Det har varit ganska hektiskt igen, de senaste dagarna. Men jag har blivit bättre på att se de vackra i min näromgivning och allt som händer i naturen.
Då jag sitter i soffan om kvällarna faller solljuset vackert in i bostaden och då ser det ut så här.
Jag har en dröm, om en inglasad veranda. Drömmar ska man ha, de kan bli verklighet 🙂
Igår var jag på ett möte på Gammelby ABC, ett mat- och rastställe, en bensinmack.
Där bongade jag den här fina lampan.
Kvällen tillbringade jag i trädgården. Några grannar grillade där och vi städade lite ex-tempore i växthuset. Det blev hur fint som helst och allt skedde spontant. Utan tidtabeller, utan krav, inget vi hade bestämt på förhand. Härligt ❤ !
Livet går vidare och jag är tacksam för varje morgon jag kan stiga upp ur sängen och känna mig någorlunda frisk.
Solen sken, himlen var blå där runt halv nio på morgonen. Vinden sval, men väldigt skönt var det ändå och +7 grader. Jag kom på att jag igår hade lagt skydd över plantor i växthuset, så jag gick tidigt ut för att avlägsna dem. Därifrån tog jag en sväng via postlådan och där låg Kuriren och Hemmets Journal och väntade.
Denna skira grönska är något bland det bästa som våren levererar. Rönnen utanför min dörr, och så syrenen förstås, som inte syns på bilden.
Jag läste vårddirektiven pånytt i dag och ser att jag borde kunna ta en dusch imorgon, men då det inte får komma tvål på sårområdet kan jag tvätta håret först på fredag kväll. Men jag får inte gå i bastun.
Nå, det här är ju bara små bekymmer.
I dag får jag också ta bort sårkompresserna och tejpen som håller fast dem.
Ska skriva ett par korta artiklar nu. Har fått en del mejl iväg och tvättmaskinen går. To-do-listan är rätt lång, men jag gör saker i lugn takt och njuter av att titta ut genom fönstret på bilar och människor som far förbi. Fåglar pickar i gräsmattan som är grön.
Dessa blomsterhav av scillor och allehanda andra fina små blommor finns nu överallt. Den här bilden tog jag i lördags i en av parkerna i stan.
Jag känner att jag nu, då jag litet trappat ner arbetstakten, hinner uppleva mer av våren och allt som sker i naturen. Jag ser fjärilar, humlor och blommor. Jag hör fågelsången, känner vinden och solens strålar som smeker min kind.
Ja, dessa mammografiska undersökningar… Det finns inga pappografiska liknande där män skulle få vissa kroppsdelar inklämda mellan skivor som röntgar härligheten.
Likväl mycket tacksam för att dessa undersökningar görs. Fastän tacksamhet nog inte var första tanken jag kände då jag låg i en obekväm ställning 40 minuter med ena bröstet inklämt i en apparat. När proverna togs var jag lokalbedövad, tack tack för det 😀 … och det lät som om de sköt mig med en häftpistolsapparat. Ibland lät det som om en borr arbetade.
Sköterskorna var väldigt trevliga och de höll mig uppdaterad om det mesta, och sade ”det här klarar du bra, det går jättefint”.
Och tack till Marina som körde mig till och från kliniken, naturligtvis mot ekonomisk ersättning i dessa tider då bränslepriserna åter nått höjderna.
I rummet där jag skulle klä av mig och även vänta en stund innan proceduren satte igång, fanns denna vackra, roingivande vägg.
Bra att jag då inte alls visste vad som väntade mig.
Jag har genomgått biopsi en gång tidigare, men vill minnas att läkaren då bara konstaterade att det var en vattencysta, och den punkterades?
