Ordleksutmaning och fick Craig inklämd även här

Klimakteriehäxan har åter totat ihop en mall till en så kallade SELFIE i ord.
Svaren du lämnar ska bilda en kedja i vilken sista bokstaven i svar 1 ska vara första bokstaven i svar 2 och så vidare. Hon säger att vi ska försöka låta bli att ta hjälp av Google, det blir roligare då.

Där fick jag första jobbet: Hade olika ströjobb bland annat som diskare på en bensinmack men jag tror att mitt första jobb var som badvakt på Lovisa stad.

Den personen ville jag se ut som: Daniel Craig! Ni tror ju inte att jag är klok 🤣 Men faktum är att jag ibland önskat att jag hade varit en man, för att jag inbillat mig om att det skulle vara mer spännande så. Därför är huvudpersonen i mina böcker en man, via Adrian har jag ”fått vara lite man”.

Tidning: God Tid, en tidning som i första hand riktar sig till pensionärer, men snart är ju även jag där 🙂

Färg: Djungelgrön. Inte favoritfärg men något som började på D var jag ju tvungen att skriva.

Äter aldrig: Nudlar.

Godis: Rischoklad.

Alltid i kylen: Drickbart.

Idrottsgren: Tennis. Spelade nån gång för rätt länge sedan själv. Skulle vara kul att testa igen!

Skofärg: Svart, förstås!

Artist jag gillar: Tomas Ledin.

Katt: Norsk skogskatt (kunde rida på Klimakteriehäxans svar här)

Konstform: Teater. Har själv spelat Pippis lärarinna på en sommarteater ❤

Slutspurt alltid på onsdagar

De tre första dagarna i veckan är hektiska och följer ofta rätt samma mönster. Tillsammans med biträdande redaktionschefen och redaktionssekreteraren läser vi texter och stiliserar dem innan de går vidare till layout. Jag planerar kommande tidningar och vi bollar en massa frågor och idéer via olika kanaler, mest Messenger och mejl.

I dag är det så kallad slutspurtsdag då allt ska bli klart så att tidningen kan gå i tryck i kväll.

Ibland går det så att jag inte kommer ut under dygnets ljusa timmar och då har jag inte så många fotoalternativ. Men det går ju att drömma sig bort till Orange County i Californien, varifrån jag fått detta postcrossingkort. I dessa tider då jag ogärna reser på riktigt blir det lite så där som förr i tiden, då man inte heller hade möjlighet eller råd att resa. Då kanske man såg på bilder i tidningar eller i böcker, innan teven och datorerna kom.

Orsakullans utmaning igår var ”Ett organ” och jag kom att tänka på hörsel, syn, känsel med mera. Plus det faktum att huden är kroppens största organ.

I dag ber hon oss fylla i meningen ”I skolan var jag den som…”.
Ja, åtminstone var jag den som gjorde rektorn orolig då fick dåliga betyg i många ämnen och inte brydde mig. Det var viktigare att räkna dagarna till 18-års födelsedagen 😀 Men jag tog studenten sedan ändå, och det blev en helt hyfsad människa av mig.

Våren är inte här än

Men stundvis kan det kännas att den är på väg. Då solen lyser från en klarblå himmel och värmer ens lite, lite. Då människor bär solglasögon för att den vita snön bländar. Inte så mycket dripp dropp ännu och inte så mycket titityy av fåglarna, men lite även det – ibland.

Vädret växlar ändå mycket ännu, vi är ju fortfarande i vintermånaden januari. Vi har haft ett par plusgrader igen, med den påföljd att gatorna fryser till is och det hjälper föga med silikonstift på bildörrarnas gummilister. Plastpåse med hett vatten är ofta bästa första hjälpen, då det är plusgrader på dagen och ibland bortåt -10 på natten.

Korsningen av Östra Tullgatan och Chiewitzgatan. Spåret av ett flygplan var det enda vita på himlen 🙂

Riktigt galen bråd dag i dag för biträdande redaktionschefen och mig. Alla trådar har gått heta, men så är det ibland och nu borde det lugna ner sig något mot kvällen. Slutspurt med tidningen i morgon och sedan förhoppningsvis några lite lugnare dagar igen. Så här rullar det på!

Namnsdagstulpaner

Det är Ingegerds namnsdag i dag och mamma förärades med denna bukett.

Halva dagen gick i arbetets tecken. Skriva ledare, ge ut reportagetexter, svara på mejl, förbereda morgondagens jobb, torsdagens tidning. Och ikväll följer jag resultatet från välfärdsområdesvalet, det första i Finland. Landet ska delas upp i välfärdsområden och vi väljer nu fullmäktige för vart och ett av dem.

Första Runebergstårtan!

Runebergsdagen firas den femte februari i Finland, men så länge väntade inte jag på tårtan. Följande som jag äter ska vara bakad på ett av våra lokala bagerier, eller säljas på ett lokalt café. Den här köpte jag i stora livsmedelsaffären. Hembakt lär den vara, men från Lovisa var den inte.

Hade gjort en halvtimmes snöarbete på mammas gård, så en liten tårtbit behövdes 🙂

Då det varje dag kommer ny snö plogas portarna igen. Åtminstone via den ena vill vi komma in med bil, och hemhjälpen likaså. Små gångar håller vi uppe till vedlidret och till fågelmaten. Mamma putsar själv ibland framför postlådan och trappan.

