På cykelturen i dag mötte jag två unga tjejer som cyklade bredvid varandra på cykelbanan. Jag hade full koll på dem, men de verkade inte alls se mig. Envis tant som jag är tänkte jag att jag inte viker undan, det vill säga inte kör av banan för att undvika krock. Men det blev jag ändå tvungen att göra.
Jag cyklade mycket långsamt, de kanske med 5-7 km i timmen. Då jag insåg att de inte tänkte väja, inte såg mig, vände jag snabbt av banan. Hade det kommit en bil på vägen hade jag inte kunnat göra såhär. Men som sagt, jag hade koll, och ville testa om tjejerna förstod att de skulle ge mig plats.
Efteråt tänkte jag att solen kanske bländade dem. Men ingen av dem verkade märka att en annan cyklist tvingades köra av banan. Jag var som luft för dem. Osynlig.

Cykeltur på 3,5 kilometer och 2700 steg skrevs in i dagens Aktiv året om-häfte. Det är ju onsdag i dag, dagen innan tidningen kommer ut, så det är ofta en dag då jag jobbar från 9.30 tills alla sidor är klara, och jag kom iväg på cykelturen först kring klockan 18.
Här rinner Lovisa å ut i Lovisaviken.

Och här, en av våra många vackra parker. Tranbrunnsparken. Där vid statyn och fontänen i bakgrunden brukar gruppfotot av studenterna tas om det inte regnar.