Vilken vacker detalj såg du i dag?

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Svaret på dagens fråga i Tacksamhetskalendern hittades utanför banken OP Salpa. En liten viol som hade kämpat sig upp mellan två stenplattor.

Tacksamhet och glädje känner jag också då jag har en bank i min hemstad där jag kan gå in och trycka på en knapp som indikerar att jag önskar mig personlig rådgivning. Jag får den inom två minuter, på mitt modersmål av en serviceinriktad person.

Då jag bytte telefon slutade applikationen för banken i mobilen att funka. För att få en ny mobilnyckel krävs ett personligt besök på en bank, och det tycker jag att är mer än ok i dessa tider då allehanda bedrägeriförsök blir allt vanligare.

På väg till banken, via Ankarparken där många träd ännu har gröna löv. Men det blåser stundvis så nog lär allt komma ner snart. Vi har ändå +12 grader nu och det är ju också härligt!

Hos Elisa är temat ”Tänk om…”. Det är fredag igen och dags att svara på hennes frågor.

Tänk om du fick ett extra rum hemma, vad skulle det vara till för?
Jag känner att jag inte behöver mera space än de cirka 49 kvm jag nu har. Ett stort kök, ett stort rum och högt i tak. Men klart att jag med ett rum extra kanske skulle ha ett arbetsrum där, en liten skrivarlya.

Tänk om du kunde bli riktigt bra på en sport, vilken hade det varit?
Volleyboll. Jag spelade under tiotals år och var bra på den nivå jag befann mig på, men att få spela i ett landslag, det vore häftigt.

Tänk om du kunde teleportera dig, vart skulle du åka först?
Till den fiktiva världen där jag fick träffa huvudpersonerna i mina böcker.

Tänk om du fick öppna en butik, vad skulle du sälja?
Plagg av bra kvalitet och sköna dofter för män 😂

Tänk om du fick vara med i en tv-serie, vilken hade du valt?
Spårlöst försvunnen på SVT2, men inte för att jag saknade en person, men jag skulle vara hjälpreda åt journalisten och ex-polisen Kristian Bech 🙂

Hösten är här och jag gillar hösten!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Vi har två bastioner i Lovisa, eller egentligen fler om man räknar med fästningsön Svartholm. Men Bastion Rosen (på bilden) och Bastion Ungern finns i mina barndomskvarter. Här finns mycket kvar att restaurera, och jag vet inte om det finns någon projektplan för det hela, men det viktigaste har kanske genom åren gjorts för att allt inte ska rasa samman.

Bastion Ungern som ligger ett stenkast ifrån är i bra skick.

Ja, hösten är här sedan en tid tillbaka och hur kan det komma sig att jag plötsligt gillar den och inte ens räds kommande vinter?

Jag tror att jag känner mig tryggare nu i en mindre bostad som ligger i mitten av huset, och jag har lite lättare att hålla det varmt här. Den stora plåtugnen i köket är inte lika vacker som en kakelugn, men mycket mer praktisk och den egenskapen vinner! Jag kan elda den i timmar då det blir bister kyla utomhus, och jag behöver inte vara rädd för att kaklet ska spricka.

Allt det som jag våndades över i augusti och september, hur få in veden… hur orka med flytten… det är nu förbi och jag klarade det! Så jag trivs, jag är nöjd.

Det var marknad på torget och härligt vimmel med många försäljare och många kunder. Vill du förstora någon av bilderna? Högerklicka och välja ”öppna i ny flik”. Då kan du se kransen jag köpte. Den som ligger andra från vänster högst uppe på trägallret. Den som har ”bär” i orange och är som en böjd båge.

Sedan var lyckan helt gjord då jag såg att S-Market hade Anthon Berg, choklad och marsipan, till salu. En enda sort dock, men bättre än ingenting. Begriper inte att de annars sällan finns till salu nån annanstans än på fartygen som går till Sverige och Estland.

Skrivlusten har också infunnit sig.
Författare brukar väl i allmänhet vara rätt förtegna om sina pågående projekt, men igår skrev jag 10 000 tecken på Adrian IV.

Han är ju med överallt nu så om ni kommer på mig att jag går och ”pratar för mig själv” så är jag bara ”den där konstiga vuxna som har en osynlig kompis”. Det var Adrian som kom på lösningen till upphängningen av kransen hemma hos mig, så kom inte och säg att han inte finns! 😂

Frågan i tacksamhetskalendern den 15 oktober.

Vilket minne skulle du med glädje återuppleva?

Oj så svårt att bara välja ett. Men kanske ändå de gånger då Lovisa Tor avancerade till innebandyligan i 2001 och 2010. Sådana minnen 💙💛

Råkade sig bra med bokstaven V!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Bokstaven V gäller i veckans ABC-utmaning hos Klimakteriehäxan.

