
När sommaren kom skulle ju allting plötsligt hända.
Det skulle finnas tusen och en sak att dokumentera, fotografera, skriva om.
Ändå tycker jag ofta att mitt liv är enahanda.
Det rullar på med vardagssysslor i hemmet, anhörigvård, olika arbetsuppdrag.
Sommaren betyder inte alltid resor och utflykter, nya vyer, spännande upplevelser. Sådana kan visserligen dyka upp då och då, men mest är det vardagsrutiner som fyller dagarna.
Kommer jag ut hemifrån är det närmast för vistelser i närmiljön och jag rör mig mestadels med cykel eller till fots. Så jag förflyttar mig inte särskilt långt. I sommar har jag cyklat en sträcka som med nöd och näppe skulle ta mig till Helsingfors, lite under åtta mil.
Det blåste hårda vindar över Lovisaviken igår, fastän det inte syns på bilden. +16 grader och en collegetröja med luva behövdes.
Första bilden är från Stenparken och den andra från Rosenparken. Där tillbringar jag rätt mycket tid om somrarna.

På natten föll temperaturen till +11 och nu i dag är det +13 och regn.
Så det var bara +16 i köket i morse då jag hade haft fönstren öppna. Vart tog sommarvärmen vägen?
Efter arbetspasset vid datorn filosoferar jag vidare. Det är väl ändå allt det här vardagliga vi ska vara tacksamma för.
Att vi lever i ett land som tillsvidare är skonat från krig, naturkatastrofer, olidlig hetta och bränder.
Att vi kan resa oss ur våra sängar och ta emot en ny dag, och kanske vi är i någorlunda bra form.
Att vi KAN utföra de där trista vardagssysslorna som att sköta disken, tömma tvättmaskinen och hänga kläder på tork. Att vi klarar av ett varv med dammsugaren i det vi kan kalla vårt hem.

Närmiljön. Hur många gånger har jag inte fotograferat viloplatsen i Kungsdammens trädgård? 🙂
Jag tänker… jag borde… ta nya bilder… visa vyer från Lovisa som jag inte visat…
Varför fotar jag aldrig vägen jag cyklar längs till Stenparken till exempel? För att jag inte vill hoppa av cykeln då den löper så bra på den asfalterade cykelbanan 😀
Numera reser jag nästan bara via vänners bloggar, och jag får se de mest fantastiska vyerna och platser jag inte visste fanns. Som Nimis till exempel, tänk att sådana platser finns! Kolla bilderna på Lenas blogg.
Hos Anna får jag läsa om det långsamma livet i Portugal. Trädgård, odling, resor, utflykter.
Denna kalla och regniga dag drömmer jag mig bort genom att resa runt i Blogglandia. Så BRA att internet finns och att många ännu skriver bloggar, att allt inte är TikTok, snabba klipp på Instagram, Reels eller Facebook. Jag vill LÄSA och se fina bilder!























