Allt möjligt från igår och i dag, t.ex. en doft-skräp-påse!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I sena kvällstimmen hinner jag skriva några rader som summerar gårdagen och den här dagen.

Bilden togs vid finska skolcentrets gård igår kväll. Jag var på jobb där, i den nyaste byggnaden som inte syns på bilden, då det arrangerades en diskussionskväll där om stadens strategi för de kommande åren.

I dag hade jag också ett jobb mitt på dagen. Sedan frissa. Sedan en träff med andra frilansskribenter. Så det var verkligen fullt upp från mitt på dagen till början av kvällen.

Bilden till vänster. Jag väntar på syrran i bilen. Före frissabesöket. Håret är aningen risigt, men sedan blev det fint igen. Har dock ingen efter-bild, får bli till en annan gång 🙂

Bilden till höger. Köpte skräppåsar i Tokmanni och behövde små tio liters påsar till toalettens skräpkorg. Såg först då jag kom hem att jag hade köpt påsar med doft! De doftar jordgubbe 🍓😂 Men bra så! Finns ju värre odörer.

Fastekalendern för 25.2: Ge en slant till välgörenhet. Nå, det blev inte av just i dag, men jag stöder månatligen Corazon Grande i Bolivia som leds av Siw Broman, min vän sedan skoltiden.

Jag lägger också slantar i insamlingsbössor då och då, vare sig det gäller Hungerdagen eller andra insamlingar. Ibland betalar jag små summor till Frälsingsarmén, Cancerfonden, Rädda barnen och andra organisationer och föreningar.

Hälsostegen för 19.2–25.2: 13.300. Tycker om att föra statistik över dem fastän jag inte gör långa promenader. Alla steg räknas och att vara ute varje dag.

Trees on Tuesdays och uppskattning

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Har precis hämtat in ved för dagen och passade på att ta detta Trees on Tuesdays-foto. Det var ännu lite mulet då men nu kom solen fram och det är minus fem grader.

Jag eldar nu på dagen eftersom jag har ett frilansuppdrag ikväll. Ett par nätter ska ännu vara kalla, vi hade väl -14 förra natten, så ugnen ska hållas varm.

I fastekalendern står det för den 24 februari ”Berätta för någon, att du uppskattar hen”.

Det blev automatiskt gjort då jag fick ett samtal av en tandläkare. Jag hade mejlat hans företag och skrivit om skräcken jag lider av. Jag lämnade mitt telefonnummer och tänkte att kanske företaget nån gång hör av sig. Det dröjde bara en timme så ringde han.

Ägaren till företaget var väldigt empatisk och sa att jag absolut inte är den enda som är rädd, de har MÅNGA patienter som är det. Han berättade vilka alternativ som finns både vad gäller vård och betalning. De går varsamt till väga och allt sker på patientens villkor.

Jag blev rörd, faktiskt så att jag fällde några försynta tårar. Och jag sa två gånger till honom hur mycket jag uppskattade det att han ringde och att vi kan komma igång med en vårdplan.

Och så har vi dessa paprikafrön i en kruka, välomhändertagna av mig 🙂

Krukan flyttas hit och dit i bostaden nu – alltid till platser där det finns värme och sol. På natten står den nära ett varmt element. På dagen är den än i min säng, än på olika bord dit solens strålar når.

Tillsvidare har inget kommit upp, men vi väntar och ser och jag rapporterar mer senare, OM något händer 🙂

Glad måndag! Februari månads sista!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Bilden är från igår, söndag eftermiddag. Solen står ännu ganska högt, det är minus tre grader och snön är inte fasligt tung. Men det hade kommit rätt mycket snö, runt 15 centimeter. Syrran och jag skottade snö på mammas gård och det var faktiskt ganska skönt med frisk luft och lite kroppsarbete. Det är jag som syns på bilden och systern som är hovfotograf.

Måndag var det inte här heller, snarare sen söndagskväll. Bingolotto uteblev troligen på grund av OS. Avslutningen i Milano-Cortina var helt intressant men jag orkade inte titta riktigt till slut. Medaljer delades ut till vinnarna på 50 km skidor, trippel till Norge och i damklassen var Sveriges Ebba Andersson suverän etta.

Jag kollade på Sveriges TV4. Det var rätt pampigt och påkostat, modernt blink-blink varvat med sådant som handlade om de olympiska spelens historia. På något sätt tycker jag att det hör till att se åtminstone en del av öppningen och avslutningen.