Utan att jag igår tänkte på bokstaven tog jag två foton för att ha nånting att illustrera mina inlägg med.

Nu ska jag leverera tre trevliga saker som börjar med bokstaven V och då blir det förstås
VED, VÄXTER och VARDAG

Veden betyder mycket för mig nu då jag åter kommit igång med att elda i ugnen i det gamla trähuset där mitt hem finns.
På bilden syns en del av mitt vedlager.

Växter, allehanda som blommar eller som enbart är grönväxter, är också viktiga i mitt liv. Jag har ett stort antal här hemma.

Vardagen är likaså viktig. Livet får gärna vara en fest, men för att förstå när det är fest behövs också vardagen. En lugn och trygg sådan.

Ja, och så glömde jag tacksamhetskalendern igår. Svarar därför på TVÅ frågor i dag.
13.10 Vem är du alltid glad att se? På Sveriges TV Marko och Irma.
14.10 Vilket köp är du glad att du gjorde? Mina vinterskor, icebugs, för ett par år sedan.

Och så var det det här med Adrian…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… som är huvudpersonen i mina tre böcker. Det finns kort info om böckerna här och vill ni veta mer går det förstås att googla.

Förklaring till bildvalet kommer lite längre ner.

Adrian Debutsky har nu envetet gett sig till känna. I mina tankar och i mina drömmar. Jag kommer på mig själv att prata med honom. Han är närvarande i mitt liv mest hela tiden nu.

Det här är något som kanske känns konstigt för den som aldrig haft fiktiva personer i sitt liv. Som inte skrivit noveller eller romaner, eller som annars inte fantiserat om personer som inte finns 😀

Men författare vet att det här så här som det funkar. Personerna pockar på vår uppmärksamhet. Sedan gör de också ofta själva hur de vill. Jag har tänkt och tyckt att Adrian ska göra si och så, men alltid ”lyder” han inte mig 😀

Det finns redan en halv story klar till en fjärde bok i mitt huvud.

Så varför börjar jag inte skriva då?
Jo, jag ska faktiskt börja den här hösten. När boken blir klar vet jag däremot inte.

Och så till bilderna!

Jag sitter och ser på programmet ”Spårlöst försvunnen” i SVT2 och plötsligt ser jag Adrian! Hur i hela fridens namn är det möjligt? Jag som alltid har tänkt att jag vet hur han ser ut, men jag kan inte teckna ett porträtt av honom. Och så har jag liksom förlikat mig med tanken att det finns ingen i hela världen som ens lite skulle påminna om den Adrian jag har skapat.

Men så dyker Kristian Bech upp.

AI Overview säger så här om honom:

Kristian Bech (född 9 december 1975) är en välkänd dansk tv-profil, journalist och föreläsare som har blivit mycket populär för sina dokumentärer om försvunna personer.
Innan han började arbeta med tv arbetade han i tolv år inom den danska polisen som polisassistent, utredare och slutligen som en del av Rigspolitiets hemliga övervakningsenhet.

Till dig som har läst mina böcker, och eventuellt bildat dig en annan uppfattning om hur Adrian ser ut, kan jag bara säga förlåt 🙂 Hoppas du kan hålla kvar den bilden du har skapat av honom, fastän det är så här han ser ut.

Och skulle mina böcker någon gång filmatiseras vet jag ju vem jag vill ha i huvudrollen.
Men jag har inte frågat Kristian Bech.
Och jag vet också att produktionsbolag struntar i vad författaren anser då de väljer sina skådespelare.

Men drömma och fantisera, det får man göra 🙂

Utseendet är inte allt!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Kära lilla plätt, även i Sverige pannkaka kallad? Känn dig inte misslyckad om någon kan tycka att du ser ut så.

Du behöver inte gå in i gourmandens mun. Det räcker med att JAG tycker att du blev mycket god.

Den första plätten blir ju i regel oftast inte så vacker, åtminstone inte då jag kockar.
Men efterhand som jag stekte, mumsade jag i mig av plättarna. Det om något ger betyget berömligt!

Tips mottages ändå då det gäller att få tunna och frasiga kanter på plättarna!

Här i nya bostaden har jag under en månad tillrett mer mat och tillbringat mer tid i köket än jag gjorde på ett halvår i den gamla bostaden 🙂 Jag trivdes där, inte tu tal om annat, men i köket var det kallt om hösten och vintern. Nu står den stora ugnen som jag använder för eldning i köket.

Jag eldade och gjorde mat samtidigt. Någon dag kommer också ett pussel fram på det stora bordet.

Trots att jag sov uruselt i natt blev dagen slutligen bra. Jag fick sömn först efter klockan 02 fastän jag lade mig före 24.
Sedan sprang jag fyra gånger på toaletten… och vaknade halv nio utan en chans att somna om… och nu kunde jag inte ens skylla på en lövblåsare!

