Månad: januari 2013

Lokaljournalistik nära hjärtat

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Bilder och namn på människor du känner, saker som ligger dig nära hjärtat. Dem hittar du oftast i lokaltidningen.
Bilder och namn på människor du känner, saker som ligger dig nära hjärtat. Dem hittar du oftast i lokaltidningen.

Jag brukar undvika att skriva om mitt journalistjobb på den här bloggen. Eftersom jag har en annan blogg där jag gör små inlägg från den världen.

Men i dag kan jag inte låta bli.
Jag har jobbat på lokaltidningen 25 år. För länge, kanske någon säger. Men varför byta jobb då man trivs?
Mitt hjärta har alltid klappat för det lilla och lokala.

Jag är så glad för att redaktionen där jag jobbar åter fick en chefredaktör med huvuduppgift att ta sig an ÖN. En person som finns på plats på orten, som lär sig känna människorna där. Och som jag tror är genuint intresserad av småstaden, av det lilla och lokala som ingen annan än lokaltidningen skriver om.

För att det här inlägget inte ska bli för långt vill jag bara säga att den chefredaktör vi hade innan gjorde ett jättestrongt jobb. Men om man ska basa för två lokaltidningar, som har redaktioner på två orter fyra mil från varandra, kan man inte helhjärtat jobba för bägge. Man kan inte vara på plats på båda redaktionerna samtidigt.

Jag är säker på att framtiden är lokal. Samtidigt som vi kritiskt ska granska sådant som bör granskas ska vi också kunna skriva om sådant som den lilla människan pysslar med i vardagen. Vem annan än lokaltidningen kan och ska göra det?

Snön vräkte ner

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
I onsdags vräkte snön ner över oss.
I onsdags vräkte snön ner över oss.

Jag får be om ursäkt för bildkvaliteten, eller avsaknaden av den 🙂 Fotograferar ofta med mobiltelefonen till bloggen.

På onsdagseftermiddagen och -kvällen och natten mot torsdagen vräkte snön ner så vi fick väl allt från tio till femton centimeter av den vita varan. Lite beroende på var i södra Finland vi bor.

Skottade och borstade bort så mycket vi hann redan på onsdag kväll. Tänkte att det hade varit för j…ligt att få bort om det blev väldigt kallt följande dag. Men med facit på hand hade man kunnat låta bli att skotta för i dag var det plusgrader. De grannar som inte hade putsat bilarna hade inget snöjobb att göra, det mesta hade smultit bort.

Så man får väl ta gårdagens slit för det som det var – vardagsmotion!

Fluffiga kvällsbitar

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Så här såg bitarna ut innan de åkte in i ugnen.
Så här såg bitarna ut innan de åkte in i ugnen.

Snabbt, enkelt, gott! Hälsosamt? Kanske inte, men vad gör det? För att vara färdigmat som bara behövde värmas i ugnen var dom här faktiskt mycket smakliga, rödlöken kanske var den som gjorde susen.

I går spelade Tor oavgjort 6-6 mot fjolårets FM-silverlag SSV. En seger hade inte alls varit omöjlig. Vi hade 2-4 men så kom hemmalaget upp till 4-4 och gick förbi till 6-4, så att vi sedan kunde resa oss och göra två mål till så det blev oavgjort var strongt.

Dagen efter

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Efter några glas mousserat såg jag ut så här.
Efter några glas mousserat såg jag ut så här.

Ha ha haaa! Hittade den här bilden i min kamera då jag skulle kolla om det blev några foton från gårdagens gig på Ölvin som går att publicera på bloggen.

Det här fotot är faktiskt taget på samma krog, men på Halloween för ett par år sedan. Så det var nog inte riktigt så här jag såg ut i morse då jag vaknade.

Bra show bjöd Elias på också den här gången.
Bra show bjöd Elias på också den här gången.

Det var väldigt svårt att få lyckade bilder med kameratelefon på krogen. Många fotograferade med blixt men det ville jag inte göra, för jag tycker det stör stämningen. Så det blev en bearbetad bild i sepia.

På eftermiddagen startar Torsupportrarnas resa mot Helsingfors där vi möter SSV i en match som börjar klockan 17. Hemma är vi kanske runt 21 i kväll så det är ingen långresa den här gången. Återkommer kanske med bilder från matchen! Tills dess – ha en skön söndag!