Undrar hur många som i dag känner abstinens då OS är över? Inga tävlingar att följa från arla till särla.
Finns säkert också många som drar en suck av lättnad. Äntligen något annat än bara sport på tv 😂

Jag klarar det helt bra. Väntar på hockey-VM som spelas den 15–26 maj.

Här är det måndag, den sista i februari månad. Nästa måndag skriver vi mars och då trillar en liten deltidspension in på kontot.

Solen skiner, himlen är blå. Glad måndag!

Det är minus åtta grader. Prognosen för den fem följande nätterna visar minus 12, -15, -10 och sedan på torsdag -1 och fredag -1. Dagstemperaturerna visar -6 (idag) och sedan -6 och på torsdag -1. Fredag och lördag kan bjuda på två plusgrader. Härligt!

I fastekalendern står det i dag: Radera en app från din telefon som tar mycket av din tid.

Jag ska faktiskt gå igenom apparna och ta bort dem jag inte behöver. Men de som tar min tid kan jag inte ta bort, tyvärr. De har med mina jobbuppdrag att göra. Facebook med Messenger, Whatsapp och GMail för att ta några exempel.

Det blev brons igår, och skyltar i dag

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Att vinna brons är roligare än att förlora och ”bara få silver” 🙂 Finland körde över Slovakien med 6–1 i OS-bronsmatchen igår. Siffrorna talar kanske inte riktigt hela sanningen, eftersom slovakerna desperat försökte reducera och spelade utan målvakt från och till under fem minuter på slutet. Då gjorde vi två mål i tom kasse.

Fram till dryga halva matchen var det ganska jämnt och inte visste nån hur det skulle gå, men sedan kom Lejonen fram och visade klorna 🙂

Jag orkade vaka till en bit över midnatt, för jag ville se laget få sina medaljer. Det dröjde och dröjde, blå mattor rullades ut och folk kom och gick. Sedan visade det sig att vi troligen hade väntat på vår kapten Mikael Granlund, som hade skadat sig och gått av planen med en läkare under sista perioden. När han kom tillbaka (sitter bakom OS-skylten med ett C på skjortan), kunde ceremonin börja. Schysst att vänta på honom förstås!

Nacka-Åke vill att vi ska fotografera flitigt under veckan och visa en del av veckans skörd på söndagar. I dag får vi hurra för honom att han hållit i utmaningen ett helt år!

Jag ska försöka bli flitigare med kameran. Ofta får jag kämpa på för att komma ihåg att ta en eller två bilder till mina dagliga blogginlägg, något som ens skulle kännas LITE nytt och inte vara uttjatat sedan år tillbaka här på min blogg 🙂

Gårdagens korta promenad runt några kvarter resulterade i alla fall i en skylt så att jag kan vara med i Skyltsöndag som Christian håller liv i efter att BP lämnade över stafettpinnen.

Generalshagens skola, med elever i de lägsta årsklasserna, håller till i baracker vid Gamla Strand, med fin utsikt över Lovisaviken och närhet till en rink där man kan åka skridsko. Deras riktiga skola genomgår en grundlig renovering.

I fastekalendern gäller en bön för söndagarna, och i dag kan vi läsa: Ge mig kraft och hopp hos dig. Stanna alltid kvar hos mig.
Fina ord som ger tröst.

Det är minus fyra grader, så vi har haft lite mildare två dygn. Nu ska det åter vända och nätterna ska bli kalla, men efter en vecka ser det ganska lovande ut, kanske till och med en grad plus!

Vi har fått snö under natten, vet inte hur mycket. Kanske tio centimeter. Så eventuellt blir det en sväng till mamma för att skotta hennes gård så att hemvården kommer in med bilen där.

Njut av vintern – sagt och gjort!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

I fastekalendern står det att vi ska njuta av vintern i dag den 21 februari. Utmaningen antogs och eftersom det var bara minus tre grader tänkte jag att det här går nog bra. Stavarna och mobiltelefonens kamera med, och iväg på en runda runt några kvarter.

Hela vägen var det inte någon njutning, och jag såg inte så väldigt många andra på promenad heller. Det blåste snålt och en kort sträcka hade jag motvind med yrsnö.

Men jag fick en fin bild av min gamla kära skola, Lovisa Gymnasium. Med trädet i förgrunden tycker jag att det blev en lyckad bild.