Jag försöker tänka att dagen blir sådan som jag gör den till. Då jag bor ensam finns det ingen som kan förstöra den tankegången.

Men visst skulle jag då och då gärna umgås med någon trevlig person. Jag behöver ibland hjälp med praktiska göromål, till exempel skulle jag nu behöva möblera om en aning… inte något som kräver timmar, men en tung möbel borde flyttas… och vad gör jag då jag är ensam? Sätter ett upprop på Facebook? Nja… lite skeptisk till det. Får fundera på saken ett tag.

Glad måndag med Mumin!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Varde ljus i vårt hus! Skyddshöljet är borta och Muminmamman färdig att sprida ljus.

Ett sådant här ljus kan inte alla bränna. Jag känner många som säger att de är så fina att det är omöjligt att låta dem brinna upp, eller brinna ner.

En person hade en gång ett ljus i form av en tomte och hon kunde omöjligt tända eld på hans luva och se hans ansikte och skägg och kropp förintas.

Men ljus ska användas tycker jag. Inte samla damm.

Vi har kommit nästan halvvägs in i oktober, tänk! Dagens fråga i tacksamhetskalendern:

What makes a cold day better? Vad gör en kall dag bättre?

Levande ljus förstås, en brasa i ugnen och yllestrumpor 🙂

I dag städades en del av sommarens blommor bort från odlingsspalten och plantorna togs bort från växthuset.

Solrosorna hade sett sina bästa dagar, men där fanns faktiskt rätt många andra blommor kvar fortfarande i full prakt. Ett tecken på att vi inte haft frost än. Glömde förstås att fotografera såväl dem som den stora högen av trädgårdsavfall 😀

Så var åter en vecka nästan förbi

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Höst- och halloween-inspirerat till salu i Lojo där vi hade en kort paus på vägen till matchen i Pemar (Paimio) igår. Här köpte jag inget, men däremot visar jag imorgon på Glad måndag något jag fick med mig hem.

Skyltsöndag som det är – jag vill inte överge den – blir det skyltar från Lojo ABC, och en text på inneidrottshallen i Pemar. En ganska ny och riktigt fräsch hall. Läktaren varifrån man skulle se matchen var inte bästa tänkbara, eftersom där fanns pelare och ett räcke med balkar i vägen. Men sämre hallar vi besökt 😀

I serien ”Innebandy, i media opublicerade bilder” har vi den här där vår Olli Vikman knuffats över sargen, så det ser ut som om han spelar där 😀

Inte den mest bekväma och utsiktsvänliga läktaren, men helt ok!

(redigerat efteråt – glömde resultatet: 6-7 till Tor efter straffslagstävling, då förlängningen inte gav resultat)

Det är Nacka-Åke som vill att vi ska visa foton från veckan som gick. Själv bränner jag ju av de flesta då jag skriver dagliga inlägg. Dessutom har jag perioder då jag fotar mer och perioder då jag fotar mindre. Vädret påverkar mycket. Åke skriver att han inte går ut i regnet och det är lite samma med mig. Kan jag undvika regn och rusk så gör jag det 🙂

Nu ska jag fortsätta elda. Det är tredje gången denna höst, och det blir allt oftare nu eftersom det är +7 ute och kan bli kring nollan till natten.

Bra är det väl att jag älskar pysslet kring eldandet. Att bära in ved från källaren, att ta tändbränsle (små stickor och tändrosor) från lådorna där de finns, att tända på och att sedan hålla igång brasan några timmar tills det är dags att låta glöden falna och slutligen stänga spjällen.
Skulle jag inte gilla allt detta skulle jag knappast bo här var jag bor. Eller också behövde jag en massa pengar att använda för el-fakturorna, och det är pengar som jag inte har.

NÄMEN! Glömde nästan tacksamhetskalendern, så skjuter in frågan nu på sena eftermiddagen.

What song always lifts you? Vilken sång ger dig alltid ett lyft?

Det finns många, så jag vill inte bara välja en. Kentas ”Just idag är jag stark”, Kaija Koos ”Kaunis, rietas ja onnellinen”, Juha Tapios ”Kelpaat kelle vaan” och Gloria Gaynors ”I will survive” ❤️

Hoppar på bussen, inte tåget i dag

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Hos Nacka-Åke är ordet för dem som hoppar på tåget i dag KRASCH.

Jag har inga sådana bilder, men med det inte sagt att det inte skett olika krascher i mitt liv.
Jag upplever ordet krasch som lite negativt – det händer en olycka med bilen eller att någon sak går sönder, eller så kraschar ett äktenskap, eller en människa går in i väggen i en mental krasch.

Nästa vecka ska jag kanske hoppa på tåget då ordet är PATINA.

