Våren är här och det fredag igen!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det var soligt och varmt framför Tokmannis ingång. De första växterna hade också placerats ut på tre ställningar. Sådana här kan jag nästan aldrig gå förbi. En kruka kostade 2,49 euro så jag tyckte att jag hade råd med den.

Vem vill inte ta våren hem och in till sig?

Arbetsuppdraget igår inkluderade kaffe och kaka då Lovinfo fyllde tio år. Det blev inte av att sitta ner och avnjuta det eftersom jag strax efteråt skulle på mammas ärenden med syrran.

Men idag kapade jag en halv bit av de här tårtbitarna som K-Rauta bjöd på vid sin öppningsfest. De var så stora att jag tyckte det räckte men en mindre bit.

Fastekalendern 6 mars: Ge en hjälpande hand till någon som behöver den. # Gemensamt Ansvar
Såg ingen insamlingsbössa nånstans för Gemensamt Ansvar, men jag hjälpte syrran bära en stor förpackning med toarullar och sedan hjälpte jag en kollega hitta en postlåda hon letade efter. Det blir sådana där små hjälpande gester varje dag, helt naturligt tycker jag.

Hälsostegen 26 februari–4 mars, 19 700! Rekord för i år. Tack vare snöskottning torsdagen den 26:e. Men nu vill jag inte ha mer snö 🙂

Och vad vore en fredag utan Elisas utmaning, Fem en fredag som har temat Mittemellan.

Vilket är det första vårtecknet du brukar lägga märke till?
Då små områden av grönt gräs börjar visa sig vid sidan av snön. Sedan förstås också fåglarnas glada drillar, takdropp och de första vårblommorna.

Vad längtar du mest efter när vintern börjar släppa?
Att snön ska försvinna och solen värma så pass att jag kan sitta en stund i trädgården och vända ansiktet med solen.

Vad gör ett kallt bakslag lite lättare att acceptera?
Att den snö som eventuellt kommer smälter fort och vissheten om att våren och sommaren segrar till slut.

Vilken liten sak i vardagen förändras först när säsongen vänder?
Värme-elementen stängs och tätningarna från fönstren rivs bort.

Vad märks mest på människor när ljuset kommer tillbaka?
De flesta är gladare och man mötas av fler leenden.

    Veckorna går fort och snön smälter med fart nu

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Jag skulle egentligen fotografera gräset som tittade fram mellan snödrivorna på mammas gård. Men jag glömde.

    Vi sandade gården där det fanns is, vi bar in hennes varor, vi doserade hennes mediciner och pratade bort en stund.

    Finns alltså stora snöhögar kvar men i dag har det varit runt +7 grader som bäst. Nu mot sen eftermiddag är det bara +3. Men snösmältningen går nog undan då som solen gassar och det har den gjort i dag.

    Arbetsvyn i dag. Stadens informationskontor fyllde tio år och firade det med en rolig frågetävling och med kaffe och kaka. Födelsedagen ska jag skriva om till Nya Östis den 12 mars.

    Fastekalendern för den 5 mars: Du och Jag, vi är unika och så ska det vara.

    När jag frågar AI eller googlar ”vad är det att vara unik” får jag följande svar (har förkortat lite).

    Att vara unik betyder att vara den enda i sitt slag, enastående eller olik allt annat.
    Du har en unik kombination av egenskaper, erfarenheter och perspektiv som ingen annan har.

    Du du är ensam av ditt slag, du kan sätta prägel på dina tankar, idéer och perspektiv.
    Du lever i enlighet med din personlighet, snarare än att följa normen    . (det här gillar jag extra mycket)

    Ingen annan har exakt din röst, dina tankar eller din livsberättelse.

    Det var ju inte så att jag inte visste vad ordet ”unik” betyder, men jag ville se AI Overviews svar 🙂

    Snöläget, och paprikan gror

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Inte bästa bilden men nånting är på väg upp ur myllan. Eftersom det var frön från en paprika som såddes den 18 februari måste det vara paprika som är på vägg upp 🙂 Vi följer med läget!

