… vill jag spara i mitt minne. Som igår. Då vi med min syster hämtade bär som hon hade beställt från Reko-ringen. Ni vet, lokala producenter som åker runt i nejden och säljer lokalt odlat.
Min syster hade beställt blåbär och hallon från Jordas trädgård i Lappträsk. Jag tycker det är lite roligt att jag fick försäljaren med på bild i alla fall – hans skugga faller på bilens vägg.Ja, som ni ser på kvinnans klädsel var det en varm kväll i går, kring +22. Vi har värmebölja på kommande, men det känns helt ok eftersom det har blåst en hel del och då nätterna är svalare blir det inte längre olidligt hett inomhus. I alla fall inte hos mig.
De här byggnaderna finns invid torget, mittemot vårt rådhus. Den närmast kameran kallas Forum, sedan finns där en bank i en liten ”glasbur” och längst borta ligger det som förr var Posthuset. Där finns bostäder, en reklambyrå och tandläkarmottagning nuförtiden.
Rådhuset badar i kvällssol.
I dag har jag inget inprickat i kalendern. Skönt! Jag brukar göra undan sådant jobb för tidningen som känns roligt att göra men sätter inte mer än en timme eller en och en halv på det. Att resten av dagen är ett oskrivet blad känns skönt!
Fredag brukar vara lugnare dag och jag kan ta sovmorgon som betyder att jag har väckning tidigast klockan 9. Men i dag såg några flitiga herremän till att jag vaknade 7.10. BRUM-BRUM! Skrap-skrap, pip-pip!
Jag sover ju med vädringsfönstren öppna, och då det här sker på femtio meters avstånd snett nedanför mitt sovrum är ju väckningen garanterad 🙄
Jag kan tänka mig att de som arbetar den här tiden tänker ”Får inte vi sova, ska vi vara flitiga i tidig morgontimme, så ska också andra vakna. Upp och hoppa som en loppa! Morgonstund har guld i mund!”
”Det här jobbet kan man inte göra tyst, försök själv”, säger dom. Nej, jag vet det – det hjälpte inte att jag stängde fönstret. Det monotona brummet, skärningen i asfalten och flyttandet av kantstenar hördes ändå.
”Se det positiva, du sover inte bort den bästa tiden på dygnet”, tycker jag mig höra någon hurtigt ropa. Jo, tack… men har ni tänkt på att det är SKÖNHETSSÖMN en dam i min ålder behöver?
Här ska kanske komma en trottoar längs den tomma tomten. Vad vet jag? Och inte gick jag ut och frågade heller.
Tio minuter innan min väckarklocka skulle ha plingat slutade gänget jobba. Det blev tyst och skönt. Tack, tack! Jo då, jag kom igång med jobbet en timme tidigare än vanligt. Men först av allt skrev jag det här blogginlägget. Nu blev ni kändisar!
… har jag länge tänkt föreviga, men det har inte blivit av. Nu gick jag förbi i dag, men ledde cykeln samtidigt, så vinkeln blev inte bästa tänkbara. Fick med en del av rådhuset också, det som på många orter kallas stadshus. Nymålat är det, befriat från ställningar och skyddsplast.
Vi har haft riktigt fint väder flera dagar. Någon enstaka regnskur har gjort oss glada mellan varven. I dag hade vi +22 grader. Den här sommaren klagar jag inte på.
Angående min statistik här på bloggen har det kommit några toppar med tusentals besök från Schweiz. Statistiken blir såtillvida snedvriden, för jag kan ju inte annat tro än att det är en robot som på något sätt gör besök. Ska kanske ladda ner Statcounter för att få mer detaljerad info, fick tips kring det av bloggvännen Antonia.
Lite fundersam är jag åter i dag. Känslorna går i vågor. Jag har mycket att vara tacksam för och jag försöker ha fokus på det. Men ensamheten tär ibland. Jag har många vänner och ett givande jobb. Men som ni vet, jag saknar pusselbiten, själsfränden 💕
Här har en stolpe kommit upp som märke för Silta1 (Bro1) och så finns det en annan stolpe/käpp lite längre till höger som heter Silta2 (Bro2). Det ska inte byggas två broar men jag antar att man har märkt ut var bron ska komma in till Rosenstranden.
Kronobron är en del av projektet Lovisa Bostadsmässa 2023. Arbetena ska påbörjas i höst. Det blir spännande att följa dem och att sedan se hur bron klarar väder och vind.
Jag har ju allehanda serier här på bloggen, en del lever bra, till exempel Glad måndag och Skyltsöndag. Andra får mer sporadiska inlägg, som till exempel Fina fönster. Fina fasader blev det fler av då jag reste mer, innan coronapandemin.
