Isnäs är en by i Lovisa. Den finns i Pernå, som förr var en självständig kommun. Vi var inne här och köpte glass och vatten då vi besökte Sarfsalö kvällstorg i lördags.
Den här baren Tirkku gav lite stämningar som från en gammal Aki Kaurismäki-film.
Men det är bra att sådana här samlingsplatser finns i mindre byar. Du kan köpa smått och gott att äta, träffa bekanta, spela Veikkaus-spel osv.
Boningshuset Rederiet sett från Lovisaviken. I det här huset fanns tullverksamhet för länge sedan. Sedan hade Lovisa stad olika funktioner här, innan huset byggdes om till flervåningshus med ägobostäder.
Smedsgränd som ligger rätt nära mitt hem. Den här vägen tar jag ofta om jag cyklar ner till Lovisaviken. Då far jag liksom åt andra hållet. Här är jag på väg upp för backen mot Degerby Gille, som inte syns på bilden.
Regnar det mycket rinner sanden undan här och det bildas rännor och gropar, så som cyklist får man se upp.
Tycker att jag har en aktiv vecka bakom mig, bland annat klarat en grej som jag haft på the bucket-list rätt länge. Ett besök på Sarfsalö sommarmarknad. Tog sista chansen igår då det var kvällstorg och säsongens sista för sommaren.
Stort tack till M & M som jag fick åka med! Vi hade tänkt plocka solrosor på hemvägen, men åkern där de förr brukade finnas var helt tom i år.
Lokalt producerat. Jag köpte varken senapsås, chili, blommor eller grönt, men nog en blåbärspaj och två olika sorters bröd.
Vill du se bilderna i större format? Högerklicka på dem och välj ”Öppna i ny flik”.
Marknaden arrangeras alltid invid Byagården, och där syns också midsommarstången som vid det här laget förstås har torkat.
Två gamla fina byggnader fastnade också på bild. Svenska gymnasiet till vänster som ligger invid idrottshallen där en fritidsmässa arrangerades igår. Det var fint väder och några av utställarna kunde vara på området mellan hallen och skolan, utomhus. Min cykel kom också med på bild igen 🙂
Till höger gamla posthuset. Satt utanför Galleri Theodor med en väninna i fredags och hade den här utsikten.
Och så är det Skyltsöndag. Här kombinerar jag två texter. En skylt från Prideparaden den 8 augusti och ett folieskydd från ett smörpaket där texten översatt till svenska blir ”I slutet/ändan av regnbågen väntar en skatt”.
Mycket roligt och intressant kan du alltid läsa hos Nacka-Åke som håller i utmaningen Veckans foto. Andra som är med i utmaningen lägger ofta länkar till sina bloggar i hans kommentarsfält.
Lovisabakelser som jag köpte till Anna och mig då vi sågs på Galleri Theodor och tog en kopp kaffe.
Och så har vi friidrotts-EM:s sista dag i Birmingham där maraton nu pågår för damerna och herrarna. För tillfället leder Alisa Vainio från Finland överlägset. Heja heja!
… vad vill jag göra? Vad vill jag inte göra? Vem och vad ger mig energi? Vem dränerar mig? Vad och vem kan jag undvika? Vilka saker är sådana som jag av olika anledningar ”måste stå ut med, behöver klara av”?
Det är en ständig balansgång, men jag behöver den allt mer ju äldre jag blir.
Att ta korta cykelturer och fotografera, ofta helt vanliga vyer från Lovisa, brukar kännas bra. Här ses Societetshuset från en lite annorlunda vinkel. Kapellparkens stenmur mot Drottninggatan är också fantastisk egentligen. Jag tror att den är minst sextio meter lång.
Ibland då jag har jobbuppdrag framför mig kan jag tänka ”jag skulle inte orka”… speciellt om det betyder att jag måste ha väckning. Och då jag har väckning sover jag vanligtvis sämre de sista timmarna innan klockan ringer.
Men så gott som alltid efter att ett jobb är gjort, en intervju eller något annat som jag inte kan göra hemifrån, så känns det jätteskönt. ”Jag klarade också det här!” Och hur många tusentals givande jobb har jag inte haft genom åren, har förmodligen träffat hundratusen olika personer under mina snart 40 år som journalist. Många oförglömliga möten.
Men, allt har sin tid och det har varit skönt att få varva ner lite. Att inte ha jobb fem eller sex dagar i veckan och inte alltid åtta timmar om dagen.