Nu har jag nåt chip inne i mig och jag kommer att bli blå och gul och jag får inte anstränga mig med tunga lyft. Så jag tackar även för det, att jag helt berättigat får slappa och be grannen vattna i växthuset 🙂
Inte får jag bada bastu på fyra dagar heller, duscha får jag på torsdag. Så om jag luktar stinkbomb vet ni varför 🙂
Läkaren kunde inte säga vad de hade hittat under grävarbetena. Hon sa att det troligen är något godartat, och inte cancer, men 100 % säker var hon inte. Efter en eller två veckor blir det fortsättning på bröst-följetongen.
Den lokala tidskriften Småstadsliv firar 20-års jubileum i år. Jag har skrivit om det i Nya Östis och artikeln borde gå ut nu den sjunde maj.
På finska heter tidningen Pikkukaupunki (Småstad, Liten stad). Den ges ut tre gånger om året och beskriver på ett mångsidigt sätt livet i Lovisa med tillhörande byar. Tidningen är tvåspråkig.
Dess chefredaktör Päivi Ahvonen säger att varje liten stad förtjänar att ha en egen lokal tidskrift som lyfter fram olika fenomen, evenemang och personer i staden.
Tidningen görs av Creative Peak och företaget har ett centralt läge i det som för länge sedan var Posten i Lovisa, alldeles intill torget.
Det här är ett förhandsinställt inlägg eftersom jag inte vet när jag kommer hem, eller OM jag kommer hem, från en bröstundersökning som görs i Helsingfors.
Jag hör förhoppningsvis av mig senare och berättar hur det gick. Vad resultatet av den stereotaktiska biopsin blev.
Det är mulet och ännu ganska ruggigt i dag med fem plusgrader. Men sommaren lär vänta bakom hörnet. Den kanske gläntar lite på sina gardiner redan imorgon och låter oss titta in för en kort stund.
Jag ska så min lilla vilda blomsteräng också i år. Därför valde jag den här bilden, från en bildbank. Det är nämligen lite tunnsått i mitt privata lager av foton just nu. Har varit så kallt och blåsigt ute många dagar, att jag i ärlighetens namn inte har haft lust att spendera så mycket tid där.
Ikväll ska jag cykla till en väninna och fira valborgsmässoafton där.
Men först är det anhörigvård, alltid på torsdag vare sig det skulle vara helg eller inte.
Imorgon har jag ett jobbuppdrag, men annars har jag tänkt ta det lugnt. Förhoppningsvis äntligen kunna gå ut i lite varmare väder? Och framför allt, läsa mina bloggvänners bloggar.
Vårt U18-lag flög ut från hockey-VM idag då Tjeckien vann med siffrorna 2-1.
Jag brukar sällan analysera matcher. Man ser ju hur det går, så jag byter ofta kanal då experterna under pausen visar alla möjliga formationer och pilar och färger. Så här gjorde dom, så här borde dom ha gjort.
Suck och stön. Matchen är över, finns inget att analysera, vi går vidare. Nästa match är den femtonde maj då herrlandslaget öppnar VM mot Tyskland i grundserien.
Bara att gratulera Tjeckien, och dessutom grattis till Inger som vann Lovisamagneten. Hon har fått personligt mejl via sitt bloggformulär.
Åtta grader, sol. Ser fint ut genom fönstret i alla fall. Ska gå ut en sväng.
Jag skriver ofta ner tankar på papper om kvällarna. Sådant jag behöver komma ihåg, eller sådant som bara ploppar upp i hjärnkontoret.
På tankepappret skrev jag ner två drömmar: gör en tågresa (tror jag börjar inom Finland), skriv den fjärde romanen.
Och jo, skrev en sak till. Trafikmärkena.
Jag tog ett foto av dessa trafikmärken, då en läsare hade tagit kontakt med lokaltidningen och frågat varför de står kvar där då inga vägarbeten har utförts på månader.
Jag sände fotot den 8 april till Lovisa stads kommunikationsavdelning och bad dem sända vidare bilden till någon som kunde svara på läsarens fråga. Jag fick aldrig något svar och kunde sedan bara meddela läsaren att tidningen tagit kontakt men ej fått svar. Vi ville bara veta vad där hade gjorts och vad som kanske ännu ska göras då märkena står kvar.
