Grått, vått och ruskigt

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Vi har ju haft en mycket fin och ganska varm höst så här långt.
I dag är det ändå blött och grått och ganska kallt med bara 11 grader.

Då säger jag till mig själv, ”du behöver inte prestera hela tiden”, vilket blivit lite av ett mantra.
Ta din sovmorgon, gör som katten, sträck på dig, bara vila och ta det lugnt.

Det har varit nog med måsten de senaste veckorna. Gråvädret ger också en extra rättighet att ”göra ingenting” hemma.

På bloggen blir det därför i dag ett par bilder som legat kvar några veckor i mappen Bloggbilder.

Två platser för lite olika former av studier. Vårt fina Lovisa Gymnasium till vänster, stod klart 1909.

Till höger medborgarinstitutet, en byggnad som drabbades av en brand 1991, men renoverades lyckligtvis efter det och står nu där minst lika fin som innan branden.

Jag är ju tillsvidare bara deltidspensionär. Får en liten summa, 25 procent har jag valt, varje månad. Den räcker inte långt, men den har ändå hjälpt mig efter att jag slutade jobba heltid hösten 2024. Resten ska jag skrapa ihop via olika deltids- och frilansjobb, och så har jag lite besparingar.

Jag hoppas kunna klara mig till den 1 juni 2027 då jag är berättigad heltidspension. Om jag sedan har hälsan i behåll jobbar jag gärna även som pensionär, men pressen på att få ihop tillräckligt med pengar borde minska lite nästa sommar.

Tisdagsträd, känner att jag landar

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Känner att jag har fått tillbaka av den sömnskuld som uppstod då jag hade upp över öronen fullt med flytten. Fyra morgnar utan väckning har gjort susen och efter det faktum att jag i lugn och ro hunnit packa upp, finna nya platser för de saker jag behöver i vardagen.

Den här bilden gillar jag också, för att den visar en mikrodel av min vardag. Jag har handlat i K-Supermarket och är med min cykel på väg ner för rampen från P-platsen till Östra Tullgatan. Blå himmel och vackra häckar och träd gör ju inte omgivningen sämre, fastän den är lite karg i sig 🙂

+16 grader, härligt höstväder. Ett par timmar med grannen i trädgården. Där finns ännu blommor kvar, envisa sådana som kommit upp i september fastän det stod juli-augusti på fröpåsen 😂 ”Vem bryr sig” ropar fröna. ”Vi kommer upp och ger er blommor precis när vi vill!”

Och vi odlare tackar. Det gör också pollinerarna, fortfarande finns det några av dem kvar.

Jag känner att jag har landat. I en ny vardag, med nya utmaningar, och det behövs i livet om en vill utvecklas som människa.

Det känns SÅ bra här med ett stort kök och ett stort annat rum.

Glad måndag! 21-09-2026

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Icke tillrättalagt och fortfarande med ”krafs” här och där. Men saker börjar så småningom hitta sin plats. Nu en vecka sedan jag bytte bostad i Äppelviken.

Det som gladde mig igår kväll och fortfarande mycket på måndagsmorgonen var att jag med hjälp av två grannar fick upp mina skira grå gardiner. Nu behöver jag inte hela tiden använda rullgardinerna, men vill jag göra det har jag även sådana.

Ett antal lådor och kassar står ännu ouppackade, men bråttom har jag inte.

En tvättmaskin testkördes igår. Funkade. Och det är just det som är viktigt, att de vardagliga rutinerna går att genomföra utan större tandagnissel.

Det regnade i natt och jag hörde åskan mullra. Någon åska att tala om hade vi inte i somras. Inga rejäla smällar, och sådana var det inte heller nu. Nån gång kring ett-tiden på dagen kom solen fram och det betyder så mycket ❤ Med 14 plusgrader klagar jag verkligen inte. Önskar att hösten fortsätter vara varm och solig länge till.

