Visst är barn och unga underbara ❤️

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Väldigt ofta nås vi av berättelser om barn eller unga som betett sig dåligt. De busar, väsnas, snattar från affärerna och vår skapare vet vad allt de ”små liven” håller på med. De riktigt värsta är kriminella redan i låg ålder.

Men visst vet vi att de allra flesta är skötsamma, artiga, roliga, omtänksamma och att många av dem också kan uttrycka sig tydligt i ung ålder.

Så inte vet jag om skolorna eller hemmen missat så mycket då det gäller att få barn att läsa, skriva och röra på sig.

Här var jag på besök i dag. Generalshagens skola är nu nyrenoverad invändigt. Den var en folkskola i Lovisa då jag var barn och började min skolgång här 1969.

Bilden tog jag innan rasten började och då fylldes gården av livliga barn av vilka många deltog i utmaningen Rastmaraton. Det är ett pedagogiskt och motionsfrämjande koncept där eleverna samlar kilometer genom att springa eller gå under skoldagens raster. Jag skriver om det till Nya Östis.

På Facebook skrev jag tidigare i dag så här:

”En sådan rolig start på dagen ❤ Barn som hoppar jämfota och säger ”intervjua mig, intervjua mig”! Ofta då jag träffar vuxna får jag höra ”nä jag säger no int någo, o inga vill jag vara med på foto heller” 🤣 Och pricken på i:et, en flicka som såg att jag hade svårt att få anteckningsblocket ner i fickan, frågar ”kan jag hjälpa dig” och det fick hon förstås göra. Tack för att jag fick komma, Generalshagens skola ❤ !

Fortsatte sedan i Lovisavikens skola som är ett högstadium. Lika trevliga och artiga elever som jag fick intervjua där. Och en vänlig personal som alltid välkomnar lokaltidningen.

Avslutningsvis deltar jag i Elisamatildas utmaning, Fem en fredag, där temat är TUR.

När kände du dig som mest lyckligt lottad?
Numera på ”lite äldre dar” får jag väl säga att det är varje morgon som jag känner att jag är frisk och kan stiga upp från sängen och börja dagen med normal ork. Andra gånger är då jag tappat något som en ärlig person hittar, eller senast då jag trodde att jag redan hade tappat nyckeln till nya bostaden men så hade jag lämnat den i dörrlåset då jag var så tankspridd av allt jag hade omkring mig.

När hade du senast riktigt bra timing?
I dag då jag skulle hämta syrran från hennes gård. Jag hade tänkt göra ett ärende innan men såg att hon redan var klar där ute och körde inte förbi.

Vad vill du ha tur med den här veckan?
Väntar ju varje vecka på en lottovinst 😂 Ni kan inte ana hur generös jag skulle vara mot sådana som behöver hjälp om jag ens vann några tusenlappar. Måste inte vara en miljon som jag vinner.

När litar du på magkänslan?
Alltid.

Har du ett lyckonummer, och ger det lycka?
Nej, har nog inget specifikt lyckonummer.

Dags för ett långsammare tempo

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Tio av alla mina grönväxter har nu flyttat bort från köksbordet och här syns två av dem.

Det blev tidig väckning då städföretaget skulle in i min gamla bostad strax efter åtta på morgonen. Sedan följde den sedvanliga anhörigvården med mat till mamma och medicindosering. Hon ville ha en wienerschnitzel från en av de lokala pizzeriorna, och då vi vet hur glad hon blir för omväxling i maten hämtar vi sådan då och då.

Behövde en matta, ståltråd och en kopplingsgrej till tvättmaskinen, så det blev ett besök i Tokmanni.

Under dagens lopp har det kommit några regnskurar, men sedan blev himlen åter blå och solen tittade fram. Så har det hållit på från morgon till kväll.

Bilden från mammas gård visar hur fin hösten kan vara då solen lyser på gräset som ännu är grönt. Ett träd på grannens tomt har ändå redan fått vackert färgade löv. En del av himlen är blå, an annan grå. Senare kom en vacker låg regnbåge fram då vi satt i köket och doserade mediciner.

Lämnade nycklarna till hyresvärden i dag och då jag kom hem vällde tröttheten över mig. Kroppen kanske förstår att nu är den värsta ruljansen kring flytten över.

Så jag sa till mig själv ”nu kan du ta det lugnt, du måste inte prestera och röja och packa upp från morgon till kväll. Spela spel på datorn om du vill. Kolla Finlands EM-match mot Estland i volleyboll på teve om du vill. Alla saker hålls där de är”.

I och för sig tar det energi av mig att bo i kaos.
Men jag behöver också vara snäll och barmhärtig mot mig själv efter allt jag hållit på med under de senaste fyra veckorna.

Framför allt ser jag fram emot att snart åter ha tid att läsa mina vänners bloggar och skriva kommentarer.

Det här med steg…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… har de senaste dagarna fått en ny dimension i mitt liv 😂

Då jag gått fram och tillbaka femtioelva gånger mellan gamla bostaden och nya, och även gjort en del avstickare till affärer eller andra platser här i närheten… har jag varje dag fått ihop mellan 4500 och 7000 steg.

