Månad: februari 2017

Det här med arkiv…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… är en svår fråga då jag försöker röja här hemma.
Vissa fotografier slänger man ju inte bara. Det går förvisso att välja bort där, minska på antalet papperskopior och bara spara de viktigaste.

Men så har jag mitt textarkiv. Jag har snart varit journalist i trettio år, började i november 1987. Och jag har sparat så gott som allt jag skrivit!

Samtidigt som det känns nästan förfärligt är det ju också underbart 🙂
Jag bläddrar inte så ofta i pärmarna, men det händer ibland. Och jag har hittat guldkorn där.

En del av mina senaste alster, skrivna från augusti 2016 till dags dato.
En del av mina senaste alster, skrivna från augusti 2016 till dags dato.

Sist och slutligen är arkivet inte så fruktansvärt skrymmande. Just nu känner jag att jag inte bara kan slänga allt.

Jag ska skaffa mer enhetliga dokumenthållare också, då blir det snyggare i hyllor och skåp 🙂

Det här med proportioner…

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

… började jag tänka på i går.
På radionyheterna sa man att det hade inträffat en KATASTROF på Oscarsgalan.

Kristallkronan träffade någons huvud?
Kristallkronan träffade någons huvud?

Jag såg framför mig hur en kristallkrona hade fallit ner och krossat några av gästerna. Eller att terrorister hade tagit sig in i festsalen och mejat ner folk. Eller att en brand brutit ut.

Men nej… det var alltså bara det att någon i misstag hade sagt att La La Land vann priset som bästa film. Och så var det Moonlight som gjorde det.

I skid-VM i Lahtis lär någon också ha sagt att ”nu får vi lyssna på norska nationalsången” fastän det var Ryssland som vann. Katastrof?
Eller mer ett mänskligt misstag? För Norge vinner ju inte precis hela tiden 😀

Jag har gjort framsteg

~ Carita Liljendahl ~ 39 kommentarer

Kanske inte bästa illustrationen till mina tankar i dag 🙂
Men ok, framsteg är kanske också att jag försöker äta något smått och nyttigt varje dag. Och själv tycker jag att kyckling är det.

Kycklingfiléer och mangodip är mums!
Kycklingfiléer och mangodip är mums!

Angående rubriken ännu … skrev först ”Tror jag gjort framsteg” … men tänkte sedan, vad då TROR… jag HAR ju gjort stora framsteg, och jag utvecklas hela tiden. Livslångt lärande.

Dagens funderingar går så här:
Om jag känner mig låg, ledsen, trött (dels på grund av förkylning, men inte bara det).
Då tillåter jag mig känna så.
Jag kan inte förvänta mig att alla i min omgivning ska kunna läsa av hur jag mår. De kan göra/säga saker som bidrar till att jag inte börjar må bättre, men de gör det sällan medvetet. Alla i min omgivning kan inte veta hur jag mår om jag inte säger det rakt ut, och åt alla göra jag det inte – helt enkelt för att det är irrelevant. Det skulle säkert också kännas konstigt för många att få ”mitt välmående eller illamående” slängt upp i ansiktet bara så där.

Lågvattenmärkena i livet måste bara väntas ut. Det kommer bättre dagar. Och ibland finns också de där personerna där som lyfter mig, utan att de själva vet om det 🙂

Personligen vill jag också alltid vara en sådan som peppar andra, lyfter och förstår.
Här kommer ändå ett ”men” och ett ”aber”.
Jag gör det gärna, men inte längre mer på bekostnad av mig själv.

Glad måndag! 27-02-2017

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Sol på kottar och små hjärtan - hoppas de lyser upp er måndag!
Sol på kottar och små hjärtan – hoppas de lyser upp er måndag!

Vi fick mer snö i går, men våren är ändå på gång – det vet vi!
På Alexandersgatans jippo i lördags fick jag syn på de här fina prydnadskottarna.
Andra som är med i Glad måndag är Anki och Tomtan. Länkarna går inte direkt till deras måndagsinlägg, men scrollar du lite hittar du dem.
Låt mig veta om också DU är med Glad måndag, så länkar jag till dig.

 

Överraskning för en singel

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det finns vissa saker som kan överraska en då man är singel.

Till exempel att plötsligt höra sin röst! Eller att inse att den inte finns kvar. Att den inte låter som dagen innan 😀

Jag fick lite torrhosta i går kväll och kände att något inte var helt normalt i halsen i morse. Men när chefredaktören från Nya Östis ringde mig i dag insåg att min röst nästan var borta.

Hahaa! Sådana överraskningar kan en singel som inte alltid talar högt för sig själv få 🙂

Lyktan på balkongen som jag sätter ett ljus i varje kväll.
Lyktan på balkongen som jag sätter ett ljus i varje kväll.

I går hade vi innebandymatch hemma och vann 9-4. Kan inte länka till hemsidan med matchreferat eftersom den av någon anledning tillfälligt säckat ihop. I kväll är det ny match. Vi har säkrat plats i playoff, så det blir några matcher till också efter den sista grundseriematchen som spelas den 4 mars.

Skyltsöndag, 26-02-2017

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Den här mattan borde jag egentligen ha köpt då jag var i Täby Centrum :-)
Den här mattan borde jag egentligen ha köpt då jag var i Täby Centrum 🙂

Ja, visst kan man säga WOW åt mycket.
Det är sista söndagen i februari månad, våren är i antågande.
Jag säger WOW åt Skyltsöndags-utmaningen som engagerar många och som förvaltas av BP. Inne hos henne hittar du listan med andra skyltare!

