Trees on Tuesdays och glada råd!

Har också många trädbilder på lager, så det blir säkert på vintern, då alla grenar är kala, en del sommar- och höstminnen här 🙂

De här bilderna är från igår. Jag hade ett fotouppdrag i närheten och tog fotona då jag väntade att min syster skulle hämta mig då vi skulle med mjölk till mamma.

Huset till vänster är huset där jag bor. Bägge bilderna är alltså tagna i Lovisa centrum. Ganska mycket höstfärger nu men även en hel del grönt fortfarande.

Har inte på ett tag kommit ihåg att delta i Orsakullans utmaning. I dag den 27 september frågar hon ”Soppor och grytor hör hösten till. Lagar du sådant?” Svar: I ett singelhushåll blir det numera sällan så att jag kokar själv. Men gör jag det blir det någon soppa. En gryta har jag inte tillrett på länge, men jag kan om jag vill 🙂 Tomatsoppa köper jag ibland som halvfabrikat.

På sidan land.se hittade jag för en tid sedan Nisse Simonssons tio råd till dig som vill bli gladare. Jag ska nu dela med mig av dem, några per dag!

Glädje och lycka kommer från dina egna tankar.
Livet går i tankens riktning.
Man kan grubbla sig sjuk – och man kan tänka sig frisk.

❤🍁 Ha en fin tisdag!

Trees on Tuesdays, och tankar kring HSP

En ståtlig tall invid Plagens kiosk, som finns vid badstranden. Fint att några tallar fått stå kvar här. Vissa har staden av säkerhetsskäl tvingats ta bort under åren.

I går började jag tänka i lite djupare banor på diagnosen HSP-person (high sensitive person). Det är en diagnos som jag är ganska säker på att jag kan ge mig själv.

När jag var barn fick jag ofta höra ”du är så känslig”. Jag tror att jag hade lätt för att börja gråta och att jag ansågs vara en som gnällde och pep, jag ”pirrade eller marrade” som vi säger på östnyländska. Det betyder att någon lätt brister ut i gråt eller uppför sig gnälligt.

Det här har på olika sätt förföljt mig genom livet. Då jag upplevt att jag har mobbats i olika sammanhang, både som barn och som vuxen, har jag fått höra att jag är överkänslig och reagerar onödigt starkt på mångt och mycket. ”Ta det inte så hårt, ta det inte personligt, var inte så känslig”.

Som om det var något FEL då en människa är känslig. Som om DET var själva diagnosen. Du är överkänslig, ta ett piller och det går om!

Istället kunde vi ju fråga om det inte är ett allvarligare fel att inte förstå att det finns människor som inte är gjorda av teflon.

Det är bara att faktum att jag med åren har blivit allt känsligare. Jag är väldigt lättrörd nuförtiden, men är säker på att det har med med empati att göra än med hysteri och överkänslighet.

Som barn kunde jag inte tåla höga ljud och bråk. På ett scoutmöte blev det mycket skrik och stoj och jag minns hur jag slutligen satt där och höll händerna för mina öron.

Nuförtiden kan vissa dofter bli för mycket för mig. Vissa höga ljud likaså. Det får inte blir för stökigt, men jag klarar av att sitta på en match där det hejas och skriks, slås på trummor och används tutor. Kanske för att jag känner mig trygg i det sammanhanget?

Som en HSP-person är det är inte alltid trevligt att läsa av stämningar i ett rum där jag vet att det finns människor som inte tycker om mig. I olika chefspositioner har jag genom åren tvingats fatta en del obekväma beslut och uttrycka bestämda åsikter. I de sammanhangen har jag kanske tolkats som hård och känslolös, men jag har ofta lidit på mitt sätt då jag insett att jag inte kan vara alla till lags.

Ett dilemma ligger kanske just där. Som en HSP-person vill jag att alla ska ha det bra. Jag vill vara vänlig och snäll, jag vill lyssna och hjälpa, förstå och finnas till. Vilket ofta leder till att jag glömmer bort mina egna behov och att jag inte kan lösa alla andras problem och bära deras bördor.

Därför är jag ett lätt offer för energitjuvar och det är nog något jag får kämpa med och emot resten av mitt liv, tror jag.

Trees on Tuesdays, Borgåvyer

En dryg vecka gamla bilder från Borgå får illustrera den här veckans tisdagsträd. Stadhusgatan heter den här gatan och till vänster ligger stadshuset 😀
Samma stadshus, sett från lite annan vinkel.
Och flera träd vid parkeringen bakom stadshuset, där vi ofta lämnar bilen för att parkeringsreglerna är klara. Gratis också efter 18 på kvällen och om söndagar.

Allt blir inte alltid som en tänkt sig

… och bra är det att inte på förhand veta vilka utmaningar som väntar en längs dagen.
Sov gott hela natten, var inte uppe en enda gång – ni vet, på vissa besök i ett litet kaklat rum 🤣

Här är jag på väg ut från Mehiläinens arbetsplatshälsovård. Som företagare anlitar jag detta företag. Jag har, lyckligtvis 🙏 inte många gånger behövt anlita vården, förnyat blodtrycksmedicinen bara. Under coronapandemin var det ju inte heller lätt att komma till vården om det inte var nåt jättebrådskande.

