Det var väl onödigt…

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

… men kanske den sista snön den här våren? Det kan vi i alla fall hoppas!

Det blåser stormvindar och är bara +3 grader. Jag brukar inte höra vindarna in till mig men nu gjorde jag det. Som om ett väldigt långt tåg rusade förbi.

Nu vid halvelva-tiden på förmiddagen har solen ändå kommit fram och kanske snön smälter bort i dag.

Jag har inte så många bidrag till Åkes Veckans foton, så den här vintervyn och några träd från igår får duga. Kala träd är ju rätt vackra som siluetter mot skyn. Om någon undrar var bilden är tagen så står jag på Vattugränd i närheten av Trädgårdsgatan i gamla stan.

Skyltar har jag däremot på lager, så jag kan bjuda på två i dag i Christians utmaning.

Plagen 100 år, utställningen på stadsmuseet, presenterade jag kort tidigare under veckan. Här ser vi några foton från gångna tider.

En trevlig hemgjord skylt från påskens äggjaktsjippo på Bastion Ungern. Man tager vad man haver då man tillfälligt ska fästa en lapp på en mur 🙂

På tal om sista snön så hoppas jag att jag inte ska behöva elda mer den här våren. Men jag gör det i dag. Jag tycker ju om sysslan, men veden räcker efter det här bara till ytterligare två eldningar.

I morse väcktes jag också av sopbilen och funderade ett bra tag, är det måndag idag? Nej, det kan det inte vara.
Tömningen hade avvvikande tider inför påsk, då väcktes jag också en tidig söndagsmorgon. Nu har vi valborgsmässoafton och första maj på kommande, därför skräp-väckning på söndag igen 😀

Lusten att skriva kanske vaknar igen?

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vårblommorna fick ett lätt regn, och nu doftar det så gott i naturen. Åke vill att vi ska Hoppa på tåget och visa en vårblomma, men här kommer fler än en 🙂

Det har varit en mulen dag med lätt regn, vilket naturen verkligen behövde. På väg till en träff med författarkollegor, förläggare och journalister såg jag den här buketten på marken. Jag var rätt säker på att jag på vägen dit skulle hitta ett lämpligt bidrag till dagens utmaning 🙂

På något sätt har jag börjat sakna det litterära skapandet. Jag har skrivit tre böcker och blev för rätt många år sedan antagen medlem i Finlands svenska författareförening. Vem som helst kan inte betala in sig där, du måste ha skrivit minst två böcker och sedan avgör föreningens styrelse vem som får bli medlem.

Nu har jag inte skrivit något skönlitterärt på länge. Jag tror att skilsmässan 2014 bidrog till att en stor del av glädjen och kreativiteten dog. Jag begravde mig i arbete, som företagare och som journalist. Jag jobbade på som en galning från 2015 framåt.

Under många år var jag tydligen helt blockerad för allt som hade med det skönlitterära att göra.

Nu har det gått ett och ett halvt år sedan jag lade ner mitt mediaföretag, blev deltidspensionär och frilansande journalist.

De samtal som fördes på träffen i dag, under fri samvaro, några glas vin och god mat fick mig att förstå vad jag saknat länge. Spontana skratt och den där speciella humorn som frodas bara inom vissa sällskap, där alla sedan vet att det som sagts stannar där inom väggarna.

Var och en kan sedan ändå ta med sig idéer och aha-upplevelser hem, och det kan leda till vad som helst. I mitt fall väcktes något ur en överlång vinterdvala.

Adrian, huvudpersonen i mina tre böcker, har aldrig lämnat min sida. Kommer jag att skriva mer om honom, eller skriver jag något helt annat? Det återstår att se.

Och ja, hurra! I dag fick jag meddelande från banken och direktiv om hur jag skulle gå till väga för att få sms-tjänsten att funka. Så nu har jag betalat för min blogg för ett år framåt 🙏💕

Plantor och fredagsfrågan

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Kruktomat, gurka, tomat som ska växa mer på höjden och jordgubbsplanta. Står nu i förmiddagssolen i köket. Paprikorna får mycket sol mitt på dagen och på eftermiddagen, förutsatt att moln inte får för sig att ställa sig i vägen för solen.

Ute är det +9 grader, tror att det blåser. Lite svårt att se det här inifrån datorhörnet.

Temat hos Elisa med fredagsfrågorna är i dag LÅGMÄLT. Passar bra då jag hoppas få en lugn dag helt för mig själv hemma och med bastu som pricken på i:et mot kvällskvisten.

