Vackert och välskött hus. Roseborg, byggnadsvårdarens butik i Strömfors bruk. Jag har själv köpt fönstertätningspapper härifrån. Och det som här inte finns till salu, det behövs knappast heller 🙂
Men i min kategori, Hur galet som helst, kommer bilden in eftersom jag ofta slås av tanken ”vem ska tvätta alla fönster här, hur görs det?” Är det här fönstertvättarens mardröm eller ett eldorado för den som älskar att putsa och pynja, länge.
Samtidigt kan den här bilden nog också gå in under kategorin Fina fönster ❤
Det regnar i dag, torsdagen den 2 juli. 15 grader svalt ute men vattnet behövs och jag passade på att torka av min postlåda då jag hämtade dagens tidningar därifrån.
Det ska bli lite blandade bilder fastän kameran inte varit med så flitigt som tänkt och planerat. Den här fantastiska viloplatsen finns i trädgården hos en väninna. Tänk att ligga där och ta en liten tupplur eller läsa en bok.
Det är Veckans foton som gäller och Åke håller i den traditionen. Skyltsöndag med Professordeutsch likaså, den roliga utmaningen som bloggvännen BP tidigare hade hand om.
Det är Sommarsolståndets dag i dag. Både underbart och aningen vemodigt. Det vänder ju nu och kvällarna mörknar minut för minut. Men än kan vi njuta länge av sommaren här på våra breddgrader.
Att sitta vid stora köksbordet och äta frukost och skriva dagbok, samtidigt som vinden leker i spetsgardinen, det är sommar det!
Ute kvittrar fåglarna, enstaka bilar brummar förbi, någon mås släpper ett skri.
Två fönster öppna i köket nu när det är +22 grader ute. Jag tror det var första natten som vi hade rätt varmt. Jag cyklade hem från grillfesten runt klockan 22 igår, i kortärmad klänning, och frös inte ett dugg 🙂
Den här bilden tog jag faktiskt redan i slutet av mars, då jag första gången efter vintern cyklade till Drottningstranden och sedan tog mig över Kronobron till vikens västra strand. Här behöver jag inte göra någon översättning, men varsågoda, dagens lektion i finska.
Simon Zion, tredje i Idols i Sverige 2015, numera bosatt i Californien, men kommer från Ekenäs i Finland, gästade Café Saltbodan i Lovisa igår. Han uppträdde ensam med sin gitarr och trollband sin publik.
Bilden blev inte så bra fastän jag hade nattinställning i dunklet, men det var trevligt att Simon gav sig tid att tala med alla som ville tala med honom.
Fint fönster. Ute öste regnet ner, men inne i Saltbodan var det varmt och mysigt. Hade det inte varit tämligen varmt ute, runt +13, skulle det ha känts som höst. Men sommarregn är sommarregn och jag kan gå utan strumpor i skorna 🙂 Men paraply behövdes.
En liten skylt syns där på bilden av fönstret, men här kommer veckans skyltbidrag, och lektion i finska. Itsepalvelu = självbetjäning, och det är ju biltvätt det gäller. Pesu = tvätt. Christian ser till att Skyltsöndag lever vidare.
Och bilder från veckan som gick tycker Nacka-Åke att vi ska visa. Han och många andra bjuder på såväl fina foton som trevliga vardagsberättelser på sina bloggar.
En vecka sedan jag cyklade hem genom den här parken, där de finns små broar och Lovisa-ån mynnar här ut med två grenar till Lovisaviken.
Smultronplantorna blommar och det bådar ju gott, detsamma gäller jordgubbarna, tomaterna, paprikan och gurkan.
Välkända vyer från Kronobron som går från Rosenstranden till Drottningstranden. Här är det mysist att sitta på en bänk då det är fint väder och att blåsa såpbubblor, för det gör jag fortfarande.
I dag är det första dagen på länge som vi har lite sol. Prognoserna visar ändå mer regn och vi har åskvarning, så det är väldigt ostadigt.
Igår var det äntligen dags! Att öppna fönstret mot årets sommar 💕En del av tätningslisterna fick jag bort själv, men då jag inte så gärna klättrar med krånglandet knäet, fick jag också hjälp av grannen.
Bordsytan blir mindre, en klaff fälls ner. Annars finns inte plats för att öppna fönstren.
