Det här med att lägga pussel

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det har vi alla som sysslar med det säkert eget sätt och egen taktik kring.

Med just det här pusslet insåg jag att det är bäst att få himlen klar efter ramen. Ballongerna verkar ju enkla då man ser på bilden på kartongen.

Men egentligen är ballongerna svårast, då de är så många och färgerna är liknande på flera av dem.

Jag har också tänkt att jag skulle ha svårt att pussla tillsammans med någon som inte tänker såsom jag gör. Plats vid bordet finns inte riktigt heller. Men jag går tillväga på mitt sätt och skulle någon annan komma och rådda där skulle jag troligen börja morra 😀

När himlen var så gott som klar i dag tidig kväll fortsatte jag med en del av ballongerna.
Men jag jobbar mig också inåt från kanterna på kortsidan och där nere på långsidan har jag hittat rätt många bitar.

Absolut favorit bland pusselmakarna är Jan van Haasteren. Jag lägger numera inga andra pussel än sådana som han har tillverkat / ritat. De har sina finesser. Alltid en liten tomte nånstans, en hajfena, en mus, en katt, händer som greppar saker – ja, du som pusslat van Haasteren vet vad jag talar om.

Vad älskar du med oktober månad, lyder frågan i ”31 days of October gratitude”.

Jag som tidigare inte gillat hösten så mycket har börjat tycka lite mer om den. Så mitt svar omfattar allt från höstens alla färger, och det faktum att hela oktober varit en tacksamt varm månad som bjudit på ganska mycket sol. Mörkret är inte alltid kusligt, det kan omfamna mig här som jag nu bor. Levande ljus, en brasa i ugnen, pussel på köksbordet, böcker, bloggar och tidningar att läsa.

Vardagslunken fortsätter

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Snart har vi Alla helgons dag och jag tycker det alltid pyntas så trevligt på restaurang Fylla. Jag gillar glada pumpor och visst får det vara spöken också bara de ser snälla och glada ut. Inga avhuggna huvuden som någon bär i armhålan, tack 😂

Vaknade halv åtta av lövblåsare, lyckades täppa hörseln och somna om. Hurra!

Lång och lugn frukost, tvättmaskinen surrar i badrummet.

När tvätten har hängts är det dags att bära in lite ved till fastän det finns i ställningen och i vedlåren. Försöker vara förutseende, ha ett lager här inne om det blir dagar med mycket snö och kyla och därmed besvärligare att bära in från källaren.

Frågar någon mig behöver det inte komma snö alls denna vinter 😀 I alla fall inte en halv meter ena dagen och en halv meter den andra dagen och sedan åter bli varmt med blask och halka, innan det fryser på igen och blir -20 i flera veckor. Nej tack!

Just nu är det mycket lagom och helt toppen med tio grader ute. Det är mulet men verkar inte blåsa.
Jag ska elda några timmar och antagligen fortsätta lägga pussel också.

Kanske jag kommer ut en sväng och får fler bilder till bloggarkivet. Återstår att se.

Glad måndag, del två!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det här är vad mina vänner åt på restaurang Fylla i dag. Jag har ju blivit stammis där, då jag var där i onsdags för en knapp vecka sedan i samband med en intervju och sedan i fredags och nu åter idag måndag 😀

Man ska understödja lokala företagare. Att jag går så ofta hit beror på att platsen ligger bara 150 meter från mitt hem, och så finns här så mycket god mat, allt från smått plock till annat, som faller just mig i smaken.

Jag har ofta tänkt, hur kunde jag bli mer personlig här på bloggen. Känner ibland att jag inte har så mycket att komma med. Men det är antagligen inte någon ovanlig känsla hos någon som bloggat 10–20 år.

Ikväll blir det Marko och Irma i Sveriges tv, sista avsnittet från den här säsongen då de är ute och reser.

Glad måndag! 26-10-2026

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Sista måndagen i oktober månad! Tiden går verkligen fort och det betyder att snart är våren åter här 😀
Jag vet, vintern har ju inte ens anlänt, och jo då… väntan på våren känns extra lång sedan i slutet av januari och under februari månad.
Men tänka positivt får man. Och bara sju månader tills jag får kalla mig pensionär!

Det var så fint dukat och gemytligt överlag i samlingslokalen Sopukka för en knapp vecka sedan. De vackra rosorna på bordet ville jag absolut föreviga, men även i övrigt var allt genomtänkt i minsta detalj med servering av te och lite tilltugg, nötter och godis.

