och hon ska inte behöva göra dem ensam om hon inte vill.
Ett litet motlut är ju för en äldre ungefär som en backe är för oss som något yngre. Viktigt att komma ihåg att vi alla blir äldre och orkeslösa någon dag, om vi får leva länge.
Och så sista bilden! Jag såg inte själv katten först, men precis innan jag skulle ta bilden fick jag syn på den. Och katten fick syn på mig och stannade upp och tittade långt. Undrade kanske vad jag höll på med.
Katten har lite samma färg som det bruna och vita i gräset där djuret rör sig 🙂
… var temat för den finlandssvenska veckotidningen Kurirens femte nummer i år.
Jag hade förmånen att få träffa väninnorna Anita och Eva-Lotta hemma hos Anita på Södra åsen och vi hade en trevlig pratstund där.
Det är ju så mycket som kan ge oss glädje i vardagen. För Eva-Lotta och Anita betyder naturen mycket. Allt från solens uppgång till nedgång, djuren som finns där, svamp och bär och annat som människan kan leva av från naturens skafferi. Ibland kramar damerna träd under sina promenader.
Man kan bli glad i vardagen för att man får en av sina bilder på pärmen. Det fick kollegan och bloggkompisen Ordodlaren denna gång i Kuriren.
Chokladbollar kan också ge glädje i vardagen. Dom här är så mäktiga att en räcker per gång.
Cykelturer ger mig också vardagsglädje, eller helgglädje eftersom jag oftast kommer ut på dem om lördagar eller söndagar. Solsken piggar upp och jag ska försöka få till ett bidrag för Nacka-Åkes Hoppa på tåget, där temat idag är VÅRBÄCK.
Hos Elisa är också den här veckans frågor ganska knepiga. De handlar om ”första gången”.
Det är ju så mycket man inte minns, man får gräva i minnenas skrymslen.
Svaren kommer sist i det här inlägget.
Nu har mylla införskaffats för odlingsspalten och växthuset. Ett par plantor också. Kruktomaten såg inte så fräsch ut, så få se om den klarar sig här inne tills det är varmt nog att sätta den i växthuset. En jordgubbsplanta blev det också. Ifjol trivdes den bra och gav en lagom bärskörd.
Ja, så här går livet vidare och man planerar några dagar framåt, fastän ny oro skapades då jag direkt igår – dagen efter undersökningen i Terveystalo – fick kallelse till Kvinnokliniken. Där ska biopsi utföras om ett par veckor.
Jag har ju varit med om sådan tidigare, så jag vet vad den går ut på. Förra gången hittades en vattencysta och jag hoppas förstås det är samma sak nu, då de kan återkomma. Men visst kan det vara något betydligt värre också.
Här har krokusar kommit upp i en av stadens planteringar nära kyrkan. Vackrare ser det förstås ut då de finns på en gräsmatta, men det här är ju vårtecken i alla fall.
Köpte för en tid sedan denna spaljé från Lidl. Den står nu i växthuset, men jag får se var den behövs bäst i sommar. Inne där eller ute på odlingslotten.
Jag vill vara öppen kring alla de tankar som undersökningar och kirurgiska ingrepp väcker hos mig. Här på bloggen får jag läsa andras tankar, minnen och erfarenheter. Jag känner mig då inte så ensam kring allt.
Det är ju nämligen så att alla inte vill prata om sånthär, och jag vill inte pracka mina funderingar på personer som kanske börjar må dåligt och inte vill ventilera känslor. För mig har det här med att prata och skriva öppet alltid känts bra. Mer sällan kommer det skit för det nuförtiden.
Och så över till Elisas frågor och mina svar:
Vad var det första du gjorde idag? Slog upp ögonen, insåg att solen lyser där ute. Steg upp från sängen och gick till toaletten.
Vad var det första du köpte för egna pengar? Minns inte alls när jag skulle ha fått första egna slantarna. Köpte kanske godis som barn? Minns inte vad jag köpte för första lönen.
När var första gången du överraskade dig själv? Svår fråga. Kanske då jag vågat hoppa benji och fallskärm, men det har ju varit medvetna val. Att jag vågade kontakta tandläkare för en tid sedan och nu är igång med allt det, och slapp tandläkarskräcken i ett nafs. Det kanske överaskade lite.
Vad var det första du gjorde som fick dig att känna dig vuxen? Kanske då jag fick körkort.
Vad är det första lilla steget mot något du länge tänkt på? Tänker vi nutid så var det mejlet jag skrev till Supersuu om min tandläkarskräck, och så kom vi igång med behandlingarna igen.
