I hemlighet, så… och så var det inte hemligt mer 😄

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Riktigt roligt och även otroligt att en av de amaryllisar jag köpte före jul fortfarande är så här fin och till och med har knoppar.

Har jobbat med arvoden flera timmar i dag, alltid så sista fredagen eller söndagen i månaden. Efter det en promenad, fick sällskap av min syster, det blev 3399 steg.

Orsakullans fråga för den 28 januari var ”Hemtjänstens dag, berätta om dina erfarenheter kring ämnet”.
– Erfarenheterna för egen del kan jag inte tala om då jag inte anlitat hemtjänst. Men de tjänster min mamma har fungerar perfekt. Hon tycker om de personer som besöker henne en gång i veckan, och det är ju viktigt.

Frågan för den 29 januari är: ”I hemlighet så…” Ja, den som känner mig vet att jag drömmer om allt möjligt, från partner som jag inte bor ihop med, till allehanda resor. Men det är ju ingen hemlighet, och skriver jag nu ut vad jag gör i hemlighet är den avslöjad och därmed ingen hemlighet mer 😀 Så det blev svårt.
Jag äter inte ens choklad i hemlighet, jag pruttar inte i hemlighet, jag dricker inte vin i hemlighet…

Men okay, nu ser jag en liten hemlis… jag har ett somrigt, tecknat, färgglatt vykort som står lutat mot min bordslampa. Jag tittar ofta på motivet, en kvinna som sitter utanför en husvagn. Det är sommar med fjärilar, blå himmel, sol och solrosor, blommor och en grön gräsmatta. Hon är barfota och det är så jag skulle vilja ha det. I hemlighet drömmer jag om att få bo i en husvagn eller en husbil. Men nu är det ingen hemlighet mer 🙂

    Skyltsöndag, den 29 januari 2023

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
    ALE är finska förkortningen på Alennusmyynti = REA, reaförsäljning. Dockan fanns för en tid sedan i köpcentret Gallerias fönster.

    Jag har hört vitsar och berättelser om människor från andra länder som kommit på besök till Finland och trott att det här handlar om öl. För det finns visst en ölsort som heter Ale, och då kan jag förstå att särskilt engelsmän rusar in till affären och ber om att få köpa ett stop 🙂

    Skyltsöndag är en rolig utmaning i Blogglandia och den förvaltas av bloggvännen BP.

    Promenad, dag 120!

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
    Vet inte hur bra det syns på bilden att vi har snöyra och blåst igen. Riktigt fint med den vita snön, om det inte kommer en halvmeter. Plus-minus-noll grader är också ok, var ganska lätt att putsa bilen i dag.

    Den 120:e dagen av promenader på raken i dag. Hurraaaa för mig 💪

    Kändes också fint att få stöd av ett gäng väninnor, som inser att det här med att vara ute och gå ALLA dagar minst 20-30 minuter är det viktigaste. Viktigare än antalet steg.
    Dessutom sade Marie Göranzon som gästade Carina Bergfeldts program i går att äldre personer inte alls ska gå 10 000 steg, det är för mycket. Den som kommer upp till 5000 per dag har gjort ett toppenjobb.
    Totalt blev det 3875 steg för mig i dag.

    Det här med proportioner på foton kan ibland vara svårt. Det här ser ut som en balja med skumpa 🤣 Avnjöts med paj och kaka på Kapellet med ett gäng väninnor i dag.

    Sedan såg jag reprisen av Marko och Irma hos syrran. Jag har inte så modern teve att jag skulle kunna banda program. Lär inte köpa en sådan heller innan den gamla säger upp kontraktet. Det där med att banda program är inte riktigt min grej, för jag skulle ändå aldrig sedan senare hinna se dem. Men då vi var på innebandymatch i torsdags missade jag direktsändningen av Marko och Irma i Sveriges TV4, och därför var det bra att syrran bandade, för det är ett program jag ogärna missar 😍

    Fem en fredag, PAUS

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    I dag var det första dagen på detta års sida som jag märkte att det var tämligen ljust ute ännu vid 17-tiden. Solen hade också visat sig under dagen.

