Glad måndag! Bara mannen som fattas!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Förklaringen till rubriken kommer senare.

Men först har vi dagens utmaning. Varje dag i november, en eller flera färgsprakande bilder, på initiativ av bloggvännen LillaSyster. När jag tog bilden hade jag ännu inte lagt så många bitar som det sedan blev igår under kvällens lopp. Ballongen uppe till vänster till exempel, den är klar! Attans roligt att pussla är det 🙂

Och lite mer färgsprak från i lördags. Jag är barnsligt förtjust i klistermärken och har troligen förbrukat miljoner sådana under de över femtio åren som jag skrivit dagbok. Där landar de flesta märkena.

Men vet ni, jag blir glad och dessutom på något sätt varm om hjärtat varje gång jag ser de här arken. Tala om att känna glädje av små ting i livet ❤

Nåja, och så kommer vi till mannen som saknas.
Lovisa Tor hade match igår och vann för en gångs skull med hela 7–2. Efter första perioden 2–0, efter den andra 2–2, så inte visste vi hur det skulle gå. Men sedan lossnade det och laget gjort tre mål på bara några minuter. Innebandyn är en snabb sport.

Jag brukar nästan alltid köpa en eller flera lotter. Man får tre för fem euro och den här gången hade jag tur och vann på två av dem.

När jag såg duschkrämen sa jag ”tack, tack – nu är det bara mannen som fattas” 😀

De där 3D-glasögonen ska bli spännande att testa. Naturligtvis krävs det en app till telefonen och sedan kan man ladda ner spel eller filmer och se dem tredimensionellt.

Även om jag tycker att det börjar bli galenskap att vi ska ha applikationer till allt vi sysslar med… så ska jag testa dessa någon dag. Jag vill ju inte vara en bakåtsträvande tant som inte har en susning om sånt här 🙂

Färger finns och bananer är raka

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Eller tja, visst är en del bananer böjda här 😀

Bilden är mitt bidrag till Skyltsöndag, till Färgsprakande November och till Veckan som gick.

Dagen började här med föreningsarbete, tvättmaskin och disk. Sedan bar jag in ved och nyligen fick jag texterna klara från de uppdrag jag var på under veckan.

Färgen på bilden passar också in då jag ska på Lovisa Tors match ikväll, för är det blågult som gäller.

Ibland blir det snabbmat, som i onsdags. Pizzerian ligger på femtio meters avstånd och där får man ju också annat än enbart pizzor 🙂 Lite färger till november-spraket även här!

Har skurit upp en chokladkaka jag köpte igår. En så kallad torrkaka som innehåller små chokladbitar. Mycket god, men för stor för mig ensam, fastän den kan frysas in. Så nu ska en väninna få några bitar, mamma några och syrran några. Delad glädje är väl trippelglädje då!

Tillbaka till 1600-talet

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… kunde Lovisabor och andra intresserade gå i dag. Svenska veckan bjöd på ett digert program med föreläsningar och uppvisningar av militärexercis med mera.

Mitt bidrag till LillaSysters Färgsprakande november kommer från tältet som visade lite av sådant som människorna åt på den tiden, och där fanns även allehanda rekvisita. Vid en öppen eld i en gjutjärnsgryta tillreddes kålgryta åt de hungriga musketörerna.

Jag frågade AI Overview när pennan uppfanns och fick veta att de första skrivverktygen som liknar pennor uppfanns omkring 3200–2600 före Kristus i det antika Egypten och Mesopotamien, då man använde vassrör eller bambu för att skriva på lera eller papyrus med bläck.

Sedan kom fjäderpennan som började användas omkring 300 år efter Kristus.
och dominerade i över tusen år.
Blyertspennan fick sin moderna form på 1500-talet och kulspetspennan patenterades av den ungerske journalisten László Bíró år 1938.

Pennan blev mitt val då jag hoppade på Åkes tåg, där temat är ”En pryl jag inte vill vara utan”. Först tänkte jag ju på mobiltelefonen, datorn, surfplattan… men kom fram till att pennan funnits med i mitt liv mycket längre tid och används varje dag.

Favoritmärket är det som syns på bilden, Poly Ball, Faber-Castell.

