Lite mulet är det och bara en plusgrad, så jag ska elda ikväll. Imorgon borde solen åter värma huset och då slår jag åter av det enda element jag har på. El-fakturorna har varit skyhöga tyvärr nu under två månader, men jag är ju inte den enda som drabbats av de extremt kalla åtta veckorna i början av året.
Nu har de alla slagit ut, narcisserna. Det går fort, men de brukar stå fina minst en vecka, ofta nog aningen längre.
Växten har väl också namnet Tête à Tête?
Igår bongade jag de här stenarna invid planket till Gamla Apoteksgården. De hör inte till dem man får ta med sig hem och som man via olika grupper på Facebook anmäler att man hittat. Det här är prydnadsstenar som ska glädja förbipasserande.
Har en intervju i dag och ett jobb på onsdag kväll. Det har lite börjat röra på sig efter en lugnare period. Tillsvidare har jag klarat min ekonomi och lite besparingar finns. Ett år, två månader och 22 dagar kvar till första utbetalningen av full pension 😀
Största utgifterna har nu utgjorts av hyra, el-fakturor och tandläkarräkning. Men som sagt, på något sätt knagglar jag mig framåt.
Fastekalendern i dag: Vad kan du göra för en rättvisare värld? I dag fick jag ett arvode från en av de tidningar jag jobbar för och utöver hyran betalade jag den månadssumma jag brukar till Corazon Grande. Jag tycker att Siw (gammal klasskamrat till mig, vi blev studenter samtidigt) och hennes personal där jobbar för en rättvisare värld.
Jag firar sällan internationella kvinnodagen på något sätt, har varken fått blommor eller choklad, men förväntar mig heller inget. Köpte en bakelse till mig själv.
För min egen del blev det idag också besök i Tokmanni för att köpa en ny musmatta med stöd för handleden. Det var inte länge sedan jag visade bilder här av den som gått sönder och gelen rann ut… Nu sprack också den, för ett par dagar sedan.
Från Tokmanni via Café Favorit som donerade en stor del av intäkterna i dag till Kvinnobanken. Fint initiativ. Min Pavlola-bakelse på bilden är något fraktskadad, men inte mindre god för det!
Efter de här uppköpen förde min syster och jag mamma ut på en åktur i staden. Hon minns mycket, hur det såg ut förr, vem som bott var och vad hon gjorde som barn. Var de åkte skridskor, var de klättrade på stenar, var de hoppade skidbacke… ❤
Åke vill att vi ska visa bilder från veckan som gått, eller från den här dagen, så det blir lite både och här.
Inkluderar även bidrag till Skyltsöndag, som Christian basar för.
Gamla apoteksgården, även före detta tingsrätten. Ligger granne med torget och också med Café Favorit. Många gamla ståtliga byggnader har vi i Lovisa.
Ballonger i K-Rauta som hade invigningsfest fredag och lördag. Mer om den i Nya Östis den 12 mars 🙂
Två skyltbidrag. En som visar vilka affärer som finns i köpcenter Galleria. Och en annan som jag tog under en promenad förbi svenska lågstadiets tillfälliga barackbyggnader.
I fastekalendern står det i dag: En jämlik värld för alla. #Kvinnodagen
Det blir säkert aldrig en helt jämlik värld och därför behövs den här dagen. Därför handlar den inte i första hand om att vi ska få blommor eller choklad eller andra gåvor.
Och varför ska man inte säga ”grattis på kvinnodagen”?
– Att säga grattis är att förminska det faktum att det inte går framåt särskilt mycket vad gäller kvinnors rättigheter. Enligt en ny FN-rapport kommer det att ta 300 år tills världen är helt jämställd, sade Gudrun Schyman den 8 mars 2024.
Från 12 på dagen fram till 17 på eftermiddagen städade jag ut vintern från köket och det var SÅ skönt.
Jag höll förstås inte på i ett sträck, ryggen tål inte sånt numera. Dammsugaren är tung och att flytta på saker, bära ut mattor för att skaka av dem osv. måste få ta sin tid.
Jag är ofta nöjd med ganska lite och målet var att få köket NÄSTAN klart städat. Vedkassarna är nu ute i kalla farstun, pappersinsamlingskassen likaså.
Lite längre fram mot våren vaknar pelargon-mormor och då finns här fler gröna växter.
Kanske det blev lite motljus här, som är temat hos Nacka-Åke och Hoppa på tåget i dag, men helt och hållet kvalar nog inte bilden in där och jag tänkte inte heller på motljus då jag tog den.
