… chokladberget i affären i dag, utan att köpa något till mig själv. Få se hur det går nästa gång.
Det var inte enda berget i butiken nämligen. Några låg strategiskt placerade vid kassorna…
Lite har jag darrat på handen då jag har tagit bilden.
Vad skulle hända om jag försökte bestiga det här?
Vid ingången till affären såldes luciamärken. Ett kostar fyra euro. Försäljarna får 80 cent per sålt luciamärke. Resten av intäkterna går till det lokala hälsofrämjande arbetet bland barn och unga.
Så även om jag tycker märket är en onödig pryl, då jag inte samlat på dem under många år, vill jag bidra till insamlingen. Och jag brukar ha märket på jackan tills försäljningen upphör, för då vet andra som vill sälja ett att jag redan köpt.
… hade en del som hon undrade över. Som vanligt vände hon sig, i avsaknad av statistik- och dataintresserade inneboende, till Herr Google.
Där fick hon förklaringar angående skillnaderna mellan unika besökare och sidvisningar m.m.
Mera ingående om det HÄR.
Och lite kortare HÄR.
Sedan den 12 juli 2011 har jag haft 849.292 sidvisningar från 112 olika länder.
Jag började fundera på det här då WordPress säger att jag i snitt har drygt 10.000 besökare per månad. Ser jag på FlagCounters statistik har jag 10.000 på två veckor. Men sidvisningar kan innebära sig att någon klickar sig runt, läser flera inlägg och kommenterar.
Hur man räknar unika besökare och besökare är sedan en liten vetenskap för sig, och väldigt intressant.
För mig är alla ni som läser och kommenterar välkomna besökare hos mig, och unika personligheter 🙂
Som mest hade jag en gång över 3000 visningar på en dag. I medeltal har jag cirka 350 per dag.
… lär den här boken vara. ”Drunkna inte i dina känslor” är skriven av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. En recensent i tidningen Metro skriver att boken är en underbar överlevnadsguide för alla starka men sköra.
Jag som brukar tänka att allt ordnar sig någon gång råkade hitta den här boken i en bilaga som kom med tidningen Kyrkpressen. Det var liksom meningen att jag skulle få syn på boken, så jag beställde den och fick den med posten i dag.
Ser fram emot att få läsa boken.
På bokens baksida står det ungefär så här: Ena dagen stark och kraftfull, en entusiastisk visionär som står längst uppe på barrikaderna. Nästa dag känslig intill hudlöshetens gräns… – – – visst, alla människor har olika slags lägen, men kanske du är extra känslomässigt begåvad? En HSP, Highly Sensitive Person.
Forskare har kommit fram till att en femtedel av alla människor tros vara mer sensitivt begåvade än andra. Boken ska lära mig att inte drunkna i mina känslor, jag ska lära mig simma i stället 🙂
Var på ett möte i restaurang Bellai dag. Blev bjuden på den här underbara pajen! Citron, lime, blåbär och hallon. Väldigt fräsch!
Den här bilden togs en kväll förra veckan då jag var på väg till ett föreningsmöte. Affärerna höll på att stänga.
Jag tycker vårt köpcenter är lagom litet och att belysningen som hänger ovanför ingången är fin. Särskilt den stora som börjar ovanför andra våningen. Vackrare i verkligheten än på bild.
Handla lokalt om du kan!
Då gamla andelslaget Elanto genom tiderna – för elva år sedan om jag inte minns helt fel – byggdes om var det en storsatsning av en del lokala företagare som slog sig samman.
Det här konstverket finns på en dörr i Kompanjonskapshuset där jag var på ett möte i dag.
Efter mötet gick jag till krogen 🙂 Åter en gång, mitt på en vardag.
Men också den här gången var det frågan om en intervju. Årets företagare i Lovisa är nämligen Loviisan Aarre Oy som äger restaurang Zilton.
Så jag drack bara ett glas saft och blev bjuden på en jultårta.
Resten av eftermiddagen går till att skriva artiklar.
Ha en bra måndag!
Världen och vardagen är inte alltid sagolikt vacker, som insvept i bomull. Det här är ett skyltfönster i en lokal som står tom i Lovisa. Bättre att pynta lite än att det helt ödsligt.
Jag får ofta höra att jag är för snäll. Min ex-make sade det, vänner säger det.
