Sensommartider och Mumin i augusti

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Vi hann gå en vecka in i augusti innan jag kom på att jag inte har visat månadens bild i Muminkalendern. Men här kommer den!

Mumintrollet ser lite fundersamt ut, kanske minen rentav är bekymrad. Eller också höjer han på ögonbrynen åt något som Snusmumriken sagt, kanske melodin väcker tankar. Tänk om Snusmumriken spelar Tove Janssons ”Höstvisan”?

Nå, inte är hösten här riktigt än, men jag kan hålla med en del andra bloggvänner och vänner på Facebook som skriver att dofterna i naturen nu säger att det är sensommar och hösten är på intågande.

Elisamatilda är också tillbaka efter sin semester, nu med frågor om Sensommartider.
Återkommer till dem sist i det här inlägget.

Här har vi en bild från Tullbron, tagen då vi åkte ut mot Hudö. Där ligger en båt som heter Athena East och under namnet står det San Marino.

Igår inleddes innebandysäsongen för Lovisa Tors del med en träningsmatch mot Borgålaget PSS. Den slutade 3-3. Jag ska då och då uppdatera supportrarnas Facebookgrupp, bland annat sätta in bilder där, så igår var det dags att öva med kameran i den snabba sporten igen.

Och angående innebandy så spelar gudsonen Conny inte denna säsong i Tor. Inte ens i ett lag i Finland. Han gjorde kontrakt med Red Devils som har Altendorf som hemort i Schweiz. Det blir säkert ett spännande och på många sätt lärorikt år för honom där ❤

Nu Elisas frågor och mina svar:

Hur känns det nu när augusti är här?
Lite vemodigt som vanligt men den här hösten kan det bli en del små förändringens vindar. Man ska ju inte stagnera i livet, men jag återkommer förstås till allt det där, om det blir av, det jag planerat.

Vad vill du hinna njuta av innan augusti är slut?
Sensommarvärme, äta ute med vänner, kanske ha en grillkväll med grannen.

Vad har du blivit bättre på under sommaren?
Att leva i nuet. Jag hoppas att jag har gjort framsteg med det.

Blir det någon kräftskiva i år?
Nej, ser inte ut att bli det. Behöver inbjudan isåfall, för jag ordnar ingen sådan själv 🙂

Vad är en avkopplande sak du gjort i sommar?
De där stunderna vid havet, att bara sitta där, känna vinden och solen smeka kroppen. Prata och skratta.

    Sommarens favorit, nu på Cafe Favorit

    ~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

    Det här var verkligen en Affogato som heter duga. God vaniljglass, rejält av den också, som simmar i espressokaffe. Det kan inte bli godare!

    Prisvärt också, kostar fem euro. Jag har betalat 6,50 för mindre portioner på andra platser.

    Cafe Favorit ligger i centrum av Lovisa och har en vacker, lummig gård där många gäster trivs från tidig vår till sen höst.

    Vackra planteringar – kolla hur stora pelargonerna är!

    Kompisar, kärlek och kramar

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Det blev valet för bokstaven K som är temat denna vecka hos Klimaktriehäxan som ber oss lista tre ord på en viss bokstav. Det började med A för elva veckor sedan och nu står K i turen, med uppmaningen ”Kom igen med K!”. Hennes bloggnamn börjar ju också på K 🙂

    KOMPISAR är viktiga i livet och att vi är snälla mot varandra, stöttande, sådana som aldrig ser förbi eller godkänner mobbning.

    KÄRLEK, vad vore livet utan kärlek? Jag saknar livets pusselbit, men kärlek är så mycket mer än det. Kärlek är inte enbart det vi kan uppleva under en het romans. Kärlek är något stort om omfamnande. Vi behöver sprida mer kärlek och omtanke i alla sammanhang i livet, i en värld som ofta känns hård.

    KRAMAR behöver vi också mer av. Inte minst i vänskapens namn. En kram behöver inte leda någon vart eller innebära krav på fortsatt och mer intim närvaro. Vi ska kunna krama någon när vi helst känner för det, då vi vet att den vi vill krama också tycker att det är okay. Det var ju helt förfärligt under coronatiden då vi inte fick vara nära varandra alls.

    Bilden får stå för ett bonus-K. Kycklingkorg 🙂

    Här uppe på taket har jag varit

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    I serien fantastiska minnen från arbetslivet utgör den här sädessilon i Valkom hamn ett.

    Silon byggdes 1983–1985 och jag började jobba på tidningen Östra Nyland i slutet av 1987. Exakt när jag var här uppe på taket minns jag inte, har kanske något urklipp kvar men har inte nu tid att leta efter det.

    På den tiden var hamnen mer allmänt öppen för besök. Numera är ju hamnområden känsliga infrastrukturområden och även annars har säkerhetsfrågor högsta prioritet.

