Glad måndag! 26-09-2022

Choklad gör dig glad! Sista måndagen i september och nu gäller det bara att tänka att då tiden går så fort som den går så rullar vi snabbt över jul och nyår, mot ett ljusnande februari och sedan en ny vår igen 😀

Pieni pala kiltteyttä – En liten bit godhet.

När jag öppnade paketet hittade jag det här.

För varje bit som jag bryter finns det något jag kan göra i Snällhetsutmaningen ❤
Jag märkte det ändå inte då jag hade ätit de fyra första bitarna. Men en sådan bra och kul grej det här är!

Ett äpple är ett äpple, eller?

Lokala äpplen, höstäpplen, sommaräpplen, vinteräpplen. Oj då, finns det så många olika sorter? Och hur kan någon hålla reda på dem?

I dag arrangerades Äpplets dag och försäljning av lokalt producerat på Traditionscentrum Kuggom. Närmast såldes äppelsafter, sylt och marmelad men även produkter av krikon, chili och annat som odlats i trakten fanns till salu.

För mig är ett äpple ett äpple, som hänger på en gren i ett träd 🤣🍎🍏 Och visst kan vi förenkla det så till den grad, men ska sanningen fram så finns det massvis av olika äppelsorter. En del kommer på sommaren, andra på hösten och en del kallas vinteräpplen.

Jag köpte en liten flaska äppelsaft, sådan som kan drickas rakt av och inte behöver spädas ut. Mycket passande för ett singelhushåll.

Här arrangerades Äpplets dag, i det traditionsbevarande centret Traditionscentrum Kuggom 🙂

Skyltsöndag, den 25 september 2022

Den sista skyltsöndagen i september 2022 till ära lägger jag ut två skyltar. Jag har nämligen ganska många på lager. Den här första är från gamla stan i Borgå där det finns många fina, enhetliga skyltar. I bakgrunden syns förvisso några inte riktigt lika vackra 😀 … men trafikskyltar behövs också i de trånga gränderna.

Tänk att det är oktober nästa gång som vi skyltar. Hej och hå, tiden den gå. Eller närmast kanske det ska sägas att tiden rusar! Många äldre och kanske ensamma eller sjuka människor säger att dagarna blir långa, enahanda och trista. Jag är inte riktigt där, men kanske den dagen kommer också för mig då timmarna sniglar sig fram.

Ett sammelsurium av skyltar och samtidigt en lektion i finska. Här tycks inte vid varje skylt ha funnits plats för översättningar till vårt andra nationalspråk svenska. Men jo, lite svenska och även engelska finns här.

På den gula skylten uppe till höger sägs det att parkering är tillåten enbart för dem som reserverat plats. Inte ens en P-skiva berättigar till att parkera här. På den blå skylten under informeras det om att det på området finns kameraövervakning.

Det fanns också en tid då mycket var skyltat till ryska, speciellt nära gränsen mot öst och längs leden från gränsstationerna in mot huvudstaden. Turisterna som kom i strida strömmar skulle ju se var det fanns fisk och andra delikatesser till salu. De strömmar av ryska medborgare som under de senaste dagarna passerat våra gränser har inte enbart bestått av turister. Många flyr ju nu sitt hemland av alla möjliga olika orsaker 😦

Länkar till andra bloggare som skyltar finns hos bloggaren BP som via Konst eller konstigt-bloggen förvaltar Pumitas arv av Skyltsöndag.

Höstmarknad och kyrkogårdsbesök

Det arrangerades för första gången en höstmarknad på parkeringen utanför Hardom Bröd vid västra infarten till Lovisa. Ett tiotal försäljare fanns på plats. En sålde rostat kaffe, en annan dörrkransar och prydnadspumpor. Stickade strumpor och vävda mattor, honung och sylt, hembakade och inlagda delikatesser. Trevligt!
Jag köpte en krans, men den hänger inte ännu på en dörr.
Blomsterbuketterna som vi förde till pappas födelsedag för en månad sedan hade förstås vissnat och byttes nu ut till ljung och en höstblomma. Murgrönan har hållit sig fin sedan sommaren och några gröna kvistar kunde vi plocka ut från de vissnade buketterna. Hälsningar till pappa ❤

Fem en fredag, Att göra

Något att göra. Så var det dags igen! Ett nytt pussel!
Hos Elisamatilda har Fem en fredag temat Att göra.

