Vacker vägg

Vacker vägg, vacker höstdag och en del frågor

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bilden har egentligen inget med inlägget att göra, men den här väggen tycker jag är så vacker med sin grönska. Den finns i Safcafé 2.0, ett lunchställe utanför centrum. Där finns också närproducerade produkter på en del hyllor, en plats som kallas LovDeli, alltså delikatesser från Lovisa.

Dagens fråga i kalendern ”31 days of October Gratitude” lyder:

Vem är du glad att ha i ditt liv?

Den frågan kan inte besvaras bara med ett namn eller en person. Så det blir nog allt från 92-åriga mamma till min syster och min hjälpsamma granne. Icke att förglömma ett stort gäng vänner i olika åldrar som jag träffar i olika sammanhang, både inom jobbet och på fritiden. Tacksam också för alla bloggvänner jag funnit genom åren ❤

Hos Elisamatilda är temat ”Just nu”.

Vad löste sig den här veckan?
Jag fick 4 kubikmeter ved inburen.

Vad har du besegrat den här veckan?
Installation av en del ”förlorade” appar på telefonen.

Vad är du nöjd med den här veckan?
Höstblomstren fixade på ett par gravar, och frissabesöket i onsdags.

Vad blev precis lagom den här veckan?
Intaget av choklad, inte för mycket, inte för lite 😀

Vad får minus den här veckan?
Högt bensinpris och några oförskämda världsledare.

På Just-nu-listan kan också tilläggas att solen skiner, det är +13 grader, och jag önskar att den här varma hösten skulle fortsätta länge, länge. Men en meteorolog hotade med annat igår, att det skulle vara vår sista varma höstdag… få se!

Jag hoppar på tåget, och senare på bussen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag har en stor förkärlek för olika glasprylar, fastän jag så där annars försöker minska antalet onödiga prylar 😀

I förra bostaden hade jag inte möjlighet att på samma sätt som här ställa flaskor och smala vaser på fönsterbrädet. Det här är i och för sig inget separat bräde heller, men en del grejer får plats där ändå. Så nu blev den lilla drömmen uppfylld.

Bilden till höger tog jag i Lovisavikens skola igår. Det är ett lakan med handavtryck som hängts upp på en vägg mellan två våningar i skolan. Jag tror att det är sjundeklassarna som var med på den traditionella lägerskolan på fästningsön Svartholm som har skapat den.

Hoppa-på-tåget-Åke vill att vi i dag ska visa ett känt resmål utomlands. Jag får dyka ner i arkivet och leta fram ett foto.

Bilden har troligtvis visats på min blogg 2019 efter Nya Östis läsarresa till Italien och Frankrike. Här besökte vi Monaco.

Jag har varit där kanske fem gånger. Första gången på en interrail-resa då jag var i 25-års åldern. Efter det med ett par olika pojkvänner och på en resa med ex-maken, och så sedan den här läsarresan 2019.

Senare i dag hoppar jag, inte på tåget men på bussen, som ska föra oss till Sjundeå på Tors första bortamatch i innebandyns Finlandsserie.

Arkivbilder och fredagsfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

En otroligt vacker vägg i Strömfors bruk. Här fanns förr en ladugård. Nu verkar olika små hantverksbodar i byggnaden sommartid, bland dem Ruustinna ja Pehtoori.

Till höger en av ingångarna till Bed & Bistros uteservering och fina gård. Jag valde att länka till sajterna på engelska, men texter finns också på finska, dessvärre inte på svenska 😦

Hos Elisamatilda har fredagsfrågorna temat Trivialt.

Vilken helt oviktig sak har du en stark åsikt om?
Vet inte om saken i sig är oviktig, men jag tycker inte om telefonförsäljare. Blockerar efter hand, senast nyss en som undrade hur mycket jag rör på mig dagligen – skulle troligen sälja något vitaminpreparat. Har betalt förbud för försäljare, men det når tydligen inte alla, eller också struntar vissa i försäljningsförbud.

Vilken liten sak kan störa dig mer än den borde?
Med tidig väckning i färskt minne… att löv- och sandblåsare inte skulle få användas före kl. 10 på morgonen. Här väcks jag ofta av Nogranne Mannen, som vi kallar en person som sköter en gård på andra sidan gatan, redan vid 08-tiden.

Vilken helt oviktig sak skulle du vilja vara bäst i världen på?
Att hålla ordning på allt i hemmet, städa bord och diskbänk innan jag lägger mig.

Vilken liten sak kan du bli orimligt nöjd med?
Så liten sak är det ju inte, men de dagar jag kan gå normalt utan att ha ont i vare sig rygg eller knä.

Vad är något du fortfarande inte kan?
Sjunga vackert eller hålla tal utan att bli nervös.

