Bra med en timme extra

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… då jag har en lång to-do-lista här inom väggarna i mitt kära hem.

Ja, jag känner många som inte gillar detta med att flytta visarna hit och dit. Åt vilket håll ska dom och varför?

En timme bakåt nu, mot årets midsommar, en regel som för mig är lätt att komma ihåg.
Våren 2027 vänds visarna framåt, mot det årets midsommar. Men på den dagen får vi vänta fem månader.

I dag blir det blandade bilder och ditt och datt eftersom Åke har temat Veckans foto, det 87:e i ordningen för honom.
Det är söndag och då visar många av oss bloggare skyltar. Mig veterligen håller ingen direkt i trådarna för temat numera, men utmaningen har ändå rullat på under många år.

Vin & mat står det på skylten, och reklam för en vin-tidning och Messukeskus = mässcentrum.
Den lilla vita flaggan fanns på kärran jag skuffade framför mig. Troligen en kärra avsedd för att köra små barn i, men ingen har nånsin stoppat mig då jag använt den för mina kassar.

Det är alltså bokmässan kombinerad med en vin- och matmässa som pågår i Helsingfors 22–25 oktober. Nytt för i år var att det fanns en separat liten hall för handarbete, välmående och pyssel.

Pusslet som jag har på gång, om som jag ser fram emot att fortsätta med lite i dag medan brasan sprakar några timmar i ugnen. Ramen är klar och en del av luftfarkosterna har börjat forma sig.

På mässan fanns det bara två (2!) pussel med nya motiv av Jan van Haasteren. Resten var Ravenburgers och andra märken. Det här pusslet står på tur sedan då pusslet jag köpte ifjol, med julmotiv, är klart. Så efter nyår, mot våren nån gång.

Veckan har också bjudit på samvaro med vänner över en bit god mat. Fish and chips har jag nu testat på restaurang Fylla och det får absolut fullt godkänt.

Höst och snart vinter = mer läsning i mitt lilla bo här hemma. Numera läser jag helst personskildringar och där står Tove Jansson högst i kurs. Klistermärken går åt i mängder och massor då jag skriver dagbok, och de nyaste alstren hittades också på bokmässan.

Att dagarna går fort och minnet inte alltid är knivskarpt leder till att jag ibland glömmer tacksamhetskalendern. Men då noterar jag två frågor på samma gång.

24 oktober. Hur skulle du spendera en perfekt ledig timme?
Läsa böcker eller bloggar, skriva dagbok, pussla – allt som som ger mig totalt lugn egentid.

25 oktober. Vilken liten sak känns som lyx?
Svarar ofta samma sak. Det faktum att vi bara vrider på en kran och så får vi rent vatten, kallt eller varmt.

Bokmässan, alltid lika trevlig att besöka

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I och för sig glömmer jag varje år att det är trångt överallt. Du ska i god tid veta när du behöver på toaletten för till damernas är kön tiotals meter lång. Till VARJE toalett som finns i mässhallen.

Samma om du vill äta något. Lämna det inte till sista stund så att hungern skriker i magen för du tvingas köa och vänta, ibland även på ett ledigt bord.

Vid diskarna där du ska välja produkter och senare betala något som du köpt råder det… surprise, surprise, trängsel i köer.

En kalender till julklapp åt syrran, med motiv av Minna L. Immonen, införskaffades. Hon vet att hon får den, eller en annan favorit, årligen. Så det är inget som behöver hållas hemligt.

Från Jasu Wonder World köpte jag handmålade klistermärken, alltid kul med hantverk!

Och då det var bokmässa köpte jag förstås en bok. Och jag lät det räcka med bara EN bok. Jag har på senaste tid mer eller mindre snöat in på Tove Jansson, så nu blev det ”Tove Jansson och världens barn” skriven av Tuuli Karjalainen. Den lyfter fram en del av alla de brev Tove fick av sina läsare genom åren, och även svaren som hon skrev. Hon svarade nämligen på alla brev, vilket jag anser vara beundransvärt ❤

Smidigt att få åka med abonnerad buss från Lovisa centrum till mässhallen och sedan hem igen. Tack till Lovisa stad och dess biblioteksväsen för det!

Gammalt Lovisahus, och fredagens frågor

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Vägen från mitt hem, till exempel då jag går till idrottshallen, till tandläkaren eller till medborgarinstutet. Den korsar Smedsgränd och leder mot Degerbygatan.