    Vi vann matchen igår, fastän den inte började på bästa möjliga sätt. Skönt ändå med avkoppling, sånt som får mig bort från datorn, och att få vara tillsammans med likasinnade vänner.

    Ikväll var jag ute och åt med två väninnor. När jag promenerade hem kände jag våren i luften, fastän det var minus fem grader. Men det kommer alltid den där vissa dagen/kvällen, då det här uttryckligen känns i luften ❤

    Dagen i sin helhet fram tills dess var ändå späckad av jobb, mejl och mejl och åter mejl. Det är de tiderna nu då bland annat de nya skattekorten för alla medarbetare ska till bokföringsbyrån. Men då februariarvodena är utbetalda är den värsta ruljangsen över.

    I dag hade jag också första träffen via Teams med en forskare. Jag har förmånen att få delta i ett nordeuropeiskt forskningsprojekt som handlar om digitala vanor. Jag vet ännu inte exakt hur allt det här utformar sig, men det fina är att jag har möjlighet att välja i hur stor utsträckning jag kan delta.

    Elisamatildas Fem frågor har i dag temat PAUS.

    Vad har du just nu för favoritmellis?
    – Mellanmål kallas mellis i Sverige, tror jag. Ofta handlar det om en macka, men det kan också vara Elovenas mellanmålskex eller en köttpastej.

    Vad gör du för att stänga av, om bara för en stund?
    – Spelar ett spel på datorn, eller Wordfeud på Ipaden. Ibland går jag ut på promenad.

    Hur länge kan du fokusera innan du behöver ett brejk?
    – Ofta nog ett par timmar, men det blir små avbrott av olika orsaker oftare än så, om vi talar om jobbet.

    Vad behöver du återuppta?
    – Att läsa böcker, och att ta det lugnt via dem. Att cykla på våren och att ännu oftare träffa vänner än jag gör i dag.

    Vad behöver du pausa?
    – Jobbet. Få ner antalet timmar i veckan, plats för lite mer egen tid. Men lättare sagt än gjort som ensamföretagare, ensam med alla utgifter och ett stort ansvar i jobbet. Jag gör ändå så gott jag kan, med att försöka pausa.

      En timme andhämtningspaus

      ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
      Bilden är från gårdagens promenad som jag hann gå först runt 19-tiden då tidningen var klar. Vårt vackra rådhus.
      Det har blivit ett knatande runt ganska samma kvarter nu under längre tider. Har inte hunnit längre bort och alla gator är inte heller i promenadvänligt skick. Men det blir bättre mot våren!

      I dag har det varit full fräs från nio på morgonen. Nästa tidning planeras, efter det börjar mejlen komma in från medarbetarna. Vem är redo att göra vad? Behöver någon extra hjälp eller känns allt klart inför uppdraget.

      Teamsmöte med två kollegor, framtidsplanering även där.

      Sedan intervju med luciaföljet 2022, den så kallade ljussläckningen går alltid in i januari och då får tjejerna berätta hur de upplevde sitt uppdrag.

      Nu har jag en timme ledigt och sedan ska jag på innebandymatch i Kouvola. Ser fram emot att få ta det lugnt i bussen, bara sitta där i mörkret och låta tankarna flyga runt.

      Mina dagliga steg har jag försökt samla genom att gå till intervjun och sedan till mataffären. Behöver 300 steg till men månne jag inte ska få ihop dem i Kouvola 🙂

      Fina fönster, del 193

      ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

      Ett minne från Borgåbesöket för en dryg vecka sedan. Ett fönster i Café Helmi.

      Har varit bråd dag i dag som vanligt. Att få ut en tidning i veckan är krävande, men för det mesta givande och roligt. Jag har många duktiga medarbetare och nya lärs då och då in. Vi får vara tacksamma då det finns personer som vill hjälpa oss göra Nya Östis, mot ersättning för utfört jobb förstås, men ingen blir anställd. Ett unikt sätt att göra en tidning, och bakom det hela står en understödsförening.