    Bloggvännen och kollegan Ordodlaren sa att det behövs 25 plusgrader för att paprika ska gro. Så varmt har jag inte haft inne, men krukan har fått stå rätt mycket vid ett värme-element. Sedan när solen kommit fram och lyst upp någon vrå i bostaden har krukan flyttats dit. Till natten åter tillbaka till värmen.

    Jag kunde äntligen sova bra i natt då den vassa tanden inte längre gjorde sig påmind. Hade heller ingen värk av ingreppet. Hoppas att det fortsätter lika lugnt.

    Vaknade redan halv åtta, ovanligt tidigt för mig. Hann få undan en del arbetsuppdrag innan klockan blivit elva. Skrev bildtexter till en artikel som ska ut först vid jul… tala om att ha framförhållning 🙂

    Aaaah, detta inre lugn som infann sig efter gårdagens tandläkarbesök. Det betyder oerhört mycket för mig och orken i vardagen.

    Snöläget i dag den 4 mars. Inte vackert men hellre så här med fyra plusgrader än minus 25.

    På förmiddagen sken solen och det märks nu hur också huset tinar upp. Jag har kunnat stänga av ett element av två i köket och hoppas på en humanare el-faktura för mars månad. Eldar numera ungefär varannan dag, om den stränga kylan inte återvänder.

    Prognosen för de tio följande dagarna lovar plus fem på dagarna och bara någon enstaka minusgrad om nätterna. Imorgon kanske det ska vara +9 grader. Det tror vi först då vi ser det 😂

    Fastekalendern i dag: Så lite skärmtid som möjligt.

    Jag kan försöka minska på det, åtminstone till kvällen. Men annars har en stor del av dagen gått till olika arbetsuppdrag, vid datorn och frågor som berör mammas vård, via Whatsapp och mejl.

    Det var en gång en liten flicka…

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    … som satt i en tandläkarstol i slutet av 1960-talet. Hon minns den barska läkaren som ungefär inte sa annat än ”håll käften öppen” och bad mig då och då spotta i en skål som fanns intill stolen.

    Av hänsyn till mina läsare går jag inte in på andra detaljer, men någon proffsighet eller empati var det inte frågan om där och då i folkskolans källare.

    Jag tror att vi är väldigt många, födda före, under och efter 1960-talet som fick vår tandläkarskräck grundlagd under barndomsåren.

    Lyckligtvis har det skett framsteg inom branschen, både vad gäller teknisk utrustning och bemötande av kunderna.

    I dag har den lilla flickan blivit 63 år gammal.

    Genom årtiondena hade hon gjort några besök hos olika tandläkare.

    Då hon var kring 25-30 år sade en av dem, ”du borde ha kommit hit för länge sedan”. Som om hon inte hade vetat det själv.

    Den unga damen beslöt sig för att aldrig mer gå till en tandläkare.

    Sedan kom det förstås en dag då behovet av hjälp blev akut. I sällskap av en god vän tog hon sig till den kommunala vården och fick bra hjälp. Där fanns empatiska tandläkare och skötare som hade gått i ”den nya skolan”.

    Men så kom corona-pandemin. Endast de klienter som hade skriande akut behov fick vård, alla andra skulle vänta och till den gruppen hörde ”den lilla flickan”. Hennes tandläkarskräck återvände.

    Självklart gick det inte så väl att tänderna skötte sig själva.

    En bit lossnade från en tand och det som återstod var en vass pigg som irriterade helt infernaliskt. Tanden värkte aldrig men det blev svårt att äta, dricka, prata och sova.

    Kön till den kommunala vården var lång, upp till sex månader.

    ”Den lilla flickan” samlade mod, skrev ett mejl till företaget SuperSuu och berättade om sin bakgrund.
    En knapp timme senare ringde företagets ägare och han lyckades övertyga ”den lilla flickan” om att hon kan lita på att hon blir väl bemött hos hans läkare och skötare.