Denna vackra vägg med motiv från ett gammalt Helsingfors hade jag framför mig igår då jag väntade på min tur för undersökning av brösten.
Mammografin hade visat något avvikande och i torsdags för en vecka sedan, då jag stod och valde bröd i S-Market, fick jag ett samtal från Terveystalo.
Det blev lite si och så med koncentrationen för inköpen efter det. Tankarna började irra runt, och ett par timmar senare fick jag följande samtal med förslag om tider för besök i Helsingfors. Jag fick en tid till onsdagen den 15 april.
Eftersom jag varit med om detta tidigare, också genomgått biopsi, var jag inte direkt orolig för själva undersökningen. Mer oroade jag mig för hur jag skulle hitta fram till rätt plats och ta mig dit, då bussturerna är usla och jag inte har någon bil.
Men nu är undersökningen gjord. Röntgenbilder och undersökning med ultra visade att det troligen är frågan om kalkbildningar. Sådana hade jag också för 6–8 år sedan. Vill någon läkare undersöka detta ytterligare sker det inom HUS på Mejlans efter en eller ett par månader. Eventuellt fattas beslutet att det inte är nödvändigt.
Jag planerade inte min begravning den här gången, men förra gången kretsade tankarna också kring den. Att det kan vara något elakartat och gå fort.
Allt det här med ovissheten kring resultatet gav mig ändå åter perspektiv på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i livet. Jag gläds över många små saker i vardagen, det kan handla om en cykeltur eller om sådant som ändras i naturen dag för dag.
Visst är det vackert med de här blomsterkrukorna på ett bord i Stenparken vid Lovisaviken?
Här på min blogg strävar jag till total öppenhet. Vissa saker väntar jag ändå med, eftersom jag inte vill att min mamma, min syster eller andra nära och kära ska få höra från annat håll att jag hade insjuknat – om så hade varit fallet.
Hade det varit cancer hade jag berättat för mina närmaste först och sedan bloggat om det. Men den här gången var det inget alarmerande.
Allt gick smidigt där i Terveystalo, vänligt och proffsigt. Som bonus en stilig läkare som gjorde ultraundersökningen 😉
Igår var det vårmarknad i Lovisa. Jag hoppas att den här traditionen ALDRIG dör ut. Marknader arrangeras några gånger om året, nästa gång före midsommar, men också på hösten, inför julen, i februari osv.
Om vi inte köper nånting. Om vi bara går omkring och tittar. Då lever marknaderna inte länge.
Men utbudet kan också förändras, och har förändrats, enligt kundernas behov.
Själv köpte jag en klänning i linne och några vykort. Inte så mycket mer än det, men klänningen kostade 69 euro så den var inte något slags slit-och-släng. Jag vill köpa sådant jag använder, sådant jag behöver, sådant jag njuter av. Vare sig det är godis, blommor, en kringla eller något plagg.
Visar bild på klänningen senare 🙂
Den mest underbara tiden är just nu. Med våren och sommaren framför oss. Inte så mycket grönska än. Kalla nätter, men soliga dagar. Det gör inget fastän det går långsamt. Tvärtom är det underbart att hinna med!
Selfie från trädgården igår och en spaljé jag köpt från Lidl. Egentligen borde jag hitta en plats där den syns bättre… blir den bakom tomaterna i växthuset är det inte många som ser den efter midsommaren 😀
Just nu. Tacksam för så mycket. Men om morgondagen vet vi inget.
Det var lite motsol här men härligt skönt när det nästan inte blåste alls. Det var vårens första besök med cykel tillsammans med grannen i Stenparken igår. Vi såg måsar och änder och en del andra fåglar. Men sädesärlan har vi inte sett än, fastän det nog kommit rapporter om den från andra i Lovisa.
Jag blåste också vårens första såpbubblor ❤ men det blev ingen bild på dem.
Bänken vid Rosenparken och gångbron invigdes också. Hade dubbla byxor, ett par i merinoull och även en blus av merinoull, det blev aldrig för varmt utan precis lagom skönt.