En ensam and, vid Rosenstrand. Det rimmar bokstavligen och är lite symboliskt också med tanke på mitt liv. Jag lever ensam, och jag älskar närheten till naturen, behöver havet nära mig.
Jag som inte tycker om att gnälla, eller att tala om ”struntsaker” dit jag räknar väder och vind, har inte gjort så mycket annat på senaste tiden än kommenterat just det 😂
Nu måste det bli andra bullar av! Inte så att jag bakar bullar, för det har jag inte tålamod för och jag tror inte att någon skulle vilja äta dem heller. Baka bröd kan jag däremot, men just nu då molnen äntligen har skingrats åtminstone till en viss del – då tänker jag inte stå inne vid en het ugn.
Det blir istället – blandade bilder från arkivet – bokstaven J som står i turen hos Klimakteriehäxan – tankar om högt och lågt
Lovisaviken 29 juni. Minns att grannen tog sig ett dopp då. Efter det har det inte blivit så väldigt många besök här, kanske två eller tre, för vädret har inte varit det bästa…
Jag VILL inte vara negativ, men det arma vädret har bidragit till att inspiration försvunnit. Lusten att cykla och fotografera är mer på topp då det inte regnar.
Då det var matfestival i Karlskronabulevardens park, som ligger där Mariegatan tar slut på denna bild, då var det liv och rörelse i staden, nästan som under Historiska Hus-dagarna. Bilar överallt 🙂 Så är det ju inte i vanliga fall i vår lilla stad.
Bokstaven J – javisst! Ord som kan förknippas med något trevligt. JAGUAR, en fin bil som en av mina väninnor faktiskt äger. JESUS, väcker tankar och känslor hos många antar jag. För mig en kraft att räkna med, fastän jag inte aktivt går i kyrkan. JUBEL, visst är det härligt att få jubla, då ett lag gör mål, eller av andra glädjande orsaker.
Kan tänka mig att någon skriver JUL eller JANSSONS FRESTELSE, men jag längtar inte till vintern och den där potatismaträtten klarar jag mig också utan.
En röd dahlia på Villa Armas gård. Än finns det mycket att upptäcka och föreviga i naturen, ska försöka fylla på bildarkivet!
Gällande tankar om högt och lågt började jag igår undra om det är så att människan blir ängsligare ju äldre hon blir. Inte bara för att falla och bryta armar och ben. Vi grubblar också över hur det står till med nära och kära, vår och deras hälsa, vad händer om nån blir allvarligt sjuk, och då någon dör, vad allt behöver göras då?
När jag var ung reste jag mycket, också ensam, och nästan aldrig var jag rädd. Sov på en tågperrong, liftade utanför London, slog mig i slang med helt okända mänskor både på tåg och på stränder. Tog dagen som den kom. Hade ju inte ens mobiltelefon på den tiden. Ringde i all hast från en telefonkiosk med små slantar till mamma för att hon skulle veta att jag levde.
Men nu? Nej ser du nu kan ju vad som helst hända med alla mördare och banditer som är i farten (säkert var dom det förr också). Allt bör vara planerat så att inga överraskningar gör en sjuk av oro och sömnlös flera nätter.
Körde runt lite en av de dagar som det var öppna trädgårdar i Lovisa. Passade på att ta bilder från lite annorlunda vinklar. Här ser man gymnasiet längst i bakgrunden, fotograferat från Degerbygatan så att där syns två gårdar emellan 🙂
Efter en veckas paus är också Elisa tillbaka med sina fredagsfrågor. De och mina svar på ”Sommarstunder” kommer här:
Vad blir godare på sommaren? Bland annat tomater. Har nu stora sådana på gång i växthuset, men de är inte riktigt mogna än.
Vad är den mest underskattade stunden på en sommardag? Möjligheten till lättjans stund överlag. Att ge sig den tiden.
Vad gör du helst när regnet plötsligt kommer en sommardag? Njuter av att se det, lyssna på det eller passar på att städa lite.
Vad är ett sommarögonblick du aldrig tröttnar på? Lugna stunder på en bänk vid havet där brisen svalkar mig.
Vad har du minst bråttom med just nu? Exakt just nu har jag inte bråttom med nånting. Efter fyra hektiska dagar med uppdrag av varierande slag gör jag inget än passar tiden till a) massage b) bastu-turen.
