Trees on Tuesdays, del 34

Ytterligare några träd som jag fotograferade för en tid sådan då vi var vid kärnkraftverket och tog höstliga arkivbilder till Nya Östis.

I dag var det frost då jag vaknade runt halv nio. Jag hade haft en underbar dröm. Tackar ofta Gubben Gud för att han ger mig stunder med kramar och fina ord av någon trevlig man ens i drömmen. Och nu vill jag påpeka att det sällan handlar om sex.

Det fanns mycket symbolik i drömmen och den handlade om en man jag känner men som jag inte träffat på år och dar. När jag vaknade var jag förstås LITE besviken för att det bara var en dröm. Men att få allt det där i drömmen som jag inte längre får på riktigt är jag oerhört tacksam för ❤

Solen skiner, det är +4 grader. Jag har suttit inne hela dagen vid datorn, såsom det ofta blir måndag, tisdag och onsdag då det ska vara raketfart på att få ut texter till tidningen, svar på mejl, planering av framtida tidningar.

Så ja… att träffa någon trevlig person är ju nästan omöjligt, så mycket som jag jobbar 🤔😱🤣

Glad måndag! 18-10-2021

Mycket pusselbilder blir det här, men pusslen ger mig sådan avkoppling och glädje.

Kanske kring hundra bitar kvar att lägga. Pusslet KAN bli klart i dag, få se!

Har varit en hektisk dag. Ofta då jag förbereder mig för att gå ut, ta en paus helt enkelt, börjar telefonerna ringa och Messenger plinga. Det där med att bara låta allt vara, inte svara, kan ibland vara lösningen men oftast inte. Allt finns ju kvar ändå, på ett eller annat sätt. Att lämna saker ogjorda betyder inte att de går upp i rök.

Människor förväntar sig att jag ringer tillbaka på missade samtal.
Frågor som ställs via olika kanaler behöver svar, annars avancerar inte jobbet med tidningen.

Att hela tiden ha saker på hög, långa to-do-listor som aldrig blir kortare, mejl som väntar på svar, olika åtgärder som måste vidtas för att produktionen inte ska stanna upp… det är stundvis tärande och frustrerande. Men jag brukar tänka att det är så här bara tre dagar i veckan.

Varje dag delegerar jag numera något, prioriterar eller skippar. Ingen ska tro att jag ensam vill panta på allt, för det vill jag verkligen inte. Jag vill att allt fler lär sig hur tidningen kommer till och inser att det är ett enormt jobb att vecka ut och vecka in ge ut 32 sidor med lokalt material.

Är jobbet ändå roligt? Ja! Är det krävande? Ja! Är det belönande? Ja!
Sedan då jag svarar Nej på första eller sista frågan, då slutar jag 🙂

Fin höst med blå himmel och sol

Ledaren för nästa veckas tidning i huvudsak skriven. Arvoden för den gångna veckan räknade. Fakturor för tidningens del betalda.

Ute blåser det friskt. Solen lyser från en klarblå himmel och det är +8 grader. Bilderna jag visar i dag tog jag i går då jag väntade på min syster som skulle hämta mig med bil då vi hade ärenden att uträtta.

Nästan alla löv har blåst bort från träden såsom av bilderna synes.

Vad mera ska jag göra i dag? Fortsätta med pusslet, som är lite mer än halvklart. Följer Tors hemmamatch på distans eftersom jag dessvärre inte hade tid att gå till hallen och titta på den i dag. Behöver komma ikapp med de jobb som blev att släpa efter under min hektiska arbetsperiod tre veckor härförinnan. Tor leder efter 32 minuters spel med siffrorna 4–1.

Ska lägga mig tidigt i dag. Igår började jag titta på filmen ”Bohemian Rhapsody” om Queen i Sveriges TV4. Den slutade finländsk tid först nån gång efter ett på natten och att vaka är inte bra för mig har jag märkt. En gång då och då under någon helg kan det gå an och filmen var bra!

Skyltsöndag, den 17 oktober 2021

Inte en traditionell skylt, men i den här utmaningen duger det mesta om jag har förstått saken rätt.

Liten lektion i finska åter, samtidigt! 🙂

Fler skyltar och skyltare hittas hos BP som håller i trådarna för den här utmaningen.

Paina kuittipainiketta = tryck på knappen för kvitto. Vilket man gör då man är klar med inmatningen av flaskor och burkar.

Sedan är där en varning om att man inte får mata in saker som kan fatta eld eller som är giftiga. De kan förorsaka eldsvåda eller att någon skadar sig.

Elisamatildas frågor om PLANERING

I går glömde jag bort Fem en fredag hos Elisamatilda. Därför är det bra att man kan delta hos henne fram till och med söndag!

I går var det också fullt upp från sju på morgonen då jag gjorde de sista förberedelserna inför Zoom-mötet med Tampereen University. Jag följde sedan föreläsningarna hela dagen och klockan ett var det min och Ann-Britts tur.

Illustrerar dagens inlägg med en höstlig vy från Karlskronabulevarden i fina Lovisa ❤

Vad står på agendan idag?
– Dagen har ju redan övergått i sen eftermiddag. Jobbade två timmar i morse, känns bäst för sinnesfriden så. Sedan var jag och handlade med min mor och resten av dagen ska jag ta det lugnt med pussel, tidningar, bloggar och eventuellt nåt annat här hemma.

Vad har du fått boka om i veckan?
– Tillsvidare ingenting. Mitt schema är ofta strikt och planerat. Just den här veckan har allt gått ungefär som det skulle.