Den här gatan heter Karlskronabulevarden. Karlskrona är vår vänort i Sverige.
Fem plusgrader, sol och blå himmel. Det är jag också mer än nöjd med. Snön smälter, om inte i rasande takt, så ganska fort ändå.
Jag gick en lite runda kring ett par kvarter. Är nöjd också om det blir 2000–2500 steg per dag.
Ikväll ska jag kolla Melodifestivalens final för att se vem som Sverige sänder till Eurovision Song Contest. Jag har inte sett alla deltävlingar, men förstått att många har Greczula som favorit. Jag i min tur gillar Brandsta City Släckers 😀
Fastekalendern i dag: Vår kraft – vår planet. Och visst är det så. Vi ska ta hand om vår planet, har vi inte den har vi ju ingenting.
Det var soligt och varmt framför Tokmannis ingång. De första växterna hade också placerats ut på tre ställningar. Sådana här kan jag nästan aldrig gå förbi. En kruka kostade 2,49 euro så jag tyckte att jag hade råd med den.
Vem vill inte ta våren hem och in till sig?
Arbetsuppdraget igår inkluderade kaffe och kaka då Lovinfo fyllde tio år. Det blev inte av att sitta ner och avnjuta det eftersom jag strax efteråt skulle på mammas ärenden med syrran.
Men idag kapade jag en halv bit av de här tårtbitarna som K-Rauta bjöd på vid sin öppningsfest. De var så stora att jag tyckte det räckte men en mindre bit.
Fastekalendern 6 mars: Ge en hjälpande hand till någon som behöver den. # Gemensamt Ansvar Såg ingen insamlingsbössa nånstans för Gemensamt Ansvar, men jag hjälpte syrran bära en stor förpackning med toarullar och sedan hjälpte jag en kollega hitta en postlåda hon letade efter. Det blir sådana där små hjälpande gester varje dag, helt naturligt tycker jag.
Hälsostegen 26 februari–4 mars, 19 700! Rekord för i år. Tack vare snöskottning torsdagen den 26:e. Men nu vill jag inte ha mer snö 🙂
Och vad vore en fredag utan Elisas utmaning, Fem en fredag som har temat Mittemellan.
Vilket är det första vårtecknet du brukar lägga märke till? Då små områden av grönt gräs börjar visa sig vid sidan av snön. Sedan förstås också fåglarnas glada drillar, takdropp och de första vårblommorna.
Vad längtar du mest efter när vintern börjar släppa? Att snön ska försvinna och solen värma så pass att jag kan sitta en stund i trädgården och vända ansiktet med solen.
Vad gör ett kallt bakslag lite lättare att acceptera? Att den snö som eventuellt kommer smälter fort och vissheten om att våren och sommaren segrar till slut.
Vilken liten sak i vardagen förändras först när säsongen vänder? Värme-elementen stängs och tätningarna från fönstren rivs bort.
Vad märks mest på människor när ljuset kommer tillbaka? De flesta är gladare och man mötas av fler leenden.
Jag skulle egentligen fotografera gräset som tittade fram mellan snödrivorna på mammas gård. Men jag glömde.
Vi sandade gården där det fanns is, vi bar in hennes varor, vi doserade hennes mediciner och pratade bort en stund.
Finns alltså stora snöhögar kvar men i dag har det varit runt +7 grader som bäst. Nu mot sen eftermiddag är det bara +3. Men snösmältningen går nog undan då som solen gassar och det har den gjort i dag.
Arbetsvyn i dag. Stadens informationskontor fyllde tio år och firade det med en rolig frågetävling och med kaffe och kaka. Födelsedagen ska jag skriva om till Nya Östis den 12 mars.
Fastekalendern för den 5 mars: Du och Jag, vi är unika och så ska det vara.
När jag frågar AI eller googlar ”vad är det att vara unik” får jag följande svar (har förkortat lite).
Att vara unik betyder att vara den enda i sitt slag, enastående eller olik allt annat. Du har en unik kombination av egenskaper, erfarenheter och perspektiv som ingen annan har.
Du du är ensam av ditt slag, du kansätta prägel på dina tankar, idéer och perspektiv. Du lever i enlighet med din personlighet, snarare än att följa normen. (det här gillar jag extra mycket)
Ingen annan har exakt din röst, dina tankar eller din livsberättelse.
Det var ju inte så att jag inte visste vad ordet ”unik” betyder, men jag ville se AI Overviews svar 🙂
Inte bästa bilden men nånting är på väg upp ur myllan. Eftersom det var frön från en paprika som såddes den 18 februari måste det vara paprika som är på vägg upp 🙂 Vi följer med läget!