Men hurdan är man då man är för snäll? Jag har aldrig fått ett svar på den frågan, men kanske inte ställt den rakt ut heller.
Vad är det jag gör fel då jag är för snäll?
Jag vill ju liksom inte bli elak, beräknande, manipulerande.
Men är det bättre att vara lite försiktig och misstänksam? Att inte tro gott om alla? Och att för allt i hela världen inte vara öppen kring det man känner?
För mig skulle det kännas väldigt svårt att ge avkall på ärligheten och öppenheten. Jag vill kunna vara mig själv.
Samtidigt understryker jag alltid att det här med att vara öppen inte betyder att jag går ut på torget och berättar allt jag hört. Hemligheter som måste bevaras för spänningens skull, och saker jag får höra om i förtroende, håller jag tyst om. Men det tycker jag också är så självklart att det inte borde behöva skrivas ut.
Är ordet snäll i dina öron ett skällsord, eller umgås du hellre med snälla människor?
Om jag säger att en person är snäll, då är han eller hon givmild, empatisk och har förmåga att förlåta. En snäll person vill alla väl.
Är det då så att snälla personer oftare blir utsatta för manipulerande människors olika tilltag? Är den snälla personen en tacksam måltavla? Någon man kan frysa ut för en tid, behandla som luft? För att den snälla är så dum i sitt huvud att hon förlåter ändå?
Den här bilden fanns i mitt arkiv. Något jag knäppt under våra innebandyresor 🙂 Vi brukar stanna vid ABC-stationer och i all hast tar jag då bilder som jag tycker skulle kunna passa i Skyltsöndag.
Apelsiner, mandariner, klementiner – vad de än kallas. De är nyttiga så här års 🙂
Skyltsöndag förvaltas av Konst eller konstigt och hos henne hittar du länkar till andra som skyltar!
Den här lördagen före första advent kallas lillajul i Finland. Pikkujoulut på finska. För mig firades den i arbetets tecken med Lovisa Tors innebandymatch, och riktigt lördagsgodis blev det med seger i förlängningen, eftersom det stod 4-4 vid fulltid.
Hade en del halvroliga bilder men sätter ut en stillastående normal. Tuomas Savukoski till höger som valdes till Tors bästa spelare i matchen.
Jag tycker om att kunna ta det lugnt och reflektera över det jag gör.
Det kan handla om varje steg jag tar. Att känna när foten sätts mot golvet, tänka ”här går jag nu och livet känns bra”. Samma sak utomhus fastän marken i dag var täckt av snöslask.
Att leva i nuet.
Att ha de jobb jag har i dag passar egentligen utmärkt. Jag jobbar faktiskt mer eller mindre varje dag, första ledigheten infaller i mitten av december. Då ska jag resa bort över några dagar.
Men att i stort sätt få bestämma själv, när jag gör vad, det känns skönt. Klart att jag har deadlines för alla jobb, men jag kan planera det mesta själv så att jag slipper stress.
Så planerar jag också julen nu. Inga julgåvor som inte är genomtänkta.
Och en del av julkorten köpte jag i dag, resten pysslar jag ihop. Jag kom till och med ihåg att köpa frimärken 😀
Jag känner att jag är ute i god tid. Väntan på julen ska vara en fröjd.
Ja, väntan av julen ska vara en fröjd – inte något stressframkallande.
Om kvällarna njuter jag av levande ljus och av doften från hyacinten.
… har det skrivits om i en del kommentarer till förra inlägget, där jag visade de röda lamporna som väckt munterhet bland en del Lovisabor.
Min bostad har fönster åt två väderstreck och är ganska mörk, men jag har vant mig och nu skaffat olika små ljuspunkter. Dessutom bränner jag levande ljus nästan året om.
Bordslampan Knubbig.
På Ikeas foto ser man hur lampan ser ut i dagsljus.
Julöppning och City Shopping by Night firas i dag i Lovisa. Julfred utlyses redan nu i vår stad, för första gången förresten.
Jag ska inte shoppa något, tror det blir en bit god mat och trevlig samvaro med en väninna i stället.
Små julgranar med belysning finns utanför affärer på tre gator i centrum. Här en av dem som står på Mariegatan. Och så tänker jag min bloggvän BPåter en gång. Tänk att det åter blev en folktom trottoar! Det VAR faktiskt folk i rörelse strax före klockan två i dag… 😀
De små granarna med belysning ser förstås mysigare ut i mörkret.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