    Och för att göra en lång historia kort. Hon har aldrig känt sig bättre omhändertagen än igår.

    ”Här ska inget göra ont och vill du att jag säger vad jag gör så säger jag det, men vill du att jag är tyst så är jag det” var i stort sett budskapet av tandläkaren.

    Sköterskan såg i sin tur till att den lilla flickan andades lugnt och höll sin hand på hennes axel. Med lugn röst sade hon ”slappna av, kom ihåg att andas”.

    Jag hade väl aldrig trott att jag skulle ligga där och skratta i tandläkarstolen.

    Så var det alltså med den tandläkarskräcken. Den försvann i ett nafs.

    Nu är jag inte längre rädd när jag nästa gång ska till kliniken.

    ”Du är inte den enda som är rädd för tandläkaren” fick jag höra. ”Vem vill nu gå till en tandläkare eller munhygienist?”.

    ”Jag vill”, försökte jag hojta. ”Jag är inte längre rädd för tandläkaren”.

    Men det var inte så lätt att hojta entusiastiskt med stoppning i munnen och halva ansiktet och käken bedövade.

    Kanske budskapet ändå gick fram. ”Hit kommer jag så gärna igen!”

    Det blev ett långt inlägg, men jag tror att många känner som jag. Rädslorna bottnar i att vi inte vet vad som ska komma att hända när vi lägger oss i tandläkarstolen, eller i stolen hos gynekologen eller hos andra läkare.

    Därför det är oerhört viktigt att få ett empatiskt och lugnt bemötande. Med förklaringar om du vill höra dem. Eller med tysta vårdare om du hellre har det så.

    Mitt varmaste tack går till E och H på SuperSuu ❤
    Även en stor kram till vännen E-L som följde mig till mottagningen och såg till att jag kom in genom dörren.

    Nu har jag åter sinnesro 🙏 och livsglädjen har återvänt.

    Jag måste våga ta språnget…

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Fastekalendern, den 3 mars:
    Ibland får man låtsas att man är modig.

    Det passar ypperligt för den här dagen med tanke på vad jag har framför mig.
    Jag är mycket orolig, känner den där instinkten som människan får då hon är i fara – hon måste fly.

    Men att fly är ingen lösning i detta fall.

    Hoppas kunna återkomma ikväll eller imorgon.

    Glad måndag med Mumin i mars!

    ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

    Muminkalenderns bild för mars månad, varsågoda!

    Det är härligt att vi nu äntligen är inne i mars månad. Vintern dröjer sig i och för sig kvar hos oss, vi har stora snöhögar på gårdar och i parker, men gatorna i centrum är snöfria. Temperaturen ligger vid nollan.

    Fram till den elfte mars ska temperaturerna växla mellan minus fem och plus fem, så något vårväder med sol och värme ska vi inte förvänta oss.

    Med tanke på vädret vi haft och vad som förutspås känner jag mig som Lilla My där hon ligger på rygg på golvet. Hon ser inte helt nöjd ut, men man vet aldrig. Hennes huvud är fullt av bilder 🙂

    Muminmamman har som vanligt lagt fram mycket gott att äta och dricka. Hon undrar vad Lilla My har på gång, men hon tar det med ro såsom Muminmamman alltid gör.

    De stannar ännu inomhus och äter. Vädret verkar nyckfullt också där i Mumindalen.

    Glad måndag! HÄR finns en lista på andra som brukar delta i Glad måndag. Saknas din blogglänk där, låt mig veta om du brukar delta, så skriver jag in den.

    Skyltdags och veckan som gick

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Visst är det vackert med mönster av iskristaller. Bilden av min ytterdörr togs i början av veckan då det ännu var rejält kallt ute.

    Och vad vore en vecka utan Mumin på bild? En trist vecka skulle det vara.

    Nu finns det Muminmotiv lite överallt, tycker jag. Här bjuder Muminfamiljen ut vitaminer i Tokmanni. Jag köpte inga men en bild till veckans utmaning kom jag ihåg att ta.