Två poäng med hem från en händelserik resa

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Tredje matchen i Finlandsserien slutade 2–3 till Tor efter förlängning. SS Storm från Sjundeå är inget dåligt lag. Försvaret var kompakt och många närkamper vann hemmalaget, alltså Storm.

Storm hade också ett ribbskott och ett straffslag, men det parerades av vår målvakt Eemeli Floman, som gjorde en mycket bra match.

När det slutligen gällde var Tor ändå ett strå vassare och det betyder att vi fick två poäng med oss hem. Det var en trevlig resa i höstmörkret, lite regn då och då men ljumma sköna vindar ännu sent på kvällen.

Själv blev jag denna gång nöjd med ganska många bilder jag tog. Det trots att mina glasögon gick sönder innan matchen började. Jag har alltid ett par billiga med mig på resor, vill inte riskera att sitta sönder mina dyraste. Men nu lärde jag mig att jag måste ha minst TVÅ par billiga Tokmanni-glasögon med mig…

Klarade läget tack vare väninnan Marinas glasögon som jag då och då kunde låna. Vi råkar ha samma plus-syn.


Här delar Marina och jag på en lonkero innan matchen börjar. Vi hade tänkt äta en macka eller varmkorv med bröd men i kafeterian fanns bara några svettiga munkringar med glasyr, några chokladstänger, kaffe och läsk.

Så efter matchen var många hungriga och vi stannade vid en Sale-affär där vi kunde köpa något att äta i bussen på väg hem. Croissant för mig, panini för några andra.

Och avslutningsvis, jag vill inte ge upp Skyltsöndag. Det här borde vara det 575:e inlägget med skyltar som tema, jag kan ha missat att markera något inlägg genom tiderna, men ganska rätt borde det vara 🙂

Bilden är från området mellan idrottshallen, svenska högstadiet och svenska gymnasiet i Lovisa.

Jag hoppar på tåget, och senare på bussen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag har en stor förkärlek för olika glasprylar, fastän jag så där annars försöker minska antalet onödiga prylar 😀

I förra bostaden hade jag inte möjlighet att på samma sätt som här ställa flaskor och smala vaser på fönsterbrädet. Det här är i och för sig inget separat bräde heller, men en del grejer får plats där ändå. Så nu blev den lilla drömmen uppfylld.

Bilden till höger tog jag i Lovisavikens skola igår. Det är ett lakan med handavtryck som hängts upp på en vägg mellan två våningar i skolan. Jag tror att det är sjundeklassarna som var med på den traditionella lägerskolan på fästningsön Svartholm som har skapat den.

Hoppa-på-tåget-Åke vill att vi i dag ska visa ett känt resmål utomlands. Jag får dyka ner i arkivet och leta fram ett foto.

Bilden har troligtvis visats på min blogg 2019 efter Nya Östis läsarresa till Italien och Frankrike. Här besökte vi Monaco.

Jag har varit där kanske fem gånger. Första gången på en interrail-resa då jag var i 25-års åldern. Efter det med ett par olika pojkvänner och på en resa med ex-maken, och så sedan den här läsarresan 2019.

Senare i dag hoppar jag, inte på tåget men på bussen, som ska föra oss till Sjundeå på Tors första bortamatch i innebandyns Finlandsserie.

Visst är barn och unga underbara ❤️

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Väldigt ofta nås vi av berättelser om barn eller unga som betett sig dåligt. De busar, väsnas, snattar från affärerna och vår skapare vet vad allt de ”små liven” håller på med. De riktigt värsta är kriminella redan i låg ålder.

Men visst vet vi att de allra flesta är skötsamma, artiga, roliga, omtänksamma och att många av dem också kan uttrycka sig tydligt i ung ålder.

Så inte vet jag om skolorna eller hemmen missat så mycket då det gäller att få barn att läsa, skriva och röra på sig.

Här var jag på besök i dag. Generalshagens skola är nu nyrenoverad invändigt. Den var en folkskola i Lovisa då jag var barn och började min skolgång här 1969.