Nu borde jag ha ett par lediga dagar framför mig och då hoppas jag få sova gott. Natten mot fredagen gick utan att jag behövde studsa upp för olika behov. Men natten mot i dag var jag uppe fyra gånger och kände mig inte alls utvilad när det blev dags att stiga upp.

Gjorde en del uppköp i dag då jag behövde en ställning för små frukostbrickor. Nya klistermärken blev det också och färg + pensel som jag kan måla brickställningen svart med eftersom jag inte är så förtjust i furu.

Glad Svenska dagen!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det känns skönt att gå mot veckoslutet. Inte för att veckoslut på långa tider utgjort något speciellt för mig, då vi talar om lediga dagar. Som företagare jobbade jag ofta kvällar och veckoslut, och kunde ta mig ledigt mitt i veckan.

Men just nu, den här veckan, får jag ledig tid för mig själv från lördag eftermiddag och över söndagen, kanske även måndag.

Innan jag övergår till ännu en åsiktsgrej, och efter det svarar på Elisas fredagsfrågor, önskar jag alla en glad Svenska Dagen fredagen den 6 november.

Det blir också mitt färgsprakande-november-bidrag, inspirerad av LillaSyster. Hos henne är det sol, blått hav och blå himmel och rött i glaset 😀

Diana hälsade oss igår kväll välkomna till barnkonserten med Raka Bananer i dagiset Pärlan. Hon är alltid så hjärtlig och omtänksam, och barnen fick Svenska Veckan-ballonger. Ett leende och färgglada ballonger piggar upp i novembermörkret.

Ikväll ska jag efter bastun fira Svenska Dagen med Yles sändning på teve. Det kan nog bli ett eller två glas vin också som jag får skåla med. Jag har inte ens en spegel här som jag bor nu (bara i toaletten) så det där med att skåla med sig själv i spegeln blir inte heller av 😀

Temat hos Elisa är, ”Mellan raderna”.

Vad säger ditt sätt att packa om dig?
Jag kan börja packa en vecka innan en längre resa = vill inte stressa i sista sekund, behöver ordning och resa.
Allt viks också ordentligt för att ta så lite plats som möjligt. Något som min ex-make var perfekt med, och jag såg och lärde mig.

Vad är ett tecken på att någon känner sig hemma?
Om jag tänker på vänner som kommer hem till mig, så att de bara ställer av sig skorna och sedan är som om de var hemma. Kan gå till mitt kylskåp, ta ett glas till sig själv, sätter sig i soffan eller i en stol. Blir i alla fall inte och stå rådvill innanför dörren 🙂

Vad kan du avgöra på bara några sekunder?
Om en annan människa är trevlig eller avog. Känner av alla slags vibbar.

Vad avslöjar ett ”oj, vad tiden går!”?
Att kalendern varit lite för full?

Vad hör du mellan raderna när någon säger ”du ser trött ut”?
Kan vara omtanke och sanning. Ordet ”trött” är helt okay, säg bara inte ”gammal och sliten” 🤣

Åsiktsgrejen jag ville ta upp är följande:
Den som vill gå i pension som 65-åring ska få göra det. Här talas det om att höja pensionsåldern till 70 år…

Människan är inte gjord för att jobba så länge, anser jag. Den som VILL jobba tills hen fyller 70 eller 80 eller mer ska få göra det.
Men säg inte att alla måste.
De unga behöver också jobb. De som orkar, de som kan klättra, krypa och bära på saker.

Vi som blir långsammare med åren, som behöver tid för återhämtning, och vi som jobbat över 40 år, vilket jag gjort utan att gå arbetslös eller lyfta något slag av ersättning, ska få gå i pension enligt det system som nu råder.

Amen och tack 🙏

Färgglatt hos mamma

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

En fin bukett som mamma fick i början av veckan då hon hade besök. Det är mitt bidrag till Färgsprakande november idag 🙂

Jag har förhandsröstat i församlingsvalet och tillsammans med syrran som vanligt handlat till mamma och doserat hennes mediciner. Efter en kort paus hemma blir det kvällsjobb igen, en barnkonsert inom ramen för Svenska veckan i Lovisa.

Svenska dagen firas imorgon och den vill jag följa med teven efter att jag badat bastu.