Sedan finns det vissa ”serier” ser jag som har bara ett inlägg. ”Black and white” kunde jag ju hålla bättre igång 🤔😂 Arbetsvyer har det nu blivit lite fler av då vi oftare är ute på fältet. Quess what var en gång en populär gissningstävling, utan priser. Fina grindar, portar och dörrar – jag får skärpa mig där! Öppna trädgårdar och Lovisabyggnader är inte svåra att skapa inlägg för.
Jag vill inte sluta med någon serie och inte har jag för avsikt att ta bort dem från bloggrollen ännu heller. Alla är kära och intressanta på sitt sätt, fanns ju någon gång en orsak till att jag började med dem 🙂
Det här fina fönstret är från sommarcafeterian/loppiset Bric-á-brac i Pernå kyrkoby.
Hinner ännu i sena kvällen med en hälsning till Tove Jansson vars födelsedag det är i dag. Hon föddes den 9 augusti 1914.
Det här är en sida ur boken ”Ordets gåva” som jag köpte till mig själv då jag fyllde 60 år, för ett presentkort jag fick av en god vän.
Kapitlet är ”Självständighet”, det syns bara suddigt i nedre kanten. Men just i dagens läge har orden ”Det är gott att vara ensam, oberoende” stor betydelse på många sätt. Jag bor ensam sedan åtta år tillbaka. Jag trivs för mig själv, för det mesta. Inte alltid genomgående med att vara ensam, men ett visst oberoende är ganska skönt. Ekonomiskt oberoende, tillsvidare har jag klarat mig ensam helt bra.
Självständigheten för landet jag bor i är guld värd. Men helt ensamma ska vi inte vara. Oberoende på vårt sätt, ja. Men samarbete med andra länder behövs, och nu är det här med försvarsalliansen Nato väldigt aktuellt. Samarbete. Stark tro på demokrati och på en fortsatt fred, som våra förfäder har kämpat för. På samma sätt som Ukraina nu kämpar för sin frihet, sitt oberoende.
Tove Jansson, och boken jag läser långsamt, har stor betydelse för mig och ger mig innehåll i livet. Saker och ting att reflektera över. Sådant jag gärna då och då skulle dela med någon annan.
Det är gott att vara ensam, då vi så önskar och vill, då vi själva valt det. Oberoende likaså, men för min del betyder det inte att jag jag aldrig behöver någon annan människa.
Varmt grattis Tove Jansson där som du finns nånstans i dag. Och tack för allt du skapat ❤ 🙏
Då jag får syn på en molnformation som liknar något, såsom den här enligt mig liknar en stor örn – då gäller det att vara snabb med kameran. Inom loppet av några sekunder kan formationen ha ändrat skepnad.
Vad jag inte såg var att bakom örnen finns något som liknar en katt, ett stort ljusrött katthuvud. Två ögon, två öron.
Någon har också sett en tjej med långt hår här. Fascinerande!
Träden i den är serien är inte nödvändigtvis fotograferade på en tisdag, men de visas på en tisdag. Här är det solregn från söndagen den sjunde augusti som gäller, och ett träd som ligger på andra sidan gatan där jag bor.En stor ek på kollegan Annas gård i Renum.
Genom tiderna var det en annan bloggvän som började med den här utmaningen. Hon slutade mig veterligen blogga helt och jag vet inte vart hon tog vägen. Men hennes idé lever vidare och sånt är alltid kul tycker jag.
Annemamman piha, översatt ungefär Mamma Annes gård, var en av deltagarna i det nationella evenemanget Öppna Trädgårdar som firades igår. Bakom länken finns också svensk text bara du scrollar nedåt på sidan. En del av texterna om gårdarna har jag översatt till svenska. Jag har ju mitt företag Carita Liljendahls mediabyrå, och jag gör även annat än skriver och arbetar som chefredaktör för Nya Östis. Men efter att jag blev chefredaktör har jag inte haft tid med särskilt många översättningsjobb.Familjens hus sett från två olika håll. Trädgården är enormt stor. Säger 8000 kvadratmeter dig nånting? Jag måste se det med egna ögon 🙂Rosa rosenskönor i förgrunden, tror att blommorna heter så. Små ängar av det här slaget är ju helt underbara. En sådan prakt!Och det här torde vara en bollhortensia. Ibland använder jag Google Lens, det vill säga fotograferar växter, byggnader, saker och så vidare. Får för det mesta genast rätt svar, men då jag inte skriver ner det är det lite si och så med minnet efteråt 😂
Och sedan som pricket på i:et – några bilder från utedasset på gården. Kan det finnas något vackrare?
Borde vi i tidningen Nya Östis ha en tävling med tema ”Finaste ute-tuppen”, för här kallas utedass även tuppen 🙂Dörren öppen till utedasset för en stund, en gäst är på väg in 🙂
Någon liten pippi blir säkert glad för detta hem som finns i bloggvännen Ordodlarens trädgård. Eller så kan de äta sig mätta genom att besöka detta hus.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 