Nu hade jag ändå bokat tid för fem blodprov, och domen får jag på torsdag.
Egentligen, är det med min torra humor sett, ganska märkligt att jag vill betala 152 euro för att få veta vilka alla fel jag har 🙄🤣 Från Folkpensionsavstalten får jag ändå avdrag på 60 procent, så summan blev inte SÅ blodig. Men blod tappades jag på, och servicen var BUENO! Mycket trevlig labbskötare och då jag efteråt fick ge respons för betjäningen blev det en full tia!

Arbetslivstjänster, andra våningen, står det här. Mehiläinen, det är bi på svenska, alltså en insekt. Och visst stack den mig!
Fascinerad av träd har jag blivit och här kommer dagens andra bidrag till Trees on Tuesdays 🙂

Det var en ganska somrig dag i dag, +16 är ju jättelagom så här års!

Vimlet från LHH-dagarna är ett minne blott, men lite kommers är här ändå 🙂

Sedan det här med att alla dagar inte blir som jag tänkt mig. Mamma behövde akut hjälp. Hennes blodtryck hade stigit och hon var rädd. Då en mamma är rädd ringer hon sina döttrar i första hand, inte sjukhus och ambulans. När barn är rädda ringer de, eller ropar på, sin mamma eller pappa. Om döttrar och söner, mammor och pappor finns.

Allt ordnade sig. Mamma fick den hjälp hon behövde ❤

Trees on Tuesdays, skön skugga

Det var den nästsista riktigt varma sommardagen, lördagen den 27 augusti. Vi väntar med min syster på museibussen, under ett träds svalkande skugga, på evenemanget Lovisa Historiska Hus nere vid Skeppsbron.

Det har varit roligt att fotografera träd, jag har allt mer fått ögonen öppna för hur många träd det finns och hur vackra alla är på sitt sätt. Få se hur inspirerande det känns att fotografera träd på vintern 🙂 Snötäckta grenar kanske? Och kala träd som avtecknar sig mot himlen kan också vara vackra.

Trees on Tuesdays nästsista augusti

I huset som syns en aning på bilden fanns förr såväl hotellrum som restaurang och pub. Hotel Skandinavia hette det. Nu står huset tomt. Det är så sorgligt på något sätt. Genom tiderna har också planteringar planerats att byggas på taket, som då förstås inte skulle vara sluttande.

Bilden tog jag i lördags då marthorna hade café på bakgården till byggnaden.

Ska senare i kväll lägga ut fler bilder från Lovisa Historiska Hus. Varvar nu ner efter en hektisk arbetsdag. Dagens ”paus” bestod av besök i banken och affären för att tillsammans med min syster och mamma sköta mammas ärenden. Mycket sådant blir det nuförtiden, men själv blir jag kanske också riktigt gammal och behöver hjälp någon dag.

Trees on Tuesdays och Orsakullans frågor

Kvällssol som häromdagen silades genom äppelträden på gården där jag bor. Väldigt vackert tycker jag.

I går frågade Orsakullan i augustiutmaningen ”Cykelbyxor, shorts eller kjol?” Mitt svar är utan tvekan kjol. Här fanns ju inte möjligheten att välja ”leggings” eller ”klänning” eller ”capribyxor” 😀

Den 23 augusti är frågan, eller påståendet ”Den skulle jag inte vilja ha”. Ja-a, det är väl mycket man inte skulle vilja ha. Älgflugan i håret? Punktering på bilen eller cykeln?

Trees on Tuesdays från arkivet

Träden i den är serien är inte nödvändigtvis fotograferade på en tisdag, men de visas på en tisdag. Här är det solregn från söndagen den sjunde augusti som gäller, och ett träd som ligger på andra sidan gatan där jag bor.
En stor ek på kollegan Annas gård i Renum.

Genom tiderna var det en annan bloggvän som började med den här utmaningen. Hon slutade mig veterligen blogga helt och jag vet inte vart hon tog vägen. Men hennes idé lever vidare och sånt är alltid kul tycker jag.

Trees on Tuesdays – men var finns han?

Det är bra att de flesta dagarna känns som bra dagar, eller ganska bra dagar.
Jag övar mycket på tacksamhet, att känna den – trots att livet inte alltid är lätt.
Vi har det bra i Finland, jämfört med hur vardagen ter sig i många andra länder.
Jag är, såvitt jag vet, frisk. Har ben som bär mig.
Jag har tak över huvudet, mat för dagen, ett givande jobb och många vänner.

Men just i dag känner jag mig ensam, och innerst inne vet jag själv varför det är så just i dag.
Allt oftare tänker jag nuförtiden… åtta år… och även tre månader över åtta år, har jag varit ensam.

Den första tiden behövde jag det. Ett par år behövde jag det, för att komma över smärtan efter skilsmässan.
Såren plåstrades tillfälligt om med korta förbindelser, via vilka jag förstod att det var möjligt att träffa andra.
Men det fanns inget djup i allt det där. Känslan av tomhet och otillräcklighet kom alltid tillbaka.

Det är skönt att gråta ibland och jag vet att också den här känslan går över.
Kanske jag inte behöver längta för evigt. Kanske den där intelligenta personen med den speciella humorn och värmen finns.
Eller ja, jag vet att han finns… men kanske han också någon dag finns för mig?

Tänk att få känna hans hand i min. Hans arm runt min axel eller midja. En kropp mot min och en kyss i nacken.
Jag är bara en människa med känslor då jag saknar just det.