Pusselramen klar, nu tar jag helg!

Nya Östis strategidag var mycket givande. Även om jag efter flera timmar långa möten ofta känner mig som en urblåst ballong behövs möten av det här slaget absolut. Framtidsfrågor diskuteras. Idéer kläcks. Alla måste inte förverkligas direkt, mycket tål funderas över en tid, saker behöver få smälta in i hjärnan.

På en strategidag diskuteras ofta framtida utmaningar eller sådant som kan upplevas som hot. Ofta riktas blickarna fem, tio eller rentav tjugo år fram i tiden. Ingen kan förutspå vad som kommer att hända. Överlever papperstidningen? Är det ett måste att även skapa en digital tidning och har en understödsförening resurser att göra det?

Jag tror att så länge en tidning har ett intressant och mycket lokalt innehåll att erbjuda läsarna, så länge har vi också prenumeranter. De vill läsa om det som hänt i lilla Lovisa med omnejd och även på förhand få veta vad som ska hända i regionen.

I går kväll fick jag ramen till pusslet klart. I dag ska jag fortsätta pussla.

Jag gillar kontraster

Mörka moln har hopat sig vid horisonten åt olika håll flera gånger i dag. Jag tycker om kontrasten som solen skapar. Då solen väl gått bakom moln själv ser det inte lika dramatiskt ut. Nu har jag solen mot väst, bakom min rygg. Mot öst ser det hotfullt ut.

Något regn har ändå inte kommit. Hörde på nyheterna i går att Sverige skulle drabbas av oväder.

Fick undan en del tidningsjobb på förmiddagen. Samma dag som Nya Östis kommer ut börjar jobbet med följande veckas tidning. Sedan hade jag min varannan-vecka-massagedag och ikväll ska jag ännu ge ut lite texter, planera de två kommande tidningarna och även ett nästan dagslångt möte som vi har i morgon.

Min massör är en underbar kvinna och en ”gammal” vän från skoltiden. Hon lär mig knep och ger mig verktyg för att hantera olika situationer i vardagen och i livet överlag.

Jag vill bli mera öppen, skaka av mig det pansar jag av någon anledning bär på. Ett skyddspansar som mycket väl kan finnas kvar även från tidigare liv, om man såsom jag väljer att tro på att vi haft sådana.

Olika motgångar i livet, till exempel då jag blivit övergiven – och då handlar det inte bara om före detta förhållanden – har också bidragit till att jag skapat detta pansar, så att jag inte ska kunna såras och skadas hur lätt och hur ofta som helst.

Nu återstår det att se om verktygen jag fick leder till något intressant 🥰

Taket över våra avfallskärl

… är så här vackert.
Efter att jag lämnat skräppåsen här gick jag till bokföringsbyrån på andra sidan gatan i Nya Östis ärenden.

Sedan var tanken att jag skulle fotografera när jag bar in ved till min mamma, men det glömde jag. Därförinnan postade jag tre brev, ett av dem går till bloggvännen BP i Sverige, för att hon gissade nästan rätt i tävlingen om ekplantans höjd 🙂

Slutspurten med morgondagens tidning håller på just nu och en bit in på kvällen. I kväll sitter jag också på ett möte. Så här går dagarna.

Fick en fråga av en bekant häromdan, om jag ännu inte hittat nån karl, gubbe, man eller vad han kunde kallas. Svaret är nix, vet inte var sådana kan hittas 🤣 Mest sitter jag hemma vid datorn och jobbar för att få ut 52 tidningar i året, så jag hinner inte gå ut och leta efter nån gubbe. Och inte har nån gubbe kommit hit och ropat ”oj, det är HÄR som du gudomliga varelse finns”!

Är jag realist tror jag inte att det finns gubbar som uppskattar min livsstil. Jag jobbar mycket och hinner inte passa upp någon, tillreder sällan mat, går hellre ut och äter.

Men om någon tycker om en gumma som kan skriva, både artiklar och romaner, och som vet det mesta om tidningsproduktion, då finns det en sådan gumma ledig. En gumma som gillar att pussla och läsa, att gå ut och äta, som inte säger nej tack till gott vin, som kan ta en cykeltur ibland, som gärna kör runt i nejden i en Saab och besöker loppisar eller små intressanta affärer och marknader…

Här finns en gumma att hålla i handen, att kramas med, att gråta och skratta tillsammans med. En gumma som vill prata om allt mellan himmel och jord.

Nu behöver jag lugn och ro

… ja, alltså resten av sena eftermiddagen och kvällen. Rubriken kanske kan upplevas som makaber då den är från en grav. Det är inte riktigt det lugnet och den ron jag ännu är ute efter. Å andra sidan vet vi aldrig när våra timmar är räknade.