Det känns helt fantastiskt. Då som jag ville knata ihop 2500 per dag för att jag ville röra på mig ens lite, tyckte jag att jag fick gå och gå och gå innan det var klart!

Så flyttgumma är kanske vad jag borde bli för att få daglig motion. Jag har ju också lyft en hel massa, så att inga besök på gym behövs. I ärlighetens namn säger jag att gym aldrig varit något som tilltalat mig.

En framtid som flyttgumma hägrar nog ändå inte med tanke på åldern och alla bekymmer jag haft och har med rygg och knä 😀

Vackert med växthus och djungel i köket? Javisst! Men så här kan jag inte ha det hur länge som helst. Och växterna behöver sina egna platser där de trivs.

Så nu ikväll kånkar jag växter samtidigt som jag ser och lyssnar på Lovisa stadsfullmäktiges möte. Det förväntas bli ganska långt eftersom där behandlas två stora frågor. Hurdan idrottshall och hurdant biblioteks- och kulturhus ska Lovisa ha i framtiden?

I dag kom jag i mål med flytten. Gamla bostaden är tom. Där ska endast slutstädning genomföras och sedan överlämnas nycklarna.

Nu återstår jobbet med att packa upp här i nya bostaden. Har sovit här redan två nätter, och visst är det roligt att i lugn och ro skapa sitt nya hem. Åter något färre prylar, färre möbler. Och det jobbet fortsätter, flera månader troligtvis.

Jag ser över vad jag använder och verkligen behöver. Det kan bli något nytt, vet redan nu att en matta behövs.
Det jag inte använder kan jag försöka sälja eller ge bort, eller helt enkelt bara slänga.

Vi hoppade över Q och rullar in på R

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

I Klimakteriehäxans bokstavsutmaning hade vi kommit fram till Q, men hon tycker att vi kan hoppa över den. Tanken är att skapa trevligheternas ABC och då är Q inte så lätt.

Quantum of Solace (En gnutta tröst) är en av Bond-filmerna med Daniel Craig som jag gillar. I Bond finns också personen Q med.

Men vi rullar in på bokstaven R.

Restaurera. Alltid bra, vare sig det gäller gamla möbler, prylar eller hela byggnader.

Resor. Skulle gärna resa mer men har numera inte råd att resa långt, och lite är det nog också med orken si och så. Allt det där väntandet och att ta sig till och från flygplatser då man inte har bil. Men att resa vidgar vyerna och jag räknar även kortare turer inom Finland, våra innebandyresor, som upplevelser!

Räkmacka. Alltid lika gott!

Trees on Tuesdays, underbar parkmiljö

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det är tisdag och ett tema jag körde oftare med förr var ”Trees on Tuesdays”

Så här kommer nu träd från Karlskronabulevardens park och en rhododendron och Hortenstatyn i parken utanför huset där jag bor.

Jag har sovit första natten i nya bostaden. Det gick bra. Jag vaknade rätt ofta men somnade om direkt varje gång. En del nya ljud blir det att vänja sig vid, men annars är ju huset detsamma.

Flytten av möblerna fortsätter i dag och lyckligtvis har jag också morgondagen på mig för slutligt finlir på gamla stället innan jag överlämnar nycklarna på torsdag eftermiddag.

Packar redan upp en del, så att vardagen ska funka. Men oj, nog återstår mycket jobb ännu innan jag är klar med allt.

Och blir man nånsin klar med allt egentligen? Nej, det blir man inte. Det är nog röjning och städning som gäller livet ut verkar det som 😂

Glad måndag, 14-09-2026

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ett minne från Konstens Natt. Den kvällen kände jag mig extra välkommen på Galleri Theodor, och jag blev också kreativ för en stund. Det var inte jag som skrev den här texten på trottoaren (Kom och gör din drömkarta, lyder den), men jag skapade lite annat. Allt från akrylmålning och teckningar till svampar av lera.

Jag hoppas det blir en glad måndag idag och jag ska tänka på det här med Drömkarta. Jag ritar ingen sådan, eller klipper inte ihop den av bilder och texter, vilket de som så ville göra gjorde på Konstens Natt.

Men jag har fortfarande drömmar, och då menar jag inte bara de konstiga jag har om nätterna. De kan vara roliga, knäppa och ibland huvudlösa, med ett ursprung som ofta är oförklarligt.

Nej, jag menar drömmar om min egen vardag, mitt fortsatta liv, den tid jag har kvar på jorden.

Det handlar inte om något stort, inte om ära, berömmelse och priser. Snarare handlar det om att få ett enklare liv, där jag tillåter mig själv ett lugnt tempo. Jag vet att jag duger som jag är, med alla skavanker som har gjort mig till den jag är i dag.

Tillfälligt men funkar och trivs

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Tillfälligt på många sätt och vis men här satt jag och jobbade på söndagskvällen. Superbt att datorn funkade!
Bilden till höger. Avfrostning pågår i gamla bostaden.