Här är yttre fönstret stängt denna morgon, men spetsgardinen är ytterligare ett sommartecken. Det andra fönstret har myggnät och står öppet ofta nu. Ni må tro att det doftar fräscht av vår och försommar här inne. Snart slår också syrenen ut sina blommor och då lär jag få den doften in också.
Annars hann jag bli lite orolig i morse. Hade ett sms på telefon från HUS (Helsingfors universitetssjukhus). De hade bokat tid till mig för fredagen den 22 maj på ett sjukhus, kunde jag läsa.
Min födelsedag… ska jag opereras då? Det kom rätt fort det här, tänkte jag och loggade in på Maisa för att få närmare direktiv. Där kunde jag lyckligtvis se att det är frågan om distansmottagning med en läkare som ska ringa mig den dagen.
Det är mycket nu med tandläkaringrepp och bröstdiagnoser.
Jag tänker att det ändå gör mig gott att bli påmind om att varje dag är en gåva. Att leva och må bra är inget att ta för givet.
Imorgon har jag frissa, så det känns som att något fint också händer.
Paprikan planterades ut igår. I natt mullrade åskan några timmar, dovt och på avstånd. Inga förfärliga skrällar rakt ovanför huvet.
Sommaren tar sig in, genom ett öppet fönster med spetsgardin.
De här orden kommer inte från någon visa, såvitt jag vet. Men jag nynnade ändå på dem i morse då jag låg under varma täcket och myste. Ute hade solen gått upp och den visar sig i dag, vilket betyder att det är kallt, precis som prognoserna utlovat. Minus elva grader, det är minst femton grader för kallt för mig 🙂
Men årets sista dag. Lev den med behag.
Promenerar hem från lokala elektronikaffären. Var tvungen att köpa en ny box då den gamla sade upp kontraktet. ”Ja, den är nog väldigt gammal den här”, sade expediten som kanske var minst trettio yngre än jag. ”Köpte den för ett och ett halvt år sedan”, svarade jag och han blev lite förvånad när han tittade i min köphistorik att jag hade rätt.
Men i dagens digitala värld kanske 1,5 år gamla manicker är uråldriga…
Nu ser jag teve igen. Men det är inget jag specifikt kommer att syssla med ikväll. Ska äta något smått hos grannen, skåla in det nya året, bränna av några tomtebloss.
Ett fint fönster kom på ett vykort via postcrossingen från Tyskland. Vilken grönskande och somrig miljö som motvikt till det vita och smällkalla som råder där ute just nu.
Vi kan tolka rubriken hur vi vill. Någon kanske frågar sig om det verkligen är så. Allt är så dystert i världen med terrordåd och andra galenskaper.
Men den 21 december har vi vintersolstånd. Då är dagen som kortast och natten som längst. Men efter det blir det sekund för sekund och minut för minut ljusare.
Jag brukar säga ”tack för att jag får vakna till en ny morgon” och ”det är så vackert där ute”.
I dag är det anhörigvårdsdag som betyder handla det som mamma behöver för en vecka. Hemma hos henne blir det ofta att hjälpa med ditt och datt, och att dosera medicinerna är en viktig del av allt.
Bakom kalenderlucka med nummer 18 döljer sig i dag pappersänglar. De fanns till salu i Villa Armas som var ett av de öppna julhemmen nyligen.
Igår hade jag traditionell julträff med två väninnor. Vi brukar ge varandra små gåvor till jul och påsk, och även däremellan ibland då vi hittar på olika orsaker att fira.
Tänk så lyckligt lottad jag är då jag får en muminfigur i keramik. Man kan ställa något varmt på den eftersom den har små fötter på baksidan. Den händiga personen är också en hejare på att baka. Chokladkakan med smak av apelsin smälter i munnen.
Jag kallar mig nyckelbarn eftersom jag gärna har två nycklar i ett band eller en kedja som hänger runt nacken. Nu fick jag en vacker kedja med lite bling, bling. Att det ska se ut som ett smycke hade jag önskat mig och tomten hade lyssnat ❤
Det är luciadag idag och senare ikväll ämnar jag delta i Åkes utmaning, då jag kommit hem från kyrkan.
