Månad: oktober 2012

Istid att vänta?

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Den här isskrapan kom hem med posten. Avsändare är ett företag som säljer allt från pennor till kalendrar, julkort och alla möjliga prylar som andra företag kan ge som gåvor åt sina kunder.
Isskrapan fyller säkert sin funktion och den är riktigt snygg, men jag undrar ändå hur företaget har tänkt. Vi har en sommarkiosk och brukar där dela ut pennor med våra namn och ha årtalet med så att eventuella samlare minns när de fått pennan.

Menar företaget som sände oss den här grejen i oktober 2012 att vi ska minnas sommaren 2012 som en speciellt kall sådan? Eller förutspås snö till nästa sommar? De kanske tänker att vi behöver en isskrapa för att se ut genom våra fönster i kiosken.

Jag ska fråga M, eller Q

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Den här plastbiten hittade Guuben när vi kom hem efter att ha sett senaste Bondrullen på bio, Skyfall.
– Har något gott sönder hos oss, vet du vad det här är?

Jag vänder och vrider på biten under tystnad. Känner mig som James Bond. Tar en klunk sprit.
– I don´t know, svarar jag ärligt. I´ll ask M to analyse it. Or perhaps Q can help us.

Fortsätter alltså leva i den fiktiva världen. Är jag inte Adrian så är jag Bond.

Piller mot könsdiskriminering

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Nu då valet är över och jag som förväntas vara obunden journalist åter kan skriva lite mer fritt om allt möjligt utan att misstänkas för att favorisera någon person eller något parti (se mitt inlägg på arbetsbloggen) passar jag på att visa den här fyndiga valreklamen som Svenska Kvinnoförbundet i Sörnäs och förbundets Helsingforsavdelning körde med.

Pillerasken innehåller en bipacksedel så som medicinförpackningar ska göra.
Men lite annorlunda är den dock. Eller vad sägs om följande:

– denna medicin har ordinerats åt dig men ge den gärna också åt andra
– passar alla oberoende av kön, sexuell läggning, bakgrund, ålder
– använd den inte om du motsätter dig delat ansvar för hem och barn
– förvara medicinen inom syn- och räckhåll för barn
– en av tre biverkningar är att individen får frihet att välja och förverkliga sig själv
– medicinen kan inte överdoseras, ju mer du tar av den desto mer jämställt blir samhället

En av de bästa och roligaste valreklamer jag sett på länge faktiskt!
(tabletterna är mintpastiller)

BILDER från bokmässan

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I strålande höstväder anlände jag i går till mässhallen i Helsingfors där bokmässan, och Mat & Vin-mässan arrangeras 25-28 oktober. Innanför dörrarna gick jag fram till disken med texten ”Esiintyjien kulkuluvat”. Där fick artisterna, föredragshållarna och gästerna sina passerkort. Det kändes roligare att få ett sådant kort att fästa på jackan än de där presskorten som jag annars får.

Så här såg borden med böckerna ut. Adrian låg bredvid boken om kollegan Burt Kobbat – ”Tenorens dotter”.

Före mig uppträdde bland andra Hbl-journalisten, Rysslandskännaren och författaren Anna-Lena Laurén, och Karl-Ove Knausgård (bilden). De hade minst tvåhundra åhörare, och en timme senare var det min tur. Då tunnades det ut i leden, men Adrian och jag tackar de cirka trettio som kom för att lyssna på oss.

Thomas Rosenberg intervjuade. Han har läst alla mina böcker och jag känner mig bekväm i hans sällskap. Att intervjua är en rätt svår konst. Själv är jag ofta rädd för att jag ska avslöja för mycket, till exempel om intrigen, så jag försöker att inte babbla på allt för mycket. Det är en balansgång och överlag gillar jag inte att uppträda, men det är ju en sak som hör till om man vill att böckerna ska bli lästa – och det vill man ju. Foto: Ann-Louise Laaksonen.

Jag signerade inte böcker i timmar men ganska många fler än i fjol, så det kändes kul! Foto: Ann-Louise Laaksonen.

Den enda boken jag själv köpte i år var Kaj Korkea-ahos ”Gräset är mörkare på andra sidan”. Och då jag råkade få syn på honom i vimlet ryckte jag honom i ärmen och fick en fin dedikation.

Började läsa boken i bussen på väg hem från mässan. Första kapitlet slutade så att det bådar gott för en spännande fortsättning.

BILDER från senaste dagarna

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I tisdags köpte svärmor och FasterAster min bok. Adrian och jag tackar för visat supporterskap! Svärmor säger att hon vill kasta sig över boken och läsa den NU. Men för att kunna koncentrera sig måste hon ha helt tyst omkring sig och just nu tror hon inte det kan bli så lugnt i sommarstugan 🙂


I går spelade Tor mot Tapanilan Erä i innebandyligan och tog en skön seger med siffrorna 3-8. För en gångs skull en match där jag inte hade hjärtat i halsgropen. Tor övertygade och kapten Peik Salminen säger i intervjun åt mig och Östra Nyland att det var första gången under den här säsongen som laget spelade förnuftigt från början till slut.

I Mosabacka idrottscentrum där Tor spelade fanns det allt från innebandyarena till klätterväggar och faktiskt också möjlighet att öva bågskytte. JOUSI-ammunta på finska. Och vi som har en kille i vårt lag som heter Julius JOUSI. Tur att han inte fick en pil i baken.

I morse såg det ut så här jag skulle i väg med bilen vid 8.30-tiden. Jag var beredd! Första isskorpan för den här hösten och vintern.