Fotot togs igår kväll. Intressant att se hur grönt buskaget till höger är medan träden längre fram snart tappat alla löv.

Vi har många fina och riktigt gamla hus i Lovisa, av vilka denna länga, där Pilastrarna finns, är en av de äldsta, men inte helt äldst i staden.

Googlar du hittar du bland annat information om att byggnaden uppfördes i flera olika etapper. Den äldsta södra delen är från 1769–1776, mittendelen från 1816 och delen i en våning från 1920-talet. Huset är ett klassicistiskt tvåvåningshus i trä med vertikala pilastrar på gatufasaden. Kvarteret klarade sig undan stadsbranden i Lovisa 1855.

Och så är det fredag igen! Hos Elisa gäller temat Ge dig, och här kommer hennes frågor och mina svar.
Vissa av svaren fick jag fundera länge på.

Vad har du svårt att släppa taget om?
En massa oroliga tankar, särskilt om kvällar och nätter. Men jag har kommit på en del knep att släppa dem och övar på att släppa taget om allt möjligt, allt mer.

Vad är du envis med, helt i onödan?
Att få negativt lagda personer att försöka se det positiva i allt 😀

Vad försvarar du trots att du vet att du har fel?
Om jag vet att jag har fel, då försvarar jag inte den saken.

Vad skulle du gärna göra oftare om du bara kom ihåg det?
Vissa övningar som skulle stärka min rygg.

Vad tycker du är värt att vara sist med?
Klagovisor, om de överhuvudtaget måste uttalas.

Och slutligen dagens fråga i ”31 days of October Gratitude”.
Vem gör ditt liv roligare?
Förstås i verkliga livet alla mina vänner. I fantasivärlden är det förstås Adrian Debutsky.

Det blev till sena kvällstimmen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… innan jag kom mig för att skriva här. Torsdag är anhörigvårdens dag och efter det skrev jag ut intervjun jag gjorde igår.

Sedan spatserade jag iväg till idrottshallen och tog på vägen dit denna fina bild av vårt svenska gymnasium i kvällsskymningen.

Skolan ligger granne med svenska högstadiet och idrottshallen, och jag har bara 300-400 meter dit. Hallen syns lite där i bakgrunden som det står tre lampor på rad.

Ja, och så var det Tors match i Finlandsserien. Mot ärkerivalen, eller vad man nu ska kalla grannstadens lag PSS från Borgå. Det brukar gå hett till och så gick det också i dag.

0–0 efter första perioden, men sedan rycker PSS ifrån och går upp till 0–4 under andra perioden. Mycket snopet för oss Tor-fans, men glada Borgåpojkar som gick till omklädningsrummet…

Nå, skam den som ger sig och Tor lyckades med en fenomenal upphämtning och slutspurt och efter tredje perioden var ställningen 4–4. Sedan följde förlängning och inga mål… och efter det straffslag, som är det värsta som finns, tycker jag. Oliiiidligt spännande!

Men den här gången var vi ett strå vassare, och kammade hem två poäng medan PSS fick åka hem med en poäng.

Tack Tor 💙💛 Vi fick valuta för hela inträdet, men kunde ni nån gång göra så att ni vann lite mer komfortabelt? Spänning i all ära, men det tar lite på pumpen på en äldre tant, som dessutom frenetiskt denna gång skötte en av trummorna. Det ska vara rejält med ljud på läktaren på innebandymatcher 🙂

Tacksamhetskalenderns fråga för 22 oktober.
Vilken uppfinning skulle du hata att förlora?
Svaret står och väger mellan mobiltelefon och dator.

Tacksamhet och lycka, med mina mått mätt

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Tacksamhetskalenderns frågor och mina svar för igår och i dag.

20 oktober: Vilken talang gör ditt liv lättare?
Att jag har förmågan att uttrycka mig i skrift. Jag är inte lika bra på att hålla tal.
Således har det blivit ett enormt antal artiklar och även några böcker.

21 oktober: Vilken plats är du glad för att du upptäckte?
Utomlands: Island. I Finland: Äppelviken där jag nu bor.

Se bara på bilden till vänster. Utsikten från min arbetsplats här hemma en solig dag i oktober.

