Månad: juni 2011

Hej dåååå trädet!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

I dag när jag kom ner till strandkiosken och Casinoparken såg jag att en av ekarna hade sågats ned. Inte helt och hållet, men det är väl bara en tidsfråga innan trädet försvinner.
Jag antar att det hade drabbats av nåt slags trädsjukdom eller att det var gammalt. Någon trädexpert är jag inte.
Men det är ändå alltid på något sätt sorgligt när träd kapas. För några år sedan togs en ståtlig tall bort från det som i dag är cykelparkering vid kiosken. Folk blev ledsna. Någon hämtade till och med ett kors till platsen och sade att staden hade begått ett mord.
Gamla, stora träd utgör ibland säkerhetsrisker på blåsiga platser vid havet. Så jag förstår att det här var ett nödvändigt ingrepp.
Men sorgligt är det ändå. Träd är så fina, vart och ett av dem har sin själ.
Så nu säger jag bara ”hej dååååå trädet – RIP – vila i frid”.

Rena rama Bullerby-idyllen hos grannarna

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Men inte var det väl riktigt så här hon tänkte sig att det skulle vara? Jag menar författaren Astrid Lindgren som skrev om barnen i Bullerbyn, Melukylän lapset.
En längre tid har jag bott granne med Bullerbyn. Närmare bestämt två hundra meter söderut från den. Kan bara föreställa mig hur det känns att bo inne i den.
Som att vara hos mardrömstandläkaren varenda dag.

Tanten i taxin

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

– Om det regnar mycket eller är väldigt varmt tar gamlingarna taxi. Dom orkar inte gå och bära så mycket.
Sade taxichauffören som vänligt hade lyft in mina tunga kassar i bagageutrymmet.
– Jag brukar nog annars gå, svarade jag som inte ville vara en av många gamlingar. Men just i dag har jag handlat meloner och annat som väger mycket.
Undrade själv efteråt varför jag höll detta lilla försvarstal. Som om taxichauffören behövde en ursäkt för att jag hade ringt och besvärat honom att hämta mig.
Väl framme hoppade jag ur bilen och öppnade själv bagageluckan för att hurtigt lyfta ut kassarna. Så gammal är jag ju inte att jag inte skulle orka det. Efter en liten stund kom också chaffisen ut från bilen.
– Skulle vi betala också, frågade han.
Efter lite fummel hittade jag plånboken.
Undrar om det ofta som unga och viga damer glömmer betala.

Jag erkänner… jag spelar Bubble Saga!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jag är inte den enda vuxna som spelar Bubble Saga på Facebook. Jag ser nog er andra där också! Utan er skulle det kanske ändå vara lite svårare att erkänna att spelet faktiskt är lite addicting. Och att man kan bli lite purken då man inte avancerar i världarna utan tvingas köpa liv för Facebookkrediter…

Jag menar, visst kan man gå till en kändis och säga att man ska ha autograf åt barn eller barnbarn fastän man inga barn och barnbarn har. Men att erkänna att man spelar Bubble Saga då man är 49…
Jag får väl trösta mig med det jag hört äldre säga. Då man fyllt 50 får man vara hur tokig som helst.

En mulen dag på playan

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Här går det ingen nöd på mig. En mulen dag i kiosken på Playan har jag kontakt till yttervärlden via mobilt bredband. Tid att surfa runt, skriva dagbok, läsa tidningar.
En och annan kund har jag också haft. Det är ju midsommar. På den närliggande campingen finns det folk som inte bryr sig om väder och vind. Somliga vill ha kaffe, andra en bulle eller glass. Barn köper godis.
En dag som den här har jag tid att prata med kunderna och skriva ett blogginlägg. Då solen gassar och stranden är full av människor hinner jag varken med det ena eller det andra… men nog med det tredje, det vill säga kränga glass, kaffe, bullar och läsk.
Du som ännu inte besökt vår sommarkiosk – välkommen! Du har drygt fem veckor på dig att besöka oss.

Midsommarmums!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Vad är en sommar utan sol?
Utan glass och somriga bär?
Jag njuter i min enkla kjol
av livet just nu och här.
Vad vet jag om morgondagen?
Får jag se den? Har solen flytt?
Därför ger jag glass åt magen,
var dag är ett äventyr nytt.

Dagens bild – JESS!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

JESS! Här har vi några KanadaGÄSS!
Inte av alla så omtyckta då de bajsar på stränderna. Men visst är de ståtliga!
Jag hade ”bara” min lilla digikamera med mig och vågade inte gå nära de stora fåglarna. De skyddade den lille ungen som hade kommit bort från flocken.
Ungen verkade tänka så här: Nami nami nam – här finns en massa godis i gräset.
Den glömde bort tid och rum. Tills några damer som ville ta sig en simtur uppenbarade sig. Då blev det fart på de små gåsbenen.
Naturen bjuder på fina upplevelser varje dag. Ta vara på dem!

På semestern ska jag…

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

… städa bord och hylla i arbetsrummet, om det regnar.
… frisera mina grönväxter. Bort med bruna blad och in med ny mull
i krukorna där det behövs.
… sova så länge jag vill.
… vara i kiosken varje dag.
… cykla och promenera.
… testa nya mat- och bakrecept.
… läsa och skriva mycket, hoppas hinna med både tredje romanen och vara lite flitigare på bloggen.
… umgås med människor jag trivs med.
… dricka riktig champagne.
Listan kan göras hur lång som helst, för jag vill också åka runt
i bygden. Kanske se en sommarteater, gå på marknad och trav. Och så vill jag grilla, simma, gå barfota i gräset…
Men före allt det här ska vi fira midsommar. Buketten i bunken på brunnen plockade FasterAster och jag i går för att välkomna svenskarna till K16. När dom kommit hit för sommarvistelsen – ja, DÅ är det sommar!

Freiheitsstörer! (und ein Mittenfinger)

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Was hab ich gestern getan?
Richtig! I hab das Gräse beim Hand geklippt. Und in der Pause hab ich eine KuukaaKulaa getrinkt. In der Glasebotten hab ich Spetzentrinken gehällt. Und wieder mit neuen Kraften geklippt.
Ich bin auch böse gewesen wann eine Kleine Dumme Granne mit einem grossen lauter Motormaschine mein Ruhe hat gestört.
Ich habe mein hand mit einem Mittenfinger in der Luft gelüft und geraucht: FREIHEITSSTÖRER!

Jaa-jaa – ich weiss. Ich klippe der Gräse und ich trinke besser dann ich deutsch sprache.