Vissa människor har förmågan att skapa välkomnande stämning och sådan rådde här. Följande föreläsning som handlar om finlandssvenska språket och oss finlandssvenskar överlag arrangeras här tisdagen den 3 november klockan 17.30.

I natt vaknade jag då regnet slog mot fönstret och jag tror att det stormade också. Nu blåser det inte mer men det är mulet och +10 grader. Tacksam för att kunna jobba ganska mycket hemifrån.

Dagens fråga i tacksamhetskalendern.
Vad ser du fram emot?
En träff med vänner i dag, om den äntligen kan bli av. Massage imorgon.

Har inte på ett tag länkat till andra som är med i Glad måndag, men HÄR hittar du länkar till deras mångsidiga bloggar!

Bra med en timme extra

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… då jag har en lång to-do-lista här inom väggarna i mitt kära hem.

Ja, jag känner många som inte gillar detta med att flytta visarna hit och dit. Åt vilket håll ska dom och varför?

En timme bakåt nu, mot årets midsommar, en regel som för mig är lätt att komma ihåg.
Våren 2027 vänds visarna framåt, mot det årets midsommar. Men på den dagen får vi vänta fem månader.

I dag blir det blandade bilder och ditt och datt eftersom Åke har temat Veckans foto, det 87:e i ordningen för honom.
Det är söndag och då visar många av oss bloggare skyltar. Mig veterligen håller ingen direkt i trådarna för temat numera, men utmaningen har ändå rullat på under många år.

Vin & mat står det på skylten, och reklam för en vin-tidning och Messukeskus = mässcentrum.
Den lilla vita flaggan fanns på kärran jag skuffade framför mig. Troligen en kärra avsedd för att köra små barn i, men ingen har nånsin stoppat mig då jag använt den för mina kassar.

Det är alltså bokmässan kombinerad med en vin- och matmässa som pågår i Helsingfors 22–25 oktober. Nytt för i år var att det fanns en separat liten hall för handarbete, välmående och pyssel.

Pusslet som jag har på gång, om som jag ser fram emot att fortsätta med lite i dag medan brasan sprakar några timmar i ugnen. Ramen är klar och en del av luftfarkosterna har börjat forma sig.

På mässan fanns det bara två (2!) pussel med nya motiv av Jan van Haasteren. Resten var Ravenburgers och andra märken. Det här pusslet står på tur sedan då pusslet jag köpte ifjol, med julmotiv, är klart. Så efter nyår, mot våren nån gång.

Veckan har också bjudit på samvaro med vänner över en bit god mat. Fish and chips har jag nu testat på restaurang Fylla och det får absolut fullt godkänt.

Höst och snart vinter = mer läsning i mitt lilla bo här hemma. Numera läser jag helst personskildringar och där står Tove Jansson högst i kurs. Klistermärken går åt i mängder och massor då jag skriver dagbok, och de nyaste alstren hittades också på bokmässan.

Att dagarna går fort och minnet inte alltid är knivskarpt leder till att jag ibland glömmer tacksamhetskalendern. Men då noterar jag två frågor på samma gång.

24 oktober. Hur skulle du spendera en perfekt ledig timme?
Läsa böcker eller bloggar, skriva dagbok, pussla – allt som som ger mig totalt lugn egentid.

25 oktober. Vilken liten sak känns som lyx?
Svarar ofta samma sak. Det faktum att vi bara vrider på en kran och så får vi rent vatten, kallt eller varmt.

Bokmässan, alltid lika trevlig att besöka

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I och för sig glömmer jag varje år att det är trångt överallt. Du ska i god tid veta när du behöver på toaletten för till damernas är kön tiotals meter lång. Till VARJE toalett som finns i mässhallen.

Samma om du vill äta något. Lämna det inte till sista stund så att hungern skriker i magen för du tvingas köa och vänta, ibland även på ett ledigt bord.

Vid diskarna där du ska välja produkter och senare betala något som du köpt råder det… surprise, surprise, trängsel i köer.

En kalender till julklapp åt syrran, med motiv av Minna L. Immonen, införskaffades. Hon vet att hon får den, eller en annan favorit, årligen. Så det är inget som behöver hållas hemligt.