Veckan som gick i bilder

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag skämde bort mig själv med maräng, grädde, lemon curd och smultron från grannens odlingsspalt. Det är en normalstor bakelse fastän den på bilden kan se enorm ut 😀

En vildvuxen blomsterspalt där alla blommor får blomma. Vallmon tar lätt över så den rensar jag bort ibland, och detsamma gäller nu den blå blomman som jag inte vet vad den heter. Här kommer senare solros och längre bort finns andra blommor som inte syns på bilden. Men tanken är att detta ska vara ett paradis för fjärilar, humlor och bin, och det har också blivit

Sånt här gillar jag! Byggnaden faller inte sönder, men allt behöver inte vara perfekt rappat och målat. Det här är en vy från Strömfors, en by som ligger ungefär 1,5 mil från Lovisa centrum.

En kväll lyste solen vackert in på den här tavlan hemma hos mig. Den har Lovisamotiv, som är målat av konstnären Jan Lindh.

Och så ett par skyltar, Skyltsöndag till ära!

En artikel med Hemestertips (tips om hur man semestra hemma), torde ingå i Nya Östis den 16 juli, och där skriver jag lite om bruksmiljön och vad man kan göra där en sommardag.

Från samma bruksmiljö. Kahvila Vanha Portti = Kafé Gamla Porten. Och så står där ”Hos oss får du färska munkar och andra bakverk. Minigolf. Öppet 11-17 och avståndet dit från skylten är 200 meter 🙂

Det är Nacka-Åke som håller i Veckans foton, och Christian som uppmanar oss vara med i ”Skyltsöndag, trots allt”.

Jag älskar kakelplattor

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… men har ingen aning om varför det är så. Tänk att få låta handen långsamt löpa över plattorna på detta konstverk. Kanske man inte fick vidröra väggen, men jag älskar att känna på kakel.

Igår såg jag på Arenan ett program som heter ”Världsdamerne”. Några danska kvinnor i ålder 75-85 år besöker olika städer i Europa.

Det var intressant att se dem i Helsingfors, och allt vad de beundrade där. Men bilderna tog jag från avsnittet då damerna var i Lissabon.

En ungefärlig översättning av texten: Jag vet inte var kakeltraditionen i Lissabon har sina rötter”. Alltså vad traditionen bottnar i, hur den uppstod osv.

… ”men den utgör en betydande del av stadens kulturidentitet”.

I alla fall en mycket vacker vägg på ett fint museum.

Damerna beundrar en konstnärs verk, vem hon eller han var minns jag inte.

Jag har haft en del jobb där jag tagit foton som jag senare publicerar här på bloggen. Det har blivit allt mer rutin att spara en del till söndagens skörd av Veckans foton.

Lät som om jag nitades med en häftpistol

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Ja, dessa mammografiska undersökningar… Det finns inga pappografiska liknande där män skulle få vissa kroppsdelar inklämda mellan skivor som röntgar härligheten.

Likväl mycket tacksam för att dessa undersökningar görs. Fastän tacksamhet nog inte var första tanken jag kände då jag låg i en obekväm ställning 40 minuter med ena bröstet inklämt i en apparat. När proverna togs var jag lokalbedövad, tack tack för det 😀 … och det lät som om de sköt mig med en häftpistolsapparat. Ibland lät det som om en borr arbetade.

Sköterskorna var väldigt trevliga och de höll mig uppdaterad om det mesta, och sade ”det här klarar du bra, det går jättefint”.

Och tack till Marina som körde mig till och från kliniken, naturligtvis mot ekonomisk ersättning i dessa tider då bränslepriserna åter nått höjderna.

I rummet där jag skulle klä av mig och även vänta en stund innan proceduren satte igång, fanns denna vackra, roingivande vägg.

Bra att jag då inte alls visste vad som väntade mig.

Jag har genomgått biopsi en gång tidigare, men vill minnas att läkaren då bara konstaterade att det var en vattencysta, och den punkterades?

Nu har jag nåt chip inne i mig och jag kommer att bli blå och gul och jag får inte anstränga mig med tunga lyft. Så jag tackar även för det, att jag helt berättigat får slappa och be grannen vattna i växthuset 🙂

Inte får jag bada bastu på fyra dagar heller, duscha får jag på torsdag. Så om jag luktar stinkbomb vet ni varför 🙂

Läkaren kunde inte säga vad de hade hittat under grävarbetena. Hon sa att det troligen är något godartat, och inte cancer, men 100 % säker var hon inte. Efter en eller två veckor blir det fortsättning på bröst-följetongen.

Småstadsliv fyller 20 år

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Den lokala tidskriften Småstadsliv firar 20-års jubileum i år. Jag har skrivit om det i Nya Östis och artikeln borde gå ut nu den sjunde maj.

På finska heter tidningen Pikkukaupunki (Småstad, Liten stad). Den ges ut tre gånger om året och beskriver på ett mångsidigt sätt livet i Lovisa med tillhörande byar. Tidningen är tvåspråkig.

Dess chefredaktör Päivi Ahvonen säger att varje liten stad förtjänar att ha en egen lokal tidskrift som lyfter fram olika fenomen, evenemang och personer i staden.

Tidningen görs av Creative Peak och företaget har ett centralt läge i det som för länge sedan var Posten i Lovisa, alldeles intill torget.