Såg två dödsannonser i lokaltidningen. Äldre personer men sådana jag känt under många år, har gått bort.
Fick dödsbud också om en person som hastigt gick bort och som inte var mer än ett par år äldre än jag.
Påminnelser om att livets tråd är skör får mig att försöka leva i nuet. Se och lyssna på nära och kära och alla vänner.

Jag har säkert tidigare sagt det, men jag följer mer med naturens gång nu. Jag ser sådant jag ofta helt missade då jag jobbade heltid. Ofta undrade jag under de mest hektiska åren vart våren och sommaren tog vägen. Jag såg inte de första vårblommorna och plötsligt hade alla löv slagit ut… Nu ser jag dag för dag hur knopparna på syrenen utanför köksfönstret växer.

Och så över till svaren på Elisas frågor.

Vad får gå lite långsammare just nu?
Våren och sommarens ankomst. Tiden behöver inte gå fort.

Vad gör du i ditt tempo utan att jämföra dig med andra?
Hushållssysslor hemma, promenader och cykelturer.

Vad får vara ”good enough” just nu?
Allt det jag gör. Jag som person, duger som jag är.

Vad håller dig sällskap idag?
Dagbok, bloggar, tidningar, teve.

Vad hjälper lite mer än du tror när du är trött?
Att gå ut, om så också bara en kort sväng för att få frisk luft.

    Blivit lite si och så med fotograferingen

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Så de bilder jag visar nu har ingenting direkt med blogginlägget att göra. Två kort jag fick i postcrossingen igår, ett från Nederländerna och ett från USA. Bland mina önskemål där har jag nämnt kort med olika visdomsord eller roliga texter, Inge Lööks roliga tanter, James Bond-motiv, Mumin och Snobben.

    Man får ha önskemål men inga krav, och jag välkomnar alla slags kort. Det ska inte kännas övermäktigt för den som sänder ett kort tat hitta ett motiv jag gillar.

    Den här växten fotograferade jag i servicehuset Esplanad för några veckor sedan. Helt otroligt stor och fin. Tror att det är en hibiskus, Kinaros, men kan ha fel.

    Den här dagen har det åter varit full fart. Anhörigvården med mat och mediciner. Sotaren kom till mamma. Diverse egna ärenden försöker jag sköta samtidigt då vi rör oss med bilen. Planering av kommande jobb, ganska mycket mejlkonversation.

    Solen skiner och värmer huset, tack för det! Iskall vind och bara +7 grader, men det gör inte så mycket eftersom solen som sagt redan värmer mycket, speciellt på eftermiddagen och kvällen.

    Fler plantor finns nu och väntar här inne på att få flyttas ut till växthuset, men den tiden är absolut inte här än. Gurka, tomat, paprika och jordgubbar. Smultron, blommor och majsgräs.

    Kämpar med att få mitt WordPress-konto, domänen och sajten förnyad. Hade inte haft problem förr men nu när jag ska byta kreditkort kommer det inget sms från banken. Kontaktade banken redan i söndags, har inte fått svar än. Tre arbetsdagar skulle det ta, men inget har hörts.

    Får väl ta och gå in till banken personligen någon dag och försöka reda ut det här. Har googlat det mesta kring 3D Secure men inte kommit på någon lösning. Jag betalar ganska mycket för min WordPress och har tillgång till chatt-svar där dygnet runt, och där hänvisade mig i första hand till banken, men sade också att jag ännu har tid på mig att reda ut detta.

    Underbara Plagen firar 100 år

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

    En sådan här magnet borde jag köpa så att jag kan lotta ut den här via bloggen i sommar!

    Ja, det är så att vår underbara badstrand firar 100 år i år. Mer om den och festligheterna kan du läsa dels i en kommande Nya Östis, dels även HÄR på stadens webbplats.

    Det roliga är, när jag ser ett av stadens foton på sajten, att jag själv tog en nästan likadan igår då jag var på pressvisningen 🙂
    Baddräkter från 1960- och 1970-talet.

    Själv har jag ju minnen från åren 1999–2014 då jag tillsammans med ex-maken drev Plagens kiosk. Eller egentligen var det han som i huvudsak drev verksamheten eftersom jag hade heltidsjobb på olika redaktioner. Men sommartid åkte jag så gott som varje dag direkt efter jobbet ner till kiosken, och tillbringade många veckoslut där.

    Det var underbara tider då vi lärde oss känna nya människor varje år, fick hjälpa turister som hade frågor och informera om allt det vi kände till om Lovisa.

    Teamet bakom utställningen, och alla de som lånat rekvisita och gamla foton, har gjort ett jättejobb. Överlag brukar stadsmuseets utställningar hålla hög klass och locka många besökare. Den här utställningen blir knappast ett undantag. Den pågår till den 7 mars nästa år.