Det blir bara korta inlägg nu då dagarna är späckade med program och passa-tider-fara-hit-och-dit hela veckan 🙂

I väntan på lite mer zen i tillvaron

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Hos LillaSyster gäller Färgsprakande november och hos Klimakteriehäxan bokstaven Z 🙂

Jag var på en föreläsning igår kväll och där fick jag syn på den här texten på ett bord.

Bilden är så fin med svanarna som är fåglar trogna varandra livet ut.

Så detta är mitt bidrag till att lysa upp den här novemberdagen.

Vad gäller Z så är det en bokstav jag ofta använder då jag t.ex. via Messenger eller Whatsapp förmedlar att det är läggdags. En emoji med Z-bokstäver ovanför huvet, eller enbart ZZZZ (= snark).

Men andra ord på Z?
En zebra har jag aldrig sett i dess naturliga omgivning, men troligen nog i en djurpark 🙂
Zen, ett tillstånd av fridfullhet och närvaro.
Zink, ett kosttillskott jag behöver då och då.

Jag behöver mera zen i tillvaron. Igår konstaterade vi med en bekant att vi ofta vill så mycket, vi hoppas hinna och orka. Vi bokar upp oss på allt möjligt men när dagen för det vi ska medverka i kommer, då har även annat vi måste göra dykt upp och vi varken orkar eller hinner med allt, hur gärna vi än vill.

Vissa åtaganden ser jag som utmaningar, som jag fortfarande lär mig mycket av. Andra saker jag behöver sköta är sådana som händer ihop med min ekonomi.

Och skulle jag inte ibland ha det lite väl stressigt och känna mig pressad, då kanske jag inte skulle förstå att njuta fullt ut av de där dagarna som sedan faktiskt är lugnare.

Men åldern har börjat ta ut sin rätt… så är det bara. Och det är också något jag bör ta i beaktande, acceptera och respektera för att jag ska må bra.

Fullspikade dagar, men färgsprak finns på köksbordet

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Om jag inte får till något annat färgsprakande de närmaste dagarna, för att kunna delta i LillaSysters utmaning, kan jag alltid visa hur pusslet avancerar.

Men nej, SÅ lätt ska jag inte försöka komma undan. Nog ska jag väl hitta färger annanstans också.

Ja, alltså denna vecka är fullbokad, så till max att jag hade glömt ett möte jag skulle ha angående mina små försäkringar i dag… Men förståelsen i den lokala banken var stor och jag fick en ny tid om två veckor. Annars har det varit jobb halva dagen och nu återstår ännu ett kvällsuppdrag.

Svenska veckan firas i Lovisa och jag har en del frilansuppdrag i samband med det.

Frissabesök väntar, ett kampanjmöte, församlingsvalets förhandsröstning, musikteater, språkcafé, innebandy.
Det ska bli kallare ute och jag har tyvärr svårt att hitta lediga timmar då jag är hemma så mycket som krävs för att jag ska hinna elda. Så livet är just nu verkligen som på bordet – ett pussel!

Glad och färgsprakande måndag! 02-11-2026

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Tidig väckning, och inför sådan blir det alltid knagglig sömn för mig. Sover nästan aldrig tills klockan ringer. Den skulle ha ringt 7.30 (ja, det är supertidigt för mig, sover helst gärna till nio eller tio) – men jag vaknade redan före sju…

Sotaren var, som sig bör, punktlig och knackade på våra dörrar runt klockan 08. Sedan for han upp på taket och efter det besöker han fem bostäder som har eldstäder i detta hus. Otroligt viktigt arbete!

För att pigga upp grå november månad har bloggkompisen LillaSyster en utmaning som heter Färgsprakande november. Min första bild idag, en plantering utanför en ganska nyöppnad affär, har ju en del färgglada element. Detsamma gäller planteringarna på pappas grav där vi lade ner ljus i lördags.

Att pappa varit borta över 48 år är förstås inget som gör mig glad, men jag är glad och tacksam för det att jag och min syster fortfarande kan gå till hans grav och att mamma då och då orkar följa med.