    Ett besök på bibban blev det också. Utbudet är stort och bra, men jag hade inte tillräckligt med tid att botanisera bland det den här gången. Så jag lämnade bara tillbaka de två böcker jag hade läst, och lånade ingen ny.

    Sista hemmamatchen igår i Inssi-Divari för Lovisa Tor. Symboliskt sett, Tor har här fallit, men vi hoppas att Tor reser sig igen. Vi tar ny fart från Finlandsserien och hoppas vi får ett starkt och träningssuget lag på benen till nästa säsong.

    I gårdagens match mot Josba blev det förlust med siffrorna 3–10…

    I dag spelar vi borta i Dickursby mot Tiikerit. Klart att supportrarna åker dit fastän degraderingen redan varit ett faktum över två veckor.

    Här finns ju också en massa skyltar på bilden från idrottshallen. Men en ”skylt” till ska det bli. Den togs i tisdags då det arrangerades en diskussionskväll där invånarna fick säga sitt om stadens strategi som håller på att utformas.

    Att utmaningen Skyltsöndag lever vidare ser Christian till.
    Veckans foton, också en söndagsutmaning, är Nacka-Åke upphovsman till. Ett år och en vecka har han hållit på 🙂

    Och hurra! Det är mars månad nu!
    I fastekalendern kan vi i dag läsa: Herre, jag sätter mitt hopp till dig. (och det gör jag ofta, särskilt inför nästa vecka då jag ska genomgå sådant som jag är riktigt rejält rädd inför)

    Finns olika sätt att fasta

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Jag glömde notera fastekalendern igår för den 27.2.
    Fasta, fundera över vad som styr ditt liv.

    Fasta måste ju inte innebära att man avstår från att äta, för det gjorde jag inte igår. Det blev både nachos och fastlagsbulle. Bullen med ljusrostat kaffe på eftermiddagen, nachos med köttfärs på kvällen.

    Bilden är bara symbolisk. Den fanns i arkivet av oanvända foton från julen då vi hade en träff med vänner och blev bjudna på bland annat något så gott som hemgjord kola och hembakade saffranskakor.

    Nå, det var fasta som gällde i kalendern, och även i dag den 28.2 står det ”Ekofasta – en tid för medvetenhet”.

    Och det är just så som jag ser på fastan. Att vi kan fundera över sådant som styr livet, om det är något som styr för mycket och som gör oss nedstämda, tar energi.

    Jag kan med gott samvete säga att jag avstår från nyheter och jag klickar nästan aldrig mer på länkar som för mig till artiklar bakom betalmurar. Jag tycker inte heller om tillspetsade rubriker som är skrivna för att locka läsare att klicka.

    Ibland skrollar jag för mycket på Facebook. Jag fastnar ”för länge”. Det kan handla om tio minuter då jag hade kunnat göra något annat. Ibland fastnar jag längre än så.

    Så till en helt annan sak.

    Min bloggvän, kollega och före detta lärare Ordodlaren arrangerade för en tid sedan en utlottning av kylskåpsmagneter och jag råkade vinna en! Det var kul, jag vinner inte så ofta, men det händer ibland.

    Kansallisaarre = nationalskatt. Hästen är det i Finland 🙂

    I slutet av mars eller början av april ska jag lotta ut en magnet med Lovisamotiv. Idén till dem har kläckts av en annan kollega, Moa Björkell. Jag presenterar henne och magneterna i ett senare skede här på bloggen.

    Det kanske blir ett inlägg till ikväll.
    Temat är GLASS hos Åke – men jag tror att jag inte hoppar på tåget i dag.

    Till morgondagen har jag däremot sparat en del bilder från veckan, och ja, få se. Sista hemmamatchen i innebandyn i dag. Det blev tyvärr fransk visit i Inssi-Divari, så det blir att ta ny fart nästa säsong om vi vill upp tillbaka från Finlandsserien dit vi degraderas.