I dag publicerades första recensionen för ”Skuggor av svek”. Adrian tycker meningen ”… att hon som kvinna skriver så känsligt om manlig sexualitet” var det bästa.
Det enda han hade att invända emot var då recensenten skrev att jag i boken använt uttrycket ”het i sängen”. Han letar som bäst i texten men vill påstå att just de tre orden aldrig förekommer.

Hela recensionen kan snart läsas på www.debutsky.fi.
Du som vill köpa boken men inte kan göra det via nätet eller i Lovisa bokhandel kan kasta iväg ett mejl åt carita (at) sulo.fi. Berätta vem du är, hur många böcker du vill köpa, ge din adress och säg också om du vill att bokens signeras.

Adrian är i tidningen!

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Den här bilagan delades ut med Hufvudstadsbladet 22 oktober. Det är ett pilotprojekt och idén är att presentera många av de små förläggare som aldrig, eller sällan, annars syns i media. Det finns många skribenter i Svenskfinland och på Åland som inte noteras med recensioner. Men det behöver inte betyda att våra böcker är dåliga. Så i den här bilagan har Adrian och jag köpt annonsutrymme, vilket i det här fallet är det samma som en artikel om oss.

Så här ser artikeln ut och till höger finns en grej om Karin Granlunds fina bok ”Prins i en värld som inte fanns”. Den handlar om Louis Ehrnrooth.

På bokmässan ska vi vara lördag 27 oktober. Annons om det ingår i alla KSF Medias tidningar så nog har Adrian fått en viss synlighet.
Men det är ju nu som järnet ska smidas – medan det är varmt, så här i tiderna före jul.

BILDER från Sverigeresan

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Inför sonens 30-års partaj hade fadern lovat hjälpa till med lite ditt och datt, bland annat högg han tag i dammsugaren.

Sedan monterade han glasen vi skulle ha till den mousserade drycken.

I lägenheten finns en massa fina och roliga prylar. Den här betjänten hör dit, men han stod ganska för sig själv i ett hörn och var rätt lat.

Men festobjektet och hans kära flickvän hade inte varit lata. De sade att festen var BAKtung och menade då att det fanns massor av bakverk att njuta av efter huvudrätten.

Två sådana här kakor fanns också – oj, oj så gott det var!

Två dygn i Eskilstuna gick fort och här är det snart dags att kliva på tåget som skulle ta oss i Stockholm.

Och på centralen hittade jag den här karln. Han finns för övrigt överallt just nu.

På flygplatsen dök han också upp. Jag gled ju lämpligt förbi hyllorna med damtidningar, inredning, handarbete och sådant. Kom fram till avdelningen med tidningar för män, eller ”Men´s lifestyle” som den också kallades. Där hittade jag King som passar mig och Adrian perfekt. Massor med tips för män, både vad gäller kläder, film och annat intressant. Och ett superfint reportage om Daniel Craig!

Innan vi äntrade planet hann jag köpa den här chokladplattan. Har inte smakat på den än men chili  + havssalt i choklad låter toppen!

I Sveamammas rike

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Anlände hit för en stund sedan, Eskilstuna heter staden och här står jag utanför järnvägsstationen. Vi ska fira makens sons 30-års dag, egentligen först i morgon, men vi kom redan i dag för att kunna vara två nätter här.

Innan vi kom så långt åt vi en portion tandorikyckling med nanbröd på Stockholms Central. Den portionen var jättestor (vi har redan ätit det mesta från tallriken), så vi delade på en.

Järnvägsstationen är ju en smältdegel av olika nationaliteter. Och ett eldorado för en författare då det gäller chansen att få iaktta olika människor. Jag lyssnar och tittar och suger åt mig.

Kanske återkommer i morgon med fler bilder – om inte, så på söndag!

15 år tillsammans – en kärleksförklaring

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det här kortet och en annan liten present gav jag åt Guuben i dag. För just det här datumet, 18.10.2012, har det förflutit femton år sedan vi förlovade oss. Vi träffades  natten mellan tredje och fjärde juli 1997 och gifte oss sedan fjärde juli 1998.

Femton år känns både som en lång och en kort tid. Det beror på vilka referensramar man har.
Jag hoppas jag får minst två gånger femton år till med Guuben. När den tiden gått skulle vi vara 80+.

Det bästa med Riktiga Guuben är att han godkänner mig sådan som jag är och har förståelse även för den Virtuella Värld, där bland annat Adrian finns.

Egentligen går det inte med ord att beskriva hur mycket Guuben betyder.
Men jag gör ett försök.

Benny  – du är min bästa vän, min trygghet, mitt allt. Jag har försökt komma i håg att säga det varje dag, att krama och pussa likaså, men om jag glömt det någon gång så gör jag det nu, en gång för alla här i detta offentliga forum.

Tack för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig, nu och för evigt.

Hand i hand med Craig

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag höll honom i handen hela vägen då vi vandrade hem från stan. Daniel Craig och jag.

Sedan lade han sig i min säng men som ni ser verkar han inte helt bekväm. Kanske för att han har kläderna på sig?

Det brukar finnas människor som frågar hur min make ställer sig till det här att jag är så förtjust i Craig. Och Adrian… vad anser han?
Ni kan ta det lugnt. Både maken och Adrian har överseende. Mitt vurmande för Craig har ju antagit sådana proportioner att det kan klassas som någon form av galenskap och då är det ju lätt att visa förståelse, nicka instämmande och humma lite menande.