Vilka titlar har du på din att läsa-lista?
– Hinner inte med böcker i så stor grad nu, därför finns dagstidningar på min att-läsa-lista. Och i långsamt mak Tove Janssons tunga bok, som är härlig att hålla i händerna, Ordets gåva.

Vilka är höjdpunkterna på helgens att göra-lista?
– Efter dagens säga-adjö-till-älskad-liten-hund-vän blir det en höjdpunkt om jag kan gå på en höstmarknad imorgon.

Vad bockade du senast av?
– Under veckan en hel massa sånt som jag har på to-do-listan på jobbet.

Vad är något du inte kommer hinna med innan veckans slut?
– Läsa alla bloggar jag önskar och även att kommentera hos ett stort antal bloggvänner som jag skapat kontakt med genom åren. Men ni ska veta att jag gör så gott jag kan. Läser i alla fall, även om jag inte alltid hinner kommentera ❤

Vad är något ofärdigt du inte jobbat med på minst ett år?
– Min fjärde roman. Egentligen har jag inte skrivit på den de senaste åtta åren efter skilsmässan. Dels tog kreativiteten stryk under den tunga tid som följde efter skilsmässan, dels har jag nu ett så tidskrävande jobb där texter står i centrum att det där med att ännu skriva en roman inte riktigt får plats i kalendern 🙄😂

    Grillkväll och ett svårt farväl

    Igår grillade vi korv i Pias kakelugn. Jättegott och länge sedan sist.
    Föga anade vi då att den kvällen blev den sista tillsammans med en av hennes två hundar. Vanya hade mått dåligt flera dagar, och då en hund varken vill äta eller dricka och inte längre orkar gå…. då är dagen inne för ett av de svåraste besluten.

    Vanya blev nästan femton år gammal. Otaliga är de minnen jag har från de fyra år jag känt henne. Hunden som tyckte om att titta på teve men som blev vansinnig ibland om där visades fel djur 😂❤
    Hunden som alltid kom springande med svansen viftande som glad hälsning. Hunden som ännu för några veckor sedan gick och släpade på sina ”barn”, olika gosedjur av vilka en var mycket större än hon själv.

    Tack för tiden jag fick tillsammans med dig Vanya och tack för att jag också fick vara med och säga farväl i dag då du tagit dina sista andetag 🙏

    Ett svårt beslut för din mamma Pia, men ett beslut som inte längre kunde skjutas fram. Det är kärlek att kunna avstå från någon man älskar. Omtanke att tänka på den som har det svårt och att skjuta sina egna känslor åt sidan ❤

    En nyklippt Vanya den 31 december 2020.

    Kan jag få en taxi till AihkiNjarga?

    För ett år sedan bokade jag och en vän en stuga i Kouvola. Vi var där ett par nätter och det var jätteskönt att inte se andra människor på två dygn, att få hugga lite ved, bada bastu och ta ett dopp i sjön där vattnet kanske var runt +10 grader.

    Medan vi letade efter stugor på nätet hittade vi den här. 430 euro per natt kändes ändå lite väl mycket och stugan är ämnad för större sällskap så vi hade kanske tappat bort varandra och fått gå där och hoa i ekande tomma rum.

    Vi skrattade också då vi tänkte hur det skulle gå till då vi behövde beställa en taxi för att kunna åka till någon restaurang för att äta. På taxicentralen hade de säkert trott att vi var jätteberusade då vi försökte uttala namnet på stugan, ”kan vi få en taxi till AihkiNjarga?” Alternativt hade de trott att vi ringde från Nordpolen och fått svaret ”nej, alldeles för lång väg dit från Helsingfors”.

    Ett annat minne väckte det här också. För det hände faktiskt en gång då jag var i finska Lappland att jag slog numret till dåtida Lovisataxin. ”Joo, nog kan vi komma” svarade en släpig röst ”men du får vänta sisådär tio timmar innan vi är framme”.

    Bilden har inget med ovanstående text att göra. Men här prunkar det ännu på balkongen. Visst börjar pelargonernas blad gulna, och som ni ser så har det som var kvar av tomatplantorna tagits bort. Till höger liljorna som jag köpte för två veckor sedan. Jag visste inte att det var så kallade doftlijor, vars doft faktiskt är så stark att jag inte kunde ha blommorna inne i bostaden.

    Ikväll ska jag grilla korv med Pia. Grillkorv är numera en rätt sällsynt delikatess i min vardag.

