Trees on Tuesdays, från en måndag

Dagarna ljusnar minut för minut 🎵🎶
Den här bilden togs i går, nån gång runt 17-tiden. Drygt 3300 steg blev det, och 122:a dagen var det av promenader på raken 💪

Så det här är Trees on Tuesdays, men fotot är Trees on Mondays 🙂

Har insett och nästan accepterat nu att måndagar, tisdagar, onsdagar blir det förhandsinställda korta inlägg och ibland dröjer det då jag ska godkänna, läsa och svara på era kommentarer så här i början av veckan.

Men ni ska veta att ni förgyller mitt liv och är värdefulla vänner för mig ❤ Ni som finns i mitt verkliga liv i vardagen men också alla ni som finns ute i Blogglandia!

Trees on Tuesdays, vackra vinterträd

Det här är Trees on Sunday evening, från den kvällens promenad. Den är tagen i korsningen mellan Alexandersgatan och Östra Tullgatan.

Och bilden här under är Trees on Monday evening, då gick jag 3000 steg. Kyrkan, åter en gång, syns i bakgrunden. Till vänster ligger torget.
Det har varit otroligt vackert där ute två dagar i sträck. Snöhögarna är förstås inte så vackra då de innehåller sand, men man kan ju inte få allt i livet 🙂 Nöjd då det bara varit ett par minusgrader.

Trees on Tuesdays, lucka 20

Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg i den här serien. Vintriga träd som står upprätt, och en del av ett träd som blåst ner vid Kapellparken! Jag hoppas och antar att där inte fanns bilar parkerade då det brakade ner och ännu mer hoppas jag att trädet inte råkade skada nån människa. Det var nämligen en rejäl gren/ruska som kom ner.

Julgranar, juleträd – har vi väl sett här och där. Den här fanns i sjöfartsmuseet under Lovisa Jul-dagarna.

Oj oj, ont i axlarna har jag nu efter många dagar vid datorn. Massagen har av olika orsaker blivit uppskjuten ett par gånger, men i torsdag ska jag äntligen få behandling. Regelbunden sådan är så oerhört viktigt för mig i mitt stillasittande jobb.

Promenaden i dag blev drygt 2500 steg. Bättre än ingenting 💪
Grävde fram bilen på ägarens gård i dag också. Fick hjälp av gudsonen med fastfrusna dörrar men Saaben startade inte så imorgon ska jag få starthjälp. Bilen var nog ledsen för att ingen hade kört honom på nästan två veckor.

Trees on Tuesdays, sommarminne

Otrolig fart på också denna dag. Minutschema, även för att hinna hjälpa mamma mitt på dagen. Produktionen av Nya Östis går på högvarv och jag vet inte om jag hinner skriva nåt mer i dag, men promenad ska det bli ikväll som vanligt och dem samlar jag i ett inlägg som publiceras längre fram.

Vet sällan var tiden tar vägen. Först är den 8.30-9, sedan är den 13, dags att göra ärenden på stan. Sedan är den 14 då jag kommer hem och plötsligt 15.30 och nu börjar det bli mörkt.

Bestämde ändå att den här dagen ska bli bra. Jag ska inte tappa nervtrådar, i alla fall inte så att oskyldiga drabbas.
Tio bollar i luften är vardagsmat då tidningen produceras måndag, tisdag, onsdag. Allt sker ju på distans. Kommunikation via Messenger, whatsapp och mejl. Pling pling.

Inga ärenden är onödiga. Skulle vi sitta i ett redaktionslandskap skulle alla dessa ärenden ändå komma till mitt bord, på ett eller annat sätt. Knack på dörren, klapp på axeln – ”ursäkta att jag stör, men jag måste få fråga”… 😀 Så är det och så har det alltid varit, och det går att göra tidning också fastän vi som leder jobbet sitter i olika städer.

Mot slutet av veckan hoppas jag alltid på lite lugnare takt.

Trees on Tuesdays, promenadminne

Bilden togs igår kring 16.30-tiden på den så kallade Sankabacken. Till höger utanför bilden fanns tidigare en fabrik som hette Sanka. Jag har för mig att platsen också kallas Sandrabacken, kan ha något med våningshuset att göra, minns inte just nu.
Ståtliga tallar är det i alla fall på åsområdet som ligger till vänster.

Trees on Tuesdays, och pusselläget

Så här grönt är det inte längre. Den här bilden togs den 24 september utanför gamla kyrkogården.
Men träd som träd duger ju, och många träd blir det ju minsann nu också då jag fotar på mina promenader.

Och även om dagarna går i jobbets tecken och efter det ofta en timme till promenaden, så hinner jag ibland också pussla.

Jan van Haasterens motiv lär jag inte överge i första taget. Det har kommit många nya till bokhandeln så minst ett ska jag väl hinna köpa före jul!
Läget den 17 oktober, igår.