    Vackert är det då rentav inte…

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    … ute på gatorna i dag. Men vet ni, jag föredrar plus tre grader och mulet, slask och plask och till och med lite halka. Hellre det än -25 grader åtta veckor i sträck om nätterna och aldrig var det varmare än minus sju grader på dagarna.

    Så ja, fastän snön nu är smutsig, blöt och tung gör det inget. En vänlig själ brukar då och då hjälpa vår mamma med ditt som datt, och han har traktor. Så nu kom snöhögarna bort med hjälp av en skopa. Högar som vi inte på något vis och vänster hade orkat ta för hand min syster och jag.

    Det är fredag igen och dags att svara på Elisas frågor. Temat är VINTERBREJK, och det är vad vi vill ha. Ett uppehåll i vintern eller helst av allt att den slutar helt och låter våren komma 🙂

    Är du mer aktiv på vintern eller sommaren?
    Absolut mer aktiv på sommaren. Cyklar och är mycket mer utomhus. Kameran är också mer aktiv då.

    Vad gjorde du som barn på sportlov?
    Lite si och så med minnet, för det var över femtio år sedan… Åkte skridsko, även skidor. Byggde snökojor.

    Vilken aktivitet väljer du helst på vintern?
    Ska det vara utomhus, så lugna promenader. Inomhus desto mer: blogga, läsa, skriva, se innebandymatcher.

    Vad gör vintern lite lättare att tycka om?
    Om det är bara ett par grader minus och lite ren, vit snö och dessutom sol. Då är vintern lättare att härda ut.

    Vad hjälper dig att hålla energin uppe under mörkare perioder?
    Bloggvärlden, att skriva artiklar, läsa tidningar och böcker, komma ut korta stunder då vädret inte är kallt eller blåsigt.
    Olika vitaminer tar jag också, i hopp om att de ska hjälpa mig orka.

      Helt onödigt… men, nyttomotion, och spännande dagar på kommande

      ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

      Här har jag skottat upp gången till källartrappan och efter det putsade jag själva trappan. Traktor skötte p-platsen men när det nu har vräkt ner snö så hinner de som ska röja inte vara överallt.

      Totalt har vi fått kanske 40-50 centimeter snö sedan i natt och under dagen. Helt onödigt, om ni frågar mig. En kille som jobbar i S-market tyckte lika. Han sa att han nog får leda cykeln hem den här dagen.

      Plus med busvädret var att det var extremt lugnt i affären. Ingen trängsel som ni ser.

      Men det hade varit trängsel igår. Då visste många att snöovädret skulle börja på natten och fortsätta hela dagen i dag. Bor man då ute på landsbygden ser man nog till att man åker in till stan då vägarna är framkomliga, för det var dom inte direkt i dag…

      Fanns inte stor risk att andra kunder än jag själv skulle fastna på bilden 😀

      Med nöd och näppe fick vi bilens nos in på mammas gård där snön låg i halvmeter höga drivor. Syrran och jag skottade gångar till vedlidret och till fåglarna matningsplats. Efter en timme inne hos mamma var det dags att skotta lite igen, och putsa bilen fri från ytterligare fem centimeter snö.

      Om vi inte har -25 grader här i södra Finland så får vi istället en halv meter snö.

      Jag fick nyttomotion och 5500 steg bara av skottningen. För vi var tre personer som skottade fram även lånebilen från syrrans gård där snön låg i drivor och de som sköter gården hade inte hunnit göra det före klockan 13. Plus att plogbilen hade gjort en stor vall av snö vid in- och utfarten så den tvingades vi också skotta upp.

      Och spänningen jag skrev om i rubriken, vad handlar den om?

      Jo, att det ska bli plusgrader, och nästa vecka kanske rentav plus sju grader! Då får vi se vad som händer med snömängderna…

      Fastekalendern säger: Se det goda i världen.
      Och ja, det finns mycket som är gott fastän det är lättare att se och läsa om allt elände…

      Se det goda. Vi har inte krig i Finland. Det finns människor som bryr sig om andra än sig själva.
      Det goda kommer att segra.