Ser att jag själv kommit med på bilden.
Med bänkkamraten frodar den egensinnade humorn. Bäst att spara på de roligaste vitsarna, tänk om man skrattade ihjäl sig åt något man berättat själv 😂
För övrigt är ordningen i bussen säkrad. Vi har en polis med oss.
Heja Tor!
Köpte en orkidé i dag.
Flyttar på saker. Gav en vackrare inramning åt lyckobambun.
Har inte så många prylar. Försöker leva enligt devisen ”less is more”.
Vill att lägenheten ska vara fin på måndag, sista touchen lägger jag på söndag.
I morgon lördag hinner jag nämligen inte med så mycket mer än innebandy 🙂 Åker med Tors supportrar till Nykarleby. Start 7.45, hemma till midnatt.
Bloggar kanske från resan.
Ja, vet ni… lite så här känns det – men det är härligt också. Att tiden rusar mot sommaren – och att jag har ett nytt liv att glädjas åt, saker att se fram emot.
Den här glädjen hade jag inte sommaren 2014 – då såg allt mest nattsvart ut.
Ibland känns tillvaron stressig. Som i dag då jag hade två möten inbokade efter jobbet. Men med facit på hand ser jag att människor jag träffar på möten, saker vi kommer överens om där – ger mig innehåll med tanke på min framtid.
M och jag håller också kontakt – vi klarade helt enkelt inte av att bryta de band som hann uppstå…
Så vet ni… LIVET… här kommer jag ❤
Och alla kära vänner där ute, vare sig ni har bloggar eller inte. Jag tänker på er, jag tackar er alla, ni är kära för mig! Jag gör besök hos er och kommenterar åter då jag har tid för det – så som det nu ser ut – på söndag!
… är det bra att det finns en toa mitt i skogen.
… att jag gett brevet hans kära hustru, min mormor fick, en plats i hyllan som jag själv tycker är en hedersplats.
Min morfar stupade i kriget mot Ryssland. Jag har aldrig träffat honom, men ju äldre jag blir, desto mer tacksam är jag för hans och alla de andra soldaternas insats. Tack vare dem lever vi i ett fritt Finland i dag.
När vi städade i huset där mormor och min numera även avlidna morbror hade bott hittade vi det här brevet. Undertecknat av fältmarskalk Mannerheim. För ära och fädernesland… det var ett tack till min mormor som blev ensam med fyra barn.
Brevet ramades in redan innan jag flyttade till den här bostaden.
Men då jag nu av olika orsaker vill ha ordning på Bondprylarna placerade jag brevet av fältmarskalken på samma plats som en del av mina kära Bondgrejer.
Bästa platsen tycker jag själv, eftersom jag inte så gärna bankar hål i väggen i bostaden som inte är min egen.
I söndags tog jag några bilder då solen träffade saker och växter i min lägenhet. Det här var den sista bilden i serien men månne jag inte fotograferar mer under våren och sommaren – för solstrålar, skuggor och effekter de skapar fascinerar mig.
Med risk för att bli stämplad som antingen det ena eller det andra skriver jag det här inlägget.
Jag tycker killen på bilden har en vacker kropp och en snygg stjärt. Bilden är inte pornografisk. Men om en man skulle publicera en liknande bild av en naken kvinnas rygg och rumpa – kanske det skulle bli ett ramaskri då?
I det här fallet bjuder jag mer på mig själv, tycker jag – än exponerar en naken mans kropp. För det här är ett vykort. Som jag fick av en vän och hennes väninna som varit på en resa. De tyckte antagligen att jag behövde piggas upp lite 🙂
Lite roligt var det också (pinsamt skulle kanske någon annan säga) att anställda från ett företag som rensar ventilationsrören har varit inne i min bostad i dag.
Om de var män eller inte har jag ingen aning om – men de har tagit upp posten från golvet och lagt allt prydligt på bordet i hallen. Vykortet låg överst, men med bilden nedåt… Hahaaa!
I söndags tog jag några bilder då solen träffade saker och växter i min lägenhet. Tycker om änglar i olika former och skuggor likaså.
… blev det då jag följde med en av stadens hemvårdare under fem timmars tid i dag. Började skriva artikeln men insåg då klockan blev lite över fyra att jag måste låta allting mogna över natten. Så pass många blev intrycken.
På förmiddagen var vi säkert en rolig syn då vi kom med tre bilar till den första klienten. Fotografen kom från Borgå i en bil med gamla Borgåbladets logga. Jag körde gamla Östra Nylands bil och hemvårdaren stadens. Och alla var av samma märke, dessutom vita… 😀
Jag har varit väldigt lat med att göra mat till mig själv efter att jag flyttade till egen bostad. När jag i dag under hemvårdsbesöken träffade äldre ensamstående som klarar av att göra mat åt sig själva tänkte jag att nu bör en skärpning ske. Åtminstone för en dag.
Så jag gjorde varma mackor… vilket betyder att jag har mat – eller mellanmål – för två dagar framöver.
Helt ensam är jag ju inte – beror på hur man ser på saken. Daniel Craig säger inte så mycket, och inte deltar han i matlagning eller städning heller. Men det gör Adrian. I går var det tack vare hans entusiasm som jag vädrade i sovrummet medan jag dammsög bäddmadrasserna och bytte lakan.
I dag var han med mig då jag gjorde de varma mackorna.
Ibland är vi oense men om några saker är vi rörande ense. Man klämmer inte tuber av olika slag på mitten… och av ostbiten gör man inte en skateboardsramp.
Håller ni med?
Tog några bilder i går då solens strålar träffade saker och växter i min lägenhet. I dag visar jag solen på flaskan 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 