Bloggvännen och kollegan Ordodlaren sa att det behövs 25 plusgrader för att paprika ska gro. Så varmt har jag inte haft inne, men krukan har fått stå rätt mycket vid ett värme-element. Sedan när solen kommit fram och lyst upp någon vrå i bostaden har krukan flyttats dit. Till natten åter tillbaka till värmen.
Jag kunde äntligen sova bra i natt då den vassa tanden inte längre gjorde sig påmind. Hade heller ingen värk av ingreppet. Hoppas att det fortsätter lika lugnt.
Vaknade redan halv åtta, ovanligt tidigt för mig. Hann få undan en del arbetsuppdrag innan klockan blivit elva. Skrev bildtexter till en artikel som ska ut först vid jul… tala om att ha framförhållning 🙂
Aaaah, detta inre lugn som infann sig efter gårdagens tandläkarbesök. Det betyder oerhört mycket för mig och orken i vardagen.
Snöläget i dag den 4 mars. Inte vackert men hellre så här med fyra plusgrader än minus 25.
På förmiddagen sken solen och det märks nu hur också huset tinar upp. Jag har kunnat stänga av ett element av två i köket och hoppas på en humanare el-faktura för mars månad. Eldar numera ungefär varannan dag, om den stränga kylan inte återvänder.
Prognosen för de tio följande dagarna lovar plus fem på dagarna och bara någon enstaka minusgrad om nätterna. Imorgon kanske det ska vara +9 grader. Det tror vi först då vi ser det 😂
Fastekalendern i dag: Så lite skärmtid som möjligt.
Jag kan försöka minska på det, åtminstone till kvällen. Men annars har en stor del av dagen gått till olika arbetsuppdrag, vid datorn och frågor som berör mammas vård, via Whatsapp och mejl.
… som satt i en tandläkarstol i slutet av 1960-talet. Hon minns den barska läkaren som ungefär inte sa annat än ”håll käften öppen” och bad mig då och då spotta i en skål som fanns intill stolen.
Av hänsyn till mina läsare går jag inte in på andra detaljer, men någon proffsighet eller empati var det inte frågan om där och då i folkskolans källare.
Jag tror att vi är väldigt många, födda före, under och efter 1960-talet som fick vår tandläkarskräck grundlagd under barndomsåren.
Lyckligtvis har det skett framsteg inom branschen, både vad gäller teknisk utrustning och bemötande av kunderna.
I dag har den lilla flickan blivit 63 år gammal.
Genom årtiondena hade hon gjort några besök hos olika tandläkare.
Då hon var kring 25-30 år sade en av dem, ”du borde ha kommit hit för länge sedan”. Som om hon inte hade vetat det själv.
Den unga damen beslöt sig för att aldrig mer gå till en tandläkare.
Sedan kom det förstås en dag då behovet av hjälp blev akut. I sällskap av en god vän tog hon sig till den kommunala vården och fick bra hjälp. Där fanns empatiska tandläkare och skötare som hade gått i ”den nya skolan”.
Men så kom corona-pandemin. Endast de klienter som hade skriande akut behov fick vård, alla andra skulle vänta och till den gruppen hörde ”den lilla flickan”. Hennes tandläkarskräck återvände.
Självklart gick det inte så väl att tänderna skötte sig själva.
En bit lossnade från en tand och det som återstod var en vass pigg som irriterade helt infernaliskt. Tanden värkte aldrig men det blev svårt att äta, dricka, prata och sova.
Kön till den kommunala vården var lång, upp till sex månader.
”Den lilla flickan” samlade mod, skrev ett mejl till företaget SuperSuu och berättade om sin bakgrund. En knapp timme senare ringde företagets ägare och han lyckades övertyga ”den lilla flickan” om att hon kan lita på att hon blir väl bemött hos hans läkare och skötare.
Och för att göra en lång historia kort. Hon har aldrig känt sig bättre omhändertagen än igår.
”Här ska inget göra ont och vill du att jag säger vad jag gör så säger jag det, men vill du att jag är tyst så är jag det” var i stort sett budskapet av tandläkaren.
Sköterskan såg i sin tur till att den lilla flickan andades lugnt och höll sin hand på hennes axel. Med lugn röst sade hon ”slappna av, kom ihåg att andas”.
Jag hade väl aldrig trott att jag skulle ligga där och skratta i tandläkarstolen.