Det här är ett förhandsinställt inlägg eftersom jag inte vet när jag kommer hem, eller OM jag kommer hem, från en bröstundersökning som görs i Helsingfors.

Jag hör förhoppningsvis av mig senare och berättar hur det gick. Vad resultatet av den stereotaktiska biopsin blev.

Här satt jag och väntade på min tur

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Denna vackra vägg med motiv från ett gammalt Helsingfors hade jag framför mig igår då jag väntade på min tur för undersökning av brösten.

Mammografin hade visat något avvikande och i torsdags för en vecka sedan, då jag stod och valde bröd i S-Market, fick jag ett samtal från Terveystalo.

Det blev lite si och så med koncentrationen för inköpen efter det. Tankarna började irra runt, och ett par timmar senare fick jag följande samtal med förslag om tider för besök i Helsingfors. Jag fick en tid till onsdagen den 15 april.

Eftersom jag varit med om detta tidigare, också genomgått biopsi, var jag inte direkt orolig för själva undersökningen. Mer oroade jag mig för hur jag skulle hitta fram till rätt plats och ta mig dit, då bussturerna är usla och jag inte har någon bil.

Men nu är undersökningen gjord. Röntgenbilder och undersökning med ultra visade att det troligen är frågan om kalkbildningar. Sådana hade jag också för 6–8 år sedan. Vill någon läkare undersöka detta ytterligare sker det inom HUS på Mejlans efter en eller ett par månader. Eventuellt fattas beslutet att det inte är nödvändigt.

Jag planerade inte min begravning den här gången, men förra gången kretsade tankarna också kring den. Att det kan vara något elakartat och gå fort.

Allt det här med ovissheten kring resultatet gav mig ändå åter perspektiv på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt i livet. Jag gläds över många små saker i vardagen, det kan handla om en cykeltur eller om sådant som ändras i naturen dag för dag.

Visst är det vackert med de här blomsterkrukorna på ett bord i Stenparken vid Lovisaviken?

Här på min blogg strävar jag till total öppenhet. Vissa saker väntar jag ändå med, eftersom jag inte vill att min mamma, min syster eller andra nära och kära ska få höra från annat håll att jag hade insjuknat – om så hade varit fallet.

Hade det varit cancer hade jag berättat för mina närmaste först och sedan bloggat om det. Men den här gången var det inget alarmerande.

Allt gick smidigt där i Terveystalo, vänligt och proffsigt. Som bonus en stilig läkare som gjorde ultraundersökningen 😉

Halloweenfrågor sista oktober

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Fredagens frågor hos Elisa handlar om Bus eller Godis, halloween och sånt.

Vad gör du när det ringer på dörren på Halloween?
Jag skulle bli skrämd, för jag har ingen ringklocka på dörren 😂 Det är oerhört skönt att inte ha en sådan.

Vad gör du när du hör något knaka i mörkret?
Beror på var jag är, ensam eller med sällskap. Det mesta har ju sin naturliga förklaringar. Något djur som rör sig i skogen, vinden som slår en gren mot fönstret osv.

Brukar du fira Halloween?
Nej. Gjorde det i Sverige, utklädd på en härlig fest hos dåtida makens syster och familj i Västerås. Men nu har jag inte firat på många år. Ibland bytt små gåvor med två väninnor.

Efter halloween kommer alla helgons dag, tänder du ljus för någon?
Ja, min syster och jag brukar gå till morfars hjältegrav, till pappas grav och till några andra släktingars gravar.

Bus eller godis? 🙂
Godis.

    Det här är en av de där konstnärliga bilderna jag nämnde i ett tidigare inlägg, alltså att jag plötsligt ser något som är extra fint i mina ögon. En vägg i sen kvällsbelysning med skugga av stegen. Finns i närheten av mitt hem.

    Arbetsvyer, mer tårta till folket!

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    LovLuotsi, tidigare Pikku Pietarin Piha, är en arbetsverkstad för unga. Där lär de sig olika färdigheter och många får hjälp med att komma ut i arbetslivet eller att få en studieplats. Verkstaden har funnits i trettio år och det firades i dag.

    Behöver jag säga att tårtan var väldigt smaskens?

    Trivsamma rum också, de har alla iståndsatts av de unga som dels målat och renoverat, dels troligen också varit med om att välja möbler och konst. Den här tavlan hade ju platsat bra också som Glad måndag-bidrag, men nu blev det Glad onsdag istället 🙂

    Jag är inne i en period då jag tycker väldigt mycket om att fotografera. När jag promenerade hem från LovLuotsi sken faktiskt solen och höstens alla fina färger framhävdes igen.

    Jag kom på att sommaren är årstiden som jag älskar mest, och våren också förstås. Men på något sätt har hösten fått mig att se mer av sånt som finns omkring mig, och som jag vill dokumentera.

    Funderar på att snart skaffa ytterligare ett objektiv till min kamera. Det är ju ett viktigt arbetsredskap för frilansaren, men bloggen skulle säkert också ropa Hurra!