    Jag rörde mig förstås då i slutet av 1980-talet, början av 1990-talet med tillstånd här och hade sällskap av dåtida hamnkapten och hamnlots (redigerat 4 aug. kl. 18.50) Bengt Sandvik när vi tog hissen upp mot höjderna. Där kanske var andra journalister med, jag minns inte, för tanken var att vi skulle få bilder dels av silon, dels av vyerna från taket.

    Det spektakulära med detta arbetsbesök var att den sista biten upp till taket skedde via en stege på kanske 10-12 meter som låg på utsidan av silotornet. Den syns inte här för den ligger på andra sidan.

    Jag är inte höjdrädd, och stegen hade skyddsbarriär, så det var enbart underbart att få vara med om detta äventyr.

    Bilden tog jag i söndags då vi på utfärden till Hudö passerade Valkom hamn.

    Glad måndag! 03-08-2026 Nu med några Hudö-foton

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    I dag blir det fler bilder från gårdagens besök på Hudö. Vår Fishing Taxi syns i bakgrunden. Vi var tio personer plus båtföraren i vår båt, men ön besöktes under förmiddagen och eftermiddagen av flera andra båtfarare.

    Den här måndagen började ändå lite tveksamt. Jag gick in på bankkontot och varken pension eller skatteåterbäring hade kommit in. De kan tydligen betalas längs dagen, finns inte nödvändigtvis där klockan 00.01 🤔

    Jag har aldrig förr kollat kontot så tidigt som 08.15 tror jag 😂

    Nåväl, vi hoppas att vi alla får en glad måndag. Den här utmaningen fick sin början för 566 veckor sedan, då jag kom på att vi alla på olika sätt kan visa glada eller roliga bilder på måndagar, eller berätta något trevligt som hänt.

    Måndagen är ju så där allmänt sett lite styvmoderligt behandlad. Suck och stön, ny vecka börjar… en massa jobb väntar, det är låååångt till fredag och helgen, som är ledig för de flesta.

    HÄR finns länkar till andra som är med i Glad måndag, ofta eller ibland, eller som varit med nån gång. De är en del av mina bloggvänner, alla värda ett besök.

    Om måndagar må vi tänka hur vi vill, men kanske vi ska vara glada för att vi FÅR vakna till en ny dag. Solen råkar lysa hos oss, kl. 9 på morgonen är det +17 grader. Det kan också vara trevligt att HA ett jobb att gå till, även om det känns som suck-och-stön ibland. Alla är inte glada pensionärer än, och att gå arbetslös kan tära på både ekonomi och självkänsla.
    Men givetvis är allt vi känner och upplever individuellt!

    Här ser vi Hudö-stranden på avstånd.

    Glada sommarminnen att leva på och titta tillbaka till längre fram i höst och under vintern ❤

    Någon/några har samlat fjädrar som fåglar tappat och snäckor som hittats i sanden, och bildat ett litet monument av dem.

    Veckans foton, icke att förglömma!

    ~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

    Jag lyckades med en tupplur! Kors i taket, brukar man säga här hos oss.
    Tänk om det blir en vana! Om det skulle funka så att jag inte blir helt bortblandad med tid och rum, och om jag sedan kan sova bra på natten – då har jag inget emot att ”lura tuppar” 🙂

    Bloggkompisen Nacka-Åke vill att vi ska visa foton som tagits under veckan och här kommer några!

    Onsdag 29 juli. Jag skulle bara fota kättingarna vid gångbron och speglingarna i vattnet, men så ser jag att jag fick en liten fågel med på bilden!

    Bilden nedan. Stenparken, samma dag, den 29 juli.

    Torsdag 30 juli. Lite dubbelhaka och skrynklor här och där, men känner mig ändå som en sommarblomma lik de fina blomstren på bilden, och glad var jag på Skeppsbron där jag käkade med en kollega.

    Söndag 2 augusti. En underbar dag, eller några timmar, till havs och sedan två timmar på Hudö där jag tog sommarens första dopp i havet.
    Visar senare under instundande vecka fler bilder från utflykten.

    Äntligen – ett dopp i havet!

    ~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

    Det är länge sedan jag badade i havet, men i dag blev det äntligen gjort!

    För att det ska ske ska det vara en botten med fin sand. Om där finns stenar så får de inte vara sådana man riskerar snubbla eller halka på. I dag var det här ute vid Hudö säkert +20 grader i vattnet, eller varmare – jag vet inte. Jag kan gå i även om det är kallare än så, men det här med havets botten är viktigt.

    Om det inte är kaklat 😂ska det vara sand.

    Med den här båten tog vi oss från Skeppsbron till Hudö, en färd på ungefär en timme. Skepparen Börje Uimonen har ett företag som heter Fishing Taxi Finland, och han erbjuder utfärder av olika slag, även fisketurer.

    Bidraget till Skyltsöndag blir båtens namn Erika.

    Lägger ut fler bilder senare. Just nu är jag trött av all skärgårdsluft och då man är trött ska man enligt buddhismens råd ”take a nap”, vilket jag nu ska försöka göra. Brukar inte klara av sådana, men ska testa, och ha klockan att ringa om 45 minuter, för längre än så får ”näppen” inte bli 🙂

    Hoppa på tåget, saknar favoriträtten!

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Jag fick leta fram en bild på schnitzel med pepparsås från mobiltelefonens bilder som jag tog ifjol. Jag har ett par gånger varit på Skeppsbron och ätit en schnitzel med bearnaisesås, och den var också god. Men favoriträtten med pepparsås har jag inte fått där i år. Den skulle eventuellt komma som lunchrätt någon gång, men just då jag har varit där har den inte funnits på listan. Så den är oerhört saknad.

    Men jag hoppar på Åkes tåg, med eller utan pepparsås 🙂 Där är temat ”Min favoritmaträtt”.

    Har mycket på gång, och siktar på att kunna fylla på lagret av foton under de närmaste dagarna. Imorgon har vi Skyltsöndag och Veckans foton och på måndag har vi Glad måndag-utmaningen. Den dagen har jag verkligen fullt upp med jobb, men måndagen är också dagen då lilla pensionen trillar in och troligen även skatteåterbäringen. Hurra!

    Jag försöker känna efter…

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    … vad vill jag göra? Vad vill jag inte göra?
    Vem och vad ger mig energi? Vem dränerar mig?
    Vad och vem kan jag undvika? Vilka saker är sådana som jag av olika anledningar ”måste stå ut med, behöver klara av”?

    Det är en ständig balansgång, men jag behöver den allt mer ju äldre jag blir.

    Att ta korta cykelturer och fotografera, ofta helt vanliga vyer från Lovisa, brukar kännas bra. Här ses Societetshuset från en lite annorlunda vinkel. Kapellparkens stenmur mot Drottninggatan är också fantastisk egentligen. Jag tror att den är minst sextio meter lång.

    Ibland då jag har jobbuppdrag framför mig kan jag tänka ”jag skulle inte orka”… speciellt om det betyder att jag måste ha väckning. Och då jag har väckning sover jag vanligtvis sämre de sista timmarna innan klockan ringer.

    Men så gott som alltid efter att ett jobb är gjort, en intervju eller något annat som jag inte kan göra hemifrån, så känns det jätteskönt. ”Jag klarade också det här!” Och hur många tusentals givande jobb har jag inte haft genom åren, har förmodligen träffat hundratusen olika personer under mina snart 40 år som journalist. Många oförglömliga möten.

    Men, allt har sin tid och det har varit skönt att få varva ner lite. Att inte ha jobb fem eller sex dagar i veckan och inte alltid åtta timmar om dagen.

    En ensam and, vid Rosenstrand. Det rimmar bokstavligen och är lite symboliskt också med tanke på mitt liv. Jag lever ensam, och jag älskar närheten till naturen, behöver havet nära mig.

    Njuter nu av sommaren

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Igår var jag ute på två cykelturer. Tog då flera bilder som jag på något sätt ska portionera ut.

    Det har väckt diskussion i vår stad då gräset är oklippt på flera ställen. Eller såsom här, vid Bastion Ungern, att man lämnat ”öar” av blommor och strån vid trädens rötter.

    Hurra, säger jag. Så ska det vara! Det är bra för blommor, fjärilar och insekter. Det ser INTE ovårdat ut, anser jag.

    Turen gick vidare längs spången genom vassen, från en park i Märlax till Drottningstrand.

    Lovisea – det omdiskuterade flytande huset, som man kanske inte här på bilden ser att flyter på vattnet. Det byggdes till bostadsmässan 2023. Ingen har tyvärr köpt det och inga nya flytande hus byggdes heller. Trist. Jag menar, sådana finns ju på många andra håll i världen.

    Och hemåt, längs gångbron, Kronobron. Jag cyklade också, men hade inte ett släp såsom mannen har 🙂

    Nu då det varit fint väder är jag inte är så mycket vid datorn, förutom då som jag jobbar. Har två veckor kvar på av vikariatet, som hittills varit trevligt och givande ❤ Jag läser vänners bloggar ibland om kvällarna och kommenterar så mycket jag hinner. Men det har blivit lite si och så med den tiden, och ibland har jag många kommentarer som väntar på godkännande på min egen blogg. Hoppas ni alla har överseende med det!

    Jag är mest tillfreds, som lyckligast, då det är lagom varmt och soligt ute.