Lite OS blir det i dag, bronsmatchen Finland-Slovakien i herrarnas hockey bland annat. Lite snopet med förlusten mot Canada igår då vi ledde 2-0 och ett av de målen gjorde vi i numerärt underläge. Sånt är alltid smaskens! Men, sedan reducering och kvittering av Canada och segermålet helt i slutet av matchen… Så kan det gå!

Herrarnas 50 km lopp på skidor orkar jag aldrig följa från början till slut, men jag vet hur tävlingen slutade och undrar ibland hur det kommer sig att Norge kan vara så bra. Jaktstart i damernas skidskytte, vi har Suvi Minkkinen med där men hur det går vet jag inte ännu då jag skriver det här.

Hur är läget? Ge positiv respons!

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

Det är fredag igen, tiden rusar och det är bra, för jag vill att det ska bli mars månad och så småningom vår!

I fastekalendern uppmanas vi i dag den 20 februari ge positiv respons. Jag har redan börjat med några personer jag känner, och jag ska fortsätta under dagen.

Positiv respons vill jag också ge alla er som läser min blogg och skriver kommentarer. Ni har hämtat in så mycket glädje i mitt liv.

Alla ni som själva skriver bloggar ska veta hur mycket det betyder då ni delar med er av er vardag, av bilder, sorg och glädje och allehanda tips.

Bilden har inte så mycket med inlägget att göra, men jag läser mycket och en fråga hos Elisa handlar om det. Fem en fredag har temat ”Hur är läget?”.

Vad har du lärt dig på sistone?
Via fastekalendern vad Askonsdagen är.

Vad fyller dig med energi den senaste tiden?
Då solen tittar in i bostaden och för var dag som går står den högre på himlen.

Vad läser du?
Lovisanejdens lokaltidning Nya Östis som kom ut igår. Kurirens andra nummer för året. Allers påskmagasin får vänta ännu någon vecka. Jag har också kommit över halvvägs med den tjocka boken om Tove Janssons liv skriven av Boel Westin.

Vad är det bästa du ätit den senaste veckan?
Jag gillar crispy chickens och äter nästan alltid det då jag är på en av våra lokala restauranger. Men jag fick också smaka på ett bröd som en vän bakat på nässelfrön, timjan, havregryn och grynost. Det var väldigt gott!

Vad skiljer sig idag från den här tiden förra året?
Avsevärt kallare, för en stund sedan -15 grader. In på åttonde veckan av kyla nu, hållit på sedan nyåret. Men från och med lördag ska det lätta och vi får kanske en plusgrad nästa vecka. Jippiii!

    19 februari – hjälp någon

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Fastekalendern ber oss idag hjälpa någon. För mig passade det utmärkt med den utmaningen, för torsdagar är de dagar vi kallar anhörigvårdsdagar. Min syster och jag hjälper mamma. Vi handlar till henne och till oss själva, och ofta har vi min granne med oss så att också hon får veckohandla då hon saknar bil.

    Då ser det ofta ut såhär när vi kommit genom kassan.

    Mat och annat nödvändigt för hem och hushåll åt fyra personer.

    Hos mamma hjälpte vi också fåglarna. Snö täcker marken och det är minus tio grader. Fåglarna behöver mycket mat.

    Som tack för att vi bjuder skjuts åt grannen brukar hon ibland bära in ved till mig, så nu har också hon hjälpt någon i dag.

    Nu ska jag rada veden i korgar och ställningar och så börjar jag elda.

    Igår var det stor spänning i OS-hockeyn då vi hade en liten målvaktstabbe som gav Schweiz ledningen med 0-1. Sedan gjorde schweizarna ännu 0-2 och det såg inte bra ut för Finland…

    Jag hör ju till de stora optimisterna som tror på mitt lag ända till slutet. Om laget ligger under 3-0, två minuter före fulltid kan jag ge slaget förlorat, men jag vet också att man kan göra tre mål på en minut…

    Nu reducerade Finland till 2-1 då kanske sex minuter återstod och sedan kvitterade vi till 2-2 och vann i förlängningen. Imorgon väntar Kanada… det blir en tuff drabbning.

    Trist att Sverige föll ur turneringen. Jag hejar alltid på Sverige då det är så att SWE inte möter Finland.

    Hälsostegen för 12.2–18.2 blev inte fler än 11.680 då jag hade ett par dagar som jag bara vilade hemma. Dagar som verkligen behövdes. Och nu borde det bli mildare om en vecka. Men få se. Noll grader skulle ju kännas som rena rama sommarvärmen!