Så var det alltså med den tandläkarskräcken. Den försvann i ett nafs.
Nu är jag inte längre rädd när jag nästa gång ska till kliniken.
”Du är inte den enda som är rädd för tandläkaren” fick jag höra. ”Vem vill nu gå till en tandläkare eller munhygienist?”.
”Jag vill”, försökte jag hojta. ”Jag är inte längre rädd för tandläkaren”.
Men det var inte så lätt att hojta entusiastiskt med stoppning i munnen och halva ansiktet och käken bedövade.
Kanske budskapet ändå gick fram. ”Hit kommer jag så gärna igen!”
Det blev ett långt inlägg, men jag tror att många känner som jag. Rädslorna bottnar i att vi inte vet vad som ska komma att hända när vi lägger oss i tandläkarstolen, eller i stolen hos gynekologen eller hos andra läkare.
Därför det är oerhört viktigt att få ett empatiskt och lugnt bemötande. Med förklaringar om du vill höra dem. Eller med tysta vårdare om du hellre har det så.
Mitt varmaste tack går till E och H på SuperSuu ❤ Även en stor kram till vännen E-L som följde mig till mottagningen och såg till att jag kom in genom dörren.
Nu har jag åter sinnesro 🙏 och livsglädjen har återvänt.
Fastekalendern, den 3 mars: Ibland får man låtsas att man är modig.
Det passar ypperligt för den här dagen med tanke på vad jag har framför mig. Jag är mycket orolig, känner den där instinkten som människan får då hon är i fara – hon måste fly.
Det är härligt att vi nu äntligen är inne i mars månad. Vintern dröjer sig i och för sig kvar hos oss, vi har stora snöhögar på gårdar och i parker, men gatorna i centrum är snöfria. Temperaturen ligger vid nollan.
Fram till den elfte mars ska temperaturerna växla mellan minus fem och plus fem, så något vårväder med sol och värme ska vi inte förvänta oss.
Med tanke på vädret vi haft och vad som förutspås känner jag mig som Lilla My där hon ligger på rygg på golvet. Hon ser inte helt nöjd ut, men man vet aldrig. Hennes huvud är fullt av bilder 🙂
Muminmamman har som vanligt lagt fram mycket gott att äta och dricka. Hon undrar vad Lilla My har på gång, men hon tar det med ro såsom Muminmamman alltid gör.
De stannar ännu inomhus och äter. Vädret verkar nyckfullt också där i Mumindalen.
Glad måndag! HÄR finns en lista på andra som brukar delta i Glad måndag. Saknas din blogglänk där, låt mig veta om du brukar delta, så skriver jag in den.
Visst är det vackert med mönster av iskristaller. Bilden av min ytterdörr togs i början av veckan då det ännu var rejält kallt ute.
Och vad vore en vecka utan Mumin på bild? En trist vecka skulle det vara.
Nu finns det Muminmotiv lite överallt, tycker jag. Här bjuder Muminfamiljen ut vitaminer i Tokmanni. Jag köpte inga men en bild till veckans utmaning kom jag ihåg att ta.
Ett besök på bibban blev det också. Utbudet är stort och bra, men jag hade inte tillräckligt med tid att botanisera bland det den här gången. Så jag lämnade bara tillbaka de två böcker jag hade läst, och lånade ingen ny.
Sista hemmamatchen igår i Inssi-Divari för Lovisa Tor. Symboliskt sett, Tor har här fallit, men vi hoppas att Tor reser sig igen. Vi tar ny fart från Finlandsserien och hoppas vi får ett starkt och träningssuget lag på benen till nästa säsong.
I gårdagens match mot Josba blev det förlust med siffrorna 3–10…
I dag spelar vi borta i Dickursby mot Tiikerit. Klart att supportrarna åker dit fastän degraderingen redan varit ett faktum över två veckor.
Här finns ju också en massa skyltar på bilden från idrottshallen. Men en ”skylt” till ska det bli. Den togs i tisdags då det arrangerades en diskussionskväll där invånarna fick säga sitt om stadens strategi som håller på att utformas.
Att utmaningen Skyltsöndag lever vidare ser Christian till. Veckans foton, också en söndagsutmaning, är Nacka-Åke upphovsman till. Ett år och en vecka har han hållit på 🙂
Och hurra! Det är mars månad nu! I fastekalendern kan vi i dag läsa: Herre, jag sätter mitt hopp till dig. (och det gör jag ofta, särskilt inför nästa vecka då jag ska genomgå sådant som jag är riktigt rejält rädd inför)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 