Och det här är vad jag brukar ha med mig bastun. Ostbågar och en longdrink.
På en cykeltur för ett tag sedan fotade jag några Lovisavyer. Jag skrev också ett inlägg, men inser att det aldrig publicerades. Vart det tog vägen vet jag inte.
På bilden högst uppe ser vi Garnisonsgatan, sedd från söder norrut. Jag försöker dokumentera olika platser från min fina barndomsstad, och de finns kvar så länge som min blogg finns. Sedan när jag inte längre finns, eller om jag inte har råd att betala för den kapacitet jag nu har här, försvinner en del av allt. Förstås ävenså om WordPress lägger ner hela sin sajt.
Östra Tullgatan övergår här i Kuhlefeltsgatan, och till vänster svänger man in på Klapphusgatan. Mitt barndomshem är huset till vänster med de vita mineritskivorna. De var populära en tid, men under skivorna finns ett stockhus.
Här har miljön ändrats sedan jag var barn. Ett par hus har rivits och nya har kommit istället, men de två röda och det ena vita huset längre bort på vänstra sidan av gatan är gamla.
Saltbodtorg i nedre stan. Det blå huset heter i dag Vackerbacka och brukar hålla öppet under Lovisa Historiska Hus och ibland ha öppen trädgård. Där bodde för länge sedan folkskollärarinnan Ester Berlin.
Jag har ganska många bilder på lager nu, och hoppas att det ska bli många till under våren och sommaren. Just nu gynnar inte vädret cykelturer, men jag hoppas att prognoserna för april slår ens LITE fel. Så att vi åtminstone någon dag då och då får sol och värme.
Hälsostegen 26 mars – 1 april blev 16.200. Såsom tidigare sagt vet jag att det finns personer som går lika många på bara en dag eller två. Men för mig som hade knäskadan som hindrade mig under nästan ett års tid är alla steg som blir mer än 1000 på en dag mycket bra. En dag under den här veckan gick jag 4200, en annan dag bara 1600, men som sagt – alla steg räknas ❤
Det får bli lite blandade bilder i dag så att jag får undan sådana jag bara knäppt i förbifarten. I måndags fotade jag vår busstation i funkisstil. Här finns nu också taxin inhyrda och en lunch-grill-restaurang. Här har funnits busstationens väntrum och biljettförsäljning, Matkahuoltos paketmottagning, olika kafeterior, en blomkiosk för länge sedan, försäljning av hantverk och under coronatiden gavs vaccin här.
Byggnaden är skyddad och bra så!
Hos Åke är ordet i utmaningen Hoppa-på-tåget LÅNG. Jag tycker att det här är en kriminellt lång beskrivning och innehållsdeklaration av vaginalt östrogen. Bokstäverna är små, behöver nästan förstoringsglas för att läsa allt och har inte orkat läsa precis allt ännu… Men gott folk, vad tycker ni?
Klart att allt detta görs ”för säkerhets skull”. Läser användaren inte ska hon inte komma och säga att hon inte visste att hon inte fick stoppa ”katten i mikrovågsugnen för att torka”… En klassiker jag hört från USA. Det stod inte i användningsmanualen för mikrovågsugnen att man inte fick torka våta katter där. Katten kanske dog? Djurets ägare fick ersättning från försäkringen? Eller är det bara en skröna?
Hur som helst. Detta är i alla fall mitt bidrag till dagens tema: LÅNG!
Arbetsvy. Många kan nog nu tänka att det var sjutton så mycket hon blir bjuden på. ”Hörru journalist! Det finns inga gratis luncher!” ”Nä, nä, men gratis kaffe och bärpaj finns det. Då bokkaféet firar 300 intervjuer!”
Dagens väder: Sol och kring +9 grader, just nu vid 17-tiden +6. Fastekalendern: En värld där alla har likadana sockor – vad tråkigt! # RockaSockorna
I fastekalendern står det att vi ska njuta av vintern i dag den 21 februari. Utmaningen antogs och eftersom det var bara minus tre grader tänkte jag att det här går nog bra. Stavarna och mobiltelefonens kamera med, och iväg på en runda runt några kvarter.
Hela vägen var det inte någon njutning, och jag såg inte så väldigt många andra på promenad heller. Det blåste snålt och en kort sträcka hade jag motvind med yrsnö.