Har haft en extremt intensiv dag med massor av mejl och annan konversation som har med jobbet på tidningen att göra. Om jag inte hade jobbat sex timmar i går vet jag inte hur jag skulle ha rott i land den här dagen.

Min paus för att komma bort från datorn i dag och för att få en nypa frisk luft var ett besök på kyrkogården. Där planterade min syster ljung och jag lade ner en krans med ett ljus och en ängladekoration.

Se så fint tagetesen blommar fortfarande!

Det är ingen speciell minnesdag i dag. Vi har varit rätt ofta till pappas grav den här sommaren och hösten. Tidigare i somras behövde vi vattna där ofta då det var så varmt. Nu har vi gått dit för att se att allt är skick och bytt ut en del växter.

Kanske snart dags att plocka fram ett nytt pussel? Då kan jag varva ner.

Från mitt hem…

… är dagens ”fråga” eller påstående, dagens ord, mening, som Orsakullan har i sin septemberutmaning.
Jag hinner rätt sällan vara med i den men gör mitt bästa. Hon ger ord som inleder en mening för varje dag i månaden och så hakar vi andra bloggare på 🙂

Från mitt hem hade jag denna utsikt i går då jag stod på balkongen. Det brummade, några förare använde signalhornet. Köer bildades. Vad var på gång?

Jag satte förstås ut bilder på Facebook och fick ganska fort svar. Lovisa Night Cruising med över hundra deltagare 🙂

Från mitt hem är det 200 meter till torget.
Från mitt hem har jag fin utsikt åt två väderstreck och ofta vackra solnedgångar.
Från mitt hem ska ingen behöva gå ut ledsen ❤ jag vill att mina vänner ska trivas och kännas sig såväl välkomna som trygga här då som de kommer hit.

Snart hemåt, tack stugan!

Nästan två hela dygn utan att vi har sett andra människor än de två som varit på stugan.
Det har känts som en mycket längre tid en 44 timmar. På ett positivt sätt alltså. Inte så att ”aj va de nu va tråkigt…” 😂

Tog några foton som minne av platsen tidig förmiddag. Plus åtta grader, en svag blåst och fortfarande inget regn, som vi är glada att vi har förskonats från.

På bilden ser ni det som kunde användas som liten dansplats, till exempel. Jag tänker mig dem prydda med små björkar på midsommar. Eller också dukar man upp till middag för ett större gäng här.

En enkel men fin stenbeläggning leder från danslaven/middagsplatsen till bryggan och längs borta till höger på den syns badstegen. Utanför bilden till höger är en liten sandstrand och från den vadade jag i vattnet i går då jag tog mitt andra dopp.
Vi hade kunnat ro ut med båten, det fanns åror inne i stugan. Men då hade vi först tvingats tömma båten på vatten och det iddes vi inte göra.
Tillbaka bort från bryggan. Lusthuset till vänster har sett sina bästa dagar och här kunde man röja undan lite vass. Lusthuset till höger är egentligen en grillplats.
Stugan med den underbara verandan.
Och snart tar vi den här vägen bort från stugan, in mot Kouvola och sedan hem via Lappträsk till Lovisa.
Toaletten, enkel men alldeles tillräckligt fin.

Snart god natt i stugan

Efter bastun med hårrullar i pannluggen. Och senare på kvällen, grillkorv!
Vi har haft två avkopplande dagar. Telefonen avstängd. Inga tider att passa. Bastubad, god mat och dryck, dopp i insjön. Lättsamma diskussioner och skratt, djupare diskussioner och insikter. Ett liv på hundarnas villkor.

Till exempel skulle jag njuta då jag såg några svanar lyfta från sjön. Jag satt där i mina egna tankar. Så vackert, tänkte jag. Nu ska jag njuta av hela deras flygtur. Tills Bella skällde till så jag höll på att få hjärtslag. Vad gör dessa fåglar så här nära VÅR gård?!

Och sedan prasslet i en Ikea-kasse. Finns här möss? Nej, det var bara Vanya som tyckte att mammas kasse med plagg var bättre sovplats än sängen vi hade släpat med till stugan 🙄😂

En betydligt svalare dag

Det blåser en kall vind i dag, men det regnar inte och det är huvudsaken. Ved har hämtats in till bastubadet. Tror inte att jag tar en simtur i dag.

Den inglasade och uppvärmda verandan är fin. Det bästa är att inte ha några måsten. Att kunna ta stunden som den kommer, hasa på i morgontofflor och mjukisbyxor, inte ens dra en kam genom håret.

Stugan från en annan vinkel, från platsen där vi hämtar ved från ett skjul.