Det här är ju inte någon ondsint journalistik. Ingen kritik. Bara ett par enkla frågor.
Hur som helst, i dag skrev läsaren till mig att märkena är borttagna. ”Har man sett. Du fick bort trafikmärkena.”
Läsaren menade alltså att jag och tidningen, genom att meddela om att trafikmärkena stått kvar länge utan att arbeten utförs, fick någon att reagera och ta bort dem. Men att inte sända mig ett enda svar, inte ens ”tack för att ni tog kontakt, vi ska kolla upp saken”, kändes lite snopet.
Den tanken föresvävade mig då jag hörde att jag gratis skulle få en surfplatta, värd 139–249 euro, beroende på var man vill köpa den via nätet. Den är lite större än min telefon, men inte så stor som min iPad var. Den fick jag då jag fyllde 50 år och den slutade funka elva år senare.
Nå, helt gratis är ju aldrig något. För att få denna förbinder jag mig till att vara kund hos en viss operatör minst ett år.
Jag ville koncentrera mina anslutningar till en och samma, men hade farhågor om att jag måste byta telefonnummer. Så var det förr, men så är det tack och lov inte längre.
Så nu återstår att se när jag får den här i gång, och när jag får sim-kort bytt i smarttelefonen, och hur allt funkar efter det.
Till killen som ringde upp mig sa jag ”nu låter detta för bra för att vara sant, och då man får den tanken ÄR det ofta för bra för att vara sant… att frågar du ännu efter mina bank-id och andra koder, då slår jag luren i örat på dig”.
Men det var ett helt seriöst erbjudande.
Nyss hemkommen från massage. Det var svinkallt, bitande vind. Plus sex grader, ”känns som minus fem”, säger datorns väderprogram. Och det stämmer. Vintrigt kallt.
Det blir troligen åter en lång klagovisa denna vår 🙄NÄR kommer värmen? Inga stora förändringar i sikte, men kanske +11 – +15 de närmaste dagarna, och det är ju ändå lite bättre än dagens temperaturer. Om nordanvinden avtar. Igår fick vi en hagelskur.
Så de bilder jag visar nu har ingenting direkt med blogginlägget att göra. Två kort jag fick i postcrossingen igår, ett från Nederländerna och ett från USA. Bland mina önskemål där har jag nämnt kort med olika visdomsord eller roliga texter, Inge Lööks roliga tanter, James Bond-motiv, Mumin och Snobben.
Man får ha önskemål men inga krav, och jag välkomnar alla slags kort. Det ska inte kännas övermäktigt för den som sänder ett kort tat hitta ett motiv jag gillar.
Den här växten fotograferade jag i servicehuset Esplanad för några veckor sedan. Helt otroligt stor och fin. Tror att det är en hibiskus, Kinaros, men kan ha fel.
Den här dagen har det åter varit full fart. Anhörigvården med mat och mediciner. Sotaren kom till mamma. Diverse egna ärenden försöker jag sköta samtidigt då vi rör oss med bilen. Planering av kommande jobb, ganska mycket mejlkonversation.
Solen skiner och värmer huset, tack för det! Iskall vind och bara +7 grader, men det gör inte så mycket eftersom solen som sagt redan värmer mycket, speciellt på eftermiddagen och kvällen.
Fler plantor finns nu och väntar här inne på att få flyttas ut till växthuset, men den tiden är absolut inte här än. Gurka, tomat, paprika och jordgubbar. Smultron, blommor och majsgräs.
Kämpar med att få mitt WordPress-konto, domänen och sajten förnyad. Hade inte haft problem förr men nu när jag ska byta kreditkort kommer det inget sms från banken. Kontaktade banken redan i söndags, har inte fått svar än. Tre arbetsdagar skulle det ta, men inget har hörts.