Bilden tog jag innan rasten började och då fylldes gården av livliga barn av vilka många deltog i utmaningen Rastmaraton. Det är ett pedagogiskt och motionsfrämjande koncept där eleverna samlar kilometer genom att springa eller gå under skoldagens raster. Jag skriver om det till Nya Östis.

På Facebook skrev jag tidigare i dag så här:

”En sådan rolig start på dagen ❤ Barn som hoppar jämfota och säger ”intervjua mig, intervjua mig”! Ofta då jag träffar vuxna får jag höra ”nä jag säger no int någo, o inga vill jag vara med på foto heller” 🤣 Och pricken på i:et, en flicka som såg att jag hade svårt att få anteckningsblocket ner i fickan, frågar ”kan jag hjälpa dig” och det fick hon förstås göra. Tack för att jag fick komma, Generalshagens skola ❤ !

Fortsatte sedan i Lovisavikens skola som är ett högstadium. Lika trevliga och artiga elever som jag fick intervjua där. Och en vänlig personal som alltid välkomnar lokaltidningen.

Avslutningsvis deltar jag i Elisamatildas utmaning, Fem en fredag, där temat är TUR.

När kände du dig som mest lyckligt lottad?
Numera på ”lite äldre dar” får jag väl säga att det är varje morgon som jag känner att jag är frisk och kan stiga upp från sängen och börja dagen med normal ork. Andra gånger är då jag tappat något som en ärlig person hittar, eller senast då jag trodde att jag redan hade tappat nyckeln till nya bostaden men så hade jag lämnat den i dörrlåset då jag var så tankspridd av allt jag hade omkring mig.

När hade du senast riktigt bra timing?
I dag då jag skulle hämta syrran från hennes gård. Jag hade tänkt göra ett ärende innan men såg att hon redan var klar där ute och körde inte förbi.

Vad vill du ha tur med den här veckan?
Väntar ju varje vecka på en lottovinst 😂 Ni kan inte ana hur generös jag skulle vara mot sådana som behöver hjälp om jag ens vann några tusenlappar. Måste inte vara en miljon som jag vinner.

När litar du på magkänslan?
Alltid.

Har du ett lyckonummer, och ger det lycka?
Nej, har nog inget specifikt lyckonummer.

Dags för ett långsammare tempo

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Tio av alla mina grönväxter har nu flyttat bort från köksbordet och här syns två av dem.

Det blev tidig väckning då städföretaget skulle in i min gamla bostad strax efter åtta på morgonen. Sedan följde den sedvanliga anhörigvården med mat till mamma och medicindosering. Hon ville ha en wienerschnitzel från en av de lokala pizzeriorna, och då vi vet hur glad hon blir för omväxling i maten hämtar vi sådan då och då.

Behövde en matta, ståltråd och en kopplingsgrej till tvättmaskinen, så det blev ett besök i Tokmanni.

Under dagens lopp har det kommit några regnskurar, men sedan blev himlen åter blå och solen tittade fram. Så har det hållit på från morgon till kväll.

Bilden från mammas gård visar hur fin hösten kan vara då solen lyser på gräset som ännu är grönt. Ett träd på grannens tomt har ändå redan fått vackert färgade löv. En del av himlen är blå, an annan grå. Senare kom en vacker låg regnbåge fram då vi satt i köket och doserade mediciner.

Lämnade nycklarna till hyresvärden i dag och då jag kom hem vällde tröttheten över mig. Kroppen kanske förstår att nu är den värsta ruljansen kring flytten över.

Så jag sa till mig själv ”nu kan du ta det lugnt, du måste inte prestera och röja och packa upp från morgon till kväll. Spela spel på datorn om du vill. Kolla Finlands EM-match mot Estland i volleyboll på teve om du vill. Alla saker hålls där de är”.

I och för sig tar det energi av mig att bo i kaos.
Men jag behöver också vara snäll och barmhärtig mot mig själv efter allt jag hållit på med under de senaste fyra veckorna.