Vad vill du stryka i helgen?
– Vi talar inte om att stryka kläder? 😂 För det gör jag aldrig. Minns inte när mitt stryklod skulle ha varit framme…
Men om vi talar om att stryka nåt ur kalendern, så vet jag inte vad det blir. Något av det som är löst inskrivet på söndag stryks förmodligen.

Vad har du på planeringsstadiet?
– Följande vecka och innehållet i Nya Östis för torsdagen den 21 oktober. Ett redaktionsmöte och lite annat som mer eller mindre direkt har med NÖ att göra.

Hur planerad är du vanligtvis?
– För att jobbet och vardagen ska funka har jag alltid ett schema och tider som jag vill hålla, och tider jag förväntar mig att andra håller. Jag försöker ha luft mellan allt som skrivs in i kalendern, så att överraskningar och ändringar i tidtabellerna inte påverkar och stör mig för mycket.

Äntligen! Tacksam, glad, stolt!

Nyheten som jag pantat på över ett år 🤣
Någon kanske tänker – äh, var det bara det där? Höh.

För mig och för tidningen som jag leder kändes det ändå väldigt stort att ett universitet, Tampereen yliopisto (Tampereen University, TAU) kontaktade Nya Östis för ett drygt år sedan. Först fick jag ett textmeddelande av en forskare där och ni må tro att jag tänkte att det här är nåt lurt, värsta spammet!

Men det visade sig vara seriöst och tanken var att vi kanske skulle ha kunnat åka till Tammerfors på våren och hålla vår föreläsning face to face med alla intresserade forskare, journalistikstuderande och personer som skriver doktorsavhandlingar. Men coronapandemin bidrog till att allt blev framskjutet och sedan fattades beslutet om att det här genomförs på distans via Zoom.

Nya Östis sätt att jobba är unikt. Det väcker olika frågor, beundran men också skepticism. Kan en understödsförening ge ut en tidning? Ger vi avkall på journalistiska värderingar? Vi har inga anställda, hur går det ihop?

Men något kanske NÖ gör rätt i alla fall då tidningen kommit ut under 6,5 års tid?
Det kanske finns andra sätt att producera journalistik, eller att ge ut en tidning om man inte vill kalla det traditionell journalistik?

Skriver mer om det här till torsdagens tidning, den 21 oktober.
I dag är jag bara stolt, glad, tacksam och trött ❤
Och ett stort tack går till styrelsemedlemmen Ann-Britt, på bilden till höger, som stöttat mig hela vägen och som hjälpte till vid presentationen!

Tänkvärt om torsdagar, del 5

Det kan vara viktigt att ibland tänka på sig själv. Att först ge sig tid att gå till frissan. Borde ha gått för två veckor sedan, men bättre sent än aldrig. Och efter det att gå till Bistro Kronan och köpa en paj och till efterrätt en liten bakelse. Tog dem hem för att kunna äta här i lugn och ro lite senare på dagen.

Tänkvärt också att försöka planera dagarna så att där finns luft i kalendern, så att eventuella förskjutningar, förseningar och andra överraskningar inte skapar stress. Hela livet håller jag på mig att lära mig prioritera, delegera, skippa. Jag har ju så länge varit den duktiga flickan.

När jag ser hur mycket gratisreklam jag får och som jag direkt slänger i pappersinsamlingen, tänker ni kanske ”Varför sätter hon inte en lapp på dörren med nej-tack till sådan”?
Jo, det skulle hon annars mer än gärna göra men då det finns några enstaka gratistidningar som hon VILL ha. Tyvärr är ändå 90 procent sånt som hon inte vill ha…

Går till pappersåtervinning direkt. Tillsammans med papperstidningar som jag har läst förstås, men det finns så mycket gratisreklam jag inte vill ha! Jag vill läsa reklamerna/annonserna i de tidningar jag prenumererar på.

No time to cry

Jag har bestämt att Daniel Craig är skyldig att göra en specialuppföljning som James Bond, tillägnad bara och endast mig. Filmen ska heta No time to cry.

Jag vill inte avslöja något om handlingen i No time to die här.
Det ska man ju inte göra i recensioner av filmer heller. Och det här är definitivt ingen filmrecension.

Men jag gav mig själv lite ledighet igår på eftermiddagen. Jag trodde jag skulle få sitta ensam i salongen, för vem kommer och tittar på en film klockan 15 en måndagseftermiddag i lilla Lovisa? Men tji fick jag. Tvingades dela Daniel med minst femtio andra personer! Filmen har redan gått långt över en vecka här men fulla och halvfulla salonger tycks den dra ändå. Fint!

Ja, vad ska jag skriva? Två och en halv timme lång är filmen. Stundvis brutal och med mycket action. Jag hoppade högt i bänken flera gånger. Jag blir alltid lika skrämd då det varit tyst en stund och sedan smäller det 🤣

Sorgligt och vemodigt var det också, inte minst för att det var Craigs sista rulle som James Bond. Men här fanns allt som ska finnas i en Bond-film. Spänning och kärlek, och faktiskt också flera fantastiska manicker som räddade Bond ur kinkiga situationer. Biljakter, motorcyklar, helikoptrar. Korta on-liners, den fina och torra brittiska humorn som jag älskar. Att Bond sa så mycket mer än i många tidigare Bond-filmer sammanlagt och så mycket om sina känslor – kan någon som jag älska något mer än det ❤ ?

Kort sagt, en ruskigt bra film med många bra skådespelare!