Men jag fick en fin bild av min gamla kära skola, Lovisa Gymnasium. Med trädet i förgrunden tycker jag att det blev en lyckad bild.
Lite OS blir det i dag, bronsmatchen Finland-Slovakien i herrarnas hockey bland annat. Lite snopet med förlusten mot Canada igår då vi ledde 2-0 och ett av de målen gjorde vi i numerärt underläge. Sånt är alltid smaskens! Men, sedan reducering och kvittering av Canada och segermålet helt i slutet av matchen… Så kan det gå!
Herrarnas 50 km lopp på skidor orkar jag aldrig följa från början till slut, men jag vet hur tävlingen slutade och undrar ibland hur det kommer sig att Norge kan vara så bra. Jaktstart i damernas skidskytte, vi har Suvi Minkkinen med där men hur det går vet jag inte ännu då jag skriver det här.
… med mobiltelefonens kamera. Och nu har det ofta blivit så att jag hinner skriva inlägg först mot kvällen.
Här är jag på väg hem från en träff med ett par vänner. Jag har vänt ryggen mot hemmet och fotograferar mot norr. Där syns legendariska hotell-restaurang Zilton till höger, den gula byggnaden i två våningar. Den är stängd nu och till salu i väntan på nya ägare.
Det snöar lätt, har nog nu kommit kanske fem centimeter. Skottade källartrappan i dag, blir att ta nya tag med det imorgon eller på fredag innan bastuturen.
En eller ett par timmar med socialt umgänge, utbyte av tankar om allt från det lokala till världsläget. Det gör mig gott.
Hann sedan hem för att se en del av sista perioden mellan Finland och Slovakien i herrarnas OS-hockey. På bilden en av våra målvakter, Juuse Saros.
I dag eldade jag på dagen för att jag hade annat att göra på kvällen. Så planeras dag för dag nu vintertid. Imorgon kan jag inte elda på dagen då vi har anhörigvården, och på kvällen har Tor hemmamatch. Så det enda som känns lite trist är att jag inte kan gå och se på den eftersom jag måste elda. Men jag köper matchen och kollar den i direktsändning via datorn.
Det förutspås -18 grader natten mellan torsdag och fredag, så jag kan inte lämna kakelugnen kall.
Har allt möjligt på gång, både jobbrelaterat och annat, men nuförtiden vill jag inte så gärna berätta något innan saker och ting är så att säga ”klappade och klara” 🙂
Hälsostegen 5–11 februari, bronsplats för i år, 16 100, och totalt 92 735 sedan årets början.
Kom ihåg att ta foton, är uppmaningen till mig själv. Ibland glömmer jag att påminna mig 😂
Från ett möte på en lunchrestaurang gick jag till mataffären. När jag sneddade torget tog jag bilden av det gamla posthuset. Där har inte funnits post på tiotals år, men ändå talar många om gamla posthuset.
Angående kylskåpet. Konstigt ofta gapar det tomt och ändå är jag inte någon matlagningsmänniska och inte äter jag mycket heller. Men det är bra att det inte blir så mycket svinn.
Jag äter gärna på kafeterior eller lunchrestauranger, och idag blev det paj med skinka och paprika, det var gott!
Igår hade jag mycket, eller det kändes så eftersom jag hade ett jobb på kvällen, och då går tiden på något sätt fort. Skrev artikeln efter 19.30 och var klar först 20.30 med hela paketet från bilder till överföring till redaktionssystem.
Vi hade ministerbesök från Svenska folkpartiet igår. Anders Adlercreutz från Kyrkslätt är undervisningsminister, och till höger i bakgrunden syns riksdagsledamot Otto Andersson som kommer från Lovisa. En träff för allmänheten arrangerades i Lovisavikens skola, och även om här syns endast två åhörare var antalet mycket högre. Ett trettiotal skulle jag tippa.
Jag hade gärna återgivit mer av de intressanta diskussionerna i tidningen, men utrymmet är begränsat och mallat och planerat långt i förhand. Jag fick mina 2000 tecken och då är det upp till mig att visa något slags yrkesskicklighet och få med det som kan kännas relevant för läsarna.
Ja, det är lite varmare nu. Minus sex grader och nätterna kanske inte kallare än -10. Men från och med torsdag ska det åter bli hårda köldnätter, i värsta fall -18, -21 grader – och det gäller för tio dygn framöver.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 