Trees on Tuesdays, från promenader

Ett vackert höstträd från promenaddag ett, den första oktober. Står i närheten av platsen där åsens trappor börjar, de som går till Östra Åsvägen.
Ett träd i närheten av mitt hem. Fotot den tredje oktober.

I dag ska mamma skjutsas till pensionärsmöte, dagen ändrad då det är seniorvecka. Sedan blir det ett Teams-möte och annars troligen ganska vanliga tidningsrutiner med framtidsplanering, mejlkorrespondens, telefonsamtal osv. Och en promenad även i dag, men vet inte vilken tid.

Trees on Tuesdays och glada råd!

Har också många trädbilder på lager, så det blir säkert på vintern, då alla grenar är kala, en del sommar- och höstminnen här 🙂

De här bilderna är från igår. Jag hade ett fotouppdrag i närheten och tog fotona då jag väntade att min syster skulle hämta mig då vi skulle med mjölk till mamma.

Huset till vänster är huset där jag bor. Bägge bilderna är alltså tagna i Lovisa centrum. Ganska mycket höstfärger nu men även en hel del grönt fortfarande.

Har inte på ett tag kommit ihåg att delta i Orsakullans utmaning. I dag den 27 september frågar hon ”Soppor och grytor hör hösten till. Lagar du sådant?” Svar: I ett singelhushåll blir det numera sällan så att jag kokar själv. Men gör jag det blir det någon soppa. En gryta har jag inte tillrett på länge, men jag kan om jag vill 🙂 Tomatsoppa köper jag ibland som halvfabrikat.

På sidan land.se hittade jag för en tid sedan Nisse Simonssons tio råd till dig som vill bli gladare. Jag ska nu dela med mig av dem, några per dag!

Glädje och lycka kommer från dina egna tankar.
Livet går i tankens riktning.
Man kan grubbla sig sjuk – och man kan tänka sig frisk.

❤🍁 Ha en fin tisdag!

Trees on Tuesdays, och tankar kring HSP

En ståtlig tall invid Plagens kiosk, som finns vid badstranden. Fint att några tallar fått stå kvar här. Vissa har staden av säkerhetsskäl tvingats ta bort under åren.

I går började jag tänka i lite djupare banor på diagnosen HSP-person (high sensitive person). Det är en diagnos som jag är ganska säker på att jag kan ge mig själv.

När jag var barn fick jag ofta höra ”du är så känslig”. Jag tror att jag hade lätt för att börja gråta och att jag ansågs vara en som gnällde och pep, jag ”pirrade eller marrade” som vi säger på östnyländska. Det betyder att någon lätt brister ut i gråt eller uppför sig gnälligt.

Det här har på olika sätt förföljt mig genom livet. Då jag upplevt att jag har mobbats i olika sammanhang, både som barn och som vuxen, har jag fått höra att jag är överkänslig och reagerar onödigt starkt på mångt och mycket. ”Ta det inte så hårt, ta det inte personligt, var inte så känslig”.

Som om det var något FEL då en människa är känslig. Som om DET var själva diagnosen. Du är överkänslig, ta ett piller och det går om!

Istället kunde vi ju fråga om det inte är ett allvarligare fel att inte förstå att det finns människor som inte är gjorda av teflon.

Det är bara att faktum att jag med åren har blivit allt känsligare. Jag är väldigt lättrörd nuförtiden, men är säker på att det har med med empati att göra än med hysteri och överkänslighet.

Som barn kunde jag inte tåla höga ljud och bråk. På ett scoutmöte blev det mycket skrik och stoj och jag minns hur jag slutligen satt där och höll händerna för mina öron.

Nuförtiden kan vissa dofter bli för mycket för mig. Vissa höga ljud likaså. Det får inte blir för stökigt, men jag klarar av att sitta på en match där det hejas och skriks, slås på trummor och används tutor. Kanske för att jag känner mig trygg i det sammanhanget?

Som en HSP-person är det är inte alltid trevligt att läsa av stämningar i ett rum där jag vet att det finns människor som inte tycker om mig. I olika chefspositioner har jag genom åren tvingats fatta en del obekväma beslut och uttrycka bestämda åsikter. I de sammanhangen har jag kanske tolkats som hård och känslolös, men jag har ofta lidit på mitt sätt då jag insett att jag inte kan vara alla till lags.

Ett dilemma ligger kanske just där. Som en HSP-person vill jag att alla ska ha det bra. Jag vill vara vänlig och snäll, jag vill lyssna och hjälpa, förstå och finnas till. Vilket ofta leder till att jag glömmer bort mina egna behov och att jag inte kan lösa alla andras problem och bära deras bördor.

Därför är jag ett lätt offer för energitjuvar och det är nog något jag får kämpa med och emot resten av mitt liv, tror jag.