I dag har vi marknad i stan, sol och +10 grader, så visst känner jag lycka och tacksamhet ❤
Jag älskar de långa ljusa kvällarna och att det blir ljust rätt tidigt på morgnarna också. 4000 steg blev det igår och nästan 4 km med cykeln.
krokusen som lyste upp mammas gård, fotograferades igår, hon beundrade den själv och vi hittade även några nunneörter och de första scillorna (även blåstjärna kallade) som snart kommer att göra gräsmattan blå
Viktor Orbáns 16 år långa tid vid makten i Ungern är snart förbi och jag känner hoppfullhet, hoppas att Péter Magyar blir en bra ledare
vi beundrade också fjädermolnen med mamma och jag googlade fram bland annat detta: Cirrus – fjädermoln tillhör de höga molnen och är ofta tunna med ett trådigt fjäderlikt utseende då de består av iskristaller. De kan även vara täta och är ibland delvis slöjlika.
det var rätt varmt i solen igår och jag tog en cykeltur, hade dubbla byxor och även tröja i merinoull, för vem vill frysa? Lättare att klä av sig än att börja klä på sig under en tur 🙂
vi hade en kall natt och då jag nu av sparsamhetsskäl slagit av värme-elementen var det kyligt inomhus (+15-16), vilket fick mig att fatta beslutet om att elda på förmiddagen, hur mysigt som helst då jag steg upp redan 7.40 😀
Såhär skriver bloggkompisen Åke från Nacka: ”Nu har en vecka blåst förbi igen! Veckans Foto går ut på vad du fångat genom din lins under veckan”. Han är inne på den 59:e veckan med temat Veckans foton, och rätt många andra bloggare deltar.
Han håller också i utmaningen Hoppa på tåget om lördagar. Där deltar jag inte varje vecka, men i söndagens utmaning, och i Christians ”Skyltsöndag trots allt” deltar jag för det mesta.
Uppe vid krönet av Östra Åsvägens backer står den här tallen och klänger sig fast. Trädrötter fascinerar mig nästan lika mycket som mossa och stenar.
Träden var för några dagar sedan ännu kala, och de flesta är det fortfarande. Men små knoppar börjar synas här och där. Här har jag gått några steg ned för Åsentrapporna.
Skyltsöndagens bidrag kommer från samma miljö. Fin utsikt över Lovisaviken när ingen grönska skymmer. Fågelsången var ljudlig här.
Skylten visar att trappan inte putsas fri från snö eller is på vintern, och att man inte får använda Icebugs eller andra skodon med piggar som kan förstöra trätrappan.
En dryg vecka gammalt foto duger säkert eftersom jag inte sände riktigt alla till tidningen av de bilder jag tog på påskjippot vid Bastion Ungern. Barnen fick röra sig innanför staketet och såväl mata som borsta fåren.
Det ska bli en rätt solig dag också i dag, och jag siktar på att tillbringa viss tid utomhus. Inga tider att passa i dag, så jag tänkte passa på att samla krafter inför den stundande veckans utmaningar.
Jag tycker att en bil med alla dörrar öppna ser ut som en nyckelpiga som vill flyga iväg. Även om den inte är röd med prickar. Eller är det en skalbagge?
Ett tydligt vårtecken i alla fall. Tvättsvamp köptes från Garnis, mattorna togs ut, dammsugaren kom fram, tvättslangen likaså.
Det är inte riktigt lönt ännu att föra bilen till en maskinell biltvätt. Gatorna dammar ännu och pollentiderna är inte förbi, så den bättre tvätten får vänta till senare i sommar.
Sedan har jag varit i valet och kvalet. Elda eller inte elda? Nu har vi +9 grader och solen värmer mitt hem. Men nätterna är kalla och då faller temperaturen inomhus till +16, +17. Egentligen klarar jag mig, och då jag ser på prognoserna för de kommande dagarna borde jag inte behöva elda mer. Sparar den ved jag har om det skulle komma någon smällkall natt med efterföljande mulen dag.
Nu står solen redan så högt, och inga träd i parken skuggar min bostad, så nu får även växterna på hyllan bakom mig där jag sitter vid datorn sol 🙂
Att leda upp cykeln för den här backen på Östra Åsvägen gick inte precis fort, men vem har bråttom? I sakta mak tog jag mig upp. Njöt av solens strålar, fåglarnas kvitter, den grönska som kunde skönjas här och där, tussilagon och sedan slutligen utsikten över Lovisaviken.
Nu då det inte finns några löv på träden än ser man långt och mycket.
Att besöka Åsentrapporna är en tradition. Kunde bli oftare än ett par gånger om året, men nu har jag varit här igen.
Ett träd som inte klarat snöns tyngd i vinter, eller som fallit i någon storm? Här finns massor av stora stenbumlingar och jag tycker att såväl döda som levande träd, och framför allt mossa på stenar, är vackert.
Jag blev kvar med några bilder som går ut senare, kanske i söndagens bildkavalkad från veckan som gick.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 