    Alla dagar är vännernas dagar

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    … och idag är det också Askonsdag. Det får jag ta och googla för att komma ihåg vad det betyder 🙂

    Utan att jag egentligen kände till det jag läste på annan plats på nätet: Askonsdagen inleder kyrkoårets fasta och det är en tid för bot och bättring, lugn och kontemplation, började jag faktiskt dagen lugnt med sådan meditation som passar mig.

    I fastekalendern, som jag presenterade igår, står det att en mässa med musik, stillhet och gemenskap firas i kyrkan ikväll klockan 18. Jag går inte dit, eftersom jag i ärlighetens namn väljer herrarnas hockeymatch, kvartsfinalen mellan Finland och Schweiz.

    Igår firade jag med två väninnor försenad Alla hjärtans dag. Vi brukar ge varandra små gåvor och som ni ser fick jag choklad i olika former och sköna sockor som med fördel kan användas nattetid, och en liten skumpa.

    Min gåva till vännerna var rosa doftljus. Jag brukar säga att den som inte kan ha doftljus inomhus kan använda det på balkongen eller senare på ett bord utomhus. Dessutom gav jag dem en påse med praliner som hade smak av jordgubbe och Baileys likör.

    Också i övrigt går dagen i vänskapens tecken då jag för en veckotidning ska skriva ett reportage om Glädje i vardagen, och där spelar en nära vänskap stor roll. Två personer som gör mycket tillsammans, idkar utomhusliv, stöttar varandra i livets alla skeden.

    Dejting och fastekalender

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Hur går det ihop? Fenomenalt, om ni frågar mig.
    Så här ser min församlings fastekalender ut.

    Nu har jag tänkt följa den, och rapportera hur det går. Jag är inte säker på att jag kan komma med bra lösningar, svar eller annat som passar in, men jag gillar denna kalender.

    Utmaningen går också till er alla andra som vill vara med. Delta en dag, två dagar eller flera dagar och skriv gärna om det på din blogg!

    Tisdagen den 17 februari (för övrigt min namnsdag i Finland, om nu nån missat det) 😀 … gäller frågan fastlagsbullen!

    Med ny eller traditionell fyllning?
    Mitt svar: Jag gillar mandelmassa, men avskyr inte heller sylt och jag kan pröva på nästan vilka andra fyllningar som helst. Ätit lemon curd-semla, men tycker att en med Nutella vore för söt. Och om nån frågar ”surströmmingssemla”? Så då är svaret ”nej, tack” 🙂

    Sedan måste jag ju bara berätta detta.
    På uppmaning av några vänner anmälde jag mig till detta program, i april 2024.

    Jag blev kallad till casting och första uppgiften gick bland annat ut på att skicka in en video av mig själv och svara på en del frågor. Det kändes inte som en helt oöverkomlig uppgift, men jag lämnade aldrig in fortsatt ansökan eftersom jag förstod att OM jag hade blivit antagen hade jag behövt åka några gånger till Helsingfors för olika inspelningar.

    Jag hade trott att något filmteam skulle komma hem till mig efter att jag hade sänt in ansökan. OM jag hade blivit antagen alltså, för det är inte alls sagt att jag hade kommit så långt.

    Då kändes allt svårare. Bussar går rätt sällan till huvudstaden, det hade gällt för mig att hitta rätt där i Fiskehamnen (en stadsdel) och jag har ingen bil.
    Jag fegade ur och tänkte att det får nu bara vara, fastän det hade varit rätt spännande att få delta i programmet.

    Nu tittar jag istället på sändningen och tipsar om att den går på teve om måndagar. Men alla avsnitt kan också redan ses på Yle Arenan.

    Krafterna slut, men glad måndag ändå!

    ~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

    Ett kort inlägg som livstecken härifrån och som kanske piggar upp någon där ute! Ett par roliga historier från Hemmets Journal.

    Mina krafter är nu slut efter sju veckors kyla och jag frågade mig själv i morse om jag får vila hela dagen. Ligga i sängen under varma täcket och sova om jag vill, även fastän det är eftermiddag. Mitt svar blev: Ja, du får vila.

    Råkar har ledig dag utan direkta måsten i dag.

    Det är något varmare nu också, bara minus nio grader så om jag inte orkar bära in ved klarar jag mig ett dygn utan brasa.

    Grannen gjorde för några dagar sedan en av de fina snögubbar hon brukar skapa. Så den hjälper mig, med sin glada uppsyn, att hålla humöret uppe.

    Kramar till er alla – vi hörs senare!