      I dag är det plus tre grader och ganska blött och halt. Efter att tidningen är klar ska jag ut på en kort promenad.

      Promenad, dag 116, och svar på frågor

      ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
      Korsningen vid Drottninggatan och Östra Tullgatan äntligen öppnad för några dagar sedan. Det blev två korta promenader i dag sammanlagt 3200 steg, på kvällen var jag ute 20 minuter. Det är numera den mest givande turen. Efter en lång arbetsdag vid datorn är det skönt med frisk luft!

      Dessutom fotade jag några skyltar. Tycker att jag har kommit på en helt genial idé och ser nu skyltar nästan överallt. Jag har inte tänkt på det förr. Att jag kan ju fota affärers skyltar och kort berätta om dem på Skyltsöndag. Ännu mer reklam för mitt kära Lovisa ❤

      Har fortsatt fylla i boken ”En fråga om dagen”. Jag gör numera så att jag sätter handen över det jag skrev ifjol, för att inte påverkas av det ett år gamla svaret. Frågan i dag var ”Om du skulle starta ett företag, vad skulle det i så fall vara?” I år blev det nästan ordagrant samma svar som 2022. ”Ett mediaföretag, som jag har i dag, där jag får skriva och översätta. Men skulle också vara roligt att ha en liten kiosk”.

      Hos Orsakullan har frågorna från 22:a till 24:e januari varit följande:

      Vinets dag, berätta om ett riktigt gott vin.
      – Torrt vitt vin gillar jag bäst. Pinot Grigio till exempel.

      Elens dag, dina tankar om el är?
      – Tänk att det skulle bli så dyrt, vi hade ju inga aningar om kriget och dess följder. Jag har ett kontrakt som gäller till juli 2023 och bor i våningshus, så för mig har elen inte blivit märkbart dyrare.

      Svindyrt men nödvändigt.
      – Kanske ost i dag. Vet inte om den är svindyr men mycket dyrare har den blivit och nödvändig i mitt liv är den. Bensin också, i viss mån.

        Trees on Tuesdays, vackra vinterträd

        ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
        Det här är Trees on Sunday evening, från den kvällens promenad. Den är tagen i korsningen mellan Alexandersgatan och Östra Tullgatan.

        Och bilden här under är Trees on Monday evening, då gick jag 3000 steg. Kyrkan, åter en gång, syns i bakgrunden. Till vänster ligger torget.
        Det har varit otroligt vackert där ute två dagar i sträck. Snöhögarna är förstås inte så vackra då de innehåller sand, men man kan ju inte få allt i livet 🙂 Nöjd då det bara varit ett par minusgrader.

        Kyrkan och kyrkliga gubbar

        ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
        Nu har jag fått lite fnatt på att fotografera vår kyrka i Lovisa. Och då jag ser den ur olika perspektiv, i olika väderlek, sena kvällar eller tidiga morgnar (har inte ännu hänt men kan komma att hända) – har jag insett att jag kan få många olika slags bilder som beskriver våra fina kyrka.

        På väg hem från kvällens raska promenad såg jag dessa snögubbar! Vem har byggt dem? Så roliga de är!
        Och ser ni det där grimaserande ansiktet lite lägre ner mot vänster? En skrattande gubbe, utan kropp 🙂

        Ja, alltså dimma… minus fem grader, ingen blåst. Ser ni rimfrosten på träden? Sagolikt vackert.

        Det är min 114:e promenaddag. Och jag kan bara konstatera, att allt har jag upplevt från vacker höst och sensommarvärme, till iskall kyla och yrsnö, dåligt väglag, halka och blåst… men sedan kommer det här! Också vintern har sin fantastiska charm ❤

        Kyrkan fotograferad från en annan vinkel igår 🙂