Framför allt ser jag fram emot att snart åter ha tid att läsa mina vänners bloggar och skriva kommentarer.

Det här med steg…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… har de senaste dagarna fått en ny dimension i mitt liv 😂

Då jag gått fram och tillbaka femtioelva gånger mellan gamla bostaden och nya, och även gjort en del avstickare till affärer eller andra platser här i närheten… har jag varje dag fått ihop mellan 4500 och 7000 steg.

Det känns helt fantastiskt. Då som jag ville knata ihop 2500 per dag för att jag ville röra på mig ens lite, tyckte jag att jag fick gå och gå och gå innan det var klart!

Så flyttgumma är kanske vad jag borde bli för att få daglig motion. Jag har ju också lyft en hel massa, så att inga besök på gym behövs. I ärlighetens namn säger jag att gym aldrig varit något som tilltalat mig.

En framtid som flyttgumma hägrar nog ändå inte med tanke på åldern och alla bekymmer jag haft och har med rygg och knä 😀

Vackert med växthus och djungel i köket? Javisst! Men så här kan jag inte ha det hur länge som helst. Och växterna behöver sina egna platser där de trivs.

Så nu ikväll kånkar jag växter samtidigt som jag ser och lyssnar på Lovisa stadsfullmäktiges möte. Det förväntas bli ganska långt eftersom där behandlas två stora frågor. Hurdan idrottshall och hurdant biblioteks- och kulturhus ska Lovisa ha i framtiden?

I dag kom jag i mål med flytten. Gamla bostaden är tom. Där ska endast slutstädning genomföras och sedan överlämnas nycklarna.

Nu återstår jobbet med att packa upp här i nya bostaden. Har sovit här redan två nätter, och visst är det roligt att i lugn och ro skapa sitt nya hem. Åter något färre prylar, färre möbler. Och det jobbet fortsätter, flera månader troligtvis.

Jag ser över vad jag använder och verkligen behöver. Det kan bli något nytt, vet redan nu att en matta behövs.
Det jag inte använder kan jag försöka sälja eller ge bort, eller helt enkelt bara slänga.

Vi hoppade över Q och rullar in på R

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

I Klimakteriehäxans bokstavsutmaning hade vi kommit fram till Q, men hon tycker att vi kan hoppa över den. Tanken är att skapa trevligheternas ABC och då är Q inte så lätt.

Quantum of Solace (En gnutta tröst) är en av Bond-filmerna med Daniel Craig som jag gillar. I Bond finns också personen Q med.

Men vi rullar in på bokstaven R.

Restaurera. Alltid bra, vare sig det gäller gamla möbler, prylar eller hela byggnader.

Resor. Skulle gärna resa mer men har numera inte råd att resa långt, och lite är det nog också med orken si och så. Allt det där väntandet och att ta sig till och från flygplatser då man inte har bil. Men att resa vidgar vyerna och jag räknar även kortare turer inom Finland, våra innebandyresor, som upplevelser!

Räkmacka. Alltid lika gott!

Trees on Tuesdays, underbar parkmiljö

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det är tisdag och ett tema jag körde oftare med förr var ”Trees on Tuesdays”

Så här kommer nu träd från Karlskronabulevardens park och en rhododendron och Hortenstatyn i parken utanför huset där jag bor.

Jag har sovit första natten i nya bostaden. Det gick bra. Jag vaknade rätt ofta men somnade om direkt varje gång. En del nya ljud blir det att vänja sig vid, men annars är ju huset detsamma.

Flytten av möblerna fortsätter i dag och lyckligtvis har jag också morgondagen på mig för slutligt finlir på gamla stället innan jag överlämnar nycklarna på torsdag eftermiddag.

Packar redan upp en del, så att vardagen ska funka. Men oj, nog återstår mycket jobb ännu innan jag är klar med allt.

Och blir man nånsin klar med allt egentligen? Nej, det blir man inte. Det är nog röjning och städning som gäller livet ut verkar det som 😂