
Ha kameran med i vardagen, där finns alltid något att fotografera.
Ibland funkar den tankegången och här är det tankning på gång 🙂
Igår uppstod några ”hur är det möjligt”-tankar.
Den ena gällde en tonfiskburk. De brukar har bra datum och så hade även denna. I alla fall då jag köpte den för ett par, tre år sedan 🙂 Tydligen hade den följt med i flytten och nu har jag snart bott två år i Äppelviken. Abbas tonfisk i tomatsås hade ändå datumet februari 2026, så den for i soporna. Hade också en Abbas tonfisk i vatten i skåpet med datum som går ut nästa år. Innehållet ur DEN ska jag se till att jag äter upp.
Och så har vi följande fråga, prislappen på ett par nya byxor.

Priset 15 euro för ett par capribyxor var det inget fel på. Inte storlek och modell heller. För en gångs skull, ett mycket lyckat köp, de var väldigt bekväma och nu går jag då inte jämnt i leggings härefter.
Men lappen, ja. Ni ser den där plastgrejen som har stuckits in i byxan. Varför är det svårt att hitta den andra ändan då man ska klippa bort dessa otyg? Den satt mycket knepigt inne i en sömn och jag var tvungen att peta länge och väl och försiktigt för att kunna klippa bort lappen och plastbiten. Lämnar man ena plaständan kvar kan man vara säker på att den minsann letar sig fram och sticker en i magen eller ryggen.
I-landsproblem, javisst, men irriterande i högsta grad 😂
Idag lyser solen faktiskt och regnvarningarna som gavs för några dagar sedan syns inte mer, så det kan bli en riktigt trevlig dag tillsammans med en väninna.
Jo datummärkning, ja… Myndigheterna kräver ett ”bäst före”. Men man kan alltid öppna, snusa och granska. Innehållet i en konservburk håller länge. Likaså våra produkter. Du vet ju hur stadigt locken suger fast… Sen gäller ju hygienen också, det predikar vi för våra kunder… Hur var det nu Povel Ramel sjöng… Jo, Tvättmärken, prislappar och tepåsar… Ordningsföljden kommere jag inte ihåg. Googla! Povel upplevde kanske inte de fär f–de plastfästingarna! Just det fästingar. Nu ska jag tanka min egen tank. Dit for just 3 dl äppelsaft med vichyvatten, 50-50. Gott.
Plast”fästing” var ett genialt ord 😀
Jag brukar sätta näsan mot olika varor om jag vill veta, vågar jag äta eller inte.
Men fisk… nej, den fick nog åka ner i soporna.
”Preppar” ju här i ett skåp och nederst står en hög konserver som gått ur tiden, härom veckan exploderade en burk med någon frukt, endast locket flög av och resterna var förmultnade redan. Bäst att ha lite koll numera har vi insett.
Grattis till solen, få förunnat just nu tycks det.
Ha de gott.
Ja usch då, har hört berättelser om burkar som exploderar då innehållet börjat jäsa…
Det här var ju också fisk, så jag tar inte risken att äta den, om den är gammal.
ÖSREGN i dag… suck. Men imorgon och över midsommaren ska det bli bättre väder.
Ditt kylskåp liknar absolut mitt – i fall att du har din tonfisk i kylskåp vill säga. Det har jag nämligen. För cirka en vecka ”rensade” jag just tonfisk. Kan lugnt säga att spåren den efterlämnade krävde städning av hela hyllplanet. Med facit i hand krävde alla hyllplan det…
Dessa små etiketter är fruktansvärt irriterande. Jag brukar peta ned plat pinnen så att jag kan känna dess topp med fingret på andra sidan tyget. Sedan knipsar jag av eländet. Testa!
Tonfisken har jag inte i kylskåp då det är oöppnade burkar, och mitt kylskåp är ganska ofta tomt 🙂
Där finns smör, pålägg, ibland vin, ostar – och ibland sådan mat som jag har på gång att äta upp.
Jag ska se om ditt tips för plastpinnen funkar. I detta fall med byxan var det extremt svårt att hitta den andra ändan.
Oöppnad burk från februari 2026 behöver inte gå i soporna… dessa datum är mest för affären, att de städar och byter varor regelbundet. Svenskar slänger bra mat för 600 € per person varje år… Även i Finland har ungdomar börjat dumpstra mat, i affärers container.
Ja, det är bra om man får gräva bland ”sopor” och om affärer lägger ut gratis sånt som de tänkt slänga.
Jag tänker att då det är frågan om fisk så vågar jag inte äta den efter bäst-före-datum.
Tyvärr slängs det nog en del i detta singelhushåll – jag försöker frysa in, och äta bort innan varor blir gamla.