Men före det visar jag två vackra fönster från ett av de öppna julhemmen i Lovisa. Via den här sidan kan du se på bilder från alla hus som hade öppet idag och som är öppna också imorgon klockan 10–15.
Fönsterbilderna är tagna i Villa Armas.
Vi har ingen snö ute, men minus sex grader och ingen blåst är rätt perfekt väder.
Ett ganska fint fönster fotograferat inne hos en fotograf på Alexandersgården för några veckor sedan. Vi hade en kurs med Nya Östis och kollegan John och jag besökte Pikkunes studio för att utföra vårt uppdrag.
Lika grått som det var då är det också nu. Plus fem grader, mörkt vid tretiden, regn.
Igår när vi tog supporterbussen till Kyrkslätt var det storm. Den tog flera gånger rejält tag i bussen, men på hemvägen var det inte längre busväder.
Kanske det här duger som ett färgsprakande bidrag på den nästsista dagen i Färgsprakande november hos LillaSyster. Mest blått och vitt, men lite grönt och rött där borta också 😂
Tyvärr blev det förlust med siffrorna 6–2 mot Rangers. Två perioder av tre hängde vi bra med och gudsonen Conny gjorde ett mål och blev utsedd till Tors bästa spelare i matchen.
I torsdags fick jag ihop över 5600 steg då vi inte hade bil och skulle föra varor till mamma.
Igår blev det kring 1600, så det var inte så mycket och i dag har det blivit 2600 då jag gått till affären, lagt ett vykort på postlådan och hämtat in ved. Så jag är helt nöjd med att jag kommit ut varje dag och att mitt knä samarbetat med övriga kroppen.
Igår var det höstdagjämning. Sajten Illustrerad vetenskap skriver så här: ”Måndagen den 22 september 2025 infaller höstdagjämningen, som ger förebud om höst- och vintertider. Dygnet då dag och natt precis som vid vårdagjämningen påstås vara lika långa är en av de fyra årstidernas hörnstenar.”
Vi hade egentligen inte den dagen i åtanke igår då vi fixade en del av mina fönster, men idag inser jag att höstdagjämningen var igår 😀
Grannen hjälper mig täta eftersom det i vissa fall kräver lite klättring, också då det gäller att sätta upp nya tjockare gardiner. Farväl till sommaren och spetsgardinen således, och välkomna tätningslister och -papper och en annan gardin.
Helt fixat och klart är här inte, jobb återstår ännu, också med andra fönster i lägenheten. Men allt måste inte göras på en dag. Det kan bli en del soliga dagar ännu, ute är det fortfarande full grönska, vilket kanske kan anas lite genom fönstret på bilden. Ett fönster har jag fortfarande också möjlighet att öppna för vädring.
Vädret har såtillvida varit gynnsamt att det har varit sol och blåst några dagar. Då har fönstren torkat. Trä sväller ju av fukt och regnar det mycket gäller det att då och då kolla att fönstren kan öppnas och stängas.
Det här fönstret finns inte hos mig. Det är ett minne från sommarens besök på gården Teiras Hereford i Hopom i Liljendal, där det finns en trevlig festlokal i en gammal, renoverad ladugård.
Den här veckan har startat med flera arbetsuppdrag. Tacksam för dem 🙏 Några kräver mer energi och förberedelser än andra. Mot slutet av veckan, senast på fredag, ska jag kunna koppla av. De är också de dagarna då jag gör besök hos alla er fina bloggvänner ❤️ och försöker läsa mig ikapp med vad som hänt i era liv, så gott det går.
Fint fönster i huset Vackerbacka vid Saltbodtorget. Där pryds nästan alla fönster av vackra saker, ljus och glas och kristall. Här har paret ibland vintage-loppis.
Jag köpte inte så väldigt mycket under LHH-dagarna. Ett häfte med motiv från Lovisa och byarna runtomkring, och ett ljus som doftar pion. Doften är inte för stark, men ändå låter jag det lysa bara en timme för det doftar i rummet av ljuset också då det inte är tänt 🙂
Tillfälligt på plats. Minnenas telefonkiosk. Det går inte att ringa från den, men de som så ville kunde under några dagars tid skriva ner minnen de hade i en bok i kiosken. Minnen som gällde telefonkiosker från förr. Det har genom tiderna funnits många i vår stad.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 