Jag säger också WOW åt mig själv för att jag vågat göra förändringar i mitt liv. Skilsmässan blev förstås ett startskott som gjorde mig tvungen att tänka om i mångt och mycket. Sedan rullade det bara på. Inte har det varit lätt alla gånger, men jag har vissa motton, ledord och visdomsord jag brukar tänka på. Och så gäller det att känna tillit på att livet bär, i alla lägen, på något sätt.

Inget är som förr eller blir som förr, men det kan bli bra och till och med bättre ändå!

Bästa vädret för vinterjippo!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

En del av företagarna på Alexandersgatan ordnade ett fastlagsjippo i dag. Ponnyritt för familjens minsta, ett lotteri för alla som fyllde i kuponger i affärerna, extraerbjudanden, plättar och grillkorv till salu, laxsoppa likaså.

Jippot gynnades av vädret. Några minusgrader, tack och lov varken snöstorm eller regn :-)
Jippot gynnades av vädret. Några minusgrader, tack och lov varken snöstorm eller regn 🙂 Det lär ha varit trängsel har vid tiotiden, jag kom efter klockan 12.

Till Lovisabloggen skrev jag inför jippot ett inlägg här.
En av affärerna har jag också noterat, eftersom många lokala hantverkare lyfts fram och samsas där. Den bloggtexten är i huvudsak på finska, eftersom hon som svarade på frågorna och därmed bidrog till inlägget (vilket är idén med Bloglovisa) är finskspråkig.
Men det finns förstås också en resumé på svenska.

Vem som helst fick ställa upp ett bord och sälja egna grejer där. Gatan var avstängd för trafik några timmar.
Vem som helst fick ställa upp ett bord och sälja egna grejer där. Gatan var avstängd för trafik några timmar.
Bilden är tagen inifrån affären Nala Deli.
Bilden är tagen inifrån affären Nala Deli.
Satsade själv på ett doftljus från serien Torplyktan, med doft Dagsmeja.
Satsade själv på ett doftljus från serien Torplyktan, med doft Dagsmeja.

VM i Lahtis 1989

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag har inte blivit helt förvirrad. Jag vet att VM på skidor i Lahtis pågår nu, men jag har bara röjt bland gamla bilder och då hittade jag den här 😀

Reporter Carita från tidningen Östra Nyland på plats i Lahtis 1989.
Reporter Carita från tidningen Östra Nyland på plats i Lahtis 1989.

Sedan dess har ytterligare ett VM arrangerats där, 2001, och nu är det då åter dags 2017. Och ja, Lahtis hade VM också 1978.
Vad har förändrats sedan 1989? Kanske läktarna? Och kanske hoppbackarna renoverats – det kan man hoppas i alla fall?
Hur som helst så har åtminstone reportern blivit 28 år äldre 😀

I dag blev reporterns hår att se ut så här hos frissan. Nu har jag åter den färg jag vill ha.
I dag blev reporterns hår att se ut så här hos frissan. Nu har jag åter den färg jag vill ha.

Jag vill minnas att jag såg Thomas Wassberg då jag fick mitt presskort. Men han skidade inte 1989? Enligt ett klipp på Youtube har jag kommit fram till att han var något som kallades sekundant där.

Vykortens förunderliga vägar

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

tyskland_ungern

Har fått ytterligare två vykort via postcrossingen. Ett från Ungern i går och ett från Tyskland i dag.

Nu ska jag ta paus och vänta att fler av de sex kort som är på väg kommer fram. Jag har varit så ivrig att jag genast då jag får lov att skicka ett kort gör det. Och nästan alla gånger ska korten till Ryssland.

Det är mig veterligen slumpen som avgör vilken mottagaren blir. Därför tänker jag vänta tills jag har rätt att välja minst tre mottagare. DÅ kan väl inte alla mottagare bli ryska 🙂 Hittills har jag nämligen blivit ombedd att skicka 10 av 15 kort till vårt östra grannland.

Korten från europeiska länder har kommit till mig på 3-5 dagar. De jag fick från Indien och USA färdades åtta dagar, från Australien dröjde det 16 dagar. Rysslandskorten som jag har sänt har varit på väg mellan 7 och 31 dagar. Det dröjde alltså faktiskt mer än fyra veckor innan mitt kort från södra Finland nådde Moskva – skulle vara kul att veta vilka äventyr det varit med om 😀

Solig fredag!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Verkar vara runt -9 grader ute i dag. Jag har ingen termometer, litar i det stora hela på telefonens uppgifter.

Solen skiner, snön är vit och det blir ljust redan vid halv åtta. Jag vaknar tidigare och tidigare. Det gör inget så länge som jag känner mig utvilad.

Gungor på gården.
Gungor på gården.

Den här bilden hade ju kunnat gå i fotoutmaningen om veckans ord, som är LIKA, men jag satte redan in ett annat bidrag.

Har en ganska lugn dag i dag, bland annat med frissabesök – skönt!
Sedan är det åter jobb under fem dagar i sträck som gäller. Nuförtiden är det inte stor skillnad mellan vardagar, lördagar och söndagar för mig. Jag jobbar då jobb finns 🙂