Orsakullan Madeleine har i sin januariutmaning på den 22 januari följande ord ”Konstiga saker barn gör…”
Jag kommer inte på något direkt konstigt som barn gör. Att vara spontan, att leva i nuet och att ha fantasi. Att säga sånt som vi vuxna tycker är tokigt eller roligt, betyder inte att barn är konstiga. Så nä… kommer inte på nåt konstigt barn gör 😀

Dagens fråga i ”En fråga om dagen”-boken är: Söker du äventyr eller trygghet?
Svar: Definitivt trygghet. Såväl med tanke på min vardag som på eventuellt förhållande med en partner. Äventyrens tid är förbi 😂 Kanske inte helt vad gäller framtida resor, men så som läget ser ut i dag reser jag heller ingenstans.

Det snöar och snöar och snöar…

I mitten en resignerad Mumin? Se ni hur armarna hänger? Till höger en uppgiven Lilla My som kommit upp i åren. Till vänster en figur som har svårt att hålla sig för skratt 😀

Vi hade ett par dagar utan snö, med plusgrader som gjorde att en del av snön smalt bort. Den försvann inte på långt och när, men den packades ihop och vi fick ishalka. I går kväll började det åter snöa. Jag var hos Pia då och byggde de här små gubbarna på husets terrass. I morse var det övertäckta av snö. På bilen fanns ett tio centimeter tjockt täcke.

Då jag kom från massagen putsade jag bort en centimeter som hade kommit till. Och när jag nu tittar ut genom fönstret fortsätter det snöa. Ser ut att ha kommit ytterligare fem centimeter. Om det snöar hela natten kanske vi får en halv meter 😱🥶

Fem en fredag, MÅLBILD

Det får bli en symbolbild, tagen från tv-rutan. ”Den stora älgvandringen” – det handlar ju också för dem att komma i mål nåt tag 🙂

MÅLBILD är veckans utmaning hos Elisamatilda. Och frågorna lyder:

Vad gick du i mål med senast?
– Det var väl veckans tidning som vi gjorde klar på onsdag och som kom ut igår.

Vad blir du inte klar med?
– Blir väl aldrig klar med olika städnings- och röjningsprojekt 😂 De känns som ett evighetsgöra.

Hur skulle du vilja göra om hemma?
– Jag är i det stora hela nöjd med hur jag har det just nu här hemma. Någon lite mer praktisk förvaringsplats för pärmar och viktiga papper skulle jag behöva, en hurudant skåp eller hurudan hylla och var den ska placeras vet jag inte.

Vad siktar du på i helgen?
– Att vila mycket. Bara ta det lugnt.

Vad är något du vill göra i år?
– Leva mer i nuet, njuta av stunden. Någon kort resa inom landets gränser?

Kramens dag i dag

Kramens dag i dag. Vem kramar du? Det frågar Orsakullan den 21 januari.

Några enstaka vänner har jag vågat krama de senaste månaderna, för att vi alla tagit tre vaccin mot covid-19 och känt oss friska. Annars har det varit tunnsått med kramar, tyvärr 😦

Hittade den här gratisbilden via bildbanken Pixabay och visst längtar många av oss efter just så här intensiva kramar ❤

Drömmer du mycket?

Och framförallt? Minns du när du vaknar det som du har drömt?

Jag drömmer otroligt mycket. De flesta drömmarna är knasiga och då jag berättar dem för någon vän hör jag hur konstiga de låter 😀
Jag har sällan mardrömmar, men de få gånger per år som de kommer har de bland annat handlat om att jag blivit levande begravd eller att någon håller fast mig och pinar mig på olika sätt.

Då jag vaknar minns jag det mesta som jag har drömt. Klart att det kan finnas sånt som jag har drömt, men som jag inte alls minns 🙂 Ibland antecknar jag drömmarna, eller som sagt – berättar dem för någon och då stannar de på ett annat sätt i minnet. Annars bleknar ju drömmarna rätt fort.

Det här är ett postcrossingkort som jag fick från Ryssland. Det är charmigt, tycker jag. På något sätt lite drömskt. Får igång fantasin. Väcker minnen från förr.

Och det är lite så som min hjärna funkar. Där virvlar en massa saker, i synnerhet innan jag ska somna. Jag tänker på allt möjligt och lite till. Nutid, dåtid, framtid. Ibland är det grubblerier, ibland bara olika minnen.

Kan man stänga av sånt? För ibland är det lite irriterande med alla tankar som flyger runt då jag helst av allt skulle vilja finna ro och somna och sedan sova ostört hela natten 😴

Vår vackra Kristusstaty

Tycker att bilden passar rätt bra med temat ”förlåta eller oförlåtligt”.
Den här statyn finns i Lovisa kyrka. På Wikipedia kan vi läsa att Lovisa kyrka inte har någon altartavla, utan i stället en gipskopia av den danske konstnären Bertel Thorvaldsens Kristus-staty från 1839.

Orsakullans ord/utmaning i dag är ”Nej, detta är oförlåtligt”.
Det finns mycket som kan kännas svårt att förlåta. Allt från grymma svek av nån som stått dig nära, till våldshandlingar, speciellt riktade mot barn eller äldre försvarslösa och mot djur. Annars sägs det ju att det gör gott för oss alla att lära oss förmågan att förlåta, men det här var några tankar som väcktes av Madeleines utmaning.