    Hösten ÄR här 🍁🍂

    Det var för en vecka sedan som jag tyckte att träden fick sina höstfärg över en natt.
    Hösten är vacker med sina färger och skön då det är +14 grader och klar hög luft, gärna sol från en blå himmel. Men ibland är hösten tråkigare, med grå himmel, regn och blåst.

    Många förknippar hösten med svamp- och bärplockning. Det är inget för mig. Den som läst min blogg tidigare vet att jag inte tycker om de älgflugor vi kan få på oss om vi inte skyddar oss. En enda fluga som kryper i mitt hår och äter sig in i mitt skinn skulle göra mig vansinnig, så skogsbesök – nej tack. Det finns ju svampar och bär att köpa i affärer och på torget för den som sådana vill ha 🙂

    Trees on Tuesdays, och tankar kring HSP

    En ståtlig tall invid Plagens kiosk, som finns vid badstranden. Fint att några tallar fått stå kvar här. Vissa har staden av säkerhetsskäl tvingats ta bort under åren.

    I går började jag tänka i lite djupare banor på diagnosen HSP-person (high sensitive person). Det är en diagnos som jag är ganska säker på att jag kan ge mig själv.

    När jag var barn fick jag ofta höra ”du är så känslig”. Jag tror att jag hade lätt för att börja gråta och att jag ansågs vara en som gnällde och pep, jag ”pirrade eller marrade” som vi säger på östnyländska. Det betyder att någon lätt brister ut i gråt eller uppför sig gnälligt.

    Det här har på olika sätt förföljt mig genom livet. Då jag upplevt att jag har mobbats i olika sammanhang, både som barn och som vuxen, har jag fått höra att jag är överkänslig och reagerar onödigt starkt på mångt och mycket. ”Ta det inte så hårt, ta det inte personligt, var inte så känslig”.

    Som om det var något FEL då en människa är känslig. Som om DET var själva diagnosen. Du är överkänslig, ta ett piller och det går om!

    Istället kunde vi ju fråga om det inte är ett allvarligare fel att inte förstå att det finns människor som inte är gjorda av teflon.

    Det är bara att faktum att jag med åren har blivit allt känsligare. Jag är väldigt lättrörd nuförtiden, men är säker på att det har med med empati att göra än med hysteri och överkänslighet.

    Som barn kunde jag inte tåla höga ljud och bråk. På ett scoutmöte blev det mycket skrik och stoj och jag minns hur jag slutligen satt där och höll händerna för mina öron.

    Nuförtiden kan vissa dofter bli för mycket för mig. Vissa höga ljud likaså. Det får inte blir för stökigt, men jag klarar av att sitta på en match där det hejas och skriks, slås på trummor och används tutor. Kanske för att jag känner mig trygg i det sammanhanget?

    Som en HSP-person är det är inte alltid trevligt att läsa av stämningar i ett rum där jag vet att det finns människor som inte tycker om mig. I olika chefspositioner har jag genom åren tvingats fatta en del obekväma beslut och uttrycka bestämda åsikter. I de sammanhangen har jag kanske tolkats som hård och känslolös, men jag har ofta lidit på mitt sätt då jag insett att jag inte kan vara alla till lags.

    Ett dilemma ligger kanske just där. Som en HSP-person vill jag att alla ska ha det bra. Jag vill vara vänlig och snäll, jag vill lyssna och hjälpa, förstå och finnas till. Vilket ofta leder till att jag glömmer bort mina egna behov och att jag inte kan lösa alla andras problem och bära deras bördor.

    Därför är jag ett lätt offer för energitjuvar och det är nog något jag får kämpa med och emot resten av mitt liv, tror jag.

    Glad måndag! 19-09-2022

    Lokala konstnären Kristina Elo har målat det här kortet med Kaninen och Kråkan. Jag fick det som tackkort av en väninna och samtidigt också en flaska vin.

    Måndagen har ibland ett oförtjänt dåligt rykte och därför startade jag den här utmaningen för många år sedan. Tanken är att vi i Blogglandia kan pigga upp varandra med olika glada bilder, roliga bilder, foton av blommor eller djur, vad som helst som kan sprida glädje.

    För mig är rusar måndagarna ofta iväg. Jag sitter vid datorn och svarar på frågor, dels via Messenger, dels via mejl. Jag planerar tidningen, skriver texter, redigerar texter.

    Vid sidan om försökte jag följa Drottning Elizabeths begravningsceremoni. Det jag såg var samtidigt värdigt och pampigt. Jag tycker att traditioner och ceremonier är viktiga, men jag vet att det också finns de som tycker att sånt här är onödigt och kostar för mycket.