Månad: december 2018

Slutar året som en böckling!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Efter att ha stått en halvtimme vid stockeldarna på Skeppsbro-området luktar jag som en rökt böckling 😀

Det kommer vindpustar och brandmännen rusar till stockeldarna för att dämpa gnistregnet med snö. Då börjar det ju ryka mer från stockarna än brinna i dem, men brandsäkerheten är förstås a och o.

Lovisa stad tar som vanligt emot nyåret på Skeppsbron med en familjefest som börjar redan klockan fyra på eftermiddagen.
Jag var där med en av våra nya frilansare, hon agerade fotograf. Men de här bilderna är mina, jag tror nog hennes blev mycket bättre 🙂

Vår fina danspaviljong på området.

Här var det ännu folktomt eftersom klockan inte blivit fyra och festen inte börjat.

Lite senare en liten kö vid ståndet där gratis grillkorvar delades ut.
Gammaldags hederlig skuggteater lockade barnen.

Nu sitter jag hemma och slutar året som en rökt böckling. Men det går ingen nöd på mig. Jag ska ta några glas vin, och kanske faktiskt börja på det nya 2000-bitar stora pusslet redan i kväll.

Och så är det uppesittarkväll med Bingolotto!

Glad måndag 31-12-2018 och gott nytt år!

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Vad ska det nya året hämta med sig?

Lite mer fundersamma än glada ser Mumintrollet och hans vänner ut. Och visst finns det mycket att bekymra sig för i världen.

Men jag ser också en viss nyfikenhet hos de här för mig så kära figurerna. Snölyktan är fin, och att stirra in i en låga ger inre frid.

Den här kalendern fick jag i julklapp av min syster. Jag har under ett par år haft en kalender med motiv av Minna L. Immonen, men i år valde jag den här för omväxlingens skull. Så varje månad visar jag en ny bild från kalendern.
Det här är pärmens bild, så januaribilden kommer senare.

Återkommer kanske med fler bilder ännu i kväll, men önskar ändå redan nu alla bloggvänner ett nytt fint bloggår, och till er som inte har en egen blogg men som läser andras – ett givande år som bloggföljare 🙂

På väg mot R-kiosken

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… tog jag bilder av några Lovisavyer, fastän jag som sagt tycker att jag har fotograferat just de här platserna hundra gånger. Men eftersom en del av dem som läser min blogg har efterlyst fler Lovisabilder, så vad gör man inte för dem? 🙂

Alexandersgatan med tämligen välsandade trottoarer. Gäller att se upp ändå för på vissa ställen har snön smultit och rännilar av vatten bildat is.
Vårt rosa rådhus till vänster, torget ligger där borta mellan Mannerheimgatan och Brandensteinsgatan. Julbelysningen finns kvar.
Och bilarna som står på rad på rådhusets parkering är elbilarna som också hyrs ut till invånarna.

Samma Alexandersgata, några meter längre fram från förra bilden.
I de här gamla byggnaderna fanns bland annat en bank förr, nu ett lunchställe, en ekofrissa, en bilskola, en ungdomsgård med mera.
Vårt ståtliga rådhus, som INTE kallas stadshus i Lovisa.

Och så det gamla ärevördiga posthuset, som inte på många år tyvärr varit post. Den finns i R-kiosken en bit längre fram. I gamla posthuset finns numera bland annat en reklambyrå.

Bilden blev lite suddig i skymningen.

Vacker vägg, del 110

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Just nu regnar det ute. Temperaturen ligger på noll.
Men de närmaste dagarna ska vi ha mellan minus två och minus sju grader, så jag har hopp om att snön ligger kvar över nyår. Halt blir det förstås just tack vare att vi är uppe på plus en grad då och då.

I morse sov jag länge. Sedan tog jag itu med en massa sådant som blivit ogjort under den senaste månaden då jag nästan dubbeljobbat. Lite tidningsjobb har jag också i dag gjort på sidan om, men inget som stressat mig. Bäst är ju att göra undan lite då och då, ha kontakt med frilansare och sånt, då vi fått några ivriga nya sådana.
Genom att göra lite då och då, och att ha privilegiet att jobba hemifrån, hopar sig inte saker och ting.

Den här vackra väggen finns i en av gångarna i servicehuset Gråberg, ”Det goda livets hus”. Där finns fyra avdelningar som fått namn efter årstiderna. Här är vi, såsom ni ser, i gången ”Vinter”. Bilden togs då jag var där med luciaföljet förra veckan.