Livet är här och nu

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Plötsligt brann två lågor intill varandra då ljuset nästan hade brunnit ut.
Plötsligt brann två lågor intill varandra då ljuset nästan hade brunnit ut.

Igår fick jag ett dödsbud. En av mina tre morbröder hade gått bort. Han blev 85 år. Hans två bröder har somnat in redan för många år sedan.

Så som alltid då någon dör väcks många tankar. Dels sådana som berör praktiska arrangemang, för det finns massor att tänka på och som ska göras de närmaste dagarna och veckorna. Dels började jag tänka på hur fint det kändes att morbror var hos oss med en del av övriga släkten på jul.

Jag tänker också att han har det bra där han nu är. Han har åter fått träffa sin mor, sin far, sina bröder och många andra nära och kära. Den synen har jag på döden.
Läste också flera gånger ett brev jag hade fått av morbror. Han berättade om en dröm han hade haft om sin far, min morfar, som dog i kriget mot Ryssland och vars kropp aldrig återfanns.

Döden hör livet till. Och livet, det är här och nu.
Igår, innan jag visste att morbror var död, gjorde jag en intervju med en innebandyprofil. Alla möten med olika människor jag har fördelen att ta del av i jobbet är en del av det underbara nuet.

Ikväll ska jag ut och äta med en väninna och sedan ska vi på pubkväll där Elias Hämäläinen uppträder. Om honom skrev jag så här i oktober.

Så bästa vänner. Lev här och nu, den här dagen kommer aldrig tillbaka. Ta ansvar för allt det du säger och gör, försök vara snäll mot alla, också mot dig själv. Kram!

Hopp om längre hållbarhet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Hade velat ha lite läckrare stövlar med snörning framtill med hoppas de här håller hela våren.
Hade velat ha lite läckrare stövlar med snörning framtill med hoppas de här håller hela våren.

Ett par svarta stövlar med snörning som jag köpte i Eskilstuna i oktober höll bara två månader… de kostade i och för sig bara 300 SEK som är cirka 30 euro, så den ekonomiska förlusten var inte stor.

Men det känns så miljövidrigt att bara slänga stövlarna, vilket man ju blir tvungen till då klacken var helt mos.

Hoppas de här håller lite längre. Köpte dem via nätet, så att klaga och byta blir inte lätt den här gången heller, om de är oanvändbara efter två månader.

De två par stövlar jag köpt i lilla Lovisa under de senaste åren har varit kvalitetspar. Ett par har jag haft snart nio (9) år och det andra paret en vinter. Och det paret tror jag kommer hålla länge till.

Problemet i en liten stad är bara ibland att utbudet inte är så stort. Nästa inköp kanske jag gör hos Sko Uno i Stockholm eller i någon specialaffär i  Helsingfors där det finns riktigt snygga modeller i olika färger. För jag vill ha stövlar med högt skaft i en fräck färg, med snören och nitar och grejer! Men inga höga klackar, tack.

Brev från Kenya

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Får då och då brev av fadderbarnet och hälsningar från organisationen.
Får då och då brev av fadderbarnet och hälsningar från organisationen.

Jag har ju inga egna barn men om någon frågar mig det brukar jag svara att jag har två, ett i Kenya och ett i Bolivia. Tjejen i Kenya har jag haft sedan 2001. Hon är född 1996 så hon var fem år då vi började och blir sjutton i maj.

Vi har aldrig träffats men jag har tänkt på det. Så omvälvande det skulle vara att få se henne.

I Bolivia har jag som bäst en tjej som är ungefär fyra år gammal. Hon heter Laura. Tidigare hade jag en annan tjej, men hon återförenades med sin far.

Laura bor i Corazon Grande (det stora hjärtat) som drivs av min vän från skoltiden, Siw Broman. Vill du bli fadder för ett barn hos henne hittar du information på hemmets sajt. För mig känns det bra att stöda Jepkoech i Kenya, men Siws hem upplever jag mig ha mer personlig kontakt till. Kanske jag någon dag kan besöka det också?

Den där Joona Linna…

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Fascinerande läsning.
Fascinerande läsning.

Som författare vet jag att det är en konst att skapa levande karaktärer, att hålla spänningen vid liv, att driva en story framåt, att ha ett bra språk.