Får väl ta och gå in till banken personligen någon dag och försöka reda ut det här. Har googlat det mesta kring 3D Secure men inte kommit på någon lösning. Jag betalar ganska mycket för min WordPress och har tillgång till chatt-svar där dygnet runt, och där hänvisade mig i första hand till banken, men sade också att jag ännu har tid på mig att reda ut detta.
En sådan här magnet borde jag köpa så att jag kan lotta ut den här via bloggen i sommar!
Ja, det är så att vår underbara badstrand firar 100 år i år. Mer om den och festligheterna kan du läsa dels i en kommande Nya Östis, dels även HÄR på stadens webbplats.
Det roliga är, när jag ser ett av stadens foton på sajten, att jag själv tog en nästan likadan igår då jag var på pressvisningen 🙂 Baddräkter från 1960- och 1970-talet.
Själv har jag ju minnen från åren 1999–2014 då jag tillsammans med ex-maken drev Plagens kiosk. Eller egentligen var det han som i huvudsak drev verksamheten eftersom jag hade heltidsjobb på olika redaktioner. Men sommartid åkte jag så gott som varje dag direkt efter jobbet ner till kiosken, och tillbringade många veckoslut där.
Det var underbara tider då vi lärde oss känna nya människor varje år, fick hjälpa turister som hade frågor och informera om allt det vi kände till om Lovisa.
Teamet bakom utställningen, och alla de som lånat rekvisita och gamla foton, har gjort ett jättejobb. Överlag brukar stadsmuseets utställningar hålla hög klass och locka många besökare. Den här utställningen blir knappast ett undantag. Den pågår till den 7 mars nästa år.
Det finns massor av människor som har minnen från den här stranden, och som säkert inte vill missa utställningen.
En enkel kopia av en badhytt har ställts upp och där snurrar en video med både levande bilder och stillbilder, svartvita bilder och färgbilder, från tider som gått. Helt underbart!
Badhytterna har för övrigt renoverats och de står nu där på stranden nymålade, med fönster återställda i ursprungligt skick, och med stödpelare av granit.
Mest kala träd, men träd ändå 🙂 Här fanns förut ett apotek. Även tingsrätten och ett försäkringsbolag har funnits här i modern tid.
Jag tyckte det var lite roligt att ta en bild genom bilfönstret. Jag satt och åt en glass här igår, och tog vara på nuet. Kollade folk som åkte eller gick förbi, och de vackra blommorna i parken invid kyrkan.
Det är bilfönstret som är dammigt, inte trädet som har nån sjukdom 😀
Idag gäller det att passa på att njuta av sommarvädret, för imorgon är det åter kallt och på torsdag dessutom bitande vind, om prognoserna håller. Så jag kanske tar en tidning och sätter mig i trädgården en stund.
Tredje besöket hos Supersuu i dag. Kanske två eller tre gånger kvar innan allt är fixat. Mycket tacksam för att jag vågade kontakta kliniken och ännu mer tacksam för proffsigt, empatiskt och vänligt bemötande. Fick tillstånd att ta bilden, alltid bäst att fråga tänkte jag.
Igår såg jag på ett program på Yle Fem som heter ”100 dagar skärmfri”. Mycket intressant. En kille lämnade ifrån sig mobiltelefonen, återgick till att läsa papperstidningar, hade papperskalender, en gammal icke-smart-telefon, skrev inköpslista med penna på papper osv.
Forskningsresultat förklarade för tittarna vad appar och skärmar gör med oss människor. Jag slöscrollar en hel del, men jag har inte Tik-tok och jag är inte beroende av olika videon. Ändå är ju telefonen med i det mesta man gör. Jag spelar spel på den, den används för att skriva meddelanden på Whatsapp, Messenger… jag läser mejl via den ibland, och behöver den för att sköta bankärenden.
Allt oftare har jag ändå börjat ha telefonen i ljudlöst läge. Jag får mycket mer gjort då. Men hundra dagar skärmfri? Undrar hur det skulle kännas.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 