På muminkalenderns novemberbild ser Lilla My och Mumintrollet mer förvånade och smått förskräckta ut, men vem skulle inte vara det då snöflingorna börjat falla. Figuren till höger ser däremot ganska nöjd ut. Han har fått fisk! Mig skulle han inte få ut på isen vintertid, det där med pimpelfiske är inte alls min grej 😀

Och så har vi också i Mumindalens väderbok kommit till november. Lite orange piggar ju upp då texten beskriver en grå morgon då den första snön faller i dalen. Jag hoppas vi får vänta länge på snön här. + 8 grader har vi nu, det är mulet och kanske faller ett duggregn. Får gärna fortsätta så här fram till februari 😀

Så var vi inne i november

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… och bilden från Muminkalendern kommer imorgon eller någon annan dag i början av månaden 🙂

Skyltsöndag och tummen upp för Riihimäki, eller för ABC-stationen där. På väg hem från en bortamatch i Tavastehus den 18 oktober. Sur förlust då och lika sur i dag då vi var i Nurmijärvi.

Men, skam den som ger sig. En gång Tor, alltid Tor. Har följt Lovisa Tors innebandy sedan 1999-2000 så det har ju varit både uppförsbackar och nedförsbackar, glädje och sorg genom åren. Att vara hängiven supporter är en livsstil helt enkelt, och många av de unga som spelar i laget i dag hade ju inte ens sett dagens ljus då jag började följa Tor 💙💛

Efter matchen. Förlust 5-3 för Lovisa Tor. Lagen tackar varandra.

En del av byggnaden där Arkadia-hallen finns, där matchen spelades i Nurmijärvi.

Jag är ju inte nu på sprittande glatt humör efter förlusten, men vill vara med i Åkes Veckans foton och även i Skyltsöndag. Och LillaSysters tema Färgsprakande november tål att tänka på! 🙂

Ska man se nåt positivt med dagens resa, så a) matchen började kl 13 så vi for iväg kl. 11 och var hemma före 16.30 🙂 b) vi har alltid trevligt i bussen, där hörs sällan något gnäll (en del matchanalyser hör ändå till) c) det kommer nya matcher, det här var bara EN i mängden av tusen 💙💛

Jag har en vecka framför mig med oerhört späckat schema. Är inte riktigt van vid sånt numera. Väckningar sex morgnar på raken, vikariat, frilansjobb, anhörigvård, andra engagemang… pustar redan nu! Men, hoppas att veckan som börjar den 16 november kan bli lite lugnare 🙏

Halloweenstämning i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Det blev inte en hall-och-vin bild härifrån, för i min hall finns nu enbart en vedlår, några mattor på golvet, krokar för kläder och saker på väggarna och några skåp. Där skulle vinet i och för sig hålla rätt temperatur så här på hösten. Har ingen värme på där och ännu är det inte minusgrader ute heller 🙂

Hos Hardom Bröd mötte vi den här figuren bakom disken. Först sa jag ”huj” men sedan vågade jag stanna och köpa det jag ville ha 😀

När vi tog mamma med på kaffe till servicestationen Garnis fanns det här benranglet på en dörr. Där var trevliga och fina prydnader, inget jätteläskigt, men ändå sa 92-åriga mamma ”usch”. Annars trivdes hon bra och tyckte att såväl kaffe som sockermunk var goda.

Det här får mig att tänka på den diskussion som jag sett föras bland annat på Facebook. ”Halloween på äldreboende, men för vem?” Ja, vem gläds av det, vem skräms av det? Om en vårdare går in i ett rum klädd till ett spöke eller nåt annat skrämmande och ropar ”buhuu”. Kanske hen inte då ska förvänta sig att en äldre skrattar och ropar ”så kul!”

Halloween råkar i år också infall på samma dag som Alla helgons dag. Vi satte ljus på pappas grav, men jag publicerar inte den bilden här, får bli till en annan gång. För det handlar ju om vitt skilda saker. Att ha kul och skrämmas på Halloween, pynta med spöken eller dödsskallar, benrangel och spindelnät – eller att minnas nära och kära som gått bort.

Sista frågan i kalendern ”31 days of October gratitude” lyder
Vad är du mest tacksam för i dag?
Samvaro med mor och syster, att jag fått uppleva ytterligare en dag på denna jord, att jag har ett hem där jag trivs och där jag nu ikväll eldar en brasa, pusslar och har tända ljus.