    Det finns massor av människor som har minnen från den här stranden, och som säkert inte vill missa utställningen.

    En enkel kopia av en badhytt har ställts upp och där snurrar en video med både levande bilder och stillbilder, svartvita bilder och färgbilder, från tider som gått. Helt underbart!

    Badhytterna har för övrigt renoverats och de står nu där på stranden nymålade, med fönster återställda i ursprungligt skick, och med stödpelare av granit.

    Trees on Tuesdays och telefontankar

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Mest kala träd, men träd ändå 🙂 Här fanns förut ett apotek. Även tingsrätten och ett försäkringsbolag har funnits här i modern tid.

    Jag tyckte det var lite roligt att ta en bild genom bilfönstret. Jag satt och åt en glass här igår, och tog vara på nuet. Kollade folk som åkte eller gick förbi, och de vackra blommorna i parken invid kyrkan.

    Det är bilfönstret som är dammigt, inte trädet som har nån sjukdom 😀

    Idag gäller det att passa på att njuta av sommarvädret, för imorgon är det åter kallt och på torsdag dessutom bitande vind, om prognoserna håller. Så jag kanske tar en tidning och sätter mig i trädgården en stund.

    Tredje besöket hos Supersuu i dag. Kanske två eller tre gånger kvar innan allt är fixat. Mycket tacksam för att jag vågade kontakta kliniken och ännu mer tacksam för proffsigt, empatiskt och vänligt bemötande.
    Fick tillstånd att ta bilden, alltid bäst att fråga tänkte jag.

    Igår såg jag på ett program på Yle Fem som heter ”100 dagar skärmfri”. Mycket intressant. En kille lämnade ifrån sig mobiltelefonen, återgick till att läsa papperstidningar, hade papperskalender, en gammal icke-smart-telefon, skrev inköpslista med penna på papper osv.

    Forskningsresultat förklarade för tittarna vad appar och skärmar gör med oss människor. Jag slöscrollar en hel del, men jag har inte Tik-tok och jag är inte beroende av olika videon. Ändå är ju telefonen med i det mesta man gör. Jag spelar spel på den, den används för att skriva meddelanden på Whatsapp, Messenger… jag läser mejl via den ibland, och behöver den för att sköta bankärenden.

    Allt oftare har jag ändå börjat ha telefonen i ljudlöst läge. Jag får mycket mer gjort då. Men hundra dagar skärmfri? Undrar hur det skulle kännas.

    Glad måndag, 20-04-2026!

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Enimmäkseen aurinkoista, meddelar min dator där väderrapporten talar finska. Alltså; mestadels soligt.
    Himlen är klarblå och vi har +8 grader. Igår visade maxtemperaturen +9, men jag skulle säga att det var bra mycket varmare när vi jobbade i trädgården med grannen.

    Vi fortsatte kratta och räfsa runt lite. Rev bort fjolårsgräs och rester av plantor.

    Våra odlingsspalter är enkla och jag kommer mest att ha blommor på friland, även senare majsgräs. Har försökt med smultron, men ifjol kom inga upp. De kan komma i år och jag sår även några nya frön, både på friland och i växthuset.

    En tomatplanta fick öva sig lite i växthuset igår, men sedan tog jag in den igen, för nätterna kommer att vara kalla en bra tid framöver. Därför har vi ännu ingen sådd i växthuset. Där finns ingen annan värme än naturens, och den lilla byggnaden är gammal så kyla sipprar in. Men det behövs inget mer modernt för min skull 🙂

    Efter snödropparna, scillorna och krokusarna (eller samtidigt med de två sistnämnda), svämmar gräsmattorna och mark invid husets kant och vid växthuset över av den lila nunneörten. Några humlor surrade redan runt och jagade nektar.

    I häcken bor duvor och andra fåglar. Det är underbart att följa deras liv och alla bestyr som hör våren till.

    Paprikaplantorna flyttas fortfarande mellan två rum. På morgonen och mitt på dagen får de sol i köket. På eftermiddag och kväll i vardagsrummet. Den största är nu cirka sju centimeter hög.

    Enkla saker i vardagen gör mig glad.

    Det slog mig att jag egentligen på tre månaders tid blir utsatt för tre undersökningar + ingrepp som har med cellförändringar att göra. Så det är kanske inte konstigt att jag ibland känt mig låg. Varje dag blir en särskild gåva att ta vara på.

    Jag ska fixa några texter i dag. Skrev ett par under veckoslutet också. Att inte ha fasta arbetstider och måsten är skönt, samtidigt behöver jag vissa rutiner, och jag försöker tillbringa mycket tid utomhus då vädret är ok.