Från Jasu Wonder World köpte jag handmålade klistermärken, alltid kul med hantverk!

Och då det var bokmässa köpte jag förstås en bok. Och jag lät det räcka med bara EN bok. Jag har på senaste tid mer eller mindre snöat in på Tove Jansson, så nu blev det ”Tove Jansson och världens barn” skriven av Tuuli Karjalainen. Den lyfter fram en del av alla de brev Tove fick av sina läsare genom åren, och även svaren som hon skrev. Hon svarade nämligen på alla brev, vilket jag anser vara beundransvärt ❤

Smidigt att få åka med abonnerad buss från Lovisa centrum till mässhallen och sedan hem igen. Tack till Lovisa stad och dess biblioteksväsen för det!

Gammalt Lovisahus, och fredagens frågor

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Vägen från mitt hem, till exempel då jag går till idrottshallen, till tandläkaren eller till medborgarinstutet. Den korsar Smedsgränd och leder mot Degerbygatan.

Fotot togs igår kväll. Intressant att se hur grönt buskaget till höger är medan träden längre fram snart tappat alla löv.

Vi har många fina och riktigt gamla hus i Lovisa, av vilka denna länga, där Pilastrarna finns, är en av de äldsta, men inte helt äldst i staden.

Googlar du hittar du bland annat information om att byggnaden uppfördes i flera olika etapper. Den äldsta södra delen är från 1769–1776, mittendelen från 1816 och delen i en våning från 1920-talet. Huset är ett klassicistiskt tvåvåningshus i trä med vertikala pilastrar på gatufasaden. Kvarteret klarade sig undan stadsbranden i Lovisa 1855.

Och så är det fredag igen! Hos Elisa gäller temat Ge dig, och här kommer hennes frågor och mina svar.
Vissa av svaren fick jag fundera länge på.

Vad har du svårt att släppa taget om?
En massa oroliga tankar, särskilt om kvällar och nätter. Men jag har kommit på en del knep att släppa dem och övar på att släppa taget om allt möjligt, allt mer.

Vad är du envis med, helt i onödan?
Att få negativt lagda personer att försöka se det positiva i allt 😀

Vad försvarar du trots att du vet att du har fel?
Om jag vet att jag har fel, då försvarar jag inte den saken.

Vad skulle du gärna göra oftare om du bara kom ihåg det?
Vissa övningar som skulle stärka min rygg.

Vad tycker du är värt att vara sist med?
Klagovisor, om de överhuvudtaget måste uttalas.

Och slutligen dagens fråga i ”31 days of October Gratitude”.
Vem gör ditt liv roligare?
Förstås i verkliga livet alla mina vänner. I fantasivärlden är det förstås Adrian Debutsky.

Det blev till sena kvällstimmen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… innan jag kom mig för att skriva här. Torsdag är anhörigvårdens dag och efter det skrev jag ut intervjun jag gjorde igår.

Sedan spatserade jag iväg till idrottshallen och tog på vägen dit denna fina bild av vårt svenska gymnasium i kvällsskymningen.

Skolan ligger granne med svenska högstadiet och idrottshallen, och jag har bara 300-400 meter dit. Hallen syns lite där i bakgrunden som det står tre lampor på rad.

Ja, och så var det Tors match i Finlandsserien. Mot ärkerivalen, eller vad man nu ska kalla grannstadens lag PSS från Borgå. Det brukar gå hett till och så gick det också i dag.

0–0 efter första perioden, men sedan rycker PSS ifrån och går upp till 0–4 under andra perioden. Mycket snopet för oss Tor-fans, men glada Borgåpojkar som gick till omklädningsrummet…

Nå, skam den som ger sig och Tor lyckades med en fenomenal upphämtning och slutspurt och efter tredje perioden var ställningen 4–4. Sedan följde förlängning och inga mål… och efter det straffslag, som är det värsta som finns, tycker jag. Oliiiidligt spännande!

Men den här gången var vi ett strå vassare, och kammade hem två poäng medan PSS fick åka hem med en poäng.

Tack Tor 💙💛 Vi fick valuta för hela inträdet, men kunde ni nån gång göra så att ni vann lite mer komfortabelt? Spänning i all ära, men det tar lite på pumpen på en äldre tant, som dessutom frenetiskt denna gång skötte en av trummorna. Det ska vara rejält med ljud på läktaren på innebandymatcher 🙂

Tacksamhetskalenderns fråga för 22 oktober.
Vilken uppfinning skulle du hata att förlora?
Svaret står och väger mellan mobiltelefon och dator.

