Månad: september 2018

Minutschema som gäller

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

På torsdag är det dags för Nya Östis läsarresa. Fram tills dess är det minutschema som gäller 🙂
Papperen till bokföringen ska lämnas in och momsskatter betalas tidigare än vanligt. Efter resan skulle det vara för sent, och skattebjörnen ryter genast till om man inte är laglydig.

Då en kollega också är bortrest just nu hoppar jag in på tidningens layout. Fixade lite i dag, mer i morgon och resten på tisdag.

Gav i dag en extra nyckel till en väninna som kommer hit för att vattna krukväxter och ta hand om lite post medan jag är borta. Av henne fick jag den här fina växten. Vet inte vad den heter, men den matchar mina tapeter ❤

Lite nöje måste man unna sig också, så i dag gick jag på Tors match. Nuförtiden betalar jag inträde. Skulle aldrig missbruka presskortet då jag inte jobbar. Då jag betalar får jag också bete mig ”hur som helst”, heja på bara ett lag så att rösten försvinner.

Tor vann rätt komfortabelt 9–5. Skönt efter 7–3 förlusten i onsdags.

Borta mot M-Team i onsdags blev det förlust.
Hemma mot FBC Turku seger i dag med 9-5.

Ibland undrar jag hur jag orkade skriva till Tors hemsida om alla matcher, hela säsongen från september till april… efter varje match, på finska och på svenska… plus bildhantering och utskick till media. Sällan slutade jag jobba före midnatt.

Kanske för att mitt ❤ var, och är, blågult som Tors dräkt.

På våren kom ändå beskedet om fortsatta mammografiundersökningar för min egen del. På sensommaren blev mamma inlagd på sjukhus. I dag mår vi alla bra, men jag valde bort jobbet med Tors hemsida ändå. Också för att jag är redaktionschef på Nya Östis. Där uppstår en intressekonflikt då jag vill prioritera NÖ. Som pressansvarig för Tor hörde det förstås till att jag behandlade alla tidningar och radion likvärdigt, och att informationen med text och bilder gick ut snabbt.

Allt har sin tid.
Nu är det skönt att nästan bara vara supporter. Ibland skriver jag för NÖ, men vi har också en annan sportreporter.

 

God jul, hälsar Tokmanni i Gammelby!

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer
En av hyllorna i Tokmanni i Gammelby 😀

Jag vet. Många människor ÄLSKAR julen och nedräkningen till helgen. Det är den 29 september i dag, och således endast 86 dagar till julafton om jag räknat rätt!
Tack och lov spelades ännu ingen julmusik i högtalarna, och ingen jultomte med röd näsa kutade runt bland hyllorna heller.

Tokmanni Gammelby.

Affären ser kanske inte utifrån så lockande ut. Men här finns det mesta. Jag köpte kläder och lite annat som jag behöver inför läsarresan till Spanien.

Bland annat hittade jag ÄNTLIGEN en skinnjacka i en storlek som passade mig. Oj, så cool jag kände mig direkt då den åkte på 🙂

Jackan är mjuk och skön.

Jag får väl bjuda på den här bilden också. I spegeln ser man hur frissan fixat mitt hår i dag. Och en del av min röriga hall. Jag släppte alla kassar på golvet då jag hade så bråttom att pröva jackan på nytt 🙂

En liten plåtask med Muminmotiv, i vilken jag kan frakta mina piller (en medicin, resten vitaminer), blev det också.


Snart dags för lucia!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Luciaaftonen firas först den 13 december, men på tidningen jobbar vi redan för att hitta kandidater till årets val. I dag har jag varit ute på stan med en del affischer. Jobbet är minsann mångsidigt 🙂

Det borde inte behöva poängteras att luciavalet inte är en skönhetstävling, men vi vet ju att unga tjejer känner press nuförtiden. Det viktigaste är inte ens att kunna sjunga, det räcker med att läsa en dikt.
Fokus sätts på välgörenhet och de pengar som samlas in och som går till hjälpbehövande i Lovisanejden.

Jag började med tacksamhetsövningarna i går. De är intressanta. Som då jag skulle sätta mig på en bänk och lyssna till naturens ljud… blåsten, fåglarnas kvitter… och det enda jag hör är en lövblåsare på granngården och mopedknatter 😀
Men jag kan vara tacksam för att jag har humor, och för att hörseln fungerar och för att lövblåsarmannen har ett jobb och att killen på moppen verkade klara färden utan missöden.

Tacksamhetsbok

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I dag kom en efterlängtad bok på posten. En av mina favoritförfattare är Patricia Tudor-Sandahl. Hennes böcker har liksom ”kommit till mig” i rätt ögonblick i mitt liv.

Det ska bli spännande att ta itu med övningarna. Jag måste inte fylla i dem varje dag och jag uppmanas vara barmhärtig mot mig själv. Ett uttryck jag tycker mycket om.
Betygsätt inte hur du lyckas eller inte lyckas med övningarna. Låt dem vara det de är.

Doften av ett nybakat bröd

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Lycka är att få känna doften av ett nybakat bröd. För att inte tala om smaken och då brödet ännu var varmt i papperspåsen när jag köpte det. Brödet är bakat på ett litet lokalt bageri som inte ligger många kilometer från affären där jag handlar.

Lycka och tacksamhet känner jag också för att mamma mår mycket bättre. Hemvården behöver gå hos henne bara två gånger i veckan nu.

Ute river stormen i trädens kronor. Jag känner således lycka och tacksamhet också över att jag kan jobba för tidningen hemifrån. Texter ska redigeras, en del av korrekturläsningen hjälper jag till med i dag, mejl hanteras och framtida tidningar planeras.

Fönstren är blöta av regnet som började mitt på dagen. Asfalten glänser. När jag kommer hem från affären, dit jag kan cykla eller gå för att den ligger så nära, tänder jag ett ljus för att det är så mysigt.

I kväll åker Tor-supportrarna på match till Helsingfors.
Hösten är här, och det finns mycket som är fint med den.

Vackert inramat

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Fint höstväder. Klarblå himmel, sol men inte varmare än +10 grader.
Snart pustar och stånkar jag väl åter, letar efter skugga. I Andalusien, dit jag åker om en dryg vecka, lär de ha temperaturer på +30…

Kyrkan sedd ur ett lite annorlunda perspektiv.

I dag har det varit full rulle med texter som ska in i veckans Nya Östis. Likaså samtal kring stundande läsarresa, och tro det eller ej – men lucia är också aktuell då vi letar efter kandidater.

Jag kom ut på en liten happihyppely (happi är finska och betyder syre, hyppely ungefär att man skuttar runt), då jag besökte Kompanjonskapshuset Hörnan. Hörselbilen var på besök där så det blev en artikel kring nedsatt hörsel.

När jag kom in var det sådant sorl i huset att det första jag sa till en bekant var ”VA?” … så kanske jag borde ha låtit min hörsel undersökas också 🙂

Den här vackert inramade skylten hade platsat bland vackra väggar och söndagsskyltar också, men den fick gå ut redan i dag.

En jätte-aralia

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Jag undrar om jag får den här aralian att trivas hos mig.
Den trivs utomordentligt hos mamma, och hade där vuxit sig så stor att vi var tvungna att kapa den. Jag gör i alla fall ett försök att få den att rota sig, och sedan återstår det att se om den kan bli lika enorm hos mig som den är hos henne 🙂

Bladen är cirka femton centimeter långa. Diametern är över en halv meter.