Bilden till höger är ytterligare ett tacksamhetsbevis. Att jag har många vänner och bekanta. En av dem, Päivi Melamies, har skrivit en bok om sin släkt. Jag intervjuade henne i dag, och kort sagt uppmanar hon alla att ta vara på historier du hör dina äldre släktingar berätta. Anteckna allt, skriv dagbok, intervjua vänner och bekanta, spara foton men inte enbart på telefon och i molnen.

Berättelser kan inte längre återges då en människa gått bort. Fakta kan du hitta och släktforskning är en annan sak.

Något annat helt vardagligt som jag känner stor tacksamhet för är att jag kan sitta i mitt kök. I ugnen sprakar en eld. Jag har börjat lägga ramen till ett pussel av van Haasteren. De enda pusslen jag lägger numera.

Jag ändrar inte namnet på min blogg till Tacksamhetsbloggen fastän jag gott och väl kunde göra det. För även om jag fortfarande möter motstånd, och inte har hittat livets pusselbit, och allt är inte guld och gröna skogar. Så ser jag ändå det som ÄR guld för just mig. Allt möjligt smått i vardagen.

Och namnet på bloggen? Nej, Adrian Debutsky skulle bli mycket förnärmad om hans efternamn försvann.
Jag har lovat honom att så länge som jag lever, så länge finns också han ❤

Bra saker och en del minnen kring bokstaven X!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

”X är som bekant en obekant” skriver Klimakteriehäxan fyndigt på sin blogg. Där har vi i dag kommit från till bokstaven X.

För mig var all matematik med X och Y och kvadratrötter och siffror upphöjt i det ena och det andra helt hebreiska. Jag fick nästan alltid underkänt i alla prov. Hade synbarligen inte den logik som krävdes, och inte ork att plugga.

Då vi hade statistik i matten var jag däremot ett mindre geni, och då jag fick 9- i ett prov (10 var det högsta möjliga i Finland på den tiden jag gick i gymnasiet)… lyfte matteläraren fram mitt resultat. Det var väl en mer eller mindre unik händelse i hans värld och i vår klass just då.

Jag tror att jag har spelat på en XYLOFON då jag gick i lekskolan eller i folkskolan. Fotot är från bildbanken Pixabay.

Annars är det inte lätt att komma på positiva ord som sprider glädje och som börjar på X.

XYLITOL är kanske nyttigt, ett sockerfritt sötningsmedel. Vet inte och bryr mig inte, äter inte tuggummi eller pastiller överlag.

Kollade först då jag valt mina två första ord vilka Klimakteriehäxan hittat – och ser man på, hon hade valt samma! Nu gäller det för mig att hitta ett ord till och då gör jag det nästan förbjudna… googlar.

Hittar bland annat ordet XENOFILI. Ett ord att föredra framom det som beskriver motsatsen.

Enligt AI Overview är xenofili en stark kärlek, beundran eller dragning till det som är utländskt, främmande eller tillhör andra kulturer. Det är raka motsatsen till xenofobi (främlingsfientlighet eller rädsla för det främmande).
HURRA!

Solen skiner över ett höstligt vackert Lovisa.
Jag har en intervju framför mig.
Därifrån direkt hem för att elda. Vi hade bara +1,5 grad i morse där ute.

Bar på förmiddagen in en Ikeakasse med ved, och fick sedan spontan hjälp av grannen med några kassar till, så nu kan jag börja bygga upp ett förråd också inomhus. I kalla tamburen har jag en stor vedlår och inne i köket en vacker metallställning där jag också kan stapla.

Trees on Tuesdays, del 118

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Har väl lite glömt bort den här kategorin, Trees on Tuesdays, som fick sin början via en bloggvän för många år sedan.

Träd är kanske mest spännande och vackra på hösten, och förstås med skir grönska på våren. På sommaren är det mesta jämngrönt och på vintern har vi bara kala stammar 😀 Men jag ska försöka fortsätta den här ”serien” ändå, och se på trädens mångfald med nya ögon!

Det har varit ett par kalla nätter vilket gjort att många löv gulnat och blåst ner, men här i Karlskronabulevardens park finns det fortfarande en del grönt också.

Gamla apoteksgården och Cafe Favorit som jag bara gick förbi på väg till ett jobb vid 17-tiden.

Det var en intressant träff på Sopukka lite längre fram på Alexandersgatan, där temat var finlandssvenska. Vilka fördomar finns om det finlandssvenska bland dem som talar finska? Hur kan vi jaga bort fördomar och myter och annat som spökar i onödan? Den här träffen åtföljs av två till i november, och mer om det kan ni förstås läsa i Nya Östis.