Extremt tillfälligt även detta 😀 Men måste ju följa valet i Sverige (råkade komma Ikeas reklam då jag tog bilden).

Och stolarna är mina ”nya” till köket. Köpta från loppis 🙂

Annorlunda söndagsinlägg

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Eftersom flytten är på målrakan och tekniska prylar i dag är i fokus hos mig, blir det ett annorlunda inlägg.

Jag har inte så många foton att visa från veckan som gick, men redan nästa vecka hoppas jag kunna bjuda på något nytt.

Skyltsöndag hoppar jag förstås inte över. Alexandersgården, Gårdsloppis, står det på den här.

Trapporna i Lovisavikens skola får symbolisera hur allt det här med att städa, röja, packa och flytta känns. Det gäller att ”klättra och kämpa lite” varje dag.

Säsongsöppningen igår för Tor blev en liten mardröm för inbitna fans. Glad och fartfylld öppning gav ledningen 2–0. Men sedan skärpte sig motståndarna och fick ordning på sitt passningsspel, det löpte som smort helt enkelt. Medan det för Tors del var ett evigt tragglande och stundvis kändes det som en skock ”yra hönor” var i farten.

Med tanke på den tuffa inledningen ifjol, tio raka förluster, hoppas jag verkligen att den knappa uddamålsförlusten med siffrorna 3–4 väckte laget så pass att det blir seger i dag och även lördag instundande vecka. Vi har många unga spelare i kombination med några äldre erfarna, så jag har förhoppningar om en bra säsong trots den trista starten 💛💙

Nu kavlar jag upp ärmarna och fortsätter packa och förbereda mig inför dagens utmaningar. Det regnar och är 14 grader, men imorgon ska solen visa sig.

Ha en riktigt fin söndag allihopa! Jag återkommer med läsning och kommentarer hos bloggvännerna, senast mot slutet av nästa vecka.

Start för mycket nytt

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vissa dagar har jag inte kommit längre ut än till postlådan, eftersom jag burit och packat saker flera timmar per dag. Här har vi Karlskronabulevarden och dess vändplats, kurvan vid Vesperhemmets röda byggnad. Till vänster gula Villekulla, som förr var ett daghem och där har jag gått i lekskola, som det kallades på den tiden, i mitten av 1960-talet.

I dag är det säsongstart i Finlandsserien för Tors innebandylag. Detsamma gäller för gudsonen Conny som den här säsongen spelar i Schweiz, hans lag Red Devils har första seriematchen i dag.

Himlen är blå och solen värmer fortfarande, +15 grader och jag är tacksam. Säger ofta till mig då jag ser ut genom fönstren ”Det är så fint!”

Hos Nacka-Åke är rovfågeln temat i dag, men jag har inga bilder på sådana så jag hoppar inte på tåget i dag. Visst har jag genom tiderna sett örnar och även hökar, men bilder har jag dessvärre inte.

Kanske bjuder på fler foton ikväll. Imorgon bitti tror jag det är bäst att göra ett par förhandsinställda inlägg eftersom jag inte kan vara 100 procent säker på att vi får datorn att funka i nya bostaden, eller att jag hinner blogga. De mest bråda dagarna för mig är nu från söndag till onsdag.

Arkivbilder och fredagsfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

En otroligt vacker vägg i Strömfors bruk. Här fanns förr en ladugård. Nu verkar olika små hantverksbodar i byggnaden sommartid, bland dem Ruustinna ja Pehtoori.

Till höger en av ingångarna till Bed & Bistros uteservering och fina gård. Jag valde att länka till sajterna på engelska, men texter finns också på finska, dessvärre inte på svenska 😦

Hos Elisamatilda har fredagsfrågorna temat Trivialt.

Vilken helt oviktig sak har du en stark åsikt om?
Vet inte om saken i sig är oviktig, men jag tycker inte om telefonförsäljare. Blockerar efter hand, senast nyss en som undrade hur mycket jag rör på mig dagligen – skulle troligen sälja något vitaminpreparat. Har betalt förbud för försäljare, men det når tydligen inte alla, eller också struntar vissa i försäljningsförbud.

Vilken liten sak kan störa dig mer än den borde?
Med tidig väckning i färskt minne… att löv- och sandblåsare inte skulle få användas före kl. 10 på morgonen. Här väcks jag ofta av Nogranne Mannen, som vi kallar en person som sköter en gård på andra sidan gatan, redan vid 08-tiden.

Vilken helt oviktig sak skulle du vilja vara bäst i världen på?
Att hålla ordning på allt i hemmet, städa bord och diskbänk innan jag lägger mig.

Vilken liten sak kan du bli orimligt nöjd med?
Så liten sak är det ju inte, men de dagar jag kan gå normalt utan att ha ont i vare sig rygg eller knä.

Vad är något du fortfarande inte kan?
Sjunga vackert eller hålla tal utan att bli nervös.