    Glad måndag till er alla! Detta är mitt bidrag nummer 552 i kategorin Glad måndag.

    HÄR hittar du en lista på andra som är med. Saknas ditt namn där, vill du att jag länkar dig till dig? Meddela mig gärna 🙂

    Söndag igen, och veckan som gick!

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    En kringresande farm från Pyttis, det är vad det står på skylten. Hemböle djurpark tar djuren med i sina fordon och besöker allt från daghem till åldringshem och olika evenemang. När jag fotograferade skylten besökte farmen påskäggsjakten i Lovisa på Bastion Ungerns område.

    Det är skyltsöndag i dag, och den utmaningen sköts av Professordeutsch Christian.

    Sedan vill Åke att vi ska om söndagar ska visa olika bilder som vi tagit under veckan som gått.

    Det var marknad i Lovisa i tisdags och jag hade det som jobbuppdrag. Solen sken och människor verkade överlag på gott humör.

    Det fanns faktiskt ett par försäljningsstånd som sålde hattar och mössor av olika slag, så de verkar nu vara populära. Och visst funkar de bra som solskydd!

    Lovisa kyrka har jag fotograferat ur olika vinklar många gånger. För inte så väldigt länge sedan var kyrkan inpaketerad. Jag var uppe i tornet under renoveringen i april ifjol. Nu blänker takplåtarna nya och många säger att solen bländar via dem. Men taket kan inte målas på ett bra tag än. Några år lär behövas innan ytan är redo för målning.

    Här fanns förr en bank. Nu går man in till apoteket och till en utställningslokal via dessa dörrar. Gillar speglingarna som uppstod genom glasrutorna.

    Konstverket, den fina pelaren, har gjorts av Tero Maksimainen, med ansikten som lyser fint.

    Jag kanske inte rapporterade mina steg tidigare under veckan. Jag räknar dem från torsdag till onsdag och det blev 16 400. Vad cykelns mätare visar skriver jag också upp 😀 Jag gör inga långa turer, men det är ändå kul att följa hur antalet kilometer blir fler och fler.

    Lite mer än en vårbäck, och försök hitta katten!

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

    Temat hos Åke från Nacka som är lokförare för utmaningen Hoppa på tåget är i dag VÅRBÄCK. Nå, den här Lovisa-ån är väl lite mer än en vårbäck, men jag tror att bidraget godkänns utan tandagnissel 😂

    Min följeslagare Saga, cykeln, får vara med på många bilder. En trogen vän som tar mig ut på lite längre färder än bara promenader, som ryggen inte alltid klarar av.

    Den här turen blev vårens första, eller egentligen också årets första, för vår snart 92 år gamla mamma. Hon går med rollatorn, och ibland sparkar hon sig fram. En runda vi brukar göra är cirka 700 meter lång. Hon var osäker om hon skulle klara den, men det gick bra och hon ska inte behöva göra dem ensam om hon inte vill.

    Ett litet motlut är ju för en äldre ungefär som en backe är för oss som något yngre. Viktigt att komma ihåg att vi alla blir äldre och orkeslösa någon dag, om vi får leva länge.

    Och så sista bilden! Jag såg inte själv katten först, men precis innan jag skulle ta bilden fick jag syn på den. Och katten fick syn på mig och stannade upp och tittade långt. Undrade kanske vad jag höll på med.

    Katten har lite samma färg som det bruna och vita i gräset där djuret rör sig 🙂

    Glädje i vardagen

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    … var temat för den finlandssvenska veckotidningen Kurirens femte nummer i år.

    Jag hade förmånen att få träffa väninnorna Anita och Eva-Lotta hemma hos Anita på Södra åsen och vi hade en trevlig pratstund där.

    Det är ju så mycket som kan ge oss glädje i vardagen. För Eva-Lotta och Anita betyder naturen mycket. Allt från solens uppgång till nedgång, djuren som finns där, svamp och bär och annat som människan kan leva av från naturens skafferi. Ibland kramar damerna träd under sina promenader.

    Man kan bli glad i vardagen för att man får en av sina bilder på pärmen. Det fick kollegan och bloggkompisen Ordodlaren denna gång i Kuriren.

    Chokladbollar kan också ge glädje i vardagen. Dom här är så mäktiga att en räcker per gång.

    Cykelturer ger mig också vardagsglädje, eller helgglädje eftersom jag oftast kommer ut på dem om lördagar eller söndagar. Solsken piggar upp och jag ska försöka få till ett bidrag för Nacka-Åkes Hoppa på tåget, där temat idag är VÅRBÄCK.