Då jag försökte få min första bok publicerad på ett etablerat förlag blev svaret att storyn är bra, karaktärerna levande och det var bra att jag vågade skriva om sex. Men berättelsen var för omständlig.

Nu sitter jag med drygt 600 sidor framför mig i pocketversionen av Keplers ”Paganinikontraktet”. Samtidigt som jag vill veta hur det hela slutar vill jag inte att boken ska ta slut. Jag är oerhört fascinerad av kommissarie Joona Linna. Hans intelligenta och återhållsamma, eftertänksamma gestalt lämnar mig inte ifred.

Ibland slår hjärtat extra slag av spänningen som jaktscener och knivslagsmål skapar. Men författarna frossar inte i blodiga detaljer. De lämnar över mycket åt min egen fantasi.
Också om Joona Linna.

Jag tycker att en författare har lyckats med sina karaktärer då de berör läsarna. Antingen hatar du karaktärerna eller så älskar du dem. Lämnar de dig oberörd saknar boken något väsentligt.

Vinn smycken!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Vill du vara med i utlottingen av de här?
Vill du vara med i utlottningen av de här?

Jag är med i en klubb som skickar smycken åt mig 4-5 gånger per år. Hittills har jag haft användning för precis alla jag fått/köpt via klubben.
De här är också vackra men inte riktigt min stil då de är så spröda. Armbandet ser litet ut men storleken kan justeras  om man knäpper låset högre upp på länken.

För att smyckena inte nu ska ligga oanvända hemma hos mig lottar jag ut dem bland mina bloggvänner.

Vill du vara med i utlottningen
– skriver du i kommentarsfältet ”jag vill delta!” (… för den som inte vill delta i utlottningen ska också kunna skriva helt vanliga kommentarer utan att tvingas få smycken 😀 )
– länkar du i något skedet på din egen blogg till min genom att skriva nåt i stil med ”titta gärna också in hos Carita”

Tävlingen pågår till lördagen den 26 januari. Vinnaren dras på eftermiddagen och meddelas personligen men också här på bloggen. Lycka till i utlottningen!

Smyckena levereras i en av de här fina påsarna.
Smyckena levereras i en av de här fina påsarna.

Det finaste med Bijoux Club är förstås smyckena men också att de levereras i så här fina påsar. Ibland är påsarna svarta eller vita men alltid av skönt material.

Den som vinner smyckena får också en av de här påsarna. Jag brukar använda dem då jag ger små doftande värmeljus som present åt någon jag går på fest hos.

Uppdaterad söndag 27.1.2013: Det blev Anna Karlsson som vann smyckena. Grattis! Och tack till alla som var med!

Fototriss!

~ Carita Liljendahl ~ 52 kommentarer

Veckans tema i Fototriss är ”vad ligger dig varmt om hjärtat”. Jag är nu med för första gången! Har varit lite lat att delta förut, tänkt att jag ska göra det men inte fått arslet ur stolen så att säga.

Däremot har jag gillat att kolla andra bloggares bilder i den här roliga tävlingen. För man får också tävla om man vill, den här gången om ett resepresentkort från Ving som är första pris, och reselektyr som är 2-5 pris.
Regler för tävlingen och länkar till sidorna för alla som är med finns här.

För att vara med i tävlingen länkar jag till resebyrån Vings sida (klicka på Vings så kommer du dit).

Ligger mig närmast hjärtat. Kärleken, min make, min bästa vän. Så här såg vi ut för snart femton år sedan, 4.7.1998 då vi gifte oss.
Ligger mig närmast hjärtat. Kärleken, min make, min bästa vän. Så här såg vi ut för snart femton år sedan, 4.7.1998 då vi gifte oss.
Innebandy står både mig och maken nära. Det är ett av våra största fritidsintressen, att åka land och rike runt som bänkidrottare, skribenter, fotografer.
Innebandy står både mig och maken nära. Det är ett av våra största fritidsintressen, att åka land och rike runt som bänkidrottare, skribenter, fotografer. På fotot ses en innebandyboll.
Jag skriver som journalist och som författare. Vad vore jag utan alla bokstäver som blir ord, som blir nyheter, reportage, sportreferat, böcker.
Jag skriver som journalist och som författare. Vad vore jag utan alla bokstäver som blir ord, som blir nyheter, reportage, sportreferat, böcker.

Javisst… jag ser att jag måste putsa tangentbordet. Urk.