Durch für gegen ohne um

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer

De här orden snurrade runt i min skalle då jag låg hos massören i dag.
Jag vet inte av vilken anledning de började snurra. Kanske för att jag allt oftare de senaste dagarna tänkt att jag ska göra saker jag aldrig gjort förr.
Inte så där som en bucket-list-before-I-die, utan mer som en lättsam och rolig utmaning.

Mot bibban!

I stället för att vända till höger då jag kom ut från massören gick jag till vänster med sikte på bibban som finns i det röda huset med vita gavlar. Vår bibba tvingades tidigare i år flytta på grund av problem med inneluften, ett allt för vanligt dilemma i dag 😦

Framme!

Den här skylten hade jag kunnat spara till Skyltsöndag, kombinerad med undervisning i finska. Men jag har fortfarande så många skyltar på lager från Spanienresan.

På bibban frågade jag direkt råd av en ”gammal” skolkompis som jobbar där. ”Har ni något lättläst på tyska?”

Hon fiskade fram den här boken.

Julen har varit och farit men det gör ingenting.
En gång hade jag en tysk pojkvän och mitt intresse för språket var stort.
Jag har studerat tyska, mer eller mindre hängivet, i fem år.

Nu ska jag göra något jag aldrig gjort förr! Läsa en bok på tyska.
Och slå upp de ord jag inte förstår 🙂

Låt katten sköta jobbet!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Jag skrev en kolumn för tidningen Nya Östis i dag. Där nämnde jag bland annat fördelen med att jobba hemifrån.

Flera av oss medarbetare håller kontakt via Messenger. Naturligtvis också via mejl och telefon och så har vi ett par möten per vecka då vi träffas ansikte mot ansikte.

På eftermiddagen fick jag ett meddelande av en kollega som bad mig kolla en sak på en viss sida. Vi skrev några meddelanden till varandra, men plötsligt verkade hennes dator få fnatt 😀

Katten vill också delta i diskussionen.

När det första meddelandet med 441+000000… osv kom tänkte jag att kollegans tangentbord eller telefonens display hade fått något fel. Men sedan kom jag ihåg att det numera finns ett busfrö till kattunge i hennes hem.

Oj oj, så vi skrattade då vi försökte lista ut vad katten hade velat säga. Kollegan hade vänt ryggen åt datorn för en kort stund, varpå katten fortsatte kommunicera med mig.

Det där sista meddelandet med streck och nollor, eller är det ettor som katten försökt få till, är ju höjden av avancerad datateknik, så kallade binära koder.

Vem vet hur intressant vår tidning skulle bli om katten fick lov att skriva lite mer?

Nyårslöften som jag inte tänker ge

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Jag är inte den som avger nyårslöften, men OM jag gör det uttalar jag dem inte högt för andra. Löften som jag inte avger kan jag däremot gärna lista.

Jag tänker inte lova nån att jag går ner i vikt eller att jag börjar leva hälsosammare.

Jag tänker inte sluta röka eftersom jag aldrig börjat, och ett gott vitt vin tänker jag inte avstå från.

Stämningsfullt minne från ett av de öppna julhemmen, Stengård i Pernå.

Om vi bortser från nyårslöften har jag ofta inför ett nytt år allehanda funderingar kring hur jag kan få ett roligare liv.

Vissa funderingar har med mina jobb att göra, hur jag ska tackla alla utmaningar de för med sig.
Andra tankar handlar om min fritid, för sådan vill jag också ha.

Rätt ofta tänker jag numera att jag vill göra saker som jag aldrig gjort förr. Det behöver inte vara något invecklat och stort som kostar en förmögenhet. Idéerna ska inte heller skapa stress för mig, jag behöver inte hinna mycket nytt på en kort tid. Om man återgår till ”gå ner i vikt, motionera mera, ät hälsosamt” och så vidare, så är det ju minsann sådant som skapar stress… eller om inte det, så i alla fall prestationsångest hos tiotusentals människostackare.

Flera tankar om hur mitt liv kan bli ännu mer innehållsrikt och givande har redan blivit anteckningar i ett block. Nu återstår det att se vad som förverkligas och vad som förblir bara tankar och idéer 🙂

Veckans ord – AVSPEGLAT

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

Jag var för en gångs skull förutseende i denna utmaning. I somras tog jag en bild som jag tänkte att kunde passa bra att använda under årets sista vecka.

Vid en sommarstugas strand i vår östnyländska skärgård.

Bilden får samtidigt påminna oss om att det blir sommar igen.
Och roligt har det varit att vara med i Sannas bildutmaning, hela året, alla 52 veckor. Ibland har jag varit ute i god tid, några gånger riktigt i sista minuten.