Tacksamhet och lycka, med mina mått mätt

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Tacksamhetskalenderns frågor och mina svar för igår och i dag.

20 oktober: Vilken talang gör ditt liv lättare?
Att jag har förmågan att uttrycka mig i skrift. Jag är inte lika bra på att hålla tal.
Således har det blivit ett enormt antal artiklar och även några böcker.

21 oktober: Vilken plats är du glad för att du upptäckte?
Utomlands: Island. I Finland: Äppelviken där jag nu bor.

Se bara på bilden till vänster. Utsikten från min arbetsplats här hemma en solig dag i oktober.

Bilden till höger är ytterligare ett tacksamhetsbevis. Att jag har många vänner och bekanta. En av dem, Päivi Melamies, har skrivit en bok om sin släkt. Jag intervjuade henne i dag, och kort sagt uppmanar hon alla att ta vara på historier du hör dina äldre släktingar berätta. Anteckna allt, skriv dagbok, intervjua vänner och bekanta, spara foton men inte enbart på telefon och i molnen.

Berättelser kan inte längre återges då en människa gått bort. Fakta kan du hitta och släktforskning är en annan sak.

Något annat helt vardagligt som jag känner stor tacksamhet för är att jag kan sitta i mitt kök. I ugnen sprakar en eld. Jag har börjat lägga ramen till ett pussel av van Haasteren. De enda pusslen jag lägger numera.

Jag ändrar inte namnet på min blogg till Tacksamhetsbloggen fastän jag gott och väl kunde göra det. För även om jag fortfarande möter motstånd, och inte har hittat livets pusselbit, och allt är inte guld och gröna skogar. Så ser jag ändå det som ÄR guld för just mig. Allt möjligt smått i vardagen.

Och namnet på bloggen? Nej, Adrian Debutsky skulle bli mycket förnärmad om hans efternamn försvann.
Jag har lovat honom att så länge som jag lever, så länge finns också han ❤

Bra saker och en del minnen kring bokstaven X!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

”X är som bekant en obekant” skriver Klimakteriehäxan fyndigt på sin blogg. Där har vi i dag kommit från till bokstaven X.

För mig var all matematik med X och Y och kvadratrötter och siffror upphöjt i det ena och det andra helt hebreiska. Jag fick nästan alltid underkänt i alla prov. Hade synbarligen inte den logik som krävdes, och inte ork att plugga.

Då vi hade statistik i matten var jag däremot ett mindre geni, och då jag fick 9- i ett prov (10 var det högsta möjliga i Finland på den tiden jag gick i gymnasiet)… lyfte matteläraren fram mitt resultat. Det var väl en mer eller mindre unik händelse i hans värld och i vår klass just då.

Jag tror att jag har spelat på en XYLOFON då jag gick i lekskolan eller i folkskolan. Fotot är från bildbanken Pixabay.

Annars är det inte lätt att komma på positiva ord som sprider glädje och som börjar på X.

XYLITOL är kanske nyttigt, ett sockerfritt sötningsmedel. Vet inte och bryr mig inte, äter inte tuggummi eller pastiller överlag.

Kollade först då jag valt mina två första ord vilka Klimakteriehäxan hittat – och ser man på, hon hade valt samma! Nu gäller det för mig att hitta ett ord till och då gör jag det nästan förbjudna… googlar.

Hittar bland annat ordet XENOFILI. Ett ord att föredra framom det som beskriver motsatsen.

Enligt AI Overview är xenofili en stark kärlek, beundran eller dragning till det som är utländskt, främmande eller tillhör andra kulturer. Det är raka motsatsen till xenofobi (främlingsfientlighet eller rädsla för det främmande).
HURRA!

Solen skiner över ett höstligt vackert Lovisa.
Jag har en intervju framför mig.
Därifrån direkt hem för att elda. Vi hade bara +1,5 grad i morse där ute.

Bar på förmiddagen in en Ikeakasse med ved, och fick sedan spontan hjälp av grannen med några kassar till, så nu kan jag börja bygga upp ett förråd också inomhus. I kalla tamburen har jag en stor vedlår och inne i köket en vacker metallställning där jag också kan stapla.