Glad måndag! 19-10-2026

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Glad måndag nummer 577, så jag har hållit på några år!

Visst blir man glad då man ser tre buketter med riktiga rosor och fina vaser på damernas toalett i ABC Riihimäki.
Vi pausade där igår på väg till matchen.
Hur det såg ut på herrarnas toalett vet jag däremot inte, men jag hoppas de också fick glädjas åt fina blommor 🙂

På samma servicestation fanns det Anthon Berg till salu! Väninnan Marina fick ögonen på dem och hämtade ut mig från en affär som sålde Mumingrejer. Bra att jag gjorde det här valet denna gång. Har också hittat nya favoriter bland nötter, sådana som är smaksatta med honung och salt. Mums!

Här i Loimua Areena i Tavastehus spelade Tor mot Steelers och matchen började bra, vi ledde 1–3 men förlorade sedan 4–3… så det hör till de där sura förlusterna då segern var så nära, så nära…

Jag tycks numera ofta få en ”flygande Olli Vikman” på mina bilder, alltid på väg utanför sargen 😂 Kontroll på bollen har Niko Orava.

Men det sura rönnbäret vi tvingades bita i igår, det var igår det!

Idag lyser solen. Efter en kall natt med noll grader utomhus har jag hämtat in ved och ska börja elda.

Och avslutningsvis – glad måndag med en ”jag bjuder alltid på mig själv”-bild. Länge sedan jag tog en sådan på toaletten på en innebandyresa. Kanske ni ska vara glada för att ni bara ser just så här lite av mig 😀

Frågan i tacksamhetskalendern den 19 oktober.
Vilken del av dagen njuter du mest av?
Gillar numera alla dagar från början till slut, speciellt då jag inte har några måsten. Men kanske det ändå är början av en ledig afton som vinner priset.

Pussel får funka som Söndagsskylt 😃

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Har nu ingen regelrätt skylt på lager, ska försöka skärpa mig på den fronten.

Kommer i dag att vara på jobb, på innebandyresa till Tavastehus, så kanske jag kan ta foton där.

Men ofta då jag fokuserar på jobbet glömmer jag att ta allmänna foton.

Började pussla igår, det kändes riktigt roligt där i köket samtidigt som jag hade en pizza i ugnen och en brasa i brasugnen.

Vi ska ha ganska kalla nätter, därför eldar jag. Men annars verkar det som om vi fick behålla mellan nio och elva grader om dagarna en vecka framöver. Bra!

Och så kom jag plötsligt på att jag inte svarat på tacksamhetskalenderns frågor, så nu blir det två frågor och två svar.

17 oktober: Vad blir aldrig långtråkigt för dig? Att spela favoritspelen på datorn eller på telefonen.

18 oktober: Vilken doft hämtar minnen tillbaka till dig? Jag kan inte känna den doften här som jag bor i Finland, men om det fanns tvättstugor här skulle jag få flashbacks till tiden då jag bodde i Täby i Stockholm där det fanns tvättstugor i alla hus längs Marknadsvägen. Doften och ångorna som kom ut från dem till gården minns jag så väl.

Tiden sätter sina vackra spår

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Patina, det är ordet för oss som hoppar på Åkes tåg i dag.

Det här är ett av mina dörrlås hemma och jag älskar allt det som är gammalt och vackert slitet i huset. Att toaletten är nykaklad, väggarna målade och tapetserade i mina båda rum och köksmöblemanget tämligen modernt, det är bra. Men sedan har jag en gammal vedlår i tamburen som är vackert sliten, så som också fönsterkarmar och bågar och hakar som hör till dem.

Min 92 år gamla mor stickar fortfarande strumpor på löpande band och jag är ju numera, som bosatt i ett gammalt trähus, en tacksam konsument av dem 💕

I dag har jag burit in ved och jag eldar fastän det är +10 grader ute. Har inte haft el-elementen på en enda gång ännu och hoppas kunna slippa använda dem ett bra tag till.

Trivs som sagt ypperligt här som jag nu bor och snart kanske jag tar fram ett pussel. Det är den tiden på året nu och att kunna sitta och pussla i köket där ugnen finns gör det extra mysigt.

Skönt med en dag utan måsten. Inga tider att passa. Jag gör allt möjligt här hemma, sysslorna tar aldrig slut, men de sker i slow motion.