Idag hoppar jag på bussen, för vi åker till Pemar i västra Finland för att se Tor spela mot Ruoska där i Finlandsserien i innebandy.

Det är trist väder ute så jag har inga färska bilder, men ska försöka få till några i dag under resan.

Hemma har jag kommit på den här idén till insynsskydd. Jag har en massa olika bordsunderlägg och eftersom jag har skira gardiner kan det ibland kännas som att det behövs något litet smått annat som gör att de som går förbi på trottoaren bakom parken inte ser direkt in.

Den här tänkte jag att det kanske är bäst att använda så att texterna inte visas utåt. För tänk om någon får för sig att här serveras frukost, lunch och middag och så knackar dom på 😂Besvikelsen skulle bli stor för här serveras varken kaffe eller te och inget grillat heller 🙂

Efter frissabesöket den 30 september. Jag lät henne korta upp håret lite mer än vanligt.

Tacksamhetskalendern frågar den 10 oktober.

Vad kan du göra nu, någon som tidigare var svårt?

Svar: Se på mig själv med blidare ögon. Inte vara för sträng mot mig själv. Jag duger som jag är.

I löööv you, och snart är det jul

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Lönnlöv är vackra. Så fina att jag ville ta in ett par som hade fastnat på bilen och föreviga dem på bild.

Jag har börjat tycka mer om hösten än jag gjorde tidigare. Inte för att en dag som denna med ihållande regn och bara +10 grader är något jag precis älskar, men hösten har sina fina sidor.

Och vips är det jul!

Vi hade en skribentträff med Nya Östis i dag och där talades det redan lite om kommande julnummer. Allt ska förberedas i tid, för då slipper vi ju stressa i sista minuten.

Jag har förståelse för dem som inte vill se tomtar i affärerna redan nu innan Halloween är över, och all julchoklad, adventskalendern med mera, kunde butikerna vänta med.

Men julmagasin och tidningar som ger oss tips på vad vi kan pyssla med, handarbeta, baka eller fixa till julklappar (om vi vill ge bort sådana) – behöver ju finnas i hyllorna redan nu. Så jag har naturligtvis köpts Allers Julmagasin. Höstmagasinet har jag redan avnjutit.

Och så över till dagens alla frågor. Först Elisamatildas Fem som har temat ENKELT.

Vad längtar du efter?
Även om hösten är mysig och vintern må få komma, så jag längtar alltid efter våren.

Vad kan du gärna göra om och om igen?
Elda genom hela hösten och vintern.

Vad kan du lätt hoppa över?
Hemska nyheter och allt AI-skit på nätet.

Vad är det lataste du gjort den här veckan?
Tycker själv inte att jag är lat överlag, men till lättjan hör att välja datorspel framom något hushållsarbete 😀

Vad är alltid ett bra val?
Att veta vem man ska rösta på i ett val 😉

Och så ”31 days of October gratitude”, What everyday comfort are you thankful for?
Rinnande varmt vatten från kranen.

Vad skämmer du bort dig med?

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det är frågan i oktobermånads tacksamhetskalender i dag.

Vilken liten sak, eller vad tycker du om att skämma bort dig med?

För min del är det i dagsläget ostbågar som är absoluta favoriten. Men klart att också choklad och sovmorgnar kvalar in till finalen. För att inte tala om massage som jag äntligen ska få i dag, och frissabesöken var sjätte vecka.

Ibland kan jag skämma bort mig med växter av olika slag. Men ljung har vi tillsvidare skaffat endast till gravarna.

I går var jag på seniorfest. Jag är ju inte senior själv riktigt än, om man ska vara pensionär för att räknas in där. Men jag var på jobb och det var en fin fest med kaffe, kaka, tal och musik på anrika Societetshuset.

När jag gick hemåt stannade jag upp vid den här parken bakom rådhuset. Solen sken så vackert genom trädens löv och stammar.

Och så svängde jag in via Galleri Theodor där det alltid finns intressanta utställare och färgprakt.

När jag gick därifrån råkade jag på en person som jag inte sett på elva år. Han i sin tur var på besök i Lovisa och då han är intresserad av hus, och speciellt av gamla byggnader, lovade jag visa honom huset där jag bor. Samtidigt fick jag hjälp med att bära in ved från källaren, så det var ju ett trevligt möte.

Nu har jag åter fullt upp med anhörigvård, frilanstexter, ett par möten och sedan en innebandymatch. Först på söndag blir det tid att pusta ut ordentligt och då har jag åter planerat in eldning. Det är sådana tider nu, då 4-5 timmar vissa dagar i veckan ska avsättas till att hålla värmen i huset. I natt hade vi bara två grader utomhus, och även om det åter ska bli aningen varmare nätter gäller det att elda om jag inte vill slå på elementen. Och det vill jag ogärna med dagens elpriser.