Månad: juni 2014

Den här soffan…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… har jag tänkt köpa till min nya bostad.
Det är en nästan likadan som Adrian har hemma hos sig. Han har i och för sig en lite dyrare variant, men i det stora hela är de ganska lika.
Hos mig ska minimalism råda, och genomtänkta färgskalor.
Jag kommer att få sortera hårt i den bostad där jag nu bor men det gör säkert bara gott.

soffaI morgon är en ny dag. Efter gråt kommer ett leende? Efter regn kommer uppehåll? Jag kanske orkar ta mig till bokhandeln. Jag kanske minns att jag ska äta något också efter frukosten.
Om inte förr så minns jag att jag ska äta då det blir Allsång, för då kommer en del av släkten till mig – det är en tradition som jag hoppas får leva länge än!

Änglarna gråter

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Det har varit en tårdränkt dag.
Det har varit en tårdränkt dag.

Det var svärmor som sa det där om att änglarna gråter…
För det bara fortsätter regna från en jämngrå himmel.
Det är inte kul för någon. Inte för den som har en strandkiosk, inte för sommarrestaurangerna med sina mysiga uteserveringar, inte för jordbrukarna… ja, säg vem som gillar ihållande regn?

Jag har gråtit nästan hela dagen. Det blev ett känslosamt farväl med svägerskan, som varit och som är ett stort stöd i min sorg. Tråkigt att vi kan ses så sällan men tack och lov finns det internet och telefoner.
Och jag är inte ensam om att känna mig lurad.

Gråten helar har jag förstått. Men hur mycket ska jag gråta innan jag är hel? Hur många liter? Hur många timmar, hur många dagar, hur många veckor?

Mona vann Mumin!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Den här nyckelringen postas snart till Mona B-Ö som hade tur i lottningen.
Den här nyckelringen postas snart till Mona B-Ö som hade tur i lottningen.

Det var inte så väldigt många som deltog i utlottningen av nyckelringen, men Mona B-Ö som deltog via Facebook hade tur den här gången och jag gratulerar henne varmt.

I följande tävling lottar jag ut en av de böcker jag skrivit själv. Vinnaren får ett signerat exemplar av relationsromanen ”Skuggor av svek”.
Kolla tävlingsdirektiven på bloggens startsida och meddela ditt intresse senast 20 juli klockan 12!

På pärmens baksida står det så här:

Nyhetschefen på tidningen Helsingfors Dagblad, Adrian Debutsky, får en dag ett märkligt kort med posten till jobbet. Sedan kommer ett meddelande till. I det långa loppet kan han inte negligera budskapen.
Samtidigt händer allt på en gång i Adrians privatliv. Reportern Lucas Ericson, som är homosexuell, återvänder från vikariatet på Aftonbladet i Stockholm. Han har fortfarande känslor kvar för sin chef.
Detsamma gäller grafikern Esther Winther. Hon har inte glömt Adrian
Författaren Anna Kaplinska överraskar också Adrian, och hur ogärna han än vill det tvingas han en dag konfrontera sin far.
Människor i Adrians närhet bär på olika hemligheter. Hans nyfikenhet leder honom in på en väg där många frågetecken uppstår.

Min osexiga söndag

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Den här hörnan ska städas i dag, och tror bestämt jag ska lotta ut en av mina böcker igen.
Den här hörnan ska städas i dag, och tror bestämt jag ska lotta ut en av mina böcker igen.

Har vaknat upp till en ny dag. Den andra halvan av dubbelsängen var… surprise surprise – helt tom! Mitt enda sällskap heter Adrian. Han är inte pjåkig alls, men han vill inte riktigt fastna på fotografier. Ni får bara tro mig när jag säger att han är väldigt stilig 🙂

Adrian är ju också orsaken till röran i hörnan ni ser på bilden. Här finns böckerna jag skrivit om honom och här finns en massa andra papper som hör förlaget till.

Att vara författare med eget förlag är egentligen inte sexigare än så här.
Men i dag ska den här hörnan städas. Adrian har länge varit av samma åsikt.

Han har åter tagit en allt större plats i mitt liv, för där blev ju ett tomrum då min man valde att flytta ut och ta en annan väg i livet än en väg tillsammans med mig.

Så då nya bostaden inreds har Adrian sitt finger med i spelet. Soffan som har funnits i hans stora sal på Bulevarden flyttar snart in hos mig.

Men en Hästens Adjustable har jag tyvärr inte just nu råd med…

Min dag i bilder

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Hej, här trivs jag för sextonde sommaren. Välkomna alla!
Hej, här trivs jag för sextonde sommaren. Välkomna alla! Foto: Ingegerd Raaska.

Superfin dag hade vi i kiosken idag, äntligen sol! Vattnet var bara +15 grader så badgästerna lyste med sin frånvaro men många kom för att avnjuta kaffe och glass ändå.

Salladsbord á la Camilla och Calle på sommarstället.
Salladsbord á la Camilla och Calle på sommarstället.

Kvällen avrundades på bästa möjliga sätt på släktens sommarställe med sallad och grillat kött, korv, majskolvar och en massa annat gott.

Calle har grillat och Maria kollar läget.
Calle har grillat och Maria kollar läget.
Alla har ätit. Snart samlas vi runt bordet med gröna duken för att dricka kaffe med likör, gissa gåtor och sjunga.
Alla har ätit. Snart samlas vi runt bordet med gröna duken för att dricka kaffe med likör, gissa gåtor och sjunga.
Smaskiga efterrätter på hög :-)
Smaskiga efterrätter på hög 🙂

Det lilla barnet

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… finns alltid inom oss, tror jag. Och stundvis känner jag mig som ett övergivet barn.
I går kväll var en sådan kväll. Efter två riktigt bra dagar då jag kände mig lite starkare och kunde blicka framåt, åkte jag åter ner i en vågdal.

I morse hörde jag sången ”Teddybjörnen Fredriksson” i barnens radio. Kom att tänka på nallen jag fick då jag var fyra år.

Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.
Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.

I går hade jag kommit ganska bra i gång med att tömma en hylla. Jag frågade redan i förra inlägget varför jag hade sparat gamla fakturor från 2003… det är skönt att slänga sådana onödiga papper.

Jag har också preliminärt kommit överens om att köpa ett bord med sex stolar, begagnat men i prima skick. Ser framför mig hur mitt vardagsrum kommer att bli riktigt snofsigt.

Men sedan åkte jag ner i vågdalen och då är det bara att låta tårarna komma.
Jag hade ju trott att vi skulle älska varandra för evigt, alltid kunna prata om allt och tillsammans ta oss genom de svårigheter som ett långt äktenskap sällan klarar sig utan.
Är det naivt att tänka så?

I dag lyser solen. Jag vågar vänta mig en strålande dag vid stranden där jag ska stå i kiosken från 11 till 18. Får lite hjälp av släkten om det blir rusning.
Kom gärna och hälsa på!

Fina naglar!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Svägerskans dotters naglar.
Svägerskans dotters naglar.

En gång försökte jag också klistra lösnaglar på mina befintliga. Det gick inte speciellt bra. Men man kanske inte ska vara ensam då man gör det?

Marias naglar blev hur som helst jättefina.
Här sitter vi i solen på kvällskvisten på släktens sommarställe. Så varmt som vi hade där i dag har vi inte haft på två, tre veckor!

Det var nog svägerskan och hennes make som tog solen med sig då de kom till Lovisa från Stockholm via Helsingfors.

För övrigt håller jag på att slänga bort en massa gamla papper. Säg mig, varför har jag sparat gamla fakturor från 2003?

Fina fönster, del 24

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Lovisa Gymnasiums fönster mot väst.
Lovisa Gymnasiums fönster mot väst.

Vårt fina gymnasium i Lovisa som jag hoppas vi får ha kvar för alltid, alla skolreformer till trots. Här tog jag själv studenten 1982. På den tiden skrev vi ännu studentskrivningarna i gymnastiksalen som senare blev musiksal och som ligger bakom de stora, höga fönstren.

Fina fönster del 23 hittar du HÄR.

Intill skolan ligger den här lummiga parken. Bilden är taget mot söder, bakom parken finns en del av gamla stan, en bollplan och en av högstadiets byggnader.
Intill skolan ligger den här lummiga parken. Bilden är taget mot söder, bakom parken finns en del av gamla stan, en bollplan och en av högstadiets byggnader.
Granne med gymnasiet. Antagligen bara ett garage och/eller ett förråd i dag. Men jag tycker det lilla huset ser mysigt ut.
Granne med gymnasiet. Antagligen bara ett garage och/eller ett förråd i dag. Men jag tycker det lilla huset ser mysigt ut.

Känner mig ibland som Aatos Åkerblom då jag går omkring i staden och tar bilder. Han var ett original och jag kanske också är ett, eller på väg att bli ett 😀

Vad jag väntar på honom…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

ny_dator… som ja, i det här skedet är en ny dator 🙂
Makens son är jätteduktig på sådana här grejer och via honom har jag beställt en rejäl bordsdator med ny skärm.

Om mitt liv de senaste sju-åtta veckorna känts motigt och segt så kan man säga det samma om den bordsdator jag har hemma. Det är mycket surr och burr och väntande och ”sidan svarar inte” och långsamma script. Ibland dröjer det fem minuter innan mejlen kommer in och en minut innan en ny sida laddas.

Men vänta bara, snart blir det sprutt på mitt liv!
Sidorna kommer att laddas innan jag hunnit bestämma mig för vilka jag ska gå in på 🙂

Har de senaste dagarna fått brev via mejlen och meddelanden på Facebook av människor som varit / är i samma situation som jag. Jag svarar på alla och samma gäller kommentarerna här på bloggen.

Ni ger mig alla styrka, ni får mig att tro på mig själv och långsamt inser jag att det inte är något fel på mig.

I dag försöker jag tänka att det bakom varje krön kan finnas något spännande. Varje dag är ett litet nytt äventyr.