Första Runebergstårtan!

Runebergsdagen firas den femte februari i Finland, men så länge väntade inte jag på tårtan. Följande som jag äter ska vara bakad på ett av våra lokala bagerier, eller säljas på ett lokalt café. Den här köpte jag i stora livsmedelsaffären. Hembakt lär den vara, men från Lovisa var den inte.

Hade gjort en halvtimmes snöarbete på mammas gård, så en liten tårtbit behövdes 🙂

Då det varje dag kommer ny snö plogas portarna igen. Åtminstone via den ena vill vi komma in med bil, och hemhjälpen likaså. Små gångar håller vi uppe till vedlidret och till fågelmaten. Mamma putsar själv ibland framför postlådan och trappan.

Orsakullan Madeleine har i sin januariutmaning på den 22 januari följande ord ”Konstiga saker barn gör…”
Jag kommer inte på något direkt konstigt som barn gör. Att vara spontan, att leva i nuet och att ha fantasi. Att säga sånt som vi vuxna tycker är tokigt eller roligt, betyder inte att barn är konstiga. Så nä… kommer inte på nåt konstigt barn gör 😀

Dagens fråga i ”En fråga om dagen”-boken är: Söker du äventyr eller trygghet?
Svar: Definitivt trygghet. Såväl med tanke på min vardag som på eventuellt förhållande med en partner. Äventyrens tid är förbi 😂 Kanske inte helt vad gäller framtida resor, men så som läget ser ut i dag reser jag heller ingenstans.

Det snöar och snöar och snöar…

I mitten en resignerad Mumin? Se ni hur armarna hänger? Till höger en uppgiven Lilla My som kommit upp i åren. Till vänster en figur som har svårt att hålla sig för skratt 😀

Vi hade ett par dagar utan snö, med plusgrader som gjorde att en del av snön smalt bort. Den försvann inte på långt och när, men den packades ihop och vi fick ishalka. I går kväll började det åter snöa. Jag var hos Pia då och byggde de här små gubbarna på husets terrass. I morse var det övertäckta av snö. På bilen fanns ett tio centimeter tjockt täcke.

Då jag kom från massagen putsade jag bort en centimeter som hade kommit till. Och när jag nu tittar ut genom fönstret fortsätter det snöa. Ser ut att ha kommit ytterligare fem centimeter. Om det snöar hela natten kanske vi får en halv meter 😱🥶

Fem en fredag, MÅLBILD

Det får bli en symbolbild, tagen från tv-rutan. ”Den stora älgvandringen” – det handlar ju också för dem att komma i mål nåt tag 🙂

MÅLBILD är veckans utmaning hos Elisamatilda. Och frågorna lyder:

Vad gick du i mål med senast?
– Det var väl veckans tidning som vi gjorde klar på onsdag och som kom ut igår.

Vad blir du inte klar med?
– Blir väl aldrig klar med olika städnings- och röjningsprojekt 😂 De känns som ett evighetsgöra.

Hur skulle du vilja göra om hemma?
– Jag är i det stora hela nöjd med hur jag har det just nu här hemma. Någon lite mer praktisk förvaringsplats för pärmar och viktiga papper skulle jag behöva, en hurudant skåp eller hurudan hylla och var den ska placeras vet jag inte.

Vad siktar du på i helgen?
– Att vila mycket. Bara ta det lugnt.

Vad är något du vill göra i år?
– Leva mer i nuet, njuta av stunden. Någon kort resa inom landets gränser?

Kramens dag i dag

Kramens dag i dag. Vem kramar du? Det frågar Orsakullan den 21 januari.

Några enstaka vänner har jag vågat krama de senaste månaderna, för att vi alla tagit tre vaccin mot covid-19 och känt oss friska. Annars har det varit tunnsått med kramar, tyvärr 😦

Hittade den här gratisbilden via bildbanken Pixabay och visst längtar många av oss efter just så här intensiva kramar ❤

Drömmer du mycket?

Och framförallt? Minns du när du vaknar det som du har drömt?

Jag drömmer otroligt mycket. De flesta drömmarna är knasiga och då jag berättar dem för någon vän hör jag hur konstiga de låter 😀
Jag har sällan mardrömmar, men de få gånger per år som de kommer har de bland annat handlat om att jag blivit levande begravd eller att någon håller fast mig och pinar mig på olika sätt.

Då jag vaknar minns jag det mesta som jag har drömt. Klart att det kan finnas sånt som jag har drömt, men som jag inte alls minns 🙂 Ibland antecknar jag drömmarna, eller som sagt – berättar dem för någon och då stannar de på ett annat sätt i minnet. Annars bleknar ju drömmarna rätt fort.

Det här är ett postcrossingkort som jag fick från Ryssland. Det är charmigt, tycker jag. På något sätt lite drömskt. Får igång fantasin. Väcker minnen från förr.

Och det är lite så som min hjärna funkar. Där virvlar en massa saker, i synnerhet innan jag ska somna. Jag tänker på allt möjligt och lite till. Nutid, dåtid, framtid. Ibland är det grubblerier, ibland bara olika minnen.

Kan man stänga av sånt? För ibland är det lite irriterande med alla tankar som flyger runt då jag helst av allt skulle vilja finna ro och somna och sedan sova ostört hela natten 😴

Vår vackra Kristusstaty

Tycker att bilden passar rätt bra med temat ”förlåta eller oförlåtligt”.
Den här statyn finns i Lovisa kyrka. På Wikipedia kan vi läsa att Lovisa kyrka inte har någon altartavla, utan i stället en gipskopia av den danske konstnären Bertel Thorvaldsens Kristus-staty från 1839.

Orsakullans ord/utmaning i dag är ”Nej, detta är oförlåtligt”.
Det finns mycket som kan kännas svårt att förlåta. Allt från grymma svek av nån som stått dig nära, till våldshandlingar, speciellt riktade mot barn eller äldre försvarslösa och mot djur. Annars sägs det ju att det gör gott för oss alla att lära oss förmågan att förlåta, men det här var några tankar som väcktes av Madeleines utmaning.

Ett slags coronamätare

Det här är mina dagböcker som jag skrivit sedan mars 2020. Underst ligger den nyaste och utanpå den sex andra. I snitt fyller jag ett häfte på tre månader, alltså fyra i året. Beror lite på hur mycket tid jag har att skriva och hur tjocka häftena är.

Jag ska så småningom städa alla mina skåp i hallen. I ett av dem finns alla mina dagböcker från 1976 fram till dags dato. När jag sorterade lite bland dem slog det mig att det är så här länge som vi kämpat med coronapandemin. Det var intressant att läsa lite här och där vad jag skrivit. Vilka funderingar hade vi våren 2020? Ja, vi trodde ju att vi bara skulle behöva härda ut över sommaren. I dag vet vi bättre.

Mycket känns tröstlöst nu. Så många som insjuknar och samhällsfunktioner som sätts på prov. Företag som har det kämpigt, kanske går i konkurs. Folk blir deprimerade, pessimismen frodas och det europeiska säkerhetsläget känns instabilt.

Jag vill inte att detta ska vara en depp-blogg, men det finns ju vissa realiteter som man inte kan bortse från.

Den här våren får vi verkligen hoppas att coronan lugnar ner sig och att vi får en härlig sommar. Det behöver vi alla ❤ Sänder styrkekramar till er som läser min blogg. Kramar behöver vi också 🤗

Puppekornsdagen

Det lär vara internationella popcornsdagen i dag enligt Orsakullan, som frågar vad vi tycker om popcorn.

Jag gillar både traditionella popcorn men också sådana med choklad på 🙂

Smeknamn för popcorn hos mig är ”puppekorn” 🤣

Det är mycket länge sedan jag poppade korn i kastrull och ganska länge sedan jag lät dem poppa i microvågsugn. I affären där jag oftast handlar kan man köpa färdigt poppade popcorn i påse, med eller utan choklad. Ibland äter jag popcorn som poppats i maskin på biografen.

Mera snö, men ljus och pussel ger lugn

En titt ut genom fönstret i kvällsmörkret på tisdagskvällen. Surprise! Det snöar!
Imorgon lovas det ändå plusgrader så en liten förhoppning finns att en del av snön ska försvinna… heheheee 😆

Tänder ljus på balkongen, sätter telefonen på ”stör ej”, och lugnet infinner sig.

Det fortsätter komma många mejl och meddelanden via olika kanaler, men idag efter klockan 17 ville jag inte höra dem. De hade plingat konstant i en aldrig sinande ström från klockan nio i morse.

Sätter mig vid pusslet. Jag har lyckats välja ett synnerligen svårt motiv nu och det känns riktigt ok att det inte blir klart på tre veckor.

Hahaa, här ser ni allt damm och smulorna under min glasskiva. Inget Photoshoppande och förskönande här!

Kollar samtidigt på nyheter från teven. Corona, corona och corona. Förstås lite Ukraina och tsunamin som svepte över Tonga. Och lite om vårt välfärdsområdesval i Finland.

Snart får jag försvinna in i Mandelmanns värld och efter det under duntäcket i min säng.

Det får bli reseminnen nu

… då jag inte går ut så mycket under de mest intensiva dagarna av tidningsproduktion. Halt och kallt är det ju också. Då känns det trevligt att ha minnen från resor, som den här fina fasaden som jag fotade i Monaco 2019.

Orsakullans text för 18 januari är ”Detta trodde jag inte var sant”… ja, det skulle väl vara om vi hade fått höra om corona-eländet sommaren 2019. Vem hade trott att viruset skulle hålla oss i sitt grepp så länge som två år?

Sedan är det ju mycket annat i dag som man inte heller tror att är sant. Mångt och mycket är bra att ifrågasätta, samtidigt som vi inte ska tillåta oss att bli cyniska och allt för skeptiska